To Hell And Back, I Return Broken

You will never let me get out of this alive,

you scratch my chest until it bleeds,

burning me in the flames of hell,

I numb you with false calm,

force the night upon me to escape,

You become stronger, 

you build your strenght on my fear,

I fight, Fight, FIGHT for my life!

But you will be my life long companion.

You tear me apart, piece by piece

I become  your prisoner,

Forever trying to find a way out,

The gates of hell are open, 

but the way up is long,

I fall and you drag me back in chains,

I scream, but no one comes,

fading away,

I am a dying star,

to broken to shine,

You appear stronger then ever,

you give me the kiss of death and life,

then you whisper,

I give you hope,

You give me a torch and say,

This will lead you,

I am torn to shreds, 

marked forever by the flames of hell,

vounerable and changed,

stronger but weak,

I now leave a shadow

that will always be right behind me,

when light is upon me you fade, 

in darkness you are always 

as close as you can be,

I can never flee from you, 

accept is all I can do,

force you away with numbing help,

you will always be there for me,

You are my closest friend and enemy,

The bond between us will never break,

it is forever you and me,

There is no escape,

We are united as one,

But you will NEVER define me!

Hur tog ni er ifrån botten och vad är botten för dig??

Ni som läst vet ju när jag nådde min.. Inne på psyk, när jag bad skötaren att ta ihjäl mig, för jag orkade inte med livet, eller jag orkade bara inte med varken mig själv eller livet.. min kropp tog ihjäl mig innifrån, sakta men säkert..

Så skriv gärna, endera kommentarer eller email till mig!

Glad Påsk till er alla från Mig!! :) 

När man går ut på stan på helgen och partar så finns det mer eller mindre bara vackra människor.. men hur mycket är egentligen naturligt..??

De kortaste klänningarna, största urringningen, högaste klackarna, längst hår och värsta sminket.. Det går ju till överdrift med allt..

Jag brukar inte bry mig så mycket om detta, men jag börjar faktiskt störa mig på detta 'Problem' här.  

Allt ska dras till det extrema, med ALLT!  

Läste att narcissism är en personlighets störning.. precis som borderline eller vad som.. Jag skulle nog kunna säg att de flesta jag stött på här har NPD.. Men det är ju Californien.. 

Det är en lärdom iaf som jag försöker acceptera, jag respekterar den inte utan kanske mer ser ner på detta beteende.. Jag tycker det är tragiskt att det ska gå så här långt, att som kvinna måsta dra allt till det extrema för att komma någonstans, för att få uppmärksamhet. Alla försöker skina bättre och starkare än den andra, men när allt handlar om det yttre så blir det svårt, alla är ju mer eller mindre perfekta, så vad skiljer den ena från den andra.. 

Jag har en känsla, även som fotograf känner jag detta att, det kommer gå tillbaka.. vi har snart dragit det till en gräs där det inte går mer..  Alla ser likadana ut , inget är nytt.. Jag vill ha nått annorlunda, annorlunda är de som går i skuggorna, de som inte syns längre, de som faktiskt har ett utseende som de andra saknar.. vi kommer vilja ha en annan extrem sida.. 

Jag tror vi kommer vilja ha det som är förbjudet.. Just nu verkar förbjudet inte finnas, allt är tillåtet. INget döljs, ju mer som syns desto bättre.. Vi har ju sett allt... OCH! sen då?? Blir bara en i mängden.. 

Dravel kanske.. Men jag blir bara trött på att allt INTE får vara naturligt längre för att synas.. Men jag kör mitt race.. det tar mig dit jag vill.. Men denna värld har inte min respekt, jag accepterar den och jag lever i den.. Jag tycker bara att det är tragiskt att det kommit hit.. Värderingarna om vad som är viktigt har sjunkigt till botten.. kanske borde alla få en smäll på käften av lite psykisk ohälsa som slår dom ner på knäna.. 

Kanske om vi inte brydde oss så mycket om oss själva så kunde vi höja blicket och se vad som händer omkring oss.. Narcissus blev så förälskad i sin egen spegelbild att han förstenades, glömde vad som var runt omkring sig..

Som sagt.. en Diamant är inte mer än en sten.. 

Aerofobi - Flygning

Akrofobi - Höjder

Araknofobi - Spindlar

Bakteriofobi - Bakterier

Carcinomatofobi - Cancer

Cynofobi - Hundar (Det beror på vad det är för raser.)

Dentofobi - Tandläkare

Emetofobi - Kräkning

Entomofobi - Insekter

Kainofobi - Nya ting, situationsångest

Kakorrafiafobi - Misslyckande

Klaustrofobi - Slutna utrymmen

Linonofobi - Snören

Mekanofobi - Maskiner

Mysofobi - Smuts

Skopofobi - Bli iakttagen

Tafofobi - Bli levande begravd

Xenofobi – Främlingar 

En fobi innebär att ha en mycket stark rädsla, så stark att den är helt oproportionerlig i förhållande till vad situationen kräver. Termen fobi härstammar från Grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla eller skräck. Man kan vara rädd för olika saker utan att det är en fobi. Men så snart rädslan blir så stark att man inte kan göra saker som man egentligen vill, men inte vågar, då är det en fobi. Skillnaden mellan rädsla och fobi är alltså hur handikappad man är av sin rädsla. Fobier brukar delas in i tre grupper: Specifik fobi, social fobi och agorafobi.Specifika fobier som här behandlas kännetecknas av att rädslan är mycket stark och bestående för en speciell situation eller ett objekt (till exempel spindlar). Trots att man vet att rädslan är överdriven försöker man som spindelfobiker på alla sätt slippa hamna i dessa situationer. När man har en fobi och hamnar i en obehaglig situation (i detta fall till exempel i en skog med spindlar) sker en fysisk reaktion. Kroppen blir spänd, pulsen ökar. Man kan börja skaka och svettas. Andningen blir snabbare, munnen torr, man kan bli yr eller till och med illamående.  Vid verklig fara är de här kroppsliga reaktionerna livsviktiga för att vi snabbt ska kunna försvara oss, dessa fysiska reaktioner har hjälpt människan sen urminnes tider att överleva faror. Det är alltså en sund reaktion som avtar om vi märker att situationen inte kräver dessa reaktioner längre. Den som har en fobi vet egentligen att, att gå i skogen där det finns spindlar inte är farligt men kroppen reagerar ändå. Vi upplever att vår egen reaktion är farlig och försöker att inte hamna i sådana situationer. Vi blir helt enkelt rädda för att bli rädda. Det är anledningen till att man som fobiker börjar undvika situationer som man vet inte är farliga. Man undviker platser och situationer där det kan finnas, i det här fallet, spindlar, det gör då att man slipper ångesten och rädslan. Problemet med detta är att undvikandet gör att man aldrig får möjligheten att se att spindlar inte är farliga. 

Hela 11 % av en befolkning har någon typ av specifik fobi. Djurfobi, blodfobi, klaustrofobi, höjdfobi och tandvårdsfobi är de vanligaste fobierna. Fobier är 8-9 gånger vanligare bland kvinnor än bland män. 

I dagens forskning kan man se flera olika anledningar till att fobier uppkommer;  

Traumatisk betingning – som innebär att individen råkar ut för en smärtsam eller skrämmande situation som väcker ångest, och sedan lär sig att undvika dessa och liknande situationer därför att ångesten sjunker då.   

Modellinlärning –  Exempel: Barnet ser sin mamma eller någon närstående reagera med stark ångest inför ett visst föremål eller situation, då lär sig barnet att man ska bli rädd i dessa situationer.  

Överföring av information – Individen får, som en del av den normala barnuppfostran, information om att vissa saker är farliga (exempelvis höga höjder) och att man ska vara rädd för dessa. 

Detta är lånat från en blogg: anna.almblad.se/AD(H)D/AD(H)D.htm

Gå in och läs hennes blogg, hon skriver om sitt eget liv  med ADD och fakta om de olika saker som har med sjukdomen att göra. väldigt bra sida. Ger bara ett exempel här.

Att leva med ADD

På många sätt var det en befrielse att få diagnosen ADD. Det har under stora delar av mitt liv känt som om någonting har varit fel och som om någonting har fattats. Jag har ofta känt mig dum och lite trög i mina tankar. Allt har liksom alltid tagit längre tid när jag har jämfört mig med andra. Mycket har jag skyllt på min barndom och de svåra minnena med mamma. Senare har jag klandrat min depression och ångest och att det har varit den stora anledningen till mina koncentrationssvårigheter. Jag har inte funderat så mycket över mitt dåliga självförtroende utan bara insett att jag har haft det. Att jag har varit trött och håglös har jag skyllt på depressionen. Det är däremot också viktigt att påpeka att symtombilden för ADD och depression och ångest mycket går ihop. Delvis för att ångest och depression kan vara en del av ADD. I mitt fall hade jag sannolikt varit både deprimerad och lidit av ångest även om jag inte haft ADD. Jag har trehuvuddiagnoser varav den ena är ADD och den andra är bipolär sjukdom (det vill säga skov av depression och hypomani) och den tredje är GAD (generaliserat ångestsyndrom).

Anledningen till att jag vill ta upp detta på min sida är för att jag tror att så många mer än mig lider av samma funktionshinder. Det är dock inte så många som får det diagnostiserat. Det är framför allt svårt att hitta flickor/kvinnor med problemet eftersom de ofta döljer sig bakom en mycket ordningsam och plikttrogen fasad. Man vill inte vara till besvär och inte heller annorlunda. Diagnosen ADD är inte heller särskilt vanlig i Sverige. Det är svårt att finna information om funktionshindret på internet, men söker man däremot bland utländska sidor hittar man ofantligt mycket material från USA dör problemet verkar mycket mer uppmärksammat. Man hör oftast bara tala om ADHD och då tänker man framför allt på hyperaktiva barn. ADD har samma symtom som ADHD fast hyperaktiviteten saknas. Ofta ter sig symtomet tvärtom och personerna är istället hypoaktiva och mycket trötta. 
En annan anledning till att jag väljer att berätta är att jag inte tror att någon skulle kunna tro att jag lider av just ADD eftersom jag alltid har varit mycket noga med att dölja mina svårigheter för omgivningen. Eftersom jag heller inte varit medveten om det har jag bara accepterat att det är så här jag fungerar. När jag nu öppet vågar berätta om mina symtom kanske fler av er blir varse om hur jag fungerar som människa.

Nedan har jag sammanfattat några av de vanligaste symtomen vid AD(H)D (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Jag har funnit informationen på hemsidor som jag kommer att referera till längst ner på sidan. Många av dessa har ingen vetenskaplig grund, utan bygger på personliga erfarenheter. Det är viktigt att poängtera att jag endast har tagit upp de mest påtagliga symtomen och de symtom som passar bäst in på mig. Många av texterna handlar om ADHD, men eftersom det är samma symtom vid ADD har jag använt dem ändå. Därför har jag valt att sätta H som i hyperaktivitet inom parentes.

Texterna som är skrivna med kursiv stil handlar om mina egna symtom och erfarenheter och bygger alltså inte på någon beprövad forskning.Att leva med ADD

Här kan ni läsa lite om det.. Ska lägga in sen vad andra människor skrivit om det och länka till deras sidor. kan vara bra tt läsa. Jag vet att många kämpar med just detta!

ADD symptom betecknar  en rad av egenskaper som speglar barnets medfödda, neurologiskt baserade temperament. ADD  symptomen innehåller naturligtvis de positiva egenskaper som: spontanitet, kreativitet, förmåga att hyperfokusera på en uppgift som de väljer.

Det finns också de symptom och  funktioner som kan föreställa potentiella problem: Selektiv uppmärksamhet, förvirring, impulsivitet och ibland hyperaktivitet. Beroende på hur barn med dessa egenskaper observeras och formas av föräldrar och lärare, kan denna kombination utvecklas som barnens fördel eller nackdel. Men det kan fortfarande vara stor skillnad på personernas egna ADD symptom, egenskaper , och temperament

Vi kommer att definiera både positiva ADD egenskaper och de som kan ha en negativ påverkan om barnet inte behandlas på rätt sätt. Jag kommer i första hand att definiera vad ADD är, och fortsätta med att klargöra vilka egenskaper ett barn med ADD har.

Med ADD menas att flexibiliteten för uppmärksamhet har en minskad grad om man jämför det med de som inte har ADD.

Kan barn med ADD-symptomen ha en brist på uppmärksamhet? Svaret är varierande och beror på: hur, när, beroende på vad uppmärksamheten riktas på. ”ADD-barn” kan ha extra uppmärksamhet när de koncentrerar sig på något som är intressant för dem. (till ex.videospel, TV, teckna eller andra aktiviteter som barnet gillar).

Det finns många sorter, former och uttryck, olika kombinationer av egenskaper, graden av representation och funktioner. Om vi säger att vi har ett barn med ADD som har aggressivt beteende eller att den kraftigt avviker från beteendet av kompisarna, så kan dess beteende orsaka problem för barnet både i hemmet och i skolan.

När de är fokuserade på vad de gör, så kan de bokstavligen inte höra om du ropar på dem. De flesta människors uppmärksamhet spänner sig någonstans i mitten på fokus och frånvaro, medan för personer med ADD lyser de två ytterligheterna på uppmärksamhet:

Hög frånvaro, ouppmärksamhet på de aktiviteter som de inte är intresserade av (särskilt i skolan och skoluppgifter)

Intensiv fokus, ”hyper- fokus” och uppmärksamhet på de saker som de tycker är intressanta.

Hyper-fokus kan vara till en fördel när barnen gör något kreativt, men kan ha negativ påverkan i ett område där fokus behövs. Dock förhindrar den uppmärksamhet på saker som andra människor anser är viktiga.

Barnet, till exempel, kan spendera flera timmar genom att rita en kreativ illustration för en uppgift, eller får få uppdrag att dekorera … men därigenom inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt själva innehållet i uppgiften, som till stavning eller grammatik .

Naturligtvis får inte barnet en bra utvärdering av uppgifterna i så fall. Ett annat exempel kan vara matte där barnet hyper-fokuserar på problemet, löser det ”i huvudet”, utan att anteckna och lösa uppgiften gradvis som lärare förväntar sig att barnen ska göra.

Själva uppgiften att skriva ner hela matte uppgiften verkar enorm och barnen skriver endast slutresultatet. Få lärare kommer att uppskatta de mått på kunskap. Förälder och barn kan känna sig frustrerade när de ser att andra barn som inte har ADD och med lägre matematiska (och intellektuella) förmågor har bättre betyg i matematik.

Men glöm inte förmågan att hyper-fokusera utgör en verklig potential för framtiden. Om Pedagoger, föräldrar, lärare och coacher kan hjälpa barnen att mogna och utveckla förmågan att hyper-fokus expanderas till ett ”allvarligt” område som intresserar dem i gymnasiet eller universitet, är det mycket sannolikt att få äran att delta i skapandet av utomordentliga experter.

Tja, om man säger med en suck: ”Gud, detta var ett litet monster i grundskolan, och kolla vad som blev utav honom/henne nu…” det med en känsla av stolthet och tillfredsställelse. Om du är förälder eller lärare till ett barn med ADD, håll detta alltid i minnet.

Naturligtvis finns det en risk att barnet tar fel väg och i så fall blir deras skillnad till en nackdel, och det är just därför du behövs ännu mer i barnens liv. Att hjälpa honom/henne att formas och få knuffar i rätt riktning genom rätt stimulans och uppmuntran.

ADD är inte bara ett problem med uppmärksamhet. Ja, det är ännu mer komplicerat, och därför är det svårare att utbilda både de som har ADD och de som ska stödja de individer. Förutom selektiv uppmärksamhet, har barnen impulsivitet, tankspriddhet, och ibland hyperaktivitet.

Vi kan säga att ADD barn är å ena sidan mer omogna än sina jämnåriga, å andra sidan visar de kreativitet och insikter som överskrider deras ålder. Man ska se till att de positiva egenskaperna framhävs hela tiden samtidigt som man jobbar med de andra och hjälper barnen att lära sig att kontrollera dem.

Barn med ADD symtom är helt enkelt olika om man jämför dem med barn som inte har ADD. De är olika på samma sätt som till exempel vänsterhanda barn. Vänsterhänt eller ADD klassas inte som en sjukdom, men de är olika. Förr i tiden har lärare och föräldrar försökt få vänsterhänta barn att skriva med höger hand vilket har gjort att de har känt sig handikappade.

Detta sker också främst med barn som har ADD. Skolan är inte utformad i förhållande till graden, så ADD barnen känner sig handikappade och förlorar självkänslan. För sådana barn kan det inte sägas att de har sjukdomen, men som på grund av sina egenskaper, på grund av dess mångfald, är de i en sämre situation än andra barn vars egenskaper är anpassade i skolsystemet.

Taget från:coaching-center.se/2011/07/vad-ar-add-och-vilka-ar-dess-symptom/

Men jag mår fortfarande super bra!! jag står stabilt på den medicin jag har och lever livet precis som det ska vara, varken mer glad eller ledsen än någon annan.. Jag har knappt någon ångest alls och sover som en sten.

Antar att livet inte alltid behöver vara en kamp. Ibland ger det en lite andrum. Har inte haft andrum på så länge. Men nu har jag mått bra i ett år och jag hoppas 2013 kommer bli likadant!

Ska försöka bli bättre på att skriva här.. men kanske ska börja skriva om livet här på andra sidan atlanten istället.. händer så mycket saker hela tiden, nya saker!!

Ha det bra allihopa och ge gärna råd på nått som jag kan skriva om!!

Alltid jobbigt när man ska träffa nya läkare, helst här i USA där allt är så annorlunda.. Olika mediciner, de ser annorlunda på saker än vad svenska läkare gör. Iaf de som jag har varit hos.. Hon började fråga om min Bipolära sjukdom och frågade hur det va med den. Jag sa att jag mådde as bra och har inte haft nån depression sen förra året..

Men så idiot jag nämnde att de i Sverige inte trodde att jag hade Bipolär II utan Unipolär, alltså kronisk depression men att det itne spelade så stor roll för att man ger samma medicin ändå.. OUPS!! skulle inte ha sagt det.. Då skakade hon på huvet och sa, NEJ det har man verkligen inte, iisf så måste du ju ha en annan medicin. Och hur har de kunnat sätta Bipolär diagnosen egentligen, har du inte varit Manisk nån gång??  Nej sa jag, jag har aldrig varit manisk, jag tror jag hade ett hypomant tillfälle typ 2005 efter jag legat inne.  För jag vet att då hade jag massor av projekt i gång samtidigt, hade inte tid att sova och huvet snurrade av så mycket ideer och jag pratade fort och jag kände mig bara hyper.. men nnat än då så tycker jag aldrig jag ha varit hyper, inte hypomanisk hyper.

Så jag berättade om det tillfället för hon och då va jag minsann manisk.. oj oj.. Så jag drog tillbaka mitt uttalande om att ha en kronisk depressions sjukdom, och medhöll att jag va nog Bipolär II och läkarna hade nog fattat fel.. hahahahahah

Hon är ju bara en allmän läkare, har ingen erfarenhet av detta och är ingen psykolog. Men jag va tvungen att gå till henne nu för att få ny medicin.  Så jag fick utskrivet De mediciner jag behövde iaf. Tur jag ha varit här tidigare så jag vet på ett ungefär vilka mediciner som är som de jag haft hemma..  

Så när jag skulle gå så frågade jag om min journal, de började leta men hittade inget. Så min doktor tittade på mig och sa.. OJ, jag måste nog kolla på detta.. hon försvann och kom tillbaka efter mindre än en minut och höll min tjocka journal i handen!!! I två veckor ringde jag dit för att få reda på om de hade den där eller inte och de sa de skulle fråga min läkare, eller att de skulle kolla och sen ringa tillbaka, eller nån annan ursäkt.. Men skit samma! Nu har jag min journal!

Hon gjorde inte undersökning för uppehållstillstånd så imorrn måste jag ringa ett speciellt ställe så de kan göra det åt mig! Måste ha den klar typ NU! Men jag ha ju alla mina vaccinationer, plus en massa som jag INTE behöver.. Men jag vet inte om papperet jag fick förra gången där det står vilka sprutor jag fick gäller den här gången eller om jag måste ta om alla igen.. ja ja.. inte hela världen.. Nu har jag mina mediciner, och ska ringa och boka tid imorrn.. gillar jag det stället så komemr dom att bli mina riktiga läkare, både allmän läkare, psykolog och tandläkare. Det är en hel grupp med olika under samma tak.. så det är ju AS perfekt. Men det ligger i ett aningen slummigt område så vi får se.. Bara jag får undersökningen nu så får jag fixa resten sen..

Men det är verkligen annorlunda att komma in till dessa privata läkare.. Det ser ju helt annorlunda ut.. Jg har ju sjukförsäkring här så jag betalar bara 20% av kostnaden och pytte lite för medicinerna.. Här finns inga högkostnads kort inte..  fick betala 20 dollar för medicin som ksulle kostat nästan 2000 hemma utan högkostnads kort..

Och självklart som vanligt börjar dom ifrågasätta min dos.. det gör dom alltid.. Hon ifrågasatte om inte 200 skulle räcka för mig.. hahahahaha jag har 400 nu och ha aldrig mått bättre.. när jag låg på 200 så mådde jag AS dåligt!! så NEJ Fröken Läkare.. Jag vet just nu mer än dig om detta så lyssna på mig.. hahahahaahah

Så nu blir det att hitta min RIKTIGA läkare.. Ska fota lite nästa gång så ni får se hur det ser ut hos dessa läkare.. På militär sjukhuset går alla omkring i militär kläder, ALLA gör det, läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, till och med psykologerna.. alla . det är rätt kul!

to be continued...

Vilka 'I' Lands Problem..

Har suttit hela dagen nu och kollat läkare.. uteslutnings metoden för mig blev hur långt det är dit, om de har flera olika läkare inom samma grupp, och området där de är placerade och sen ifall de gör en sån speciell undersökning ch vaccinering för imigranter.  Så jag hittade en.. ett family health center.. är ju typ som ett sjukhus.. men få se om det är dom jag ska ha.. måste kolla vidare imorgon.. nu när man kan ha detta I lands problem så kan jag ju faktiskt ta vara på det och sen kanske få världens bästa som i Borås!!

Skulle ju ta med min journaler hit innan jag drog, men de hann ju aldrig komma..  har frågat min mor och de har fortfarande inte kommit.. Jusst snyggt det!  Måste ta och ta kontakt med psyk och få tag i dom.. kan ju som komma till hands..

Nu blire sovning, vilket går alldeles super, och imorrgon blir det jagning av doktorer i alla dess slag och pappers arbete.

Vem hade kunnat veta att allt skulle bli så här.. :) ska skriva mer snart.. kolla in fotobloggen för mer uppdateringar om hur fotograferingen går..

Har inte tagit kontakt med psyk här än men det kommer väl.. Ska bli intressant att se hur det kommer att gå! Vet inte heller om psyk hemma har skickat min journal än.. Mamma har då inte sagt nått.. Ja ja..

Det känns iaf som att det är en stark och frisk Erika som har flyttat över Atlanten! Det är UNDERBART!!!

Nu snart så ska jag dra igång min fotografering som jag planerat länge.. den har ett otroligt personligt och emotionellt tema! Måste bara hitta rätt modell för det! Jag har blivit inspirerad av mig själv och andra omkring mig.. Det kommer bli Hur bra som helst! Och unikt!

Hoppas bara jag kan fånga det precis som jag ser det inom mig.. Är en riktig utmaning!

Ha det bra och tack igen alla ni som läser!! Mer uppdateringar kommer!

Att drabbas av en psykos innebär att man tappar kontakt med verkligheten och går in i en egen, ofta skrämmande, värld. Psykossjukdomar debuterar ofta mellan sena tonåren och tidiga medelåldern. De är lika vanliga hos kvinnor som hos män och cirka en av hundra drabbas någon gång. Ungefär hälften av dem som insjuknar i en psykotisk episod får senare diagnosen schizofreni, vilket innebär att man har haft psykotiska symtom i mer än ett halvår.

Psykosen kan vara det huvudsakliga problemet, eller en del av en annan sjukdom. Till exempel är det vanligt med psykotiska symtom vid bipolär sjukdom. De förekommer också vid depressioner och i samband med vissa demenssjukdomar. Att drabbas av en enstaka psykotisk episod är en svår upplevelse, men behöver inte betyda att man någonsin igen drabbas.

Omvälvande livshändelser kan ibland vara den utlösande faktorn bakom psykotiska symtom. När en nära anhörig dör är det t ex inte ovanligt att man upplever det som att man har kontakt med den döde. Graviditet och förlossning är också händelser som kan utlösa psykotiska reaktioner. Det förekommer också drogutlösta psykoser.

Symtom

Från en utomståendes synvinkel är de första tecknen på psykos ofta att den drabbade drar sig undan från världen på olika sätt. Tystlåtenhet, ointresse för sådant man tidigare tyckt om och isolering är vanligt. Man kan också uppleva att den sjuke är förändrad och uppför sig underligt. Kanske tar han upp konstiga saker till diskussion, ändrar sina vanor eller börjar missköta jobb eller studier.

För den sjuke innebär psykosen oftast ett stort lidande, och en skrämmande förändring där man inte riktigt känner igen sig själv. Man saknar oftast sjukdomsinsikt när man är psykotisk, och upplever alltså allt man tänker och känner som helt verkligt. Dessutom drar man sig ofta för att berätta för omvärlden, eftersom man intuitivt känner att andra inte kommer att förstå en.

Det finns olika psykotiska symtom som förekommer i olika kombinationer. Generellt kan man säga att flera av symtomen handlar om svårigheter med gränserna mellan en själv och andra:

• Hallucinationer är sinnesintryck som inte har sin grund i verkligheten, exempelvis röster, som man ibland upplever dikterar vad man ska göra.

• Vanföreställningar är ett annat symtom, där man ofta upplever sig se tecken och symboler även i helt vardagliga saker. När vanföreställningarna är av paranoid karaktär har man ofta utvecklat en helt egen världsbild, präglad av ondska, makt och komplotter riktade mot den egna personen.

• Uppluckrade associationer kan upplevas som att man fullständigt överväldigas av tankar och impulser. Ofta ger personer med detta symtom ett splittrat intryck. I samtal kan de kasta sig mellan olika ämnen utan någon synlig röd tråd.

• Katatona symtom betyder att man har ett avvikande kroppsspråk. Det kan yttra sig i både orörlighet och i en oupphörlig rörelse.

• Negativa symtom innebär att man inte längre har tillgång till de förmågor man en gång haft. T ex kan man bli känslomässigt avtrubbad, apatisk, ha svårt att upprätthålla koncentration och intresse och ge ett intryck av allmän tomhet.

Hur får man hjälp?

Vid en psykos bör man omedelbart söka hjälp hos psykiatrin, och det kan man göra även som anhörig. Dels är det viktigt att bryta symtomen så snabbt som möjligt, eftersom det minskar risken för framtida problem. Men det finns även andra risker med att befinna sig i ett psykotiskt tillstånd, inte minst risken för självmord.

Ibland behövs en inläggning på sjukhus under en period, men med gott stöd av anhöriga och familj kan man ibland klara av vården utan inläggning. Det finns bra mediciner både mot psykosen i sig, och mot andra faktorer som kan bidra till det psykotiska symtomet, som sömnsvårigheter eller depression. Psykologisk behandling har också visat sig vara verksam.

För en person som insjuknar i psykos har det också visat sig oerhört viktigt att ha ett stöttande nätverk omkring sig, i form av familj och andra närstående.De flesta som drabbats av psykoser kan leva ett gott liv, antingen som helt tillfrisknade eller med hjälp av fortsatt vård och stöd.

De flesta av oss är vi väl rädda för någonting, till exempel för mörker, för ormar, eller för sprutor. För ungefär 10-15% av befolkningen blir rädslan, någon gång i livet, så stark och får sådana orimliga proportioner att man kan tala om en fobi. Ordet fobi kommer från grekiskan och betyder fruktan eller skräck – och det är precis vad det handlar om.

Den som är rädd för ormar kanske ser sig för lite extra var hon eller han sätter ner fötterna under skogspromenaden, medan den som har ormfobi helt väljer bort skogspromenaderna och raskt byter tv-kanal när det är naturprogram. Just ormar hör till de vanligaste sakerna som vi är rädda för, men man kan ha fobi för i princip vad som helst. Man brukar dela in specifika fobier i fem olika grupper beroende vad det är som utlöser rädslan. 

• Levande varelser som ormar, spindlar, hundar och sniglar.
• Blod, sprutor och skador.
• Naturföreteelser som stormar, höjder och åskväder.
• Specifika situationer som trånga utrymmen (klaustrofobi), flygresor och broar.
• Annan form som till exempel kräkningar och höga ljud.

Vare sig det handlar om harmlösa fjärilar eller flygresor, så inser en vuxen människa med fobi att rädslan är överdriven eller orimlig. Trots den insikten kan en fobi vara ett verkligt handikapp, eftersom den kan få en person att undvika och avstå en mängd situationer och aktiviteter, alternativt så uthärdar personen dessa situationer under intensiv ångest eller plåga. Man skulle kunna säga att rädslan har tagit kommandot över förnuftet.

Hur får man hjälp?

En stark flygrädsla behöver inte utgöra ett stort problem, om man inte har ett arbete eller ett fritidsintresse som inkluderar flygresor. Men har man en fobi som ofta ger upphov till väldiga obehagskänslor eller som leder till så mycket undvikandebeteenden att det påtagligt försvårar ett normalt fungerande i vardagen, i yrkeslivet, i sociala aktiviteter eller relationer, ja då bör man söka hjälp. För hjälp finns att få!

Kognitiv beteendeterapi, i form av exponeringsbehandling, har visat sig vara en mycket effektiv behandling mot specifika fobier. Upp emot 95% blir hjälpta av behandlingen. Behandlingen utgår ifrån att rädslan är inlärd, att man antingen genom klassisk betingning eller via modellinlärning lärt sig koppla ihop en viss sak eller situation med obehagliga kroppsliga reaktioner såsom hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas.Det starka obehaget gör att man flyr ifrån situationen. Och kan man, så undviker man att hamna i en sådan situation.För varje gång man flyr ifrån en jobbig situation så upplever man att ångesten/obehaget avtar – och därmed befästs fobin.

Exponeringsbehandlingen går ut på att man, under kontrollerade former, successivt får utsätta sig för det som väcker obehag och stanna kvar tillräckligt länge för att hinna uppleva att ångesten faktiskt avtar av sig själv. Då sker en nyinlärning, det vill säga man lär sig koppla ihop spindlarna/hissarna/åskvädren med ett lugnt och avslappnat tillstånd. Och då framstår de inte som så skrämmande längre.   Om besvären är omfattande kan man få hjälp inom psykiatrin. Man kan också vända sig till en privatpraktiserande psykolog eller psykoterapeut. Det är viktigt att man i kontakten med dem som ska hjälpa en säkerställer att de har rätt kompetens för och erfarenhet av problemområdet.

Att dubbelkolla saker, ha fixa idéer och små ritualer för sig, det är saker som vi ägnar oss åt lite till mans - på ett mer eller mindre tvångsmässigt sätt. Cirka 2 % av oss gör det i en sådan omfattning att det blir ett hinder i vardagen och/eller förorsakar ett stort lidande. Det kallas då för tvångssyndrom eller OCD, som är en förkortning av Obsessive Compulsive Disorder.

Emellanåt väljer vi att göra saker på ett visst sätt, inte för att det är det mest effektiva sättet att göra det på, utan bara för att det känns bra att göra på det sättet.Vi utför också handlingar för att det ska bringa tur eller förhindra olyckor, vi håller tummarna för att det ska gå bra och vissa spottar tre gånger om de ser en svart katt gå över vägen, för att bara nämna några exempel.

De flesta av oss inser att tummarnas positioner knappast lär påverka huruvida det är en nit- eller vinstlott som ligger i fickan. Inte heller lär det öka Sveriges chanser att vinna basket-VM, ändå så håller vi våra tummar – för säkerhets skull.
Skillnaden mellan skrockfulla beteenden och tvångshandlingar kan ibland vara hårfin. Däremot är det en väsentlig skillnad mellan att ha tvångssyndrom och att bara vara lite skrockfull eller extremt noggrann med vissa saker.

Den som lider av tvångssyndrom har tvångstankar och/eller tvångshandlingar som orsakar ett påtagligt lidande, är tidskrävande (minst en timme om dagen) eller som försämrar fungerandet på arbetet eller i vardagen i övrigt.

Symtom

En tvångstanke är en påträngande tanke eller impuls som upplevs som skrämmande och obehaglig. Innehållet i tankarna handlar ofta om katastrofliknande situationer, till exempel att man själv ska skada någon man tycker om, eller att man själv eller en anhörig ska smittas av farliga bakterier.

En tvångshandling är något som man känner sig tvingad att utföra till följd av en tvångstanke eller i enlighet med regler som strikt måste följas.Syftet med en tvångshandling är att minska lidandet eller förhindra att fruktade händelser inträffar.

Den som utför tvångshandlingarna brukar i regel försöka dölja det för omgivningen, eftersom åtminstone de vuxna är medvetna om att det handlar om överdrivna eller orimliga beteenden. Och därför skäms man ofta, och många gånger tror man också att man är helt ensam om att tänka och bete sig på det här sättet – vilket man alltså inte är. En del tvångshandlingar är i det närmaste omöjliga att upptäcka för omgivningen, eftersom de bara försiggår inuti huvudet i form av exempelvis ett tyst rabblande av siffror eller fraser (så kallade mentala ritualer).

Exempel på vanliga typer av tvångsbeteenden är: att man är överdrivet noga med att tvätta sig eller hålla rent hemma, att man upprepade gånger måste kontrollera om man stängt av apparater och låst dörrar - eller att man gjort saker rätt, att man måste upprepa ett visst beteende ett visst antal gånger, att man måste se till att saker ligger på ett visst sätt (ofta eftersträvas symmetri).

Hur får man hjälp?

Den psykologiska behandling som har mest forskningsstöd är en kognitiv beteendeterapeutisk metod som kallas exponering med responsprevention. Behandlingen går i korthet ut på att man får exponera/utsätta sig för det som väcker obehag, till exempel smuts, och sedan försöka avstå från att utför tvångsritualen/responsen, exempelvis tvätta händerna. Behandlaren ger en tydlig förklaring till hur behandlingen går till och varför den fungerar.

Tre av fyra patienter har god nytta av den här metoden, det vill säga man upplever en påtaglig förbättring eller är helt symtomfri vid behandlingens slut. Antalet behandlingstillfällen är vanligen mellan 10 och 20 gånger, men för den som under en längre tid haft omfattande tvång kan det behövas både längre och mer omfattande behandlingsinsatser, eftersom hela livssituationen kan ha påverkats.

Uttrycket ”jag får panik” används rätt flitigt och ofta på ett skämtsamt sätt. För den som verkligen har upplevt panik i form av en panikattack är det allt annat än skämtsamt. Inte sällan leder den hemska upplevelsen till ett besök på akuten, där den drabbade får höra att det ”bara” är en panikattack och inget att oroa sig för.

Alla har vi väl någon gång varit med om att känna oss smått panikslagna. Uppstressade till max, med hög puls och en känsla av att det här kommer aldrig att gå vägen/det här kommer jag aldrig att hinna. Det man i psykiatrisk bemärkelse menar med panikångest eller en panikattack är inte riktigt samma sak, men visst finns det en viss likhet.

De kroppsliga reaktionerna är i princip desamma, även om intensiteten skiljer sig åt. I båda fallen är kroppen inställd på fara, vilket innebär att en rädsloreaktion har utlösts och att kroppen är förberedd för flykt. Bland annat så slår hjärtat fortare för att snabbt kunna pumpa ut blod och syre till musklerna, matsmältningen prioriteras bort och syret omfördelas så att lårmusklerna får en extra dos, medan hjärnan får lite mindre än vanligt (vid akut fara har man ändå ingen tid att fundera, då gäller det att handla snabbt och instinktivt).

Om faran består av ett annalkande lejon, så lägger man benen på ryggen och springer, och då får man ju verkligen nytta av kroppens tillfälliga och fiffiga omfördelningar av resurser. Problemet med en panikattack är att det inte finns något konkret objekt att springa ifrån – och då hamnar fokus på det som händer i kroppen istället.

Symtom

Det man kan uppleva under en panikattack är: bultande hjärta eller hastig puls, svettningar, darrningar eller skakningar, en känsla av att tappa andan, kvävningskänslor, smärta eller obehag i bröstet, illamående eller obehag i magen, svindel, ostadighetskänslor eller matthet, overklighetskänslor, rädsla att mista kontrollen eller bli tokig, dödsskräck, domningar eller stickningar, frossa eller värmevallningar.

Den här obehagliga upplevelsen i form av en panikattack kan förekomma i samband med andra ångesttillstånd, exempelvis vid social fobi. Då kan den drabbade oftast förutse att attacken ska komma och kan se en tydlig koppling till den situation som utlöst panikattacken.Men en del drabbas av plötsliga panikattacker till synes utan anledning och då blir rädslan riktad mot själva panikattacken, man skulle kunna säga att man blivit rädd för sin egen rädsla.  

Har man återkommande panikattacker som upplevs komma som en blixt från klar himmel och dessutom en ihållande oro för att få nya attacker eller en oro för vad attackerna kan leda till (att man ska dö, tappa kontrollen, bli tokig eller svimma), ja då kan det vara så att det handlar om diagnosen Paniksyndrom.Är man rädd för, och gärna undviker, att vistas på egen hand utanför hemmet med anledning av att man är orolig för att få en panikattack, så är det troligt att det rör sig om Paniksyndrom med agorafobi (agorafobi = torgskräck).   

Hur får man hjälp?

Som tidigare nämnts uppsöker många akuten i samband med sin första panikattack, vilket innebär att det är den somatiska vården man först kommer i kontakt med. Därför är det vanligt att man erbjuds medicin, och har den avsedd effekt kanske det stannar vid det, vilket är synd eftersom bland annat psykoedukation/patientutbildning har visat sig vara både ett uppskattat och verksamt inslag i en behandling.

Om inte den aktuella vårdcentralen har någon psykolog anställd som kan erbjuda behandling, så kan man antingen be om en remiss eller själv söka till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen.För barn och ungdomar under 18 år är det BUP som gäller.Privatpraktiserande psykologer kan också erbjuda behandling.Dessutom finns det Internetbehandlingar utformade för Paniksyndrom där man till stor del arbetar själv samtidigt som man får support via telefon och e-post av en psykolog.

Somliga har grundinställningen att ”det ordnar sig alltid”, medan en del har en tendens att oroa sig för allt. För 5-7 % upptar oron, under någon period i livet, så mycket tid och energi att det rör sig om ett generaliserat ångestsyndrom.

En sak som skiljer oss människor från övriga däggdjur är vår förmåga att tänka bakåt och framåt i tiden, det vill säga att reflektera över det som hänt och att planera det som komma skall.Det är naturligtvis en stor fördel att kunna analysera och dra nytta av tidigare erfarenheter, liksom att kunna föreställa sig olika framtidsscenarior och agera utifrån det. Problemet är att vi ibland låter tankarna skena iväg lite för mycket och glömmer bort att leva i nuet.

Dels har vi de vars tankar och drömmar om framtiden huvudsakligen är positiva, där problemet är att de låter allt stanna vid en dröm och dessutom glömmer bort att njuta av det som pågår i stunden. Sedan har vi de vars föreställningar om framtiden tenderar att handla om misslyckanden, olyckor och andra mindre roliga saker. Och ibland blir de negativa tankarna om framtiden till ett enda stort orosmoln.

Symtom

Generaliserat ångestsyndrom, eller GAD som är den engelska förkortningen för General Anxiety Disorder, är precis vad det låter som. Ångesten eller oron är alltså inte begränsad till ett område eller en viss typ av aktiviteter, utan den är just generell/allmän.Den som lider av GAD, för lider gör man, oroar sig så gott som dagligen och har svårt att kontrollera sin oro. ”Tänk om-tankarna” avlöser varandra på löpande band, vilket gör att kroppen ofta är på helspänn.

Någon fullständig rädsloreaktion som vid en akut fara handlar det inte om, utan snarare en förhöjd beredskap utifall att. Det här innebär att man både kan bli trött i huvudet och i resten av kroppen. Muskelspänningar är inte ovanliga och ofta känner man sig rastlös och uppskruvad.

Eftersom oron har en tendens att tränga sig på när man är sysslolös, så påverkar den ofta insomnandet. Många med GAD har svårt att somna och en del upplever även en försämrad sömnkvalité. Har man dels sovit dåligt, och dels går omkring och oroar sig i vaket tillstånd så är det inte svårt att förstå att man kan bli lättirriterad och att man har svårt att koncentrera sig.

Hur får man hjälp?

När det gäller behandling av GAD finns det inte en specifik och effektiv metod som ensamt är en fullt tillräcklig insats för de flesta, så som är fallet med specifika fobier och exponeringsbehandlingar. Bäst resultat uppnås i regel om behandlingen inkluderar flera olika metoder. Vanliga inslag i behandlingen är avslappningsträning, mindfulness-övningar, utbildning och träning i problemlösning och ”orosexponering”.

Eftersom vi alla är olika, har vi också olika önskemål och behov när det gäller behandlingsinsatser. För några är det viktigast att snabbt få hjälp med att hitta olika strategier för att kunna hantera sin oro, medan det för andra känns viktigare att få prata mer förutsättningslöst om sin livssituation, för att på sikt förstå sig själv bättre.

Psykologisk behandling kan man ibland ha tur att få via vårdcentralen. Är problemen mycket omfattande kan man även få hjälp på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.För den som har ekonomiska möjligheter finns det privatpraktiserande psykologer som ett alternativ. Ytterligare ett alternativ är datorbaserade självhjälpsprogram utarbetade av psykologer.    

I vardagligt tal har ordet ångest kommit att betyda lite vad som helst som man upplever som obehagligt. Frustration, livsleda, oro, förtvivlan eller dåligt samvete, kan nog alla passa in under begreppet. Också allvarlighetsgraden är flytande. Alltifrån ogjorda läxor till kommande klimatkatastrofer kan kännas som ångestskapande.  Inom psykologin och psykiatrin har man en snävare definition av begreppet, även om ångest kommer i flera olika former och kan ta sig olika uttryck.

Ångest i psykologisk mening handlar i grund och botten om någon typ av oro eller rädsla. De kroppsliga aspekterna av ångesten är spänning, ett ”inre tryck” eller rastlöshet, och det kan vara just dessa kroppsliga sensationer som skapar obehag.

Den psykiska ångesten kan variera i styrkegrad alltifrån ängslan eller oro, till skräck eller fullskalig panik. Den kan utgöras av en kortvarig episod eller vara ständigt närvarande, nästan som ett personlighetsdrag.

Man skiljer mellan primär ångest, där ångestsymtomet är själva grunden i diagnosen, och sekundär ångest, då ångesten snarare är ett av flera symtom, t ex vid depression eller personlighetsstörning.Det finns också anledning att skilja mellan realångest – ångest där man är medveten om vilken omständighet i livet som ligger bakom ångesten, och irrationell ångest – där patienten inte själv förstår ursprunget.

En form av mer diffus irrationell ångest kallas fritt flytande ångest, medan en annan typ av irrationell ångest bara uppträder i vissa situationer. Men glöm inte heller att ett visst mått av ångest är en del av livet och fyller en viktig funktion. Ångest är nämligen den starkaste drivkraft vi har för förändring, vare sig det är faktorer i omgivningen eller hos en själv som man måste ta itu med. Ångest kan också vara en följd av att vi inte har någon förklaring till själva vår existens, det vill säga en del av livets existentiella villkor.

Symtom

En viktig aspekt av ångest är att den alltid åtföljs av speciella kroppsliga reaktioner. Kroppen, tankarna och känslorna är så tätt sammanvävda att det ofta är svårt att urskilja vad som är hönan och ägget, vilket också innebär att det finns en del kroppsliga sjukdomar som har ångest som symtom.

Samspelet fungerar i alla riktningar så att de kroppsliga reaktionerna väcker negativa känslor och tankar, ältande av tankar leder till ökad oro, oro leder till reaktioner i kroppen osv. På det här viset kan man säga att ångesten är väldigt bra på att hålla sig själv vid liv och ständigt växa sig starkare.

Själva ångesten är egentligen helt ofarlig, i den meningen att den inte innebär att man är vare sig galen eller håller på att dö. Däremot är ångest fruktansvärt obehagligt – kanske ett av de obehagligaste symtom man kan drabbas av. Därmed utgör den också en riskfaktor för olika överilade, farliga beteenden såsom missbruk, självskadebeteenden och självmord.

 Ofta hamnar också ångestpatienter i den – ännu mer ångestskapande – situationen att de upplever att de inte tas på allvar och inte får vård, vare sig de söker hjälp för att de tror att det är något fel på kroppen, eller inom psykiatrin. Det beror på att man inom vården prioriterar utifrån allvarlighetsgrad och farlighet, snarare än utifrån lidande.

 Ångestdiagnoser är också ofta rejält handikappande om de tillåts pågå år efter år. Det vanligaste sättet att hantera ångest på är att undvika ångestväckande situationer, och därmed begränsa sitt liv. I värsta fall kan man hamna i ett läge där man knappt klarar av att lämna hemmet, än mindre att ha normala kontakter med andra. Och det säger sig väl självt att man inte mår bättre av det.

Hur får man hjälp?

Grunden i all ångestbehandling är att låta ångesten leda till handling, i motsats till handlingsförlamning och begränsningar.Om det verkligen finns något att oroa sig för, då behöver man agera för att undanröja hotet.Om ångesten däremot inte kommer sig av något verkligt hot, då kan det vara bra med psykologisk behandling. Det är en billig investering att stoppa ångesten tidigt, innan den hunnit bli handikappande och mer svårangripbar.Själva ångestsymtomet kommer man bäst tillrätta med i kognitiv beteendeterapi. Om man däremot känner att man vill förstå mer om varifrån man har fått sina föreställningar eller hur man har blivit den man är, eller om ångesten är en del i någon annan diagnos, är kanske en kognitiv eller psykodynamisk terapi att föredra.

Det är inte alla människor förunnat att njuta av årstidernas växlingar. För en liten del innebär övergången till en ny årstid att man varje år insjuknar i depression. Vanligast är att detta sker under den mörkaste delen av året, det vill säga under hösten eller tidiga vintern. Men det förekommer också att insjuknandet sker under våren eller sommaren.En stor del av svenskarna upplever att de blir tröttare under hösten och vintern. Sju procent beräknas få svårare symtom än så, medan tre till fem procent får så pass starka symtom att de uppfyller kriterierna för en egentlig depressionsepisod, som då kallas årstidsbunden depression.

Även om det kan förekomma är det relativt ovanligt med årstidsbundna känslomässiga besvär hos barn. Problemen börjar ofta i yngre vuxenålder.Årstidsbunden depression, även kallad vårdepression och/eller höstdepression, tycks ha en stark koppling till ljus och mörker. Problem av den här typen existerar t ex knappt i länder som ligger nära ekvatorn, och blir vanligare ju längre norr- respektive söderut man kommer på norra och södra halvklotet där dygnet växlar i längd mellan årstiderna.

Det finns ingen entydig förklaring till varför mörkret påverkar vårt humör på det här sättet. En teori är att ämnet melatonin, som styr vår dygnsrytm, är en viktig faktor. En annan hypotes är att det är serotoninsystemet, som är mycket viktigt vid alla depressioner, som påverkas. Det finns också idéer om att D-vitamin kan spela en viss roll. Varför vissa drabbas, och andra inte, har att göra med att vissa är mer ärftligt sårbara än andra. Men hur man lever spelar också stor roll.Varför vissa människor drabbas av årstidsbundna depressioner under den ljusare delen av året har man inte funnit någon förklaring till.

Symtom

Diagnosen årstidsbunden depression, som på engelska heter Seasonal Affective Disorder (SAD), etablerades på 80-talet, men finns beskriven i litteratur redan under antiken. Den är inte någon egen sjukdom, utan specificerar att depressionsepisoder med en tydlig koppling till årstiden har funnits i minst två år i följd. Depressionssymtomen är därför samma som för andra typer av depressionsepisoder. Men det finns ändå vissa typiska tecken som karaktäriserar den årstidsbundna depressionen.

Det är t ex mycket vanligt att man känner en stor trötthet, som inte lindras av ökad sömn. Detta trots att man ofta också sover längre än vanligt vid årstidsbunden depression.Ett annat vanligt tecken är ett ökat sug efter kolhydrater, och då i synnerhet socker. Till följd av tröttheten upplever man ofta svårigheter att koncentrera sig och fokusera, t ex i arbetet.Många personer som har årstidsbundna depressiva besvär rapporterar också att de har nedsatt immunförsvar, vilket leder till att de ofta drabbas infektioner och andra sjukdomar.

Vad kan man göra själv?

I förebyggande syfte, och om problemen inte är så allvarliga, finns det mycket man kan göra för att undvika de årstidsrelaterade besvären. Det kanske viktigaste är att försöka tillbringa mycket tid ute under dygnets ljusa timmar, även mulna dagar. Och undvik solglasögon eller färgade linser, eftersom det är via ögat som vi tillgodogör oss ljuset. Regelbunden motion, ca en timme tre gånger i veckan, och förstås allra helst utomhus, ger också effekt. Alkohol förstärker depressioner och bör därför konsumeras med försiktighet om man är i riskzonen för depression. Slutligen bör man planera sitt liv för att undvika stress, och ha regelbundna rutiner för sömn och matintag.

Hur får man hjälp?

Behandlingsmetoder som vid forskning har visat goda resultat är psykoterapi och olika typer av medicinering. Allra bäst behandlingsresultat har man fått med en kombination av terapi och medicin. Psykologisk behandling med inslag av så kallad beteendeaktivering är ofta verksam vid den här typen av depressioner. Den går ut på att klienten får stöd i att inrätta sitt liv på ett sätt som minskar de depressiva symtomen, vilket kan skynda på symtomlindringen.

En omstridd behandlingsmetod, som ändå erbjuds av flera landsting, är ljusterapi. Det finns i dagsläget inga entydiga vetenskapliga bevis för att ljusterapi ger någon effekt, än mindre varaktig sådan, vid årstidsbunden depression.För hjälp kan man börja med att vända sig till vårdcentralen, som sedan vid behov kan remittera vidare. Har man möjlighet kan man också vända sig till en privatpraktiserande psykolog eller psykoterapeut.

Etymologi: bi- ´två', polär 'i form av poler' (ytterlägen). En bipolär störningar är definitionsmässigt tvåpolig (har två lägen), medan en enpoliga, som t ex syndrom med enbart depressionsepisoder, har beteckningen "unipolära".

Ursprunglig betydelse

Psykisk störning som består av en växling mellan skov (perioder, episoder) av depression och mani eller hypomani som tidigare har kallats manodepressiv psykos (manisk-depressiv psykos).

Nutida betydelse 

I psykiatrisk vård ställer man diagnosen bipolär sjukdom (bipolär affektiv sjukdom, bipolärt syndrom) när det förekommit minst en episod av depression och en av mani (i USA bipolär I) eller hypomani (i USA bipolär II). Upprepade episoder av endast mani eller hypomani räknas hit. Mani utgör nämligen inte, och inte heller hypomani, en egen diagnostisk kategori utan anses vara ett uttryck (eng: presentation) för en bakomliggande bipolär störning. En enstaka hypoman episod (lindrig form av mani) utgör visserligen inte tillräcklig grund för diagnosen bipolärt syndrom men kan vara ett tecken på att ett sådant ändå ligger bakom.

Bipolär sjukdom förekommer hos en person på hundra. Den börjar vanligen i 20-30-årsåldern men förekommer även hos barn och tonåringar. Den går inte över utan behandling.

Depressiva episoder    

Hypomana episoder 

Maniska episoder

är avgränsade perioder av upprymdhet, tankeflykt, överdriven självvärdering, eventuellt även retlighet, av onormalt förhöjd energi, planlös och rastlös, lätt avbruten, i en del fall omdömeslös, aktivitet, som varar minst en vecka och pågår hela dagarna. Beteendet är så allvarligt att det hindrar yrkesutövning eller studier, sätter den egna ekonomin på spel, försvårar sociala relationer och kontakter eller gör inläggning på psykiatrisk klinik nödvändig för att förebygga självskador och skador på andra människor. I DSM och ICD finns särskilda kriterier angivna för när en eller flera maniska perioder ska klassificeras som bipolär störning (eng: bipolar disorder, i USA bipolar I disorer). 

Cyklotymi 

Psykisk störning som inom psykiatrin definieras som en period på minst två år med flera perioder med lättare depression och hypomani med eller utan perioder av normal grundstämning. Människor med denna läggning är tidvis jovialiska, optimistiska, bekymmerlösa och sällskapliga och tidvis dystra, vresiga, slutna, aggressiva och pessimistiska. Cyklotymi övergår hos en del personer till bipolär sjukdom med med korta svängningsperioder (rapid cycling, dvs med snabba växlingar mellan olika stämningslägen) mellan maniska och depressiva episoder med "egentlig depression" (eng: major depressive disorder).

Depressiv stupor och exciterat katatont tillstånd

Sällsynta extremformer av bipolär sjukdom.

Depressiv stupor (eng: depressive stupor) är ett tillstånd som utmärks av apati, rigiditet, mental frånvaro och utan någon aktivitet annat än byte av kroppsställning.

Personer som befinner sig i exciterat katatont tillstånd (eng: catatonic excitement) är häftigt oroliga (hyperaktiva) och upprivna, ett tillstånd som räknas som ett av de för patienterna farligaste i psykiatrisk vård.

Bipolära syndrom enligt DSM-5

I amerikansk psykiatri (USA) har man sedan länge delat upp bipolärt syndrom i bipolär sjukdom I (med depressiva och maniska episoder) och bipolär sjukdom II (med såväl hypomana episoder som depressiva). I DSM-5, som är den senaste versionen av den amerikanska klassifikationen av psykiska störningar) tar man upp följande bipolära diagnoser:

• bipolär I: en eller flera maniska och depressiva episoder och eventuellt en eller flera med båda samtidigt (eng: with mixed features). 
• bipolär II: minst en hypoman episod under minst fyra dagar och minst en depressiv, en variant som är fem gånger vanligare än bipolär sjukdom typ I. 
• cyklotymi: depression och cyklotymi som yttrar sig i konstant retlighet med kortvariga depressiva eller hypomana skov och djupa depressioner.
• substansbetingad bipolär störning: episoder med djup depression, dystymi med omslag till hypomani vid behandling med antidepressiva läkemedel.
• bipolär störning i samband med kroppslig sjukdom: hypertymi som grundstämning med återkommande djupa depressioner.
• bipolär störning oklassificerad: maniska och depressiva symtom som förekommer samtidigt åtföljda av vanföreställningar, hallucinationer, under- eller överaktivitet samt svår ångest. 

Relaterade sökord: affektiv sjukdom, cykloid psykos, cyklotymi, cyklotym, depression, hypertymi, hypomani, manodepressiv sjukdom.

Jag ville ta med mina journaler också bara för att om nått ska hända eller jag måste förklara nått.. dom hinner jag inte få med mig.. enligt dom så måste nån jäkla läkare kolla igenom mina journaler innan jag kan få dom!! va faan det är väl bara å ge mig dom, det är ju mina journaler!!! Allt måste gå via en jäkla läkare i Lycksele!??  Va faan är det frågan om! det här är ju helt sjukt att det ska ta så lång tid med allt och att det ska vara sånna problem. Jag sa till i god tid men nu får jag inget förrän i sista minuten.. om inte alls med vissa av dom..

Jag blir så irriterad! och jag som har ett sånt kontroll behov av att ha alla papper och allt ordnat långt i förväg. ha alltid för mycket papper med mig än för lite ut i fall nått händer..

Skojjigt om jag blir fast pga mina mediciner som jag MÅSTE ha!!

Mina läkare i Borås som försedde mig med allt jag behövde, skrev papper och fixade med mediciner och intyg och allt! Så ska vården vara!!

Dom hann inte ens kalla mig hit på psyk för utvärderingen som de sa, och ändå har jag bott här hela våren och hela sommaren.. HELT TRAGISKT!!! 

Nej, tur jag drar dit där allt handlar om pengar, då är det fart på dom iaf.. där händer saker..

En annan sak som jag la märke till här om dan va när en läkare ringde till min mammas telefon och antog att det va hon som svarade och började berätta om hennes mediciner och fråga en massa frågor och allt.. Tur det va jag som svarade den här gången, men vad händer om det är någon annan som kommer på att låtsas vara den som äger telefonen..??

I USA när dom ringer frågar dom alltid om det är jag och sen frågar dom alltid om det är ett bra tillfälle att ringa, OM jag kan prata där jag är. Sen får man alltid påminnelse dagen innan eller två dagar innan. Där man först bekräftar att det är jag och sen accepterar att man blivit påmind. Helt sjukt bra!!  är det väldigt personliga provsvar så kommer man dit oavsett om resultatet av provet är bra eller dåligt för de inte vill säga det över telefon.

Det systemet tycker jag är super bra!! kanske inte alltid passar att man måste vänta med att få reda på provsvar. Men sjukvården där är ju HELT annorlunda än här.. När jag bodde på Hawaii kunde jag emaila min läkare.. hhahahahaah Men han blev avskedad också lite senare.. men av andra anledningar.. tror nog dom tog hans läkartitel ifrån han med.. tror säkert hans fru ville skilja sig från han oxå.. så ni fattar nog vad han gjorde..

Men han va super trevlig och snäll, och brydde sig verkligen om en.

Tragiskt att det ska vara såhär inom ett av de viktigaste områden i Sverige, sjukvård, äldreomsorg, skolan, psyk.. dom är väl som de viktigaste områden, men får alltid minst pengar.. Skärpning!!

Sen mer forskning på vettiga saker!! Forska mer på Bipolär och andra psykiska och fysiska sjukdomar ist för att lägga pengar på IDIOT forskning!! Är så stolt över min syster som forskar!! Hon gör en sån fantastisk grej!

Jag vet att de inom psykiatrin gör säkert sitt bästa med allt och blir arga på det jag skriver. men nu är jag patient och vet inte insidan på allt.. jag vet bara hur det är att vara den som behöver hjälp och inte får. Vet att alldeles för många håller med mig tragiskt nog, att inte hjälp fås i tid.. Nu har ju jag banala saker jämfört med andra.. Men utan medicin blir det ju inte så bra.. och utan papper så kan det lika väl bli så..

Ja ja.. hoppas på att få det på måndag..

tur att det tjorvade med min tågbiljett så jag inte kunde åka söndag eller måndag som jag hade planerat..

Ha en underbar helg alla ni, kommer fortsätta blogga från andra sidan Atlanten såklart!!

Bipolära syndrom/sjukdomar, även kallad manodepressivitet, innebär att man får riktigt snabba och kraftiga humörväxlingar, liksom depressiva perioder varvade med maniska perioder. Dessa är påfrestande både för den drabbade och för omgivningen.

Både depression och mani är avvikelser från ett ”normalt” känslotillstånd eller sinnesstämning. Vid depression är stämningsläget kraftigt sänkt, medan det är ordentligt förhöjt vid ett maniskt tillstånd.Mani brukar i första hand associeras med starka, positiva känslor som att känna sig upprymd och oövervinnerlig, men det kan också finnas inslag av negativa känslor som irritabilitet och ilska.

Mani

Den som befinner sig i ett maniskt tillstånd ser ofta inte sina egna begränsningar och kan inte heller ta hänsyn till konsekvenserna av sina handlingar. Ibland kan resultatet bli lyckat om energin används till att målinriktat jobba med vettiga saker, men många gånger kan konsekvenserna bli förödande. Det är nämligen inte ovanligt att man gör dyra och ogenomtänkta inköp under ett maniskt skov, eller utsätter sig själv och andra för fara på olika sätt.Den som är manisk uppfattas ofta av omgivningen som speedad och har ofta ett extremt litet sömnbehov. Själv har man sällan någon sjukdomsinsikt eller lidande när man är mitt uppe i en manisk period, men efteråt är det inte ovanligt att man både skäms över saker man gjort och får lida ekonomiskt för det. Dessutom får det ofta konsekvenser för relationer till nära och kära – och även till övriga bekanta.

Växlingar

Den klassiska bilden av manodepressivitet är att det omväxlande förekommer tydliga depressiva och maniska perioder. Det förekommer dock ett flertal varianter av det man kallar för bipolära syndrom eller sjukdomar.Ibland är de maniska skoven inte lika uppenbara och då pratar man om hypomani istället. Och ibland förekommer det perioder av nedstämdhet som inte helt uppfyller kriterierna för en Egentlig depressionsepisod.

Växlingarna i stämningsläge kan för en del ske mycket snabbt och det är inte alltid tiden mellan två hypomana episoder kännetecknas av nedstämdhet.Det förekommer också så kallade blandepisoder, vilket innebär mycket snabba växlingar mellan rena maniska och depressiva tillstånd under en och samma dag.  Att åka berg- och dalbana i humöret på det sättet brukar vara extremt jobbigt och blandtillståndet kännetecknas ofta av rastlöshet och självmordstankar.

Det är också relativt vanligt med psykotiska symtom just i samband med blandepisoder, men det kan även förekomma i anslutning till de mer rena maniska eller depressiva tillstånden.

Hur får man hjälp?

Medicin är ofta ett förstahandsval vid bipolär sjukdom och med rätt inställd medicinering kan de flesta leva ett bra liv. Problemet är att i samband med maniska skov brukar motivationen att ta medicinen vara låg. Därför är det viktigt med såväl stöd från anhöriga som professionellt psykologiskt stöd.Man behöver lära sig att känna igen tidiga tecken på att man är på väg ner i en depression eller på väg upp till mani, så att man kan bromsa den utvecklingen.

Med ökad kunskap om sin sjukdom kan man lättare kontrollera den. Har man en bipolär sjukdom är det till exempel extra viktigt att satsa på regelbundna och goda vanor – särskilt när det gäller sömnen,Det är också viktigt att ha en kontakt med psykiatrin och det är väldigt bra om det går att involvera anhöriga så att de vet när det är dags att påminna om medicineringen eller om att upprätthålla strukturen i vardagen.

Man kan vara riktigt ledsen och förtvivlad utan att det för den skull handlar om en depression. Men om man efter två veckor fortfarande känner sig nedstämd och dessutom uppvisar en del andra symtom, så kan det röra sig om en ”Egentlig depressionsepisod”.

Vanliga symtom är sömnstörningar, förändrad aptit, känslor av att vara värdelös och självmordstankar. Livet känns ofta meningslöst och det är svårt att känna sig riktigt glad över någonting. Det finns undersökningar som visar att nästan hälften av alla kvinnor och ungefär en fjärdedel av alla män någon gång i livet hamnar i en depression. Ofta kan man hitta en eller flera utlösande faktorer, men långt ifrån alltid. För personer med en hög grad av sårbarhet för depression krävs det inga tydliga yttre utlösande faktorer.

Olika former av depression

Det finns flera olika former och grader av depressiva tillstånd, bland annat enstaka, återkommande eller årstidsrelaterade depressionsepisoder.

Om nedstämdheten och de tillhörande symtomen inte är lika omfattande som vid en Egentlig depression, men samtidigt har pågått väldigt länge så kan det handla om ett tillstånd som kallas för Dystymi.  När man drabbats av någon form av depression är det som om man ser världen genom ett par svarta glasögon. Det innebär att man har en tendens att lägga märke till allt som går dåligt och tolka saker till sin nackdel. Tittar man bakåt så minns man i första hand tråkigheter och misslyckanden. Och framtiden ter sig också mörk om man utgår ifrån att ingenting kommer att bli bättre. De här negativa tolkningarna, minnena och framtidsvisionerna underhåller nedstämdheten som i sin tur ger näring åt de negativa tankarna.

Med en lindrig depression är det fullt möjligt att hålla skenet uppe, att gå till skolan eller jobbet och skratta med när någon drar ett skämt. Då kan det vara svårt för omgivningen att förstå hur hopplöst och svart allt känns, och att det emellanåt känns nästan omöjligt att ta sig upp ur sängen. Med en svår grad av depression är risken stor att man faktiskt blir kvar i sängen.

Vad kan man göra själv?

Oavsett grad av depression vill man inte höra orden ”ryck upp dig” från omgivningen, för vore det så enkelt så gjorde man det. Däremot är det alltid bra att ta sig upp ur sängen och försöka aktivera sig på något sätt. Fysiska aktiviteter/motion är bra ur flera synpunkter, bland annat ökar det smärtlindrande måbra-hormonet endorfin i kroppen. En del gånger går en depression över av sig självt, utan att man själv förstår varför.  Ibland kan man själv lyckas förändra sina vanor och tankemönster, och ibland sker det positiva förändringar i livet som gör att man börjar må bättre. Men det är alltid klokt att söka hjälp i ett tidigt skede. Risken är annars stor att man fastnar i de negativa tankemönstren och drar sig mer och mer undan omvärlden.

Hur får man hjälp?

Om man inte kan se någon förklaring till sin nedstämdhet, så kan det vara idé att börja med ett besök på vårdcentralen för att utesluta kroppsliga orsaker till nedstämdheten och tröttheten, till exempel järnbrist eller B12-brist.

Via vårdcentralen finns ibland också möjlighet att komma i kontakt med en psykolog. Annars kan man vända sig till en privatpraktiserande psykolog. Idag finns starkt forskningsstöd för att psykologisk behandling av lindriga och måttliga depressioner har god effekt. Vid svåra depressioner brukar man rekommendera en kombination av läkemedel och psykologisk behandling. Den som plågas av starka självmordstankar bör ta kontakt direkt med en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, istället för att gå omvägen via vårdcentralen.  

Här kan du läsa några frågor och svar om depression:

>> Nedstämd - vill vara alla till lags

>> Depression - vart ska jag vända mig?

>> Är min tonårsdotter deprimerad?

>> Återkommande depressioner - social fobi?

>> Deprimerad man - orkar inte längre stötta honom

>> 40-årskris?

>> Läs mer om depression i lexikonet

>> Hitta mer om depression på Psykologiguiden

Ätstörningar är vanligast hos flickor och unga kvinnor, men förekommer också hos pojkar. Man räknar med att 4-5% av alla kvinnor någon gång i livet uppfyller kriterierna för någon av ätstörningsdiagnoserna, men det kan också finnas ett visst mörkertal eftersom många döljer sina problem.

Inom psykiatrin räknar man med tre olika diagnosgrupper:
Anorexia nervosa som innebär att patienten felaktigt uppfattar sig själv som överviktig, och svälter sig till en farligt låg vikt.

Bulimia nervosa som bygger på hetsätning omväxlande med beteenden i syfte att kompensera för det man har ätit i kombination med en överdriven fixering vid vikt och kroppsform.

Slutligen använder man sig ibland av diagnosen Ätstörning utan närmare specifikation (UNS), när kriterierna inte helt uppfylls för de andra två diagnoserna. Exempelvis hetsätning, utan någon efterföljande kompensation, kan gå under denna diagnos.

På senare tid har man också uppmärksammat en typ av ätstörning som går ut på överdriven hälsosamhet – Ortorexi. Denna kan handla om att man har en överdrivet hälsosam kosthållning, eller tränar överdrivet mycket, så att kroppen tar skada av det. Man tror också att det inom denna grupp finns en hel del manliga ätstörningspatienter. Det är vanligt att en och samma person växlar mellan olika ätstörningsbeteenden. Vissa undersökningar tyder på att det ibland finns en kronologisk gång i sjukdomsförloppet, så att den unga flickan med anorexi som vuxen övergår till bulimi för att senare börja hetsäta.

Riskfaktorer

Ätstörningar förekommer hos sinsemellan väldigt olika individer, men det finns vissa personlighetsdrag som utgör riskfaktorer för att utveckla en ätstörning. Perfektionism och en tvångsmässig läggning, men även impulskontrollstörning, förekommer ofta hos ätstörningspatienter. En negativ självbild, med störd kroppsuppfattning, och få nära relationer är också en bra grogrund för ätstörningar.

Ätstörningen startar ofta till följd av en stressande händelse eller kris.När man väl är inne i ett ätstörningsbeteende blir detta ofta självgenererande på så sätt att det vid t ex svält och kräkningar utlöses vissa ämnen i kroppen som ger positiva upplevelser. Detta är också orsaken till att anorexi ibland kan börja genom en helt vanlig bantningskur. Med tanke på dessa kemiska reaktioner i kroppen kan man i någon mån jämföra ätstörningar med missbruk och beroende.

Ytterligare en faktor som kan bidra till befästandet av ätstörningen är den positiva uppmärksamhet som man ofta får av omgivningen när man gått ner i vikt.

Råd till närstående

Först och främst kan vi alla vara goda förebilder genom att inte själva ägna oss åt hårdbantning och överdriven kropps- eller viktfixering, eller urskiljningslöst berömma den som gått ner i vikt. Det är också väldigt viktigt att påtala när man tycker att någon visar tecken på ätstörning. Eftersom ett stört ätbeteende snabbt kan övergå i tvångsmässigt präglade föreställningar och rutiner kring mat eller träning som är mycket svåra att bryta är det av yttersta vikt att bryta dessa på ett så tidigt stadium som möjligt.

Hur får man hjälp?

Om det är en ung person som drabbats, är det vanligt att den första vårdkontakten sker med skolhälsovården, som sedan kan lotsa vidare om deras vårdinsats inte räcker. Man kan också vända sig direkt till Barn och Ungdomspsykiatrin. Vuxna kan vända sig till vårdcentralen eller till vuxenpsykiatrin. På många håll i landet finns också specialmottagningar för ätstörningspatienter, men ibland krävs det remiss till dessa.

I vården av personer med ätstörning är det allra första som måste till att få igång ett regelbundet näringsintag. Det tjänar ingenting till att bearbeta tankar, upplevelser eller känslor samtidigt som man svälter. Hjärnan saknar helt enkelt förmåga för sådant när den lider av akut näringsbrist.

Inlärningsteori

Inom beteendeterapin är beteenden inte bara sådant som vi gör, utan även kroppsliga reaktioner och tankeprocesser.Enligt inlärningsteorin så har alla beteenden någon gång lärts in. Att ändra på dem blir då en fråga om att lära om, eller lära sig något nytt.Inlärning kan ske på flera olika sätt. Har vi vid något tillfälle blivit skrämda kan det ha lett till att vi kopplar ihop en viss sak med en obehagskänsla. Det kallas för ”klassisk betingning”.

Men en rädsla kan också uppstå till följd av att vi tar efter någon annans, till exempel en förälders, beteende. Det kallas för ”modellinlärning”.Slutligen så styrs våra beteenden också av vilka konsekvenser de får, vilket kallas för ”operant betingning”.

Om ett beteende får en positiv konsekvens så är chansen god att man upprepar det. Det kan leda till att vi blir hjälpsamma och artiga, men också till att vi undviker det vi är rädda för, eftersom undvikandet på kort sikt leder till den positiva konsekvensen att vi blir av med vår rädsla och ångest.

Hur går det till?

En kognitiv beteendeterapi inleds alltid med en noggrann beteendeanalys med inlärningsteorin som utgångspunkt.

Man analyserar vad som är det problematiska beteendet, vad det är som utlöser det och vilka konsekvenser det får. Med andra ord: vilken funktion beteendet fyller. Först därefter kan man se vad man behöver göra för att en ny inlärning ska komma till stånd.

I KBT ingår en del undervisning. Terapeuten är alltid tydlig med hur behandlingen kommer att se ut och varför man använder en viss metod. Det innebär att klienten får generella kunskaper om, men också ökad kännedom om sina egna, psykiska och kroppsliga mekanismer

Ett centralt behandlingsinslag är exponering. Det innebär att man gradvis utsätter sig för det man har svårt för, i hanterbara steg, så pass länge att rädslan eller ångesten minskar. Eftersom det man tror ska hända, att ångesten stiger till outhärdliga höjder, aldrig inträffar, så sker en ominlärning. Andra vanliga metoder inom KBT är beteendeaktivering, rollspel, beteendeexperiment och avslappningsövningar.

Exempel

En tonårspojke söker terapi för panikångest. I beteendeanalysen framkommer det att panikattackerna ofta kommer på väg till skolan, efter att han druckit ca 5 koppar kaffe, vilket han själv kopplar ihop med panikattackerna.

Den första åtgärden blir därför att begränsa kaffedrickandet. Terapeuten berättar om mekanismerna bakom en panikattack: Att det handlar om ett starkt påslag av det autonoma nervsystemet med hjärtklappning, hyperventilering och andra obehagliga, men helt ofarliga, kroppsliga reaktioner som följd.

Pojken blir förvånad men lättad, eftersom han har trott att han har varit nära döden vid attackerna. Han får också exponera sig för de kroppsliga sensationer, som han har upplevt som så skrämmande under attackerna, under kontrollerade former.

Tillsammans med terapeuten gör han övningar som leder till yrsel, han hyperventilerar och andas genom sugrör för att få en känsla av andnöd.Vid utvärderingen kommer man fram till att pojken hade sin sista panikattack strax innan den andra terapisessionen, och han oroar sig inte längre för att få panik.

Vanliga frågor

Hur länge pågår behandlingen? Vid behandling av exempelvis ångestsyndrom är 15-20 sessioner vanligt. Enklare problem, som fobier, kräver ofta betydligt färre sessioner, medan mer genomgripande behandlingar vid exempelvis personlighetsstörningar kan pågå i något eller några år.

Hur ofta träffas man? Det vanligaste är att man träffas en gång/vecka i den aktiva behandlingsfasen.

Hur går behandlingen till? Inom KBT arbetar man främst med det som är aktuellt här och nu. Arbetssättet är strukturerat, handlingsorienterat och tydligt, exempelvis vad gäller fokus och mål. Klienten får hemuppgifter och får lära sig metoder som han kan ha nytta av även i framtida problem. Behandlingen bygger inte enbart på samtal, utan också på praktiska övningar.

Vad är terapeutens roll? Terapeuten strukturerar arbetet och har en aktiv roll.

Grundtanke: Att förändra tanke- och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera känslomässiga problem.

Från: www.psykologiguiden.se/www/pages/

Det är många som drabbas av tinnitus. Forskning har visat att mellan 15-20 % av befolkningen drabbas. Men dessbättre besväras de allra flesta dock inte speciellt mycket av sitt ljud. Men det finns en grupp på ca 1 % som har svåra besvär.

Det handlar om cirka 100.000 personer i Sverige som har medelsvår eller svår tinnitus. Men det är trots allt positivt att de allra flesta klarar av sina besvär i stort sett på egen hand. För de som drabbas av besvärande tinnitus finns det idag behandling som hjälper. Denna behandling bygger på de kognitiva behandlingsmetoder av tinnitus som Richard Hallam startade i England på 1980-talet.

Orsaker

Oftast orsakas tinnitus av en hörselnedsättning, orsakad av buller eller av ärftliga faktorer. För andra är tinnitus kopplat till stress, oro eller depression. Ibland påverkas tinnitus av muskulära spänningar i nacke och käkar. Men det handlar ändå om samma sak, nämligen tinnitus.När tinnitus orsakats av bullerskada eller ärftliga faktorer inom hörselsystemet, oftast i innerörat finns det inget medicinskt man kan hjälpa dig med, förutom att en hörapparat kan minska din tinntius. När du är medicinskt utredd kan du söka hjälp av psykolog.

Eftersom tinnitusbesvär är psykiskt påfrestande kom man tidigt underfund med att det är bättre att anlita en psykolog för att komma tillrätta med besvären eller att lära patienten komma fram till en form av accepterande känsla. ”Jag har min gamla tinnitus men nu klarar jag av att leva med den”.

Symtom

Tinnitus kan ta sig många olika uttryck. En del säger att det låter som ett ringande ljud medan andra upplever ett brummande.Det är för de flesta enklare att lära sig hantera sin tinnitus om den är konstant. Det har dock visat sig att ljudets karaktär eller dess ljudstyrka inte har någon större betydelse för behandlingsresultatet.

Behandling

En kognitiv behandlingsmetod för tinnitus har utvecklats vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Där har man också bedrivit ett omfattande forskningsarbete på tinnitus och hörselproblematik.

Forskningen har visat att 75 % av tinnituspatienterna blir bättre eller mycket förbättrade av den kognitiva behandlingen.Behandlingen går till så att du tillsammans med en psykolog går igenom din situation med fokus på dina besvär, tinnitus eller annan hörselproblematik. Detta utredande samtal ligger sedan till grund för din fortsatta behandling.

Med kognitiva metoder får du hjälp att förändra din upplevelse och dina tankar om dina besvär.  Behandlingen är inte alls svår eller krävande. Människan kan på naturlig väg lära sig att lämna ovidkommande tankar eller signaler. Detta är själva poängen med tinnitusbehandling. Det handlar om att lära sig skifta fokus, bort från det besvärliga oljudet. 

Avslappning

En annan viktig del av behandlingen bygger på ett speciellt avslappningsprogram. Det används för att minska den muskulära spänningen i kroppen. Med hjälp av detta träningsprogram kan man lättare få stopp på tankar som annars kan skena iväg. Avslappning är något alla människor mår väl av och speciellt de som har besvärlig tinnitus. Avslappningsprogrammet minskar också risken för stress- och ångestbesvär i framtiden.

Resultat av behandling

Efter avslutad behandling har man oftast förändrat sin inställning till tinnitus. De allra flesta intar en lugnare hållning, attityd till det tidigare så störande oljudet. Man besväras inte alls eller i ringa grad av sin tinnitus. Genom avslappningsprogrammet får man minskad muskelspänning och därmed förbättrad sömn. Behandlingen uppfattas av de flesta som positiv och ger inget som helst obehag.

Hur får man hjälp?

Det vanligaste är att man först vänder sig till sin läkare på Vårdcentralen. Det är viktigt att bli medicinskt undersökt för att utreda om annat pågående och behandlingsbart medicinskt tillstånd föreligger. En del kan bli remitterade till Öron-, Näs- och Halsläkare. Många blir hjälpta redan här. Men om tinnitus fortsätter att vara störande och besvära dig skall du absolut söka professionell hjälp. 

Det finns psykologer som är utbildade för att hjälpa dem som drabbats av tinnitusbesvär. Tyvärr har inte alla större Öron- Näs- och Halskliniker tillgång till sådan kompetens. Genom länkarna till höger kan du läsa mer om var du kan söka hjälp.Det är bra att få snabb behandling under den akuta fasen, d v s när din tinnitus börjar. Det är därför bäst om du själv är aktiv och ber läkaren om att få en så snabb psykologkontakt som möjligt.

Om du drabbas av tinnitus, gör så här:

• Sök Öron-, Näs- och Halsläkare för enkel undersökning, inkl hörseltest.

• Behöver du hörapparat så skaffa sådan och använd den, det hjälper.

• Tveka inte att söka psykolog, speciellt om du är stressad eller orolig för behandling. KBT-behandling är idag den mest utforskade av alla behandlingsmetoder på tinnitus.

• Börja träna med ett avslappningsprogram.

• Besväras du väldigt mycket av din tinnitus tveka inte att söka hjälp hos psykolog med inriktning mot hörselrelaterade besvär.

• Har du kraftig muskulär spänning i nacken och eller axelområdet, sök massageterapeut.

• Bettfysiolog, specialisttandläkare, kan hjälpa dig om du gnisslar tänder eller har besvär från käkarna. En studie pekade på att ca 10 % av tinnituspatienterna kan ha hjälp av detta.

Från; www.psykologiguiden.se/www/pages/

 
Ungefär en tredjedel av våra liv ägnar vi oss åt att sova och det verkar vara ett måste för att kroppen ska få en chans att återhämta sig efter dagens påfrestningar.

Hur mycket sömn vi behöver är individuellt och varierar också beroende på ålder, men idag sover de flesta vuxna mellan sex och nio timmar per natt – vilket troligtvis innebär att många får för lite sömn.Mängden sömn är dock inte det största problemet, utan snarare dålig kvalité på sömnen. Dagar fyllda av stress och upplevd tidsbrist ger oss en ytlig och orolig sömn. Många får också sin sömn störd av olika anledning. Det kan handla om att man blir väckt av småbarnsskrik, ringande mobiltelefoner eller tutande bilar på gatan utanför.

Risker

Exakt vad som händer under sömnen vet man fortfarande inte. Däremot vet man ganska väl vad som händer om vi inte får sova ordentligt. På kort sikt kan följande hända: tålamodet försämras, liksom koncentrationen, minnet, inlärningsförmågan, reaktionsförmågan och kreativiteten. Kort sagt; vi fungerar helt enkelt sämre.På lite längre sikt kan sömnbrist bland annat ge upphov till viktuppgång, försvagat immunförsvar, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.Flera studier visar också att det finns ett tydligt samband mellan sömnkvalité och livskvalité och även med livslängd. Man skulle kunna se det som att åldrandet och slitaget på kroppen bromsas under sömnen.  

 Drömmar

En annan sak som sker under sömnen är att vi drömmer. Ungefär en fjärdedel av sovtiden ägnar vi åt detta. Vad drömmarna har för syfte är inte helt klarlagt, men aktuella teorier pekar på att det sker en slags bearbetning av dagens intryck i drömmarna som underlättar inlagring av minnen. Det finns även teorier om drömmarnas symboliska värde – som dock inte är vetenskapligt belagda.

 Orsaker till dålig sömn

Dålig sömn och insomningsvårigheter kan vara symtom på allt från depression, stress och till drogmissbruk och kroppsliga sjukdomar. Det kan också vara en biverkning av medicinering eller en naturlig följd av tillfälliga hormonella förändringar.Men sömnsvårigheterna kan även vara det primära problemet, som i sin tur kan ge upphov till både sämre livskvalité och sjukdomar. Det finns flera olika typer av primära sömnstörningar, men den vanligaste diagnosen är Insomnia som kännetecknas av insomningssvårigheter, täta uppvaknanden och en känsla av att aldrig känna sig utsövd.

 Vad kan man göra själv?

Det bästa är att förebygga sömnproblem genom att undvika stress och se till att ha bra sömnvanor.En skön säng och ett tyst, mörkt och svalt rum är en bra förutsättning. Att gå och lägga sig och gå upp ungefär samma tid varje dag är också att rekommendera, liksom att varva ner i god tid innan läggdags.

Om sömnproblemen redan är ett faktum gäller det att försöka hitta och minimera orsakerna. För mycket alkohol, för lite motion och dåliga matvanor är exempel på faktorer som kan påverka sömnen.

Det är också viktigt att tänka på när man sover. Som natt- eller skiftarbetare har man inget val, men annars är det inte att rekommendera att man vänder på dygnet och sover på dagen. Vi behöver nämligen dagsljuset för att må, och fungera, bra – och det finns inga lampor som kan ersätta dagsljuset. Till och med en molnig dag ger solen minst 50 gånger mer ljus än ett väl upplyst vardagsrum.  En kort tupplur på max 30 minuter mitt på dagen är ett effektivt sätt att ta igen förlorad sömn på, men det är inget att rekommendera för den som har svårt att somna på kvällarna.

 Hur får man hjälp?

En vanlig orsak till insomningssvårigheter är stress och oro. Psykologisk behandling av sömnsvårigheter går därför ofta ut på att hitta strategier för att reducera och hantera stress och orostankar. Men det kan också handla om att se över hela livssituationen och då kan fokus hamna på helt andra saker.Med tanke på att långvariga sömnproblem kan leda till sjukdomar av olika slag, och också vara tecken på sjukdom, så bör man vända sig till vårdcentralen om man inte lyckas komma tillrätta med problemen på egen hand.

 Olika typer av sömnstörningar

Det finns flera olika typer av primära sömnstörningar:

• Insomni kännetecknas av insomningssvårigheter, täta uppvaknanden och en känsla av att aldrig känna sig utsövd

• Hypersomni är onormal sömnighet som gör att man behöver extra mycket sömn.

• Narkolepsi innebär bland annat att man riskerar att plötsligt falla i sömn under dagen.

• Sömnapné drabbar ungefär 10 % av alla snarkare och betyder att man har återkommande andningsuppehåll under sömnen. Detta påverkar såväl djupsömnen som REM-sömnen och leder till att man aldrig känner sig riktigt utvilad.

• Störd dygnsrytm drabbar ofta personer med skiftarbete, men även andra människor kan ha problem med att den egna dygnsrytmen inte stämmer överens med omgivningens.

• Mardrömmar som förekommer ofta kan både bidra till störd sömn och ett lidande på grund av de hemska drömupplevelserna.

• Nattskräck innebär att man vaknar tvärt med ett skrik. Det är förknippat med en intensiv rädsla och man har efteråt svårt att minnas vad som hänt.

• Sömngång sker i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Här är den största risken att man kan skada sig, varför det viktigaste är att se över säkerheten.