V

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek som himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan till lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam utan spår.

"Det är vackrast när det skymmer" / Pär Lagerkvist

 

IV

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag var liten i lyssnandets dagar-
vid härden sutto de gamla
vaggande sina förmenta synder mot
den sista dagen, då en
korsfäst frälsare skulle två dem rena.-

Katten spann, elden brann, spjällen tjöto,-
någon sjöng slagen och klagande visan
om pigan som trampade på brödet.

Tandlösa munnar berättade i sena höstar
om spetälsk kärrsäd och
beska mjöldrygans blomma.
Jag frös vid min barndoms härd.

"Lyssnare" / Harry Martinsson

 

III

Av , , Bli först att kommentera 0

Så är skrifvet: en dröm är lifvet,
natt betäcker vår vandringsstig.
O, så fäst ej din själ vid tingen,
låt ej något på jorderingen
förvilla dig!

Knappast hunnen den är försvunnen,
lyckans hägring, om än så blid;
och det bittra, dig varder gifvet,
räcker blott, liksom själfva lifvet,
en ringa tid.

Fröjd, som dårar och byts i tårar,
ärans tomma fåfänglighet,
glans och skönhet och kärleksflamma,
allt skall drabbas till sist af samma
förgänglighet.

"Fåfänglighet – Förgänglighet" / Karl Alfred Melin

 

II

Av , , Bli först att kommentera 0

Lyft dig på blodiga vingar,
gamle rättfärdige gud,
du som världar betvingar,
du alla himlars gud.

Lyft dig ur blodiga redet,
där du din tanke tänkt,
den enda, den stora och starka,
den du åt oss har skänkt.

Herre, vi tänka som trälar
det du tänkte som gud.
Hör du vårt skri i natten,
till dig, till dig för det bud.

Bryt dig på dånande vingar
väg genom mörkrets hav.
Djupast här nere du finna,
skall vår blodiga grav.

Se vårt blodiga rede,
där vi nu kämpat till slut.
Tanken vi kunde ej fatta
och tänkte den likväl ut.

Kampen och livets tanke,
blodets mäktiga röst
blev blott ett vrål i natten
ur söndersargade bröst.

Alltför stort var det stora,
vi gjorde det grovt och smått.
Men den längtan som drev oss in i döden
var av ditt eget mått.

Se vårt rede som klibbar
fast vår dödströtta kropp.
Inga vingar oss lyfta
till dig, o herre, opp.

Inga vingar oss lyfta,
du måste komma till oss.
Fjärran och dold är din klyfta,
fjärran och dold för oss.

"Lyft dig på blodiga vingar"  / Pär Lagerkvist

 

I

Av , , Bli först att kommentera 0

Släck dina stjärnors sken,
du mörka urskogsnatt,
och mörkna, unga ljung,
inunder gråa granar!
God natt, mitt vandrarliv,
var tyst mitt galna skratt,
och flygen långsamt bort,
min ungdoms svarta svanar!

God natt, du höga hem,
farväl mitt barndomsland!
Ditt dunkel går i rött,
som blod blir morgonljuset!
Min själ är sjuk och tom,
min själ är ond och led –
nu låt mig sova tungt
på daggbegjutna gruset!

Lång var min längtans kväll,
min själ var evig eld –
som brann likt döda träd,
i junivindar varma. –
Sjung, skog, din svala sång –
tills drömmaren är död –
och kring hans hårda bädd
låt morgonstormen larma!

"Den sista sången" / Dan Andersson