III

Så är skrifvet: en dröm är lifvet,
natt betäcker vår vandringsstig.
O, så fäst ej din själ vid tingen,
låt ej något på jorderingen
förvilla dig!

Knappast hunnen den är försvunnen,
lyckans hägring, om än så blid;
och det bittra, dig varder gifvet,
räcker blott, liksom själfva lifvet,
en ringa tid.

Fröjd, som dårar och byts i tårar,
ärans tomma fåfänglighet,
glans och skönhet och kärleksflamma,
allt skall drabbas till sist af samma
förgänglighet.

"Fåfänglighet – Förgänglighet" / Karl Alfred Melin

–