Säg hej till Ivan!

Av , , Bli först att kommentera 4

Ibland är det snabba vändningar. När Dean dog tog Max över vårdnaden av Rakel, vår ettriga lilla kattunge. När Max sedan började må sämre och inte orkade ta hand om Rakel började Rakel demolera vårat hushåll. Och sedan fick jag se den här bilden på blocket:

ivan

 

En svart, långhårig hankatt i ungefär samma ålder som Rakel.

Den där sambon jag har blev rätt snabbt lite kär och bad mig ringa på annonsen.

Det slutade såklart att vi åkte ett antal mil för att kika på honom. Han omplacerades därför att han inte lyckades bli accepterad av den andra katten i hushållet. Ägaren berättade dessutom att när andra spekulanter varit för att kolla på honom hade han gömt sig och vägrat komma fram. Dessutom var han inte särskilt förtjust i att bli hanterad och var allmänt nervös.

När han såg oss komma in genom dörren försökte han genast gömma sig men med lite kattspråk, lock och pock samt hjälp från ägaren lyckades vi få honom att iallafall stanna synlig i rummet.

Först försökte jag muta honom med godis. Det gick inte. Så jag tog fram en kattleksak, en vippa, alltså en pinne med snöre och fjädrar. Han lekte tills han låg raklång på golvet och flämtade. Efter det fick vi röra lite i honom.

Självklart fick han följa med hem, det var en omöjlig situation för honom och vi visste att vi skulle kunna göra oerhörd skillnad i hans liv.

 

1470123_717626388266335_562626605_n

 

I början kunde vi inte ha honom hemma så han fick tak över huvudet hos mitt ex. Och där började han blomma ut! Exet bara skrattade när jag berättade hur han varit när vi hälsade på honom, han blev snabbt en helt annan katt, totalt tvärtemot hur han varit hos förra ägaren.

Hemma hos oss fortsatte han att gå från klarhet till klarhet. Han är supersocial, klängig, vill gosa med alla människor som kommer in genom dörren, går med på vilken hantering som helst och ja. Det är inte den katt vi hämtade.

581193_713535858675388_160519862_n

 

Lyckan när han insåg att det gick att ligga i mitt eller J:s knä var obeskrivlig. Det började med att han låg i mitt knä med magen i luften och sov en hel kväll. Men oftast föredrar han om vi lägger honom som en halsduk runt axlarna.

1450911_717522044943436_253355912_n

 

Han verkar vara genuint lycklig nu vår stora, lilla tvärtomkatt. Han leker med Rakel och när han inte leker med Rakel befinner han sig nära oss människor och tigger gos. Han är alltid med och vill alltid kika på vad vi gör, särskilt om J gör någonting. Det går inte att ta ett kliv bakåt när man står och gör någonting i hushållet, för där ligger Ivan, rakt bakom fötterna och funderar på om han ska tigga gos eller fortsätta betrakta oss.

Dessutom har han hemskt roligt åt att reta de äldre katterna till vansinne. Han har blivit accepterad av de två äldre katterna men de spar inte på svingarna om han beter sig respektlöst. Ibland låter det som att någon har släppt lös tredje världskriget i vår lägenhet. Det är Ivan som har retat någon med en kaxig svans eller ett busutfall, så behandlar man inte värdiga äldre kattdamer! De kommer nog få pli på honom förr eller senare. De är duktiga på att tukta ungdomliga lymlar och kattungar.

Rakel är överlyckligast, trots att hon är hälften så stor som Ivan kastar hon sig glatt in i brottningsmatcher och hugger blodtörstigt efter Ivans tassar. Hon har lärt sig att han har så mycket päls att det är bara tassarna som hon kan komma åt honom på. Det är verkligen ett härligt och omaka par.

Bli först att kommentera

Max.

Av , , 2 kommentarer 5

Ännu en lång paus. Och ja, det beror på förlusten av vår Max.

Ännu ett inlägg som har varit väldigt svårt att skriva, det är helt overkligt. I tretton år har jag och Max hängt ihop. Hon var min första katt. Katten som fick mig att släppa min katträdsla.

1003106_641176835911291_159403089_n

 

 

En absolut fantastisk personlighet. En sådan som man inte tror finns på riktigt för att den är så stor och så egen.

Hon var högljudd och hade den mest enerverande rösten som fanns. Hon var väldigt kontaktsökande och ville ha en människa att klänga på nästan tjugofyra timmar om dygnet. Hon hade åsikter om allt, hon var väldigt tydlig med hur hon ville att saker skulle fungera. Såg hon botten på matskålen, ja då skulle den fyllas på direkt, oavsett om hon var hungrig eller inte. För så ska det vara.

Kom det någon och hälsade på så skulle hon upp i famnen på dem och så skulle de avguda och klappa på henne. Hon var jobbigt smart och klurade ut rätt komplicerade grejor. Hon var tränad till att lyda handtecken och var väldigt signalkänslig. Hon var extremt känslig för hur jag mådde, så fort jag var i obalans hoppade hon på och bråkade med de andra katterna för att ta över ledarrollen i flocken.

1097d246-eeed-40a6-8ad5-c185e049fb87_zpsb44f7b00

Hon älskade att bli kliad på huvudet och särskilt öronen.

Det är väldigt tyst här hemma nu. Max hade alltid ljud för sig, hon kuttrade, knattrade, snarkade, jamade, hojtade och ja. Alla ljud en katt kan ha för sig.

Och det är så himla udda att inte vara konstant täckt av vita katthår. Sambon brukar säga att Max fällde sin egen kroppsvikt i hår flera gånger om dagen.

Jag förväntar mig fortfarande att få en hård och blöt buff på insidan av underarmen från en kelsjuk Max. Efter att ha klappat den där katten nästan varje dag i tretton år kommer jag precis ihåg hur hennes kropp kändes under min hand. Den korta ryggen med långa täckhår och den korta och fluffiga svansen.

 

1378296_702291189799855_2081821892_n

 

Hon var så lustig när hon lekte, hon fångade leksaken med tassen, utan klor, mer som att hon greppade. Och busblickarna, trots de tretton åren hade hon alltid nära till bus. För övrigt var vi så himla tajta att bara en blick från henne fick mig att förstå vad hon var på för humör.

 

 

 

 

1390618_701295163232791_1772088717_n

 

 

 

Hon var briljant med kattungar. Hon var störtförtjust i kattungar och brukade inte morra eller fräsa åt dem när de kom. Men när de väl bott in sig och börjat komma in i flocken var det dags att uppfostra dem. Och tvätta dem. Uppförde dom sig inte kastade hon sig över dem och korrigerade dem högljutt. Och nåde den kattunge som inte låg stilla när det var dags att få öronen rengjorda.

Det var rätt enkelt att ta in katter i flocken med Max som ledare. Det spelade ingen roll om den andra katten var dubbelt så stor som henne, hon vann alltid. En stenhård vilja och en envishet utan dess like var det vinnande konceptet.

Jo, vi stångades mentalt fler gånger än vad jag kan räkna. Men slutligen så nötte vi ned varandras vassa kanter och Max har lärt mig mer om katter än någon annan katt.

Som vanligt kommer orden till korta när en fantastisk och egen personlighet ska beskrivas. En knarrig, tjurig, lojal och väldigt älskvärd personlighet.

Tyvärr blev hennes artros- och spondylos övermäktig för henne och för oss. Jag klarade inte av att se min älskade vän ha ont trots maxdos av smärtstillande och antiinflammatorisk medicin.

Artros vet väl de flesta att det är problem med lederna, spondylos är det inte lika många som vet vad det är. Spondylos är benutväxter på ryggraden. Har man tur kan de läka ut, men ofta verkar de bara bli värre.

Den 21/10 fick hon somna in i mina armar.

Min älskade vän.

2 kommentarer

Dean

Av , , 2 kommentarer 2

Det har varit väldigt tyst här på min blogg här ett tag och det beror på att vi tyvärr blev tvungna att avliva en av våra katter.

Dean kom till oss med sin bror Sam den 19/10 2012, det var två skrangliga 15-17-veckors kattungar som hade blivit födda utomhus och infångade vid 5-7 veckors ålder.

Dom kom, dom såg och dom vände hela lägenheten upp och ned. Ganska snart insåg vi att de båda bröderna, trots att de tyckte väldigt mycket om varandra även hindrade varandra i utvecklingen. Jag hittade ett jättebra hem till Sam hos en av mina bästa kompisar och Dean, ja Dean hade totalt stulit mitt hjärta.

IMG_2269

Min sambo hade inga bra motargument till mitt; Ja, men du vet väl att vi inte kan låta Dean flytta vidare? Han är ju så himla jobbig och pestråttig att han skulle komma i retur innan vi hade hunnit blinka.

Så Dean fick stanna. Och ja, jag blev skogstokig på honom flera gånger i veckan och jag vet inte hur många människor jag avskräckt till att skaffa katt genom att posta hans hyss på facebook. Det har varit nedrivna gardinstänger, det har varit kraschade blomkrukor med jord utspritt över hela lägenheten, jag minns särskilt en prydnadsfågel som jag blev särskilt upprörd över. Dean hade totalt slaktat den och det låg fjädrar och frigolit över hela brottsplatsen. Han har demolerat täckglas till akvarierna, han har bitit hål i mina gummistövlar, alla snodda prylar som hamnade i sängen och nej, det gick inte att vara arg på honom särskilt länge. Ungefär en halv minut sådär. För sedan struttade han fram med sin hyperlånga svans svajandes och såg totalt oförstående på mig med sina gula, klotrunda ögon.

1010662_635898646439110_1688290104_n

 

Här har han stulit ett lock till en glassförpackning som han släpat upp i sängen.

Så jag älskade den katten!

Han hade det mest fantastiska temperament, mina systerdöttrar fick rycka honom i svansen, Rakel fick tugga på honom hur mycket hon ville, han var alltid med på att hitta på ett äventyr, bara jag råkade peta i hans sele som kom han rusande och började jamtjattra upphetsat. Han var alltid mitt uppe i allt jag höll på med, sprang iväg med mina garnnystan, hjälpte till att sprida frigolit i lägenheten. Och kattsand. Det är helt otroligt hur mycket kattsand han lyckades skyffla utanför lådorna.

64314_662860467076261_155668112_n

 

Dean stjälper till att virka en kattbädd.

Han älskade alla människor, han hjälpte gärna hantverkare, eller stjälpte som vi döpte om det till när det kom till Dean. Han älskade när paketutköraren kom, då låg han precis innanför tröskeln så att paketutköraren fick kliva över honom med paketen. Alla människor var hans bästa vän, oavsett om dom visste det eller inte.

Fast bäst var ändå matte och husse.

538051_608159725879669_2036417073_n

 

Vi fick bängla runt med honom ungefär hur mycket vi ville. Han älskade att bli kramad och bli pussad på nosen och att bli ordentligt kliad på kinderna.

 

Dean var överhuvudtaget en väldigt okomplicerad katt, det enda han brukade protestera över var att få klorna klippta men det slutade ändå oftast med att jag blev ordentligt genomtvättad av honom medan jag klippte. Jag kommer att sakna att bli alldeles neddrägglad från fingertopparna ända upp till armbågarna, det var oftast så det slutade om Dean blev för gosig. Och medan han gjorde det spann han med munnen öppen på att alldeles speciellt sätt.

Han utstrålade hälsa, kraft, lycka, styrka och vänlighet. Han var svart med en tydlig dragning åt brunt med vita hårstrån under hakan och i en vit fläck i ena ljumsken. Stor, kraftig och muskulös, han vägde bly när man lyfte upp honom. Och så den där galet långa svansen som ständigt svajade, vippade och uttryckte vad han kände.

47694_657985257563782_1951602800_n

 

Han var jobbigt smart också, han klurade ut saker som jag inte ens tänkt på att en katt kan klura ut.

428536_612618108767164_1099158237_n

 

Som när han listade ut hur man drog ut lådorna i en av byråerna och sedan krånglade sig in bakom lådan och lade sig där och sov. Jag fattade verkligen inte varför jag inte kunde stänga den där lådan förrän Dean tittade ut!

Vi brukade ofta säga att problemet med Dean var att han var alldeles för smart och hade alldeles för lång räckvidd. Ingenting stod säkert, för Dean ställde sig upp på bakbenen och svepte ned det han ville ha med tassen. Oftast fiskmaten. Algtabletterna var tydligen särskilt goda.

Både jag och min sambo har förvånat uttryckt hur tyst det blivit sedan Dean dog. Han hade alltid något ljud för sig. Vilket var bra. När det blev tyst alldeles för länge visste man att tystnaden snart skulle avbrytas med ett stort brak. Tyst katt var lika med katt som hittar på hyss.

Tills han blev sjuk.

Vi märkte att han blev hängig och att han blev lite svullen runt buken men eftersom att han i sitt tidigare hem dels togs för tidigt från sin mamma och dels fick väldigt dålig kost har han alltid haft problem med sin mage så vi avvaktade för att se om det skulle bli bättre.

Det blev det inte och måndagen den 9/9 2013 åkte vi in till veterinären med honom.

Mina värsta farhågor blev besannade. Dean hade fått FIP. Feline Infectious Peritonitis. FIP delas in i två olika sjukdomsformer, torr FIP och våt FIP. Dean drabbades av våt FIP där vätska läcker ut i buk- och/eller brösthåla. Sjukdomen går inte att bota.

Dean somnade in med huvudet i min hand.

Jag hade så många planer och drömmar om vår framtid. Vi skulle hitta på fler äventyr, vi skulle haft minst femton år tillsammans. Han skulle inte dö mindre än ett år efter att han kom hit.

Det är så mycket mer jag vill skriva om honom, om hans absolut intagande personlighet, roliga minnen och påhitt. Men orden kommer aldrig att räcka till.

970792_630705273625114_1272706662_n

 

Jag ångrar inte den tid vi fick ihop, jag önskar bara att den hade blivit längre.

2 kommentarer

Och lite mera loppat.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har en liten regel när det kommer till att köpa saker på loppis – det får inte vara dyrt. Det ska liksom inte kännas i plånboken någonstans. Och är man envis kan man hitta fina saker till löjligt låga priser. Visst, jag var hemskans sugen på att köpa det där stora Arabia Kosmosfatet för 350 spänn men det skulle inte vara roligt på samma sätt som om jag skulle hitta det för runt en hundring eller mindre. Det är sällan jag överhuvudtaget köper en enstaka porslinssak för över 50 kronor.

Nå, över till vad jag faktiskt har köpt på den senaste tiden:

1234065_673313826030925_1133451879_n

 

Till vänster har vi ett uppläggningsfat från Arabia, ovanpå det står ett lustigt pressglas, det var totalt sju stycken men bara en fick vara med på bild. Till höger har vi en ugnsform från Gefle, det hade ett par pyttenagg men för 15 kronor kunde jag inte låta bli. I vanliga fall skyr jag nagg och krackeleringar som pesten. Ovanpå ugnsformen ligger en assiett från Bo fajans.

1235922_673706532658321_1130515145_n

Hittade ett gäng roliga glas med tuppar på, de kostade en femma styck, det kunde jag inte låta bli. Och ett par assietter från Gefle med lite lustig form.

1231395_674253285936979_1738796855_n

 

Och här är ett Arabia Kaira kaffefat, det kostade en femma så sambon tyckte att det kunde vara bra att ha i reserv. Såskannan är från Gefle och designad av Berit Ternell, hela tjugo kronor fick jag ge för den. Blev dumsnål och köpte den inte första gången jag såg den. Men väl andra, som tur var fanns den kvar! Fast det kan bero på att det var en liten luring, den var inte stämplad med något annat än en bokstavs- och sifferkod. Men jag misstänker att den en gång i tiden var stämplad med färg i botten, färg som visade sig inte vara så hållbar så det är inte ovanligt att hitta omärkta Gefleföremål från den tiden.

Bli först att kommentera

Rakels putta-ned-saker-dag.

Av , , Bli först att kommentera 0

Jo, vårat yra lilla busväder till kattunge hade nog den ultimata putta-ned-saker-dagen igår. Såhär såg det ut:

1174605_667215096640798_216673977_n

 

När jag kom hem låg det en mässingljusstake på min sida av sängen, rätt nära där jag i vanliga fall vilar mitt kära huvud. Jag var rätt nöjd med att vara på jobbet och inte ligga i sängen vid det tillfället.

1185849_667236836638624_1383103383_n

 

Hon fortsatte i rask takt att putta ned en foderlucka i ett av akvarierna. Himla roligt att se matte plaska med vatten!

1146651_667243839971257_791913875_n

 

Självklart blev hon tvungen att putta omkull foderlabyrinten också. Den som inte ens Dean lyckats mangla trots att han hänger med sin tyngd över den dagligen.

1001237_667464386615869_350823438_n

 

Och när både jag och sambon kändes oss lite matta och helst av allt ville sjunka ned i soffan så rev hon ned en blomkruka och spridde innehållet över hela soffan och golvet. Dean hjälpte till genom att lägga sig i de största jordhögarna och mysa.

484032_666803933348581_1883674735_n

 

Tur att hon är söt och gosig med jämna mellanrum också.

Bli först att kommentera

Nyloppat.

Av , , Bli först att kommentera 2

Vi har haft en weekendgäst boende hos oss i helgen och efter att vi vinkat av honom i hamnen blev vi lite deppiga och tänkte att en loppistur kanske skulle få oss på humör igen.  Hade läst om en loppis någonstans runt travbanevägen i Röbäck. Så utan att egentligen veta var vi skulle så körde vi mot Röbäck.

Och så stannade vi vid första bästa loppisskylt. Första stället var lite för dyrt även om det fanns roliga grejor att titta på. Så vi fortsatte till nästa loppisskylt och gissa om vi fyndade!

1017276_665133423515632_1860993411_n

 

En stor uppsättning Arabia Kaira, kaffekoppar, tekoppar med tillhörande fat samt assietter. För en ynka hundring! Om vi hade så mycket pengar på oss? Näe, så vi åkte iväg till ICA och tog ut pengar, på vägen dit hittade vi loppisen vi egentligen haft siktet inställt på. Så vi åkte tillbaka, betalade Kaira-uppsättningen och åkte tillbaka till den loppisen vi egentligen tänkt åka till. Och där hittade jag ett Gefle-fat och ett Stavangerflintfat i gott skick, 15 kronor fick jag betala för dom.

Ja, vi blev på väldigt mycket bättre humör efter det!

Förra veckan klev jag förbi Kupan efter ett möte i trakterna.

992968_659078270787814_1798745709_n

 

 

Hittade ett par Wodehouse-böcker, en som jag redan har men själva boken var så tjusig att den fick följa med ändå. Dessutom hittade jag en adventsljusstake från Gabriel i en rolig färg. Blåbär-i-mjölk är väl inte den färg jag tänker på där runt juletider men den är lite lätt sådär fantastisk och låg på ett reabord så det gick inte att låta bli! Och ja, jag tänker nog använda den året om!

Bli först att kommentera

Dagens disklåt!

Av , , Bli först att kommentera 0

Längesedan jag gjorde ett sådant inlägg men eftersom att det kommer en långväga faster på besök imorgon tyckte jag att det kunde vara läge att städa lite. Och diska.

 

 

Fink feat Tina Grace med Hush Now.

Kan vara min webläsare som tjorvar men jag lägger in en länk för säkerhetsskull: http://www.youtube.com/watch?v=qh-Ee957584

Bli först att kommentera

Loppat i sommar!

Av , , Bli först att kommentera 0

Har gjort en del trevliga fynd i sommar, här kommer bilder:

1017675_650695344959440_1012797601_n

 

En tallrik och en assiett, från Gefle. Ett fyrpack engelska muggar och tre fat och två koppar, Cosmos från Gefle av Berit Ternell.

1011983_652066444822330_1008734162_n

 

Två assietter från Gabriel.

998553_652577571437884_262406802_n

 

Ännu en Gefletallrik, samma som på första bilden, två engelska kaffefat och en Arabiaskål.

45448_653208278041480_1422541071_n

8 tallrikar, 6 koppar med fat, Rebekka från Gefle. Två engelska muggar med äpplen och två omärkta muggar som jag och sambon blev lite kära i.

Med tanke på att jag haft enorm loppistorka i våras känns det härligt att vara tillbaka på tursidan igen. Skulle vilja hitta lite mer av de där Gefletallrikarna, har sett dem omnämnas som både Fortuna och Terra. Det senare namnet syftar nog på glasyren/dekoren, det första vet jag inte riktigt. Fortunakoppar verkar inte ha det minsta gemensamt med tallrikarna. Kan ju vara så att de inte har något namn utan att de bara döps efter glasyren. Så är det ju med Cosmos. Alla talar om just den servisen som Cosmos men det är egentligen bara den blå som är Cosmos. De heter olika i olika färger. Har inte hittat någon modellbeteckning på tallriken heller – det kan man göra på just Cosmos. Och ja, jag är säker på att det är Gefle. Och snygga är dom! Lite tunnare än de Gefletallrikar jag är vana vid.

 

Bli först att kommentera

Säg hej till Rakel Spektakel!

Av , , Bli först att kommentera 1

Det har varit mycket att göra här hemma under semestern, det har byggts akvariebänkar och flyttats akvarium och dessutom har det flyttat in en ny liten typ som behöver underhållning. Det här är Rakel Spektakel!

1012749_638046249557683_1936706110_n

Det här fotot är taget dagen efter midsommarafton, dagen då hon flyttade hem till oss.

Vi har följt Rakel sedan hon var ungefär fem veckor:

943131_613288402033468_232452298_n

945424_621384134557228_1282208688_n

941979_624040330958275_1080812305_n

944823_629772887051686_1767606300_n

 

 

Hon kommer från Djurskyddet Västerbotten och är en sköldpaddsfärgad och vit liten hona född i mars. Hon är väldigt envis, kaxig, go och rolig.

10649_645378382157803_406618766_n

Hon är väldigt förtjust i mat.

992900_648604385168536_582158801_n

Inte ens min godispåse kom undan.

1011797_644821968880111_844132219_n

 

Allt man kan peta ned en tass i är ju såklart roligt.

1003086_648576115171363_1024120797_n

Att gå ut på promenader är en stor favorit. Hon ska undersöka allt, helst samtidigt, det är som att försöka ha en studsboll i koppel.

1013761_644493265579648_1129378197_n

 

Att tantlura med matte är också en favorit.

1003106_641176835911291_159403089_n

 

Och att retas med Max.

1011044_645444835484491_214978957_n

 

Dean är såklart den absoluta favoriten bland de andra katterna.

1013956_641774435851531_1084328289_n

 

De har verkligen blivit som ler och långhalm. Dean har aldrig ens morrat eller fräst åt Rakel, han blev störtförtjust så snart hon trippade ur transportburen här hemma. Rakel var väl inte alls särskilt road av att ha ett stort svart hankattsmonster som vägrade släppa henne utom synhåll och kuttrade åt henne så fort hon lyfte en tass. Men hon har vant sig. Det är ju rätt trevligt med en kompis som låter henne tugga så mycket hon vill på hans svans.

1011199_644924158869892_1321395590_n

 

Och ja, Rakel är lika energisk som Dean. Och lika tokrolig.

935806_645311625497812_621674279_n

 

Och hemskt söt.

Vi velade hemskt länge innan vi adopterade Rakel. Skulle vi orka med en katt till eftersom att Dean är så krävande? Men chansen fanns ju också att Dean skulle lugna ned sig om han fick en jämnårig kompis. Och OM han har lugnat ned sig. Istället för Dean the Destroyer kallas han numera för Farbror Dean.

Nu ska vi bara försöka lära Rakel att inte sitta i blomkrukor, låta bli att knycka våran mat, inte bitas och allt det där som hör till kattungeperioden. Å andra sidan lyckades vi efter många om och men med Dean. Även om Rakel är envisast så har hon en matte som är envisare!

 

 

 

Bli först att kommentera

Mer från Instagram!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det här är lite av vad som visats på min instagram på senaste tiden:

Hittade ett underbart fint Geflefat designat av Vicke Lindstrand på loppis. Hade egentligen inte råd men hade heller inte råd att inte köpa det!

Vi var med Max till veterinären, Max tyckte inte att det var kul att åka transportbur. Så hon gömde huvudet under handduken så att bara rumpan stack ut. Hos veterinären konstaterades att hon hade ont i ryggen så nu får hon äta äcklig medicin ett tag framöver.

Jag började bygga på en akvariebakgrund.

Dean hjälpte såklart till att sprida frigoliten än mer över hela lägenheten.

Trots Deans hjälp lyckades jag få bakgrunden färdigskulpterad och målad.

Den ska sitta i det här akvariet. Akvariet som skymtar till vänster där ska nämligen bytas ut.

Själva akvariebänken ska ha en träpanelfront också. Den målade jag vit.

Jag var ute i ett lite regn också. Allt har inte bara handlat om akvarium!

Och när det inte regnat har jag varit ute med Dean i koppel en hel del.

Jag har gjort och ätit rabarberpaj.

Och Max, hon mår mycket bättre i ryggen!

 

Bli först att kommentera