FILMFOTO. NASTY OLD PEOPLE (2009)

Mette (Febe Nilsson) är en nittonårig nynazist som arbetar inom hemtjänsten där hon tar hand om fyra mer eller mindre galna eller avvikande personer som väntar på att dö. Vi tar del av hennes liv, likt en burlesk saga, där hon själv bestämmer sina egna spelregler. En morgon vaknar hon upp och inser att något är fel, och tillsammans med sina galna personer som omger henne längtar hon efter att vara älskad och respekterad. Dagen innan detta uppvaknande har hon överfallit en man och sparkat honom medvetslös. Hon skapar då en egen värld tillsammans med de övriga personerna, och det är en värld som man inte riktigt är van vid.

Den här filmen är en independentfilm som faktiskt hade premiär på den välkända fildelningshemsidan The Pirate Bay, och är alltså med andra ord helt gratis och laglig att ladda ned. Regissören tog personligen ett banklån på 100 000 kronor för att kunna förverkliga detta projekt, och tar emot donationer för att kunna betala tillbaka alla utgifter som filmen medfört. Därefter frågade hon sina vänner om de ville vara med och spela in en film utan nästan några ekonomiska tillgångar alls, och det för mina tankar till Franska Nya Vågen som var inne på samma bana. Det är en väldigt speciell film som dessutom är intressant och underhållande som både är regisserad och skriven av den kvinnliga debutanten Hanna Sköld. 

Skådespelet är överlag bra i filmen, men det är huvudrollspersonen Febe Nilsson i karaktären Mette som gör bäst ifrån sig och det är även hennes första film på vita duken. Det finns inte många personer i ensemblen som man känner igen från tidigare produktioner, med undantag från den komiska skådespelaren Torkel Petersson från bland annat "Kopps" och "Patrik 1,5".

Det finns en del scener som är väldigt underhållande tillsammans med träffsäker dialog och monlog från kanske främst huvudkaraktären Mette. Jag tycker man bör kunnat utveckla karaktärera mer i handlingen och vilka de egentligen är. Nu snuddar man enbart vid ytan och man får därför inte riktigt lära känna personerna som jag tidigare nämnt är och beter sig lite annorlunda.

Budskapet vet jag inte riktigt om det går fram, jag förstod till exempel inte riktigt vad debutanten ville få ut av det här, även om jag har teorier, och samma sak var det för en vän till mig som också sett den. Kanske är det helt enkelt en film som står utan budskap, vilket är svårt att sia om. Att den går in på lite annat spår än vad man är van vid inom svensk film tycker jag är väldigt positivt och det medför att jag blir nyfiken på vad mer denna regissör kommer erbjuda i framtiden.

Betyg: 2

PERSONFOTO. ANTHONY HOPKINS

Marvel Studios och Paramount Pictures kommer under år 2011 att släppa filmen som har sin centralhistoria kring de nordiska gudarna. Nu står det klart att Oscarsvinnaren, Anthony Hopkins, ansluter till projektet som kommer börja sina inspelningar i januari kommande år.

Hopkins kommer agera i rollen som Odin, far till både Thor och Loki. Chris Hemsworth spelar Thor och Tom Hiddleston gör karaktären Loki. Sedan är det även klart att Natalie Portman spelar Jane Foster, kvinnan som Odin har känslor för.

Det finns även en del välkända namn som det ryktas kommer ha en roll i filmen. Några av dessa är Robert De Niro, Samuel L. Jackson, Jude Law och våran egen Stellan Skarsgård.

Handlingen kommer delvis utspela sig kring handikappanpassade medicinstudenten doktor Donald Blake och upptäckten av hans nordiska gud alter ego, Thor. Filmen kommer ha premiär den 20 maj 2011.

FILMFOTO. TILLBAKA TILL YORKSHIRE (2007)

Arthur Morrison (Jim Broadbent) får veta att han har cancer och enbart ett par veckor kvar att leva. Hans son Blake (Colin Firth) reser då tillbaka till den stad, Yorkshire, där han växte upp för att spendera tid tillsammans med sina föräldrar under den period som fadern har kvar i livet. Blake börjar där tänka tillbaka på tiden tillsammans med sin far och allt som dem genomgått samtidigt som hans fars tillstånd allt mer försämras. Han ser tydligt alla de olika delar som hör till det komplicerade förhållande som finns mellan en far och son.

Den här filmen innehåller en del fina kvaliteter och blir mer gripande allt längre filmen lider, men speciellt mot slutet utan att för den skull borra in sig in i bröstkorgen på tittaren. Lågmäld och fin "far och son"-berättelse, som dock har en tendens att bli något långsam emellanåt i vissa scener, men det hör till en handling och berättarstuk som denna film besitter.

Bra skådespel av filmens kanske mest välkända namn Colin Firth, men måste även passa på att nämna Jim Broadbent som jag personligen tycker gör det allra starkaste jobbet i skaran och rollen som hopplös och komplicerad till underhållande fadersfigur.

Filmen är väldigt tänkvärd och otroligt finstämd. Den innehåller ett budskap som inte går att ta miste på och det är så sant som den vill få sagt. Det finns stunder, ljusa stunder, där man verkligen älskar personen i fråga samtidigt som det finns andra stunder, mindre ljusa stunder, där man verkligen vill att personen ska försvinna från planeten. Det är inte alltid det stämmer det man fått för sig från en början, och jag tror att den här filmen verkligen drar igång tankebanor kring ens egen familj och hur man reagerar själv i olika situationer.

Det här är en så kallad verklighetsbaserad händelse som kommer från en riktig författare vid namn Blake Morrison, som huvudkaraktären i filmen, som skrev en biografi om hans liv och öde tillsammans med sin far som ligger inför döden. Tidigare minnen från hans yngre dagar fram tills nuet, hur hans far var mot honom och tillsammans med andra finns nedskrivet och det är alltså till största del detta filmen bygger på och det är det som gör den så pass intressant att se.

Betyg: 2

FILMFOTO. GRAVE OF THE FIREFLIES (2008)

Seita (Reo Yoshitake) är en högstadiestudent som blir tvungen att ta mycket ansvar efter att andra världskriget brutit ut i Japan. Då hans far är ute och krigar och hans mor dör av dåligt hjärta måste han ta hand om sin lillasyster Setsuko (Rina Hatakeyama). När de förlorar sitt hem i en bombning tvingas de flytta till sin moster, men livet blir inte särskilt mycket lättare där.

"Grave of the Fireflies" är den tredje långfilmsversionen som producerats utifrån författaren Akiyuki Nosakas roman med det svenska namnet "Eldflugornas grav". Regissören Isao Takahata, som tillsammans med Studio Ghibli, gav ut originalet av "Eldflugornas grav", vilket är en fantastisk animerad film som inte lämnar en enda människa oberörd och är en av de absolut främsta inom den genren som jag hittills har sett.

Den här versionen från år 2008 är den andra filmatiseringen med verkliga människor i huvudrollerna och denna gång står Taro Hyugaji för regin. Personligen tycker jag att den är ganska svagt uppbyggd och man utelämnar en hel del viktiga händelser som gjorde helheten mycket starkare i den första filmen. Den scen som jag är mest missnöjd över är slutscenen, som i den animerade filmen verkligen är hjärtskärande, som man här helt gjort om till det sämre och man blir inte det minsta berörd.

Något som jag reagerade starkt på är att handlingen, som utspelar sig i Japan under slutet av andra världskriget, mitt bland bombningar och liknande, att man nästan aldrig får ta del av några sådana händelser eller vyer över hus och annat som har blivit sönderbombat. Helhetsintrycket sjunker avsevärt då detta egentligen har en central roll i handlingen.

Huvudrollsinnehavarna och syskonkaraktärerna, som spelas av Reo Yoshitake och Rina Hatakeyama, gör inga speciellt bra prestationer någon av dem vilket är synd. Jag brukar gilla filmer från Japan, speciellt med det exotiska fotot och scenografit, men här märker man inte av det något avsevärt.

Tyvärr bosätter sig inte den här versionen från ett fantastiskt manus i bröstkorgen på en som originalet och den animerade filmen gör. Den håller inte alls samma klass eller känns lika hemsk och sorglig. Nu har jag inte sett filmatiseringen som utkom år 2005, men vad jag fått berättat för mig så är den mycket bättre än vad denna version är. Riktigt besviken då jag hade stora förväntningar och då jag vet att man skulle kunna få ut något riktigt bra från det här manuset.

Betyg: 2

FILMFOTO. JAG HAR ÄLSKAT DIG SÅ LÄNGE (2009)

Efter femton år i fängelse flyttar Juliette Fontaine (Kirstin Scott Thomas) in till hennes lillasyster Léa (Elsa Zylberstein), hennes make Luc (Serge Hazanavicius) och deras två döttrar på systers uppmanning. Efter så lång tid borta från verkligheten har Juliette svårt att anpassa sig till samhället och sin systers kärlek.

"Jag har älskat dig så länge" är ett franskt drama av regissören Philippe Claudel, vilket också är hans långfilmsdebut, om att hitta tillbaka och börja leva efter att ha varit borta under en lång period som i detta fall är ett femton års fängelsestraff.

Det är en ganska händelsefattig film trots sina närmare två timmar i ett långsamt tempo. Filmen har en stor variation på känslor som når publiken då den är tung, sorgsen men likväl vacker och kärleksfull på sina ställen.

Filmen är något förutsägbar, jag hade själv listat ut varför karaktären Juliette Fontaine hade orsaken till varför hon hamnade i fängelse på sitt samvete, och med slutet som ger en förklaring till detta tycker jag inte om då det känns som att regissören tror att tittaren inte har något innanför pannbenet.

Skådespelet i Kristin Scott Thomas är sådär, man har dock sett henne i betydligt bättre rolltolkningar än vad hon gör här. Övriga i ensemblen gör inte heller några prestationer av den högre klassen. Fotot håller normal standard, varken bra eller dåligt, men vissa scener innehåller fint scenografi över Nancys gator i Frankrike.

Tyvärr så berör den här filmen inte mig något nämnvärt och man har tidigare sett filmer som påminner mycket om just den här. Speciellt originell är den inte och har faktiskt ett ganska tråkigt personporträtt. Hade man lagt till minnesbilder från tidigare så tror jag att den hade berört en hel del. Inte mer än en tvåa enligt mina kriterier.

Betyg: 2 

PERSONFOTO. ETHAN OCH JOEL COEN

Matt Damon (The Departed) och Josh Brolin (No Country For Old Men) för nu diskussioner kring att sluta upp till regissörbrödernas, Joel och Ethan Coen, nya projekt. Det handlar om en omarbetning av westernfilmen "True Grit" som producerades år 1969. Bröderna har skrivit ett manus som är mer troget och följer bättre Charles Portis novell som inspirerade den ursprungliga filmen.

Jeff Bridges är redan anställd att spela Rooster Cogburn som arbetar för U.S. Marshal. Damon kommer spela sheriff som går i lag tillsammans med karaktären Cogburn och en 14-årig flicka att följa sin mördade fars fotspår i ett fiendligt indiskt territorium.

Josh Brolin förhandlar om att spela mördaren i filmen. Att han både kan agera som god och ond har vi sett i filmer som det tidigare sammarbetet tillsammans med Coenbröderna som karaktären Llewely Moss i "No Country For Old Men" och som den mordiska Dan White i "Milk".

Båda skådespelarna arbetar just nu för fullt genom att spela in ett par olika projekt var och man kommer därför börja spela in "True Grit" i mars för att sedan ha premiär i slutet av nästkommande år.

FILMFOTO. UP (2009)

Carl Fredricksen är en 78-årig man som under hela sitt liv längtat efter att få upptäcka världen och känna hur det är att leva livet. Nu ser det ut som att allt är försent då Carl är tvungen att lämna sitt hem som han har bott i under hela sitt liv. Mitt i allt dyker den 8-åriga Russell upp och knackar på dörren, och han får då en ny chans att göra det han längtat så länge efter.

"Upp" är en ny film som kommer från sammarbetet mellan Walt Disney Pictures och Pixar Animation Studios. Det är en originel handling, även om man lagt till vissa symboler och liknande från filmer som redan finns ute på marknaden.

Här får man vara med om ett spännande äventyr mellan två helt omaka människor som trots det hittar varandra och blir till vänner. Det är ett både tragiskt och vackert människoöde i Carl Fredricksen's karraktär vilket gör det hela ännu mer intressant. Som vanligt har man slängt in en hel del underhållning i dessa animerade filmer, men det var färre än vad jag trodde på förhand.

Personligen tycker jag inte att det här är en av de bättre filmer som kommit från detta sammarbete mellan de två största bolagen i dagens läge. På senare år har vi bland annat fått roa oss till filmer som "Bilar", "Superhjältarna och "Hitta Nemo" och de håller jag högre rankad än denna nya film.

Animationen är som vanligt väldigt bra, och många scener ser verkligen ut som de skulle vara på riktigt. Man har blivit bortskämd med detta under senare år då utveckligen enbart går framåt.

Det finns en del oväntade händelser i denna film och det är positivt. En underhållande familjefilm som är väldigt mysig. Men som jag skrev tidigare är det inte en av de bättre som jag sett på senare år, och därför får den inte mer än en stark tvåa i betyg. Trots detta betyg är den väldigt sevärd.

Betyg: 2+

FILMRECENSION
Originaltitel: Darling
Regissör: Johan Kling
Skådespelare: Michelle Meadows, Michael Segerström, Richard Ulfsäter, Michael Lindgren,
Produktionsland: Sverige
Genre: Drama, Komedi
Längd: 91 minuter
År: 2007

-----
"Darling" handlar om två karaktärer, Eva (Michelle Meadows) och Bernhard (Michael Segerström), som till det yttre ser ut att vara raka motsatsen till varandra. Eva är ung, populär och framåt medan Bernhard är gammal, ensam och något tillbakadragen. Av olika omständigheter kommer de i kontakt med varandra då bägge två får jobb på snabbmatkedjan McDonalds.

Många som har sett den här filmen menar att skådespelarna känns otroligt stela, men där måste jag gå emot strömen och säga att jag inte håller med. Om man inte hamnat i något slags dvala under tiden som man såg filmen och istället tittar på helheten så bör man förstå innebörden och varför personerna är som de är. Tycker faktiskt att både Meadows och Segerström gör två riktigt bra tolkningar av deras karaktärer.

Filmen som är uppbyggd i olika avsnitt utifrån vad som händer i karaktärernas liv är något jag gillar. Man får en bättre bild och förståelse för dem och man ser hur de är sammankopplade med varandra trots åldersklyftan mellan parterna.

Musiken som spelas under stora delar av filmen är helt klockren i och med att den medför en bra stämning och relaterar väl till handlingen.

Jämför man den här filmen med vad som producerats i Sverige under senare tid så är den något annorlunda och det är något som jag gillar skarpt. Jag var till en början något kluven och trodde inte att det här skulle vara något att se, men den höjer sig allt eftersom och man börjar snart känna sympati för karaktärerna. Den är bra, men saknar ändå det där lilla extra för att filmen ska bli riktigt bra. Nu får den en trea, en stark sådan, och landar på ett helt klart godkänd betyg. 

BETYG: 3

FÖRBÄTTRING.

Då jag upptäckt att en hel del personer följer bloggen så skulle det vara intressant att ta del av vad ni tycker och vad ni skulle vilja se mer av på bloggen. Kanske fler nyheter kring kommande filmer, recensioner från äldre filmer och mindre kända filmer eller något helt annat?

Har nu som ni kanske sett främst inriktat mig på nyare filmer, och en del lite smalare även om det är en liten majoritet, men skulle mer än gärna recensera äldre film också för er som tycker om det.

Lämna gärna en kommentar och berätta! Skulle verkligen uppskattas och göra det hela mycket enklare för mig att utveckla bloggen till något ännu bättre och mer intressant.

Tack på förhand,
Joakim.

PERSONFOTO. RIDLEY SCOTT

Ridley Scott, känd från bland annat storfilmerna "Alien", "Gladiator" och "Blade Runner", kommer mest troligt efter att han färdigställt sitt nuvarande projekt om Robin Hood med bland annat Russel Crowe, hoppa på och regissera filmen om familjen Gucci och dess enorma inflyttelse inom modebranschen.

Filmen kommer som sagt att handla om familjen Gucci och deras turbulenta tid under 70- och 80-talet. I centrum står Maurizio Gucci, sonson till grundaren Guccio Gucci, som efter att ha vunnit den blodiga kamp om vem som skulle styra modeföretaget och som nästan körde det helt i konkurs under 90-talet. Strax innan en modevisning skötts Maurizio ihjäl utanför sin lägenhet i Milano.

Angelina Jolie kommer troligtvis spela Patrizia Reggiano som dömdes till 29 års fängelse efter att ha varit inblandad i mordet på sin föredetta make Maurizio Gucci, men som hävdade att hon blev utpressad till att gå med på det. Scott har även nämnt Leonardo Di Caprio som påtänkt i rollen som Maurizio Gucci, men det är inget som är klart ännu.

Eftersom Scott fortfarande håller på med att slutställa Robin Hood och Jolie troligen är bunden till ett annat projekt, så kommer inspelningen inte starta förrän i början av kommande år. Det har ännu inte gått helt i lås att denna film kommer att förverklas, men det skulle kunna bli en intressant film tillsammans med Di Caprio som på senare år visat att han kan agera framför kameran.

PERSONFOTO. LAURA DERN

En tredje upplaga av filmen "Släkten är värst", nu med den engelska titeln "Little Fockers", spelas just nu in och förväntas ha premiär under sommaren 2010. Filmen kommer ha sin huvudhandling kring ett barn som är påväg att födas.

Samma gamla glada gäng kommer tillbaka i form av Robert De Niro, Ben Stiller och Owen Wilson. Det är ännu inte klart om hela familjen Focker kommer att vara med, men med största sannolikhet sluter även dem upp.

Jessica Alba är en ny karaktär som finns med men främst, eller roligast, är att Laura Dern, som är en riktigt duktig skådespelerska, beslutat sig för att tacka ja till rollen som rektor på skolan där Fockers barn studerar. Hon kan verkligen spela bad ass och kommer mest troligt även göra det här.

FILMFOTO. 2:37 (2006)

Sex gymnasiestudenters liv vävs samman med dess komplicerade liv och vardagliga situationer, som utspelar sig på skolområdet. Sex personer med olika bakgrund, popularitet och andra öden. Klockan 14:37 sker dock en tragedi som påverkar alla.

Alla som sett “Elephant” skulle med största sannolikhet känna igen den från just den här filmen från Australien. Den bygger på ett liknande koncept där man får följa ett par skolungdomar under ett par timmar, ta del av personliga tankar, och se hur de tacklar vardagen.

Det finns inte speciellt många scener i den här filmen utan det är samma scen som spelas upp från alla de olika karaktärernas sida och så byggs det vidare tills ett par timmar under denna dag har gått. Man kan tycka att den är något långsam, men det är inte till någon nackdel här.

Många bra intriger och problem för ungdomar finns med i denna film som dessutom är välgjord. Man får ta del av hur många ungdomar mår i dagens samhälle med alla krav som ställs och situationer som kan uppstå och få känslorna en knuff i fel riktning. Det är en realistisk film som även är otroligt tung.

Den är gripande från första stund och det dyker upp en och annan oväntad händelse under filmen. Fina övergångar och riktigt bra manus. En av de bättre filmer som producerades år 2006. Bra långfilmsdebut från regissören Murali K Thalluri.

Betyg: 3

FILMFOTO. DE OFRIVILLIGA (2008)

En film som skildrar fem livsavgörande ögonblick i fem människors liv. Leffe gillar att spela sina vänner ett spratt, men då han dricker kan det ibland gå lite för långt. En lärare som inte riktigt vet var man drar gränsen och som ger de övriga i personalen uppsträckningar. Två unga tonåringar som gillar att ta sexiga bilder och att dricka, och en natt hittades en av flickorna helt däckad av en främling.

"De ofrivilliga” är en enda stor moralkaka med glimten i ögat om vad man får göra och hur man ska vara i samhället. I vanliga spelfilmer brukar jag inte alls gilla då man slänger in en massa pekpinnar överallt, men här där man behandlar ämnet gör man det faktiskt bra och är helt klart sevärd.

Man får följa en rad olika personer och deras vardag under ett par timmar till dagar, vissa mer intressanta än andra, men de flesta är bra gjorda med budskap som går fram till tittaren. Vad jag inte gillade med den här filmen var hur man klippt den. Avslut mitt under pågående handling och i konstiga situationer.

Det finns en del scener som är underhållande, skrämmande, dramatiska och bara bisarra, men regissören Ruben Östlund, som för övrigt är nominerad till Oscar för bästa utländska film, sammanflätar de olika stämningarna väl. Skådespelet är svårt att avgöra då de olika personerna får för lite tid att man riktigt ska kunna bilda sig någon uppfattning om var och en.

Vill man få sig en uppsträckare eller tips om hur man ska bete sig i särskilda situationer så kan den här vara en bra film att ta lärdom ifrån. Många människor är rädda för att säga fel saker vid fel tillfällen, agera konstigt eller helt enkelt ta plats, och det är några ämnen denna film går in på. Den är intressant och har en del fina stunder i sig.

Betyg: 3

FILMRECENSION
Originaltitel: The Boy In Striped Pyjamas
Regissör: Mark Herman
Skådespelare: Vera Farmiga, David Thewlis, Rupert Friends, Asa Butterfield, Jack Scanlon, Amber Beattie, Sheila Hancock, David Hayman, Cara Horgan, Jim Norton 
Produktionsland: Storbritannien, USA
Genre: Drama, Thriller, Krig
Längd: 94 minuter
År: 2008

-----
Det är mitt under andra världskriget och den åttaåriga pojken Bruno (Asa Butterfield) tvingas lämna sina vänner hemma i Berlin för att flytta med familjen till ett nytt hem på "landet" då pappan får ett nytt uppdrag. Bruno, som inte vet speciellt mycket om vad som händer omkring honom, börjar snart bli rastlös i sitt nya hem och börjar smitta iväg från huset för att ta reda på mer om sin omgivning trots att han inte får detta. Han lär då känna Shmuel (Jack Scanlon), en judisk pojke som sitter på koncentrationslägret, och vänskap uppstår mellan pojkarna.

Det här är en väldigt gripande berättelse om två pojkar, en jude och en "renodlad" som inte vet vad som händer omkring sig, som finner varandra trots stängslet emellan dem. Filmen börjar lite segt för att sedan ta sig allt mer ju längre den rullar. Slutscenen är verkligen hemsk och man känner hur det riktigt kniper åt om hjärtat.

Skådespelarna i främst barnen, Asa Butterfield och Jack Scanlon, gör båda en helt okej prestation och är ganska trovärdiga för att vara så pass unga. Dialogen mellan dem däremot känns lite klen då den är alldeles för kort och inte ges utrymme för några längre samtal vilket är synd.

Otroligt stark film som framkallar ångest ju längre man tittar. Vad den tappar mycket på är att dialogen inte förs på dess modersmål, det vill säga tyska, utan istället på engelska vilket drar ned helheten mycket. Man visar här även förintelsen ur ett helt annars perspektiv än vad jag tidigare sett och det är ett stort plus.

Ska man se moderna filmer som behandlar andra världskriget eller förintelsen så rekommenderar jag varmt denna film. Man måste dock förbereda sig på att tårarna kan börja rinna och att hjärtat dras ihop. Mycket bra!

BETYG: 3

FILMFOTO. LEGENDER FRÅN ÖVÄRLDEN (2006)

Trollkarlen Ged är ute efter att finna orsaken till obalansen i världarna efter att bland annat drakar har visat sig i människans värld. På sin färd träffar han den unge prins Arren, som är på flykt från sitt land och jagas av mörkrets skepnader.

"Legender från övärlden" är en animerad film från Studio Ghibli, som under mer än tjugo år givit oss fantastiska berättelser från bland annat mangan. När jag tänker på Studio Ghibli så blir jag alldeles varm i hela kroppen då filmerna betecknas med charm, spänning, fantasi och ren magi i otroligt vackra miljöer.

Manus och regi står Goro Miyazaki, son till den fantastiska Hayao Miyazaki som bland annat gett oss "Min granne Totoro" och "Spirited Away" för att nämna några, för och det här är hans första projekt inom animen. Tyvärr når den inte upp till mina stora förväntningar som jag hade sedan tidigare.

Det känns som en ganska innehållslös film som varken bygger upp någon spänning till den här äventyrsfilmen som blandas med fantasy. Inte heller finns charmen som man ofta brukar hitta i filmer från just denna studio. Man börjar med att ge publiken frågor som enbart byggs på allt eftersom filmen går och man levererar inte heller några svar till dem.

De rika och vackra detaljerna saknas och jag tycker man går en ganska enkel väg då det gäller teckningen för att vara från år 2006. Man har tidigare charmat publiken med mycket välgjord anime från både 80 och 90-talet, men främst från detta årtioende och det här är långt ifrån det bästa jag sett.

Jag saknar alldeles för mycket för att den här filmen ska nå upp till några av de övre eller högre betygen och får nu enbart en tvåa. Väldigt besviken!

                   

FILMRECENSION
Originaltitel: The Innocents
Regissör: Jack Clayton
Skådespelare: Deborah Kerr, Peter Wyngarde, Megs Jenkins, Michael Redgrave, Martin Stephens
Produktionsland: Storbritannien
Genre: Thriller, Skräck
Längd: 100 minuter
År: 1961

-----
Miss Giddens (Deborah Kerr) får anställning som barnflicka åt en flicka, Flora (Pamela Franklin), vars föräldrar gått bort och ansvaret ligger på hennes farbror som aldrig är hemma. Flickans bror, Miles (Martin Stephens), blir hemskickad efter att han blivit reglerad från skolan han studerar vid. Barnens uppförande får snart Giddens att fundera över vad som tidigare hänt i det stora huset de bor i.

Jag anser mig själv som härdad inom skräckgenren och blir sällan rädd eller skrämd då jag tittar på filmer som tillhör denna avdelning. "De oskyldiga", eller "The Innocents" som den heter på engelska, är en av filmerna kritikerna håller som en av de absolut bästa skräckfilmerna genom tiderna.

Filmen har alla ingredienser som en skräckfilm behöver för att vara obehaglig eller läskig. Ett stort viktorianskt hus, underliga och läskiga barn, konstiga ljud, spöken, människor som pratar utan att någon syns till, låsta rum, obehaglig sång och listan kan fortsätta ett bra tag till.

Skådespelet är väldigt trovärdig och på topp. Deborah Kerr som spelar barnflickan gör en mycket bra rolltolkning, men det är främst barnen, Pamela Franklin och Martin Stephens, som jag vill hylla. De gör en av de bästa prestationer från barn som jag någonsin sett.

Det är en otrolig stämning som följer genom hela filmen, från scen till scen. Fotot, som går i svartvit, är otroligt fint till scenografin från sent 1800-tal. Tillsammans med ett originellt manus och skrämmande situationer utan specialeffekter framkallar den här filmen väldigt många rysningar genom hela kroppen.

Kan även påpeka att det här är en av inspirationskällorna till "The Others" från år 2001 med bland annat Nicole Kidman. Även om den filmen är bra så når den inte upp till samma klass som dess föregångare. Är man en fantast av skräckfilm och ännu inte sett det här mästerverket, gör det omedelbart!

BETYG: 4

FILMFOTO. THE UGLY TRUTH (2009)

Abby Richters (Katherine Heigl) jobbar som producent åt en stor TV-kanal, hon söker efter den perfekta pojkvännen men med alla hennes krav är det ingen som duger. Den person hon hatar mest av allt just nu, programledaren från en lokalkanal, Mike Chadway (Gerard Butler), får jobb på kanalen och hon gör allt för att sänka honom.

Det är ännu en av de romantiska komedier som USA pungar ut på löpande band och som inte heller kommer med något nytt utan följer mallen till punkt och pricka. En del underhållande scener fanns det, speciellt tillsammans med Gerard Butler, men de var alldeles för få.

Huvudkaraktärerna spelas av Katherine Heigl, som på senare tid enbart varit med i romantiska komedier, och Gerard Butler. Ingen av dem är speciellt bra och lämnar inte heller några större avtryck från sig. Dock försöker Butler till något, men det känns ändå tråkigt större delen av tiden.

Alldeles för sexistisk inriktad och otroligt förutsägbar. Då jag satt där i biosalongen, vred och vände på mig, och enbart längtade efter att få lämna salongen efter att inte ens halva filmen beskriver nog vad jag tyckte innerst inne. Jag brukar gilla romantiska komedier, men nu börjar det bli löjligt med all skit som produceras.

FILMFOTO. POLYTECHNIQUE (2009)

"Polytechnique" är en dramatisering av skolmassakern som utspelar sig i Montreal under år 1989 där fjorton kvinnor fick sätta sina liv till och sköts till döds. Man får följa såväl mannen som höll i geväret som offren.

Filmen skildrar på ett mycket välgjort sett hur timmarna innan och kring var för personerna som stod i centrum för denna händelse. Man har valt att göra filmen i svart/vit, som enligt mig är ett mycket bra val då man höjder stämningen ett snäpp och fotot blir flera gånger vackrare. Det är inte heller så mycket dialog utan man låter istället bilderna tala.

Något jag tycker man skulle kunna gett mer utrymme åt är personerna som står i centrum, främst mördaren, då man inte hinner bilda sig någon uppfattning om hur de var som personer, varför mördaren blev som han blev och valde att ta dessa kvinnors liv. Huvudpersonen, som spelar Marc Lepine, vid namn Maxim Gaudette gör en mycket bra rolltolkning som mördaren, men sedan är det oftast lättare att spela just den onda.

Det här är en gripande film som jag tror skulle vinna mycket på att ha blivit en aning längre istället för de nästan 80 minuterna. Man hinner inte bygga upp någon handling utan större delen av tiden går till den verkliga händelsen som blir en aning tråkig i längden.

"Polytechnique" är en bra film som jag verkligen rekommenderar. Regissören, Dennis Villeneuve, har här åstakommit så att tittaren är nära och tar del av händelsen och brutaliteten på ett mycket bra sätt. Se den!

PERSONFOTO. ROBERT REDFORD

Robert Redford har lyckats fånga en rad välkända namn till sin nya produktion, som han regisserar, vid namn "The Conspirator". Filmen utspelar sig efter mordet på president Lincon.

Sedan tidigare hade man knutit James McAovy och Robin Wright Penn till sig, men nu avslöjas att man även fått med ett par välkända namn i Tom Wilkinson, Evan Rachel Wood, Kevin Kline och Alexis Bledel.

Wright Penn spelar Mary Surratt, som var den enda kvinna att bli anklagad i konspirationen till mordet på presidenten och McAvory spelar Frederick Aiken, krigshjälten som får i uppdrag att försvara henne. Wilkinson spelar Revedy Johnson, en föredetta justitieminister, som senator i regeringen är mentor till den unga advokaten och sympatiserar med Surratt. Wood spelar Surratt's dotter, Anna, och Kline är Lincon's krigssekreterare Edwin Staton.

Justin Long har även en liten roll i filmen.

Inspelningen drog igång under veckan och filmen förväntas ha premiär under år 2010.

FILMFOTO. NEW IN TOWN (2009)

Lucy Hill (Renée Zellweger) är en ambitös kvinna som gör allt för att klättra på stegen uppåt i karriären. Hon blir erbjuden ett tillfälltigt projekt, i en liten stad i Minnesota, och tackar genast ja då hon förstår att en befodran ligger nära till hands, trots att det är långt ifrån vad hon är van vid i Miami. När hon anländer till staden bemöter invånarna henne som en utböling och ger henne max en vecka innan hon vänder hem till sitt rika liv i Miami.

"New in Town" är ännu en av de romantiska komedier som helt och hållet saknar charm, kvalitét, är klyschig och förutsägbar från första bildruta. Man har sett det så pass många gånger tidigare att man snart börjar bli less på att Hollywood inte uppdaterar sig och kommer med något nytt.

Renée Zellweger, som enbart kan göra en sorts roll, är verkligen dålig och allt som oftast tråkig att se på. Med sitt monotona tonläge blir man nästan irriterad. Den största tillgång till filmen är J K Simmons, som bevisat att han kan agera, men som tyvärr är med alldeles för lite.

Om man ännu inte ledsnat på den här typen av filmer så lär man göra det nu. Man vet redan under de första fem minuterna hur filmens händelseförlopp kommer vara och hur den kommer sluta. En mycket tråkig film som inte bjuder på några skratt alls och där man inte heller fastnar för några av karaktärerna.

FILMFOTO. LOOKING FOR ERIC (2009)

Eric Bishop (Steve Evets) är en medelåldersman som jobbar på posten och är tokig i fotboll, speciellt Manchester United där hans favorit, Eric Cantona, spelar. Det är mycket som går emot honom för tillfället. Han tar hand om sina två styvsöner vilket inte är en dans på rosor, och inte nog med detta så har den äldre av bröderna, Ryan (Gerard Kearns), försatt sig i rejält knipa. Hans egna dotter, Sam (Lucy-Jo Hudson), som har ett nyfött barn vill avsluta sina studier, kontaktar honom och ber om hjälp att ta hand om hans barnbarn då hon är på skolan. Han måste då träffa sin föredetta fru, Lily (Stephanie Bishop), som han inte gjort på trettio år.

"Sweetest moment ever?"
"It wasn't a goal."
"It's gotta be a goal, Eric."
"No"
...
"It was a pass."

Ovan följer en dialog mellan huvudrollsinnehavaren som spelar Eric Bishop och Eric Cantona som gestaltas av honom själv. Det Cantona säger stämmer väldigt bra med budskapet i filmen, att man inte ska vara egoistisk och enbart tänka på sig själv utan att man kan bli tillfredställd genom att även hjälpa andra.

Den första halvan av filmen känns väldigt realistisk och är mycket välgjord, tänkvärd och underhållande på sina ställen. Man börjar tycka synd om Bishop och hans familj och vad som händer med dem.

Sedan vet jag inte vad som händer då regissören, Ken Loach, enligt mig valt att lägga till en malplacerad twist i kommade intrig då den äldre av bröderna, Ryan, försatt sig i knipa och det uppstår en del brutalitet och liknande. Det hade man verkligen kunnat lämna åt sidan och istället jobba vidare på första halvan som inte kändes helt färdig.

Filmen i sig är underhållande i feelgood-anda. Skådespelarna levererar dialogerna bra och tillsammans med deras Manchesterdialekt kan det inte bli tråkigt. Man blandar även in allvar vilket passar utmärkt. Hade det inte varit för den andra delen hade betyget hamnad högre upp än en svag trea. Sevärd!

FILMFOTO. PERSONAL EFFECTS (2009)

Walter (Asthon Kutcher) är en framgånsrik brottare bosatt i Iowa, men då hans tvillingsyster blir brutalt mördad vänder han hem till sin mor Gloria (Kathy Bates) och systerdotter. När han följer med sin mor på ett terapimöte träffar han Linda (Michelle Pfeiffer) vars alkoliserade man blivit mördad av en kompis på en bar. Mitt bland alla terapimöten och rättegångar kommer de allt närmare varandra.

"Personal Effects" är en djup film om saknad efter förlorande medlemmar som inte längre finns i livet och att kämpa för att kunna gå vidare efter att det otänkbara inträffat. Tyvärr bygger man inte upp någon bra intrig kring huvudpersonerna vilket medför att man inte heller får någon stark sympati för dem.

Det är en rätt seg och händelsefattig handling i långsamt tempo och som faktiskt börjar någorlunda, men som sedan sjunker ju längre filmen rullar. Inte heller känns handlingen speciellt trovärdig med tanke på hur den artar sig.

Skådespelet är hyfsat från huvudrollsinnehavarna, Ashton Kutcher och Michelle Pfieffer, men tyvärr känns det enbart stelt i kemin då de agerar mot varandra. Hade hoppats få se oscarsvinnaren, Kathy Bates, mer än de korta stunder hon medverkade, men tyvärr gjorde hon heller inga större avtryck ifrån sig.

Budskapet är bra i och med att man inte kan klara av ett sådant här stort trauma själv utan behöver hjälp för att komma in på rätt spår i livet igen. Man känner igen händelserna sedan tidigare då det finns mängder med liknande filmer ute på marknaden och den här mynar ut till att bara bli en i mängden.

FILMFOTO. THE CARETAKER (2008)

Det är årets mest skrämmande dag, men även höjdpunkten för många elever då skolbalen infaller samtidigt, och en grupp unga män bestämmer sig för att skrämma upp sina flickvänner. Flickorna, som tror att de ska åka till skolbalen, hämtas upp i en limousin och hjulen börjar rulla, men i själva verket tar de flickorna till ett övergivet hus där en dödlig legend vid namn "The Caretaker" en gång i tiden bodde.

Den här filmen är inget annat än ren smörja som inte är bra alls på något plan. Varken underhållande med dess snudd på svarta humor, men inte heller läskig som jag inbillar mig att den försöker vara.

Otroligt amatörmässigt gjort och dessutom väldigt töntig. Ingen ur skådespelarkåren är på något sätt bra och allt blir bara löjligt i längden. Det finns ingen logik i handlingen och slutet är nog bland de sämre jag sett då seriemördaren dyker upp som gubben i lådan och man får se vem, The Caretaker, i verkligheten är.

"The Caretaker" är en ungdomsslasherfilm med som jag nämde ovan ett väldigt underligt slut som enbart är skrattretande. Att man inte heller får se någon av morden, som istället sker utanför bilden, ger inte heller några pluspoäng.

Det finns väldigt mycket dåliga filmer inom denna genren, men jag vet inte om den här ändå tar priset i alla kategorier. Filmen är skapad av syskonen, Bryce och Jackie Olsen, och förhoppningsvis är det även deras sista projekt.

FILMFOTO. YEAR ONE (2009)

Zed (Jack Black) börjar ifrågasätta meningen med livet efter att han ätit en frukt från det förbjudna kunskapens träd. Snart upptäcker invånarna vad han gjort och blir därför tvungen att lämna byn. Hans slöa, men bästa vän, Oh (Michael Cera), följer med honom i jakten på svaren till sina frågor, men istället får de vara med om en händelserik, underligt men fantastiskt äventyr som de sent ska glömma.

"Year One" är producerad år 2009 av regissören Harold Ramis, som bland annat gett oss den underhållande filmen "Måndag hela veckan" från 1993 med Bill Murray och Andie MacDowell. Där har man ett bra manus som verkligen håller tillsammans med ett bra skådespel, men tyvärr saknas båda nämnarna helt här.

Det känns mest som en parodi, men då det inte är en så blir det bara löjligt. Man lockas aldrig till några skrattsalvor eller att ens få dra lite på smilbanden, och det är verkligen inte ett gott tecken då filmen tillhör genren komedi.

Michael Cera som jag i övrigt tycker har skött sig bra i andra filmer, gör istället sin sämsta roll hittills bland de filmer jag sett då han är alldeles för stel och inte levererar skämten på något bra sätt. Jack Black däremot har jag inte mycket till över och här visar han än en gång att han inte är någon bra skådespelare.

Finns inte mycket med den här filmen som är positivt och är närmast ett sömnpiller. Ingen film man bör spendera sin tid på, om man inte är trött och vill somna.

FILMFOTO. ELSEWHERE (2009)

Sarah (Anna Kendrick) är en lugn tjej och stjärnelev i skolan. Hennes bästa vän heter Jillian (Tania Raymonde) och är raka motsats en till vad Sarah är, bråkstake och gör som hon själv vill. Båda tjejerna har en stark längtan efter att få flytta från den lilla staden, Goshen i Indiana, som de bor i. Jillian, som verkar vara de som har störst längtan bort, berättar att hon träffat en man på Internet som ska ta henne bort från staden. En kväll försvinner Jillian plötsligt och de flesta tror att hon rymt, men Sarah känner på sig att något är fel.

Det är inte mycket med den här filmen som är bra, tråkig handling och uselt skådespel från såväl huvudrollsinnehavaren, Anna Kendrick, som främst är känd från "Twilight", men även de övriga inblandade. Man gör emellanåt försök till att skrämma publiken med snabba rörelser eller händelser, men det fungerar inte speciellt bra.

Nathan Hope, som står för både regi och manus, gör här sin debut inom långfilm. Han lyckas inte fånga den spänning som bör finnas till en sådan här film, men inte heller till genren kriminalare som är en av beteckningarna. Han utelämnar mycket som enligt mig bör finnas med och knyter inte ihop säcken på något vidare bra sätt som man får bevittna i slutet om man nu väljer att se den här filmen.

"Elsewhere" kommer inte med något nytt inom genren och använder sig av alla de klassiska elementen. Då man ser en film som den här önskar man att man inte ska kunna lista ut vem förövaren är redan under inledningen, men då den är alldeles för förutsägbar så är det otroligt lätt. Ingen film som rekommenderas.

FILMFOTO. DAKOTA SKYE (2008)

Dakota Skye (Eileen April Boylan) är till det yttre en helt vanlig 17-årig tjej, men hon bär på en superkraft som enbart hon själv vet om. Då människor pratar vet Dakota direkt om det ligger någon sanning i det hela, eller om allt bara är en lögn. Eftersom alla ljuger blir hon mer och mer bitter och apatisk mot världen, men en dag dyker Jonah (Ian Nelson) upp i hennes liv och hon upptäcker snart att han inte är som alla de andra.

En Indiependentfilm, av en regissör som här gör sin första långfilm, som saknar bra handling och bra skådespel från personer som inte har någon större erfarenhet från branschen. Man har sett den här sortens filmer tidigare där personer med hemliga krafter håller det för sig själva och som vill förbättra världen vi lever i. Här lyckas man inge vidare, även om slutscenen är smått tänkvärd.

Då man ser den här filmen får man en känsla av att det skulle kunna vara en tv-serie stora delar av tiden och det är inget som jag tycker är positivt i det här fallet. Man har ett långsamt tempo som tuffar på på samma sätt hela tiden. Det uppstår inga överraskningar eller uppseendeväckande händelser, och den är dessutom väldigt förutsägbar.

Från en början kändes det som att det kunde vara en film som är någorlunda sevärd, men allt längre filmen går så försvinner den känslan. Många har jämfört den här filmen med Ellen Page's "Juno" från år 2007, men måste säga att det är ytterst små liknelser.

För att få den här filmen bättre så skulle man enligt mig behövt vara i ett något snabbare tempo och med kvickare dialog. Nu sitter man nästan och gäspar då skådespelarna levererar den ointressanta dialogen.

FILMFOTO. SAUNA (2008)

En svensk-rysk kommission får i uppdrag att fastslå de nya gränserna i de norra ödemarkerna efter freden i Teusina, 1595, där Estland tillföll Sverige. I den enda gruppen återfinns två bröder, Eerik (Ville Virtanen) som under större delen av sitt liv varit soldat och Knut (Tommi Eronen), som är med på uppdraget eftersom han är en expert på att framställa kartor. Då man kommer till en liten by där man inte riktigt vet var byn står så gör bröderna sig skyldiga till en grym handling då en liten och ung flicka stängs in i en källare och lämnas till sitt öde samtidigt som uppdraget fortsätter.

"Sauna" är en finskproducerad psykologisk skräckfilm av regissören Antti-Jussi Annila som kom ut år 2008. Man har här lyckats få till en väldigt obehaglig stämning, som varar genom hela filmen. Handlingen som är mycket ångestladdad och mörk är välgjort och helt klart godkänt.

Det fina fotot tillsammans med scenografit med dimmiga skogar och ensamma hus mitt ute i ödemarkerna omringat av vatten, som får mina tankar till Andrej Tarkovskij och hans film "Stalker", är riktigt bra och bidrar till den stämning som jag beskrev tidigare. Imponerande då man använt sig av en handkamera.

Skådespelet av samtliga inblandade känns bra, seriöst och är dessutom övertygande från första bildruta. Måste även tillägga att finländare, speciellt män, är riktigt läskiga och det visar sig inte minst i denna film.

Annars är det en tänkvärd film som skiljer sig en aning från vad man skulle kalla modern skräckfilm, även om man sett det här tidigare och att den är influerad av andra skräckfilmer, fast det är de flesta filmer nuförtiden. Rekommenderar den verkligen om man är ute efter annat än blod och enbart övernaturligt.

FILMFOTO. 9 (2009)

Den lilla trasdockan vid namn 9 vaknar upp i en post-apokalyptisk värld. Utan att veta var han befinner sig beger han sig ut och hittar där sina gelikar, som håller sig gömda från maskiner som hotar dem. Istället för att hålla sig gömda i rädsla lyckas 9 övertala de övriga trasdockorna att om man vill överleva så måste man ta reda på varför maskinerna vill förgöra dem, så gruppen lämnar sitt gömställe och startar sökningen.

9 är en animerad science-fiction film som är mycket fint visuellt gjord, även om man sett de som är betydligt bättre tidigare. Då filmen för tankarna till ett vanligt dator- eller tv-spel så som "Silent Hill" så märker man samtidigt att den är baserad på en kortfilm.

En ganska skum och utan direkt någon tongivande handling så förtstår man varför den inte är längre en dess 79 minuter. Tyvärr är det även något som man sett förut, dock i lite annat skepnad. En mörk och dyster värld där männskligheten inte längre existerar och maskiner samt andra föremål är det enda som finns kvar.

Man har placerat in en väldigt obegripligt slut, men då övrig handling egentligen är noll så kan man inte förvänta sig så mycket mer. Hade det inte varit för den animerade biten så hade den här filmen fått en etta istället för tvåa i betyg.

                   

PERSONFOTO. LARS VON TRIER

Regissören från vårt grannland mot söder, som bland annat givit oss filmer som "Dancer in the Dark" och "Dogville", Lars von Trier presenterade under hans PR-turné för hans senaste film "Antichrist" borta i USA vad hans nästkommande projekt kommer handla om.

Det är en psykologisk-drama-katastroffilm med namnet "Melancholia" som står på agendan för den danske regissören. Man har ännu inte avslöjat speciellt mycket om dess handling, men man säger att det varken kommer vara några utomjordingar som inkräktar på jorden och "inga fler lyckliga slut", som är von Triers egna ord.

"Som en katastroffilm, så kommer Melancholia använda sig av specialeffekter, men ingenting jämfört med Hollywood", säger Peter Aalbaek Jensen som jobbar för företaget som är en av investerarna i projektet.

Man kommer börja filma den engelsktalande filmen någonstans ute i Europa med start år 2010 och man har en budget på runt sju miljoner dollar. Arbetet med att hitta en internationell ensemble är just nu på gång.

Hur den här filmen kommer arta sig är svårt att spekulera i, men von Trier har gjort en hel del bra filmer så man får hoppas att denna blir likaså.

FILMFOTO. TRICK 'R TREAT (2008)

"Trick 'r Treat" handlar om fyra sammanflätade historier som var och en inträffar under Halloween. En gymnasierektor som har ett hemligt liv som seriemördare, en oskuld tjej som är ute efter den rätta, en grupp tonåringar som spelar en kompis ett spratt och en kvinna som verkligen avskyr helgdagen Halloween men som måste jobba mot sin man som däremot är helt besatt.

Den har en blandad kompott av att vara småskrämmande och underhållande, men framför allt är den väldigt charmig och fångar den speciella stämning som finns under Halloween, vilket jag tycker den lyckas bättre än vad många andra filmer som utspelar sig under denna dag gör.

Det här är en film som använder sig av många klassiska element ur skräckfilmsgenren och man kommer tyvärr inte med något nytt. Regissören har valt att välkommna osannolika, men även "overkliga" händelser som inte alls passar in i filmen vilket drar ned helheten väldigt mycket.

Man har dock lyckas fånga en relativt bra och smått skrämmande stämning även om man varken sitter med täcket uppdraget strax under ögonen eller är helspänd. Fotot är många gånger helt okej, men jag tycker man hade kunnat förvalta hela filmen på ett bättre sätt än vad man gjorde. 

Gillar man filmer som "Creepshow" så är det här en film man verkligen bör se. Filmen bygger på kortfilmen "Season's Greetings", som samma regissör tidigare gjort och man kan även hitta mycket DC Comics-moral som från första början skulle ge ut den här i fyra olika små episoder, nu blir det istället som serietidning.

FILMFOTO. TWO LOVERS (2009)

Leonard (Joaquin Phoenix) är ungkarl och bor hemma hos sin mamma och pappa. Under en sammankomst som hans föräldrar annordnar träffar han Sandra (Vinessa Shaw), dotter till mannen som Leonard's pappa ska sammanslå sin affär tillsammans med, och förälskelse uppstår. Dagarna därpå träffar han Michelle (Gwyneth Paltrow), hans nya granne, som är vacker men instabil, och duon får intresse för varandra. Ska han fortsätta tillsammans med Sandra som hans föräldrar vill att han ska gifta sig med eller blir det den instabila Michelle. 

Enligt ett eget uttalande bestämde Joaquin Phoenix att pensionera sig från skådespelarbranschen och istället satsa på en karriär som sångare inom genren hip-hop. Att Phoenix kan sjunga har vi redan bevittnat i en av 2005 års bästa filmer, "Walk the Line", där han porträtterar legenden Johnny Cash och sjunger samtliga låtar själv. Om nu detta är sant, och ingen PR-grej som jag tror, så är det här hans sista filmroll. Skulle vara mycket synd då han vet vad han håller på med och verkligen kan agera.

"Two Lovers" är en bra spelad film från främst Joaquin Phoenix sida, men även Gwyneth Paltrow och Vinessa Shaw som spelar hans nyafunna kärlekar gör en helt dugligt prestation. Med ett någorlunda bra foto till det hyfsad manuset, med mörka toner, gör man detta till en ganska gripande film tillslut.

Det här är dock inget nytt under solen vad gällande temat och är alltså föga originell, men även trots detta så är den bra. En film om när kärlek blir till ångest och när ångest blir till kärlek, men man lyckas aldrig riktigt ta det där extra klivet till att bli något riktigt bra.

FILMFOTO. THE GHOST OF GIRLFRIENDS PAST (2009)

Colin Mead (Matthew McConaughey) är en världsberömd modefotograf och utåt vad man skulle kunna kalla för en riktigt player. Han är vacker, självsäker och framför allt framgångsrik, främst när det kommer till kvinnor. Mead lever livet utan att någonsin ha haft ett stadigt förhållande, men det är ändå ingenting för honom. Vad han inte vet är att hela hans levnadssätt och filosofi kommer att förändras då han återvänder till sitt föräldrahem där hans yngre bror Paul (Breckin Meyer) snart ska gifta sig.

Flickvänner från förr, eller "The Ghost of Girlfriends Past" som är dess originaltitel, är en klassisk julsaga i bokstavligt talat riktig "Scrooged"-anda. Att den däremot inte håller samma nivå som dess föregångare är en helt annan femma.

Den här filmen är en typiskt amerikansk romantisk komedi som inte tar ut svängarna och som är på tok för förutsägbar för att den egentligen ska vara värd att spendera sin tid på. Inte heller är den på något sätt charmig eller mysig som många andra usla romantiska filmer kan vara. Det är dock en annan sak om man inte har något bättre för sig och är sugen på en lättsam komedi som man kan slötitta på i soffan.

Ingen av de medverkande skådespelarna gör några större avtryck ifrån sig, med undantag från Michael Douglas som levererar ett par faktiskt riktigt underhållande dialogväxlingar, men det är egentligen det bästa i filmen.

Fylld med klyschor gör den här filmen bara löjlig och otroligt tråkig. Vill man däremot se en riktig julsaga så rekommenderar jag istället "Livet är underbart" av Frank Capra.

FILMFOTO. KNOWING (2009)

År 1959 begraver en skolklass en så kallad tidkapsel på dess nybyggda skola. Samtliga elever skall rita olika saker på var sitt papper, men en mystisk flicka, som även ger intryck av att ha inre röster, skriver istället ned ett helt ark med vad som tycks vara slumpmässiga sifferkombinationer.

50 år senare tas kapseln upp och man tilldelar de nya eleverna på skolan var sitt brev som ingen har läst sedan de lades ned. Collegeläraren John Koestler (Nicholas Cage), vars son får arket med sifferkombinationerna, lyckas tyda innehållet och inser snart att siffrorna är datum för stora olyckor som både har inträffat och som kommer att inträffa. Då ingen tror honom så får han ta saken i egna händer och försöka stoppa de kommande olyckorna.

Måste säga att den här filmen, som egentligen inte är särskilt bra, har en del scener som är smått spännande och medryckande. Att man sedan använder ett sådant slut som man gör bidrar inte till något bättre.

Nicholas Cage som spelar huvudrollen är ingen höjdare i mina ögonen, men det är för övrigt ingen av de andra medverkande heller. Jag tycker skulle man kunna förvalta en film som den här på ett mycket bättre sätt än vad man gör, men för det krävs att man har ett bra manus samt regi - något som helt uteblev här.

Det fanns ändå några få ljusglimtar i allt elände: ett någorlunda fint foto under vad jag skulle kalla för "katastroffscenerna".

                   

FILMRECENSION
Originaltitel: Land of the Lost
Regissör: Brad Siberling
Skådespelare: Will Ferrell, Anna Friel, Danny McBridge, Michael Papajohn, Jorma Taccone, Pollyanna McIntosh, Eve Mauro
Produktionsland: Turkiet, Tyskland, Italien
Genre: Komedi, Äventyr, Science Fiction
Längd: 94 minuter
År: 2009

-----
"Frat Pack" kommer från media och är en uttalad grupp om sex personer som oftast är verksam inom filmmediets komedigenren. En av dessa män som är känd från denna grupp är Will Ferrell, som nu är ute med sin senaste film med namn "Land of the Lost".

Doktor Rick Marshall (Will Ferrell) är paleontolog som av olika omständigheter faller igenom till en annan dimension tillsammans med sin brittiska kollega Holly Cantrell (Anna Friel) och bonden Will Stanton (Danny McBridge), när Rick under ett experiment testar sin takyonförstärkare. I den alternativa världen full med dinosaurier och andra skrämmande ting ska de åter ta sig hem, och deras enda chans att lyckas är att åter hitta takyonförstärkaren som försvann då trion ramlade in.

"Land of the Lost" är en science-fiction komedi som blandas med äventyr och fantasy och bygger på barnprogrammet med samma namn som sändes i USA under 1970-talet. Om filmen vänder sig till barn, ungdomar eller vuxna är svårt att sätta fingret på.

Handlingen beskriver en film som man inte ska ha några större förväntningar på och det är bäst så. Personligen förstår jag inte hur man kan tillåta vissa manus att ens få börja filmas, och det här är en av dessa.

Ingen av skådespelarna gör ett bra jobb och man lyckas inte bjuda publiken till att skratta under hela filmens gång. Det är en otroligt tråkig film som jag helst av allt skulle vilja ge minuspoäng till. Har ni tänkt spendera pengar på att se film, välj då en annan.

BETYG: 1-