FILMRECENSION
Originaltitel: Street Angel
Regissör: Frank Borzage
Skådespelare: Janet Gaynor, Charles Farrell, Alberto Rabagliati, Cino Conti, Guido Trento, Henry Armetta
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Romantik, Stumfilm
Längd: 102 minuter
År: 1928

—
Angela är av fattig börd och försöker stjäla pengar för att köpa medicin till sin sjuka mor. Hon tvingas fly från rättvisan och hamnar med ett resande cirkussällskap där hon blir förälskad i porträttmålaren Gino. Han blir förstummad av av hennes skönhet och ber henne sitta modell som den heliga madonnan. Men lagens långa arm lämnar henne ingen ro…

Regissören Frank Borzage har gått obemärkt förbi många filmtittare om man ska utgå från antal betyg, speciellt hans tidiga filmer. Gatans ängel är den fjärde filmen jag ser av denna filmskapare och i samtliga har det varit sentimentala och romantiska dramafilmer som han har inriktat sig på. Han vann dessutom pris som bästa regissör på den första Oscarsgalan för sin film I sjunde himlen där även Janet Gaynor fick pris för bästa kvinnliga huvudroll.

Gatans ängel är en mycket sentimental historia som dock blev lite för mycket för min smak, och då tycker jag verkligen om den här sortens filmer. Janet Gaynor och Charles Farrell spelar återigen huvudrollerna, precis som man gjorde i I sjunde himlen, med bra kemi emellan varandra och man gör det på ett bra sätt. Gaynor belönades även med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats här vilket hon också fick för sin prestation i mästerverket Soluppgång. Tycker dock inte att någon av dem kommer upp i den nivå som jag sett dem göra i andra roller. Scenografin i filmen är mycket bra vilket återspelar sig i fotot.

En trevlig melodramatisk stumfilm utan att bli något extraordinärt, men som jag ändå rekommenderar. Man märker att Borzage inspirerats av den tyske regissören F.W Murnau visuella effekter. Det finns ett originellt budskap, för tiden då det begav sig, filmen igenom om att kunna acceptera en person för vad den är och det visar sig bra i slutet.

Betyg: 3