FiLM - blogg.vk.se

Coeur fidèle (1923)

Joakim Westberg — Mon, 21 Mar 2011 16:50:06 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Coeur fidèle
Regissör: Jean Epstein
Skådespelare: Léon Mathot, Gina Manès, Edmond Van Daële, Claude Benedict, Madame Maufroy, Marie Epstein
Produktionsland: Frankrike
Genre: Drama, Stumfilm
Längd: 87 minuter
År: 1923

---
Den föräldralösa Marie hamnar mellan två män som båda vill gifta sig med henne. Efter ett bråk mellan den arbetslösa alkolisten Paul och hamnarbetaren Jean hamnar Jean i fängelse och Marie tvingas till att leva med Paul. Hon drömmer om att fly från sitt jobb och hennes älskare Paul. När Jean släpps ut från fängelset ett år senare så söker han upp henne igen.

Coeur fidèle är en mycket enkel historia om en kvinna som älskar en man men som tvingas att gifta sig med en annan som hon avskyr och ett triangeldrama uppstår. Marie och Jean är olyckligt förälskade i varandra, Jean har ett ädelt och varmt hjärta samtidigt som hon måste dras med Paul som konstant är onykter och kan bli våldsam. Regissören Jean Epstein går inte in på djupet av någon av karaktärerna och man får inte heller lära känna någon av dem. Han valde istället att lägga det mesta på fotot som är mycket bra och vackert. Epstein var en pionjär och exprimenterade mycket med det visuella och han lyckades väldigt bra med det hela. Att andra stora regissörer som Alfred Hitchcock har inspirerats av honom förstår man mycket väl. Han använde sig till exempel av scenen på nöjesfältet i sin egen film "Främlingar på tåg".

Skådespelarna Léon Mathot och Gina Manès gör båda två bra insatser och närbilderna på Gina Manès är häppnadsväckande och berör, men eftersom Epstein inte berättar något om karaktärerna så intresserar man sig inte speciellt mycket av dem. Med sina ansiktsuttryck lyckas man förmedla mer än vad dagens ord kan göra, och det är det som är så pass bra med stumfilmerna. Regissörens syster, Marie Epstein, som har en liten men betydande roll gör även hon en bra prestation som krympling men som ändå gör allt för att rädda sina vänner trots att hon måste krypa sig fram.

Med sitt unika bildspråk, som enbart ett par andra regissörer så som F.W Murnau och Frank Borzage under samma period lyckas med, hade hans filmer passat bättre som konstfilm än vad det nu gör i den här spelfilmen. Hade man fått till ett bättre manus så hade det här kunnat bli något alldeles extra, nu når den upp till att bara vara en bra film.

Betyg: 3+

Gatans ängel (1928)

Joakim Westberg — Mon, 21 Mar 2011 01:27:46 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Street Angel
Regissör: Frank Borzage
Skådespelare: Janet Gaynor, Charles Farrell, Alberto Rabagliati, Cino Conti, Guido Trento, Henry Armetta
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Romantik, Stumfilm
Längd: 102 minuter
År: 1928

---
Angela är av fattig börd och försöker stjäla pengar för att köpa medicin till sin sjuka mor. Hon tvingas fly från rättvisan och hamnar med ett resande cirkussällskap där hon blir förälskad i porträttmålaren Gino. Han blir förstummad av av hennes skönhet och ber henne sitta modell som den heliga madonnan. Men lagens långa arm lämnar henne ingen ro...

Regissören Frank Borzage har gått obemärkt förbi många filmtittare om man ska utgå från antal betyg, speciellt hans tidiga filmer. Gatans ängel är den fjärde filmen jag ser av denna filmskapare och i samtliga har det varit sentimentala och romantiska dramafilmer som han har inriktat sig på. Han vann dessutom pris som bästa regissör på den första Oscarsgalan för sin film I sjunde himlen där även Janet Gaynor fick pris för bästa kvinnliga huvudroll.

Gatans ängel är en mycket sentimental historia som dock blev lite för mycket för min smak, och då tycker jag verkligen om den här sortens filmer. Janet Gaynor och Charles Farrell spelar återigen huvudrollerna, precis som man gjorde i I sjunde himlen, med bra kemi emellan varandra och man gör det på ett bra sätt. Gaynor belönades även med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats här vilket hon också fick för sin prestation i mästerverket Soluppgång. Tycker dock inte att någon av dem kommer upp i den nivå som jag sett dem göra i andra roller. Scenografin i filmen är mycket bra vilket återspelar sig i fotot.

En trevlig melodramatisk stumfilm utan att bli något extraordinärt, men som jag ändå rekommenderar. Man märker att Borzage inspirerats av den tyske regissören F.W Murnau visuella effekter. Det finns ett originellt budskap, för tiden då det begav sig, filmen igenom om att kunna acceptera en person för vad den är och det visar sig bra i slutet.

Betyg: 3

Stormen (1928)

Joakim Westberg — Wed, 16 Mar 2011 17:22:24 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: The Wind
Regissör: Victor Sjöström
Skådespelare: Lars Hanson, Montagu Love, Lillian Gish, Dorothy Cumming
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Stumfilm
Längd: 95 minuter
År: 1928

---
Letty flyttar till Texas för att bo hos sin bror men blir utkörd av hans hustru och tvingas gifta sig med Lige för att klara sig. Den ständiga vinden utanför som piskar upp sand mot rutorna driver Letty sakta mot galenskap.

Victor Sjöström överraskade mig här med en film som var betydligt bättre än vad jag hade hoppats på. En medryckande, stämningsfull och engagerande film som känns klaustrofobisk och med mycket ångest. Gillian Dish, som bland annat spelat i den fantastiska Broken Blossoms, gör som vanligt en mycket bra prestation tillsammans med Lars Hanson. Fotot är mycket bra tillsammans med specialeffekter. Den enda nackdelen med filmen är det påklistrade slutet, som Sjöström var tvungen att ändra efter att Hollywood sagt sitt, även om det ändå känns helt okej. Sjöström's amerikanska mästerverk!

Betyg: 4+

Skrattmänniskan (1928)

Joakim Westberg — Wed, 16 Mar 2011 17:20:33 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: The Man Who Laughs
Regissör: Paul Leni
Skådespelare: Conrad Veidt, Mary Philbin, Julius Molnar Jr, Olga Baclanova, Brandon Hurst, Cesare Gravina, Stuart Holmes, Sam De Grasse
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Romantik, Skräck, Stumfilm
Längd: 110 minuter
År: 1928

---
Gwynplaine, son till Lord Clancharlie, har ett permanent leende ristat i sitt ansikte utfört på kungens befallning på grund av faderns svek. Gwynplaine blir lämnad till sitt öde, men blir adopterad av en resande artist. Han startar sedan en "Freakshow" där Gwynplaine blir mycket populär. Han förälskar sig i den blinda Dea som även hon är adopterad av samma man.

Skrattmänniskan är en tragisk skildring av ett människoöde, men som även innehåller fina och varma scener med romantiska inslag. Conrad Veidt spelar mästerligt i huvudrollen som Gwynplaine med det vanställda ansiktet, som en tidig "Joker". En mycket vacker stumfilm från år 1928 som gått många förbi, men som verkligen rekommenderas. En av de bästa stumfilmerna som jag har sett.

Betyg: 4

Många kända ansikten i uppföljaren

Joakim Westberg — Thu, 11 Nov 2010 11:08:00 +0100

FILMFOTO. VALENTINE'S DAY

För ett par månader sedan, lagom till alla hjärtans dag, hade "Valentine's Day" premiär på den vita duken. Tillsammans med en mängd kända ansikten så som Jessica Alba, Jessica Biel, Patrick Dempsy, Ashton Kutcher och Taylor Lautner byggde man upp denna film med sammanflättande historier och inblickar i olika människors liv med kärlek som tema i olika former.

New Line, bolaget bakom filmerna, letar för tillfället några liknande högprofilerade skådespelare för att fylla nyckelrollerna till uppföljaren "New Year's Eve". Man rapporterar nu att ett par skådespelare ligger i förhandling, bland annat Robert De Niro, Ashton Kutcher, Michelle Pfeiffer och Hilary Swank. Sedan tidigare är Abigail Breslin och Lea Michele klara i ospecificerade roller.

Precis som i "Valentine's Day" så kommer filmen utspela sig under en 24-timmars period och kommer involvera att ensemblen navigeras mellan sammanflättade historier. Filmen sägs innehålla en sjukhusliggande man (De Niro) under sina sista dagar, en man som hatar denna storhelg (Kutcher), en affärskvinna (Pfeiffer) som försöker fullborda hennes beslut innan året är slut och en kvinna som producerar Time Square Holiday Show (Swank).

Produktionen sägs starta nästa månad och releasen är fastställd till den 9 december 2011.

Ny Bondfilm kommer 2012

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 15:35:00 +0100

FILMKARAKTÄR. JAMES BOND

Det dröjer innan alla följeslagare av världens kanske kändaste agent, James Bond, får se honom i en kommande film som inte kommer ha premiär förrän i november år 2012. Eftersom MGM, filmbolaget med rättigheter för 007, har ansökt om att gå i en sorts konkurs och är mitt uppe i finansiella omstruktureringar så kommer det ta tid innan man har den budget för att kunna starta inspelningarna av deras flaggskepp.

Till den ännu otitulerade filmen, 23:e i raden, var det tänkt att Daniel Craig återvänder i huvudrollen som James Bond samtidigt som regissören till bland annat "American Beauty", Sam Mendes, håller i trådarna i skapandet. Även om det är mycket troligt att Craig kommer finnas med i filmen är det ännu oklart om hur det blir med Mendes fortsatta engagemang i filmen.

John Cazale - i skuggan av Gudfadern

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 13:49:00 +0100

PERSONFOTO. JOHN CAZALE

Känner du igen mannen på bilden, men kanske inte riktigt vet vad han heter? Kanske har du hört hans namn tidigare men ändå inte riktigt kan placera var ifrån du känner igen det. Trots att John Cazale endast medverkade i fem långfilmer under sin korta karriär så kommer hans namn alltid att finnas med i filmhistorien.

För lite drygt 30 år sedan gick Cazale bort, endast 42 år gammal, i sviterna av lungcancer. I sin smått fantastiska karriär medverkade han i fem långfilmer; "Gudfadern" del I och II, "Avlyssningen", "En Satans Eftermiddag" och "Deer Hunter" där samtliga filmer nominerades till en Oscar för bästa film och han spelade tillsammans med många av de bästa skådespelarna genom tiderna..

SVT Play visar just nu och fram till den 23:e november dokumentären om hans liv, John Cazale – i skuggan av Gudfadern. 38 minuter rekommenderas att avvara till förmån för denna dokumentär och en person som var med och skapade filmhistoria.

Klicka här för att titta på dokumentären.

Predators (2010)

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 10:29:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Predators
Regissör: Nimród Antal
Skådespelare: Adrien Brody, Topher Grace, Laurence Fishburne, Danny Trejo, Alice Braga, Mahershalalhashbaz Ali
Produktionsland: USA
Genre: Action, Thriller, Äventyr, Science Fiction
Längd: 107 minuter
År: 2010

-----
En grupp människor blir strandade på en okänd planet. De är samtliga mänskliga ”rovdjur”; allt från legosoldater till maffiamedlemmar och fångar. De går snart upp för dem att de har samlats där för att agera byte och en skräckfylld katt-och-råtta-lek börjar där de skoningslöst jagas av en utomjordisk ras känd som Predators.

Även om det var ett par år sedan som jag såg de två tidigare filmerna så är den här produktionen inte i närheten lika bra som den första filmen tillsammans med ”Guvernören” – Arnold Schwarzenegger eller dess uppföljaren som utspelar sig i storstadsmiljö.

Man kastas in i handlingen på något ställe som drar mina tankar till regnskogen i Amazonas och inte en främmande planet som det i själva verket ska vara, men trots detta så är det ändå en av karaktärerna som tycks känna till alla växter och ting som finns där.

Filmen innehåller många logiska luckor och kommer inte alls upp i samma spänning och actionfyllda scener som i originalfilmen från år 1987. Det finns ingen som helst charm och Adrien Brody, känd från bland annat Pianisten, når inte upp till samma status som Arnold Schwarzenegger lyckades med sin karaktär. Saknar helt underhållningsvärde och det här är ingen film som jag kommer att se några fler gånger.

BETYG: 1

Brevlådan: Terminator Salvation Skull Box

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 10:11:56 +0100

Eftersom jag köper en hel del filmer av olika slag, från äldre till nya, från Blu-ray till DVD och från tradionella keepcase till lite mer fina och lyxiga utgåvor av olika filmer så kommer jag att delge mig av de flesta som ligger i hallen då jag kommer hem.

Under de senaste dagarna har jag gjort en hel del olika beställningar och först ut tänkte jag lägga upp en större utgåva som jag fick hem för lite drygt två veckor sedan. Det är en film som jag ännu inte har sett och det har tidigare kommit ut tre filmer från denna filmserie, nämligen Terminator. Jag tycker mycket bra om både den första och andra filmen samtidigt som den tredje var rent skräp. På filmens ensemble finner man en av mina favoritskådespelare som är aktiv just nu och det är Christian Bale, som bara blir bättre ju mer filmer han medverkar i.

Terminator Salvation utspelar sig under året 2018 och John Connor är ledaren för de mänskliga motståndare till Skynet och dess Terminators. En dag så anländer Marcus Wright, en man som endast minns att han är dömd till döden, men inte varför. Frågan är om han är sänd från framtiden eller om han är räddad från det förlutna. En fråga som leder John Connor närmare Skynets organisation och planen att utrotta människan.

Utgåvan innehåller alltså en fullstor replika av den fjärde filmens Terminatorhuvud. En del extramaterial finns med även om det inte är speciellt mycket på endast en skiva och formatet är självklart Blu-Ray.

James Cameron gör Avatar 2 och 3

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 10:02:07 +0100

FILMFOTO. AVATAR

Jim Gianopulos och Tom Rothman, ordförande för FOX Filmed Entertainment, meddelande idag att James Cameron gått med på att göra en trilogi av filmen Avatar där han själv står som regissör.

James Cameron har alltid sett Avatar som skapandet av en ny värld och mytologi, och börjar arbeta med manuset i början av kommande år och hoppas kunna börja inspelningen senare under året. Den andra filmen, som ännu är namnlös, i trilogin beräknas ha premiär i december år 2014 och den avslutande filmen året efter, december år 2015.

Avatar är den bäst inkomstbringande filmen genom alla tider, med biljettintäkter på nästan 2,8 miljarder världen över. Det är också den mest sålda Blu-ray-skivan någonsin. Avatar vann Golden Globe Awards för bästa film och bästa regi, och var nominerad till nio Oscar där filmen bland annat vann i kategorierna art direction, visuella effekter och filmkonst.

Filmen skrevs utifrån en idé som James Cameron fick lite drygt ett decenium tidigare, men utvecklingen hade inte nått så långt som det behövdes för att kunna spela in filmen och det dröjde ytterligare ett par år innan inspelningarna kunde starta.

Avatar är en film som jag hade höga förväntningar på innan den kom, men som jag inte tyckte infriades helt och hållet, även om det är en mycket bra skapelse. Allt mer jag tänker på den, desto mer höjer den sig i mina ögon och vid en omtitt snart så tror jag att den kommer stå sig ännu bättre än vid första titten på biografen. Det är framför allt en mycket viktig film och en milstolpe i mediets historia som bidrog till att nu ännu fler intresserar sig och vill skapa sina filmer i just 3D-formatet.

Francis Ford Coppola filmar nytt

Joakim Westberg — Mon, 08 Nov 2010 09:56:14 +0100

PERSONFOTO. FRANCIS FORD COPPOLA

Francis Ford Coppola, som hade sin storhetstid under 1970-talet och känd för filmer som "Gudfadern", "Avlyssningen" och "Apocalypse Now", har börjat spela in sitt nya projekt, en thriller som går under namnet "Twixt Now and Sunrise".

Baserad på en kort berättelse som är skriven av Coppola själv, kommer skådespelaren Val Kimer att spela en skräckförfattare. Vid hans sida kommer bland annat Bruce Dern och Elle Fanning att spela i hittills okända roller.

Det är lite känt om vad filmen kommer att handla om, även om dess namn refererar till en kort berättelse från år 1835, ”Young Goodman Brown”, skriven av Nathaniel Hawthorne. Titelpersonen, Goodman Brown, återvänder hem till sin fru, Faith, när han möter en man i skogen som troligen är Djävulen.

The Killer Inside Me (2010)

Joakim Westberg — Sun, 31 Oct 2010 15:31:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: The Killer Inside Me
Regissör: Michael Winterbottom
Skådespelare: Casey Affleck, Jessica Alba, Kate Hudson, Simon Baker, Bill Pullman, Liam Aiken, Elias Koteas, Ned Beatty
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Kriminalare, Thriller, Western
Längd: 109 minuter
År: 2010

-----
Lou Ford (Casey Affleck) arbetar som sheriff i en småstad inom Texas gränser. På ytan är han en gentleman och ett stort föredöme för stadens invånare, men under ytan bevarar han en stor och mörk hemlighet - Lou är i själva verket en kvinnomisshandlande, sadistisk seriemördare.

Det har pratats en hel del om att den här filmen skulle vara mycket brutal, men det vet jag inte riktigt om jag är bered att hålla med om. Även om huvudkaraktären Lou är våldsam, något som visar sig i ett par scener, så finns det en mängd andra filmer som innehåller betydligt mer brutalitet och våld som också har kommit ut under de senaste åren.

Casey Affleck i huvudrollen gör en mycket bra prestation och är trovärdig filmen igenom. Hans handlande och tankar är logiska och pekar på samma mönster som hos en kvinnomisshandlare, skyller på kvinnorna som tvingar dem till att utföra brottet. Jessica Alba och Kate Hudson gör även två gedigna insatser.

Efter all hyp om Stieg Larsson, hans böcker och filmatiseringar, borta på andra sidan Atlanten så lånar man en hel del, vrider och vänder på det och får som resultat denna film om "Män som hatar kvinnor".

Hade förväntat mig lite mer av denna film, den är intressant på sina ställen men lyckas inte fånga mig totalt. Filmen visar en glimt ur en förvirrad mans psyke och man lyckas bra utan att för den skull bli överdriven.

BETYG: 2+

Greenberg (2010)

Joakim Westberg — Wed, 14 Jul 2010 01:54:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Greenberg
Regissör: Noah Baumbach
Skådespelare: Ben Stiller, Greta Gerwig, Rhys Ifans, Jennifer Jason Leigh, Juno Temple
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Komedi
Längd: 107 minuter
År: 2010

-----
Roger Greenberg (Ben Stiller) har kommit till ett vägskäl i livet. Han är en dysfunktionell 40-åring som helst vill "göra ingenting" under en period och går därför med på att ta hand om hans yngre brors hus i Los Angeles då dem rest till Vietnam. Då han ändå är tillbaka i sin barndomsstad så försöker han ta kontakt med en del av sina gamla vänner, men saker har förändrats sedan han var yngre och det är inte lika självklart att de som var Rogers vänner fortfarande är det.

"Greenberg" är en typisk Baumbachfilm som blandar drama, tragedi och till viss del komik på ett behagligt sätt. Jennifer Jason Leigh, som dessutom agerar skådespelerska, har tillsammans med regissören Noah Baumbach skrivit manus till denna film som är ett par snäpp bättre än hans senaste verk i form av "Margot at the Wedding" från år 2007.

Ben Stiller, som jag i övrigt brukar ha ganska svårt för, gör här en riktigt bra rolltolkning som den lite annorlunda figuren Roger Greenberg i huvudrollen och det här anser jag vara hans bästa prestation i karriären. Hans motspelerska, Greta Gerwig, gör även hon en fin rollprestation och är den som agerar bäst av filmens skådespelare. Har tidigare sett en film där hon stått med långt ned på ensemblen, men det är här som jag riktigt lagt märke till henne. Om hon fortsätter på samma linje som i denna film har hon en ljus framtid framför sig.

Vissa delar av filmen är mycket bra samtidigt som det även finns en del mindre bra sekvenser som bara känns konstlat och som lika gärna kunde ha lämnats utanför. Filmen innehåller mycket ångest som huvudkaraktären har samlat på sig under årens lopp och man får i denna "studie" se hur han hanterar dess stämning och känslor.

Tror inte den här filmen uppskattas av alla filmtittare och personligen brukar jag ha lite svårt för denna typ av film, men den här är bra. Även om jag tycker bättre om regissörens "The Squid and the Whale" så håller den här ändå jämna steg med den.

BETYG: 3

Det ligger i blodet (1940)

Joakim Westberg — Wed, 07 Jul 2010 00:12:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: His Girl Friday
Regissör: Howard Hawks
Skådespelare: Cary Grant, Gene Lockhart, Rosalind Russell, Ralph Bellamy, Porter Hall
Produktionsland: USA
Genre: Komedi, Romantik
Längd: 92 minuter
År: 1940

-----
Walter Burns (Cary Grant) är chefredaktör på den stora nyhetstidningen Morgonposten och nyskild från sin fru Hildy (Rosalind Russell) som han fortfarande älskar och som tidigare var hans stjärnreporter. En dag dyker Hildy upp på redaktionen och berättar att hon skall gifta om sig och Walter gör nu allt han kan för att få tillbaka sin fru.

"Det ligger i blodet" är producerad år 1940 av den fantastiska och mångsidiga regissören Howard Hawks. Det är en film med kvick dialog tillsammans med många underhållande situationer men som tyvärr inte håller samma nivå under hela filmens gång. Toppen finns i början där Cary Grant och Rosalind Russell radar upp oneliners i mun på varandra, men efter det så sjunker filmen allt eftersom.

Cary Grant spelar som oftast i sina filmer bra och det är inom komedin och dess olika genre som han verkligen hittar rätt. Det är dock hans motspelerska Rosalind Russell som visar framfötterna mest och är den bättre av huvudpersonerna. Att hon inte fick fler roller i bättre filmer än vad hon fick är oförstående efter att ha sett denna komedi.

Filmen är en föregångare till Billy Wilder's "Stoppa pressarna" från år 1974, med det fantastiska radarparet Jack Lemmon och Walter Matthau, som jag personligen tycker är betydligt bättre och mer underhållande. "Det ligger i blodet" är för det ingen dålig film utan har många underhållande glimtar och ligger stabilt på ett godkänt betyg.

BETYG: 3

Brev från en okänd kvinna (1948)

Joakim Westberg — Sun, 04 Jul 2010 00:53:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Letter from an Unknown Woman
Regissör: Max Ophüls
Skådespelare: Joan Fontaine, Louis Jourdan, Mady Christians, Art Smith, Howard Freeman
Produktionsland: USA
Genre: Drama, Romantik
Längd: 86 minuter
År: 1948

-----
Det är kring sekelskiftet i Wien då en känd och populär konsertpianist (Louis Jourdan) får ett brev från en kvinna (Joan Fontaine) som tycks vara okänd för honom. Desto längre han läser desto mer förstår han att han egentligen känner den här kvinnan.

"Brev från en okänd kvinna" är regisserad av den tyskfödda filmregissören, Max Ophüls, som bör ses som en av de stora mästarna inom filmkonsten. Manuset är skrivet av den Oscarsbelönade Howard Koch för hans jobb med "Casablanca" som producerades ett par år tidigare.

Filmen är ett klassiskt drama som följer det bitterljuva temat om obesvarad och förlorad kärlek. Den tidlösa kärlekshistorien blev ingen succé när den först kom ut bland vanliga filmtittare och kritiker, men har sedan dess växt och är nu en av de bästa filmerna inom det område som den berör.

När filmen väl drar igång och Stefan Brand (Jourdan) kommer hem och läser ett brev som han fått under kvällen sätter Max Ophüls ribban direkt genom att fånga ens intresse och man vill bara veta vad som ligger till grunden för detta brev.

Då man sedan börjar lära känna karaktärerna lite mer så tycker jag man lyckats fånga kärlek för en ungdom eller tonåring. Lisa Berndl (Fontaine) blir vannsinigt förälskad och gör allt för att bli mer graciös i Stefan's ögon och gör allt för att han ska lägga märke till henne utan att egentligen våga ta kontakt med honom. Det är en fantasiromans som är dömd att misslyckas.

Tyvärr så håller filmen inte samma standard rakt igenom utan går ned sig en aning mot slutet för att sedan höja sig igen. Manuset håller trots detta ändå en bra standard där man varvar det romantiska tillsammans med sorgliga inslag på ett utmärkt sätt och håller sig ifrån att bli alldeles för sentimental som en del filmer från denna era har en tendens att bli. Filmen skiljer sig även mycket från större delen av övriga Hollywoodproduktioner.

Man har lyckats väldigt bra med fotot tillsammans med scenografit från Wien runt sekelskiftet mot 1900-talet. Trots detta så är det inte hans bästa som jag har sett hittills på den fronten. Skådespelet håller hög klass rakt igenom av båda huvudkaraktärerna i form av Joan Fontaine och Louis Jourdan som dessutom har bra personkemi mellan varandra.

Tycker om Max Ophüls val att använda sig av Joan Fontaine's röst i voice-over då hon berättar om hennes minnen och hur hennes liv har artat sig. Hon har en väldigt vacker röst som passar in utmärkt.

Man har tidigare nämnt att filmen påminner mycket om "Brief Encounter" eller "Kort möte" som är dess svenska titel från år 1945 och det är jag bered att hålla med om. Personligen tycker jag dock att "Brev från en okänd kvinna" håller högre standard av dessa två filmer.

Sammanfattningsvis ett mycket bra romantiskt melodrama med bedårande foto och mycket bra skådespel. Man lyckas avsluta filmen precis i tid och den håller sig ifrån att bli alldeles för sentimental. Har man inte sett någon film av Max Ophüls så är den här filmen ett mycket bra alternativ att börja med.

BETYG: 4

Sonen (2002)

Joakim Westberg — Mon, 03 May 2010 22:08:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Le fils
Regissör: Jean-Pierre Dardenne, Luc Dardenne
Skådespelare: Olivier Gourmet, Morgan Marinne, Isabelle Soupart
Produktionsland: Belgien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 103 minuter
År: 2002

-----
Olivier (Olivier Gourmet) arbetar som bygglärare vid en rehabiliteringsskola för ungdomar som hamnat lite snett i livet. Han blir ombedd att ta sig an en ny lärling vid namn Francis (Morgan Marinne), men tackar nej. Olivier börjar då följa efter pojken och spionerar på honom. Han ångrar så småningom sig och tar sig an Francis, men av vilken anledning.

Sonen är en extremrealistisk, eller varför inte säga snickarbänksrealistisk, film, som skulle kunna vara taget direkt ur verkligheten. Bröderna Dardenne har tidigare skapat ett par långflmer tillsammans och samtliga skildrar realistiska händelser och liknande i människors liv.

Det är relativt svårt att sympatisera med någon av karaktärerna trots att filmen ändå berör och behandlar det ämne som den gör. Mot slutet av filmen klarnar det upp vad de båda har för slags roll i allting och den blir lite mer spännande, men det är fortfarande svårt att ta ställning till vilken av dem man ska sympatisera för.

Tänker man på hur filmen är fotad så drar det ens tankar till en dokumentär, som det i och för sig mycket väl skulle kunna vara också. Handlingen är inte byggd för att vara så pass lång som den är utan skulle te sig mycket bättre som kortfilm. Tempot tar sig dessutom fram i ett långsamt tempo.

Olivier Gourmet gör en mycket bra och trovärdig roll likasom Morgan Marinne. Filmen innehåller inga musikelement som är väldigt sällan nuförtiden. Temat man berör är förlåtelse och man gör det på ett bra sätt. Det här är ingen film för alla, men är för den skull välgjord och bra.

BETYG: 3+

Synecdoche, New York (2008)

Joakim Westberg — Sun, 02 May 2010 11:03:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Synecdoche, New York
Regissör: Charlie Kaufman
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Samantha Morton, Emily Watson, Catherine Keener, Jennifer Jason Leigh, Hope Davis, Michelle Williams, Dianne Wiest, Tom Noonan, Sadie Goldstein, Robin Weigert
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 124 minuter
År: 2008

-----
En teaterdirektör (Philip Seymour Hoffman) kämpar med sitt jobb, och kvinnorna i hans liv, samtidigt som han försöker skapa en fullskalig-replika del av New York i en lagerlokal som en del i hans nya pjäs.

Charlie Kaufman som tidigare gett filmpubliken fantastiska manusskrift som "Eternal Sunshine of the Spotless Mind", "Adaptation" och "I huvudet på John Malkovich" gör här sin regissördebut där han står bakom hela projektet helt på egen hand. Det är en säregen och speciell film som påminner väldigt mycket om föregående filmer som han skrivit manus till.

Filmen innehåller en väldigt knepig historia med många detaljer och som dessutom är väldigt svår att läsa av och förstå. Livet som sådant är likadant och det är något inom detta ämne som Kaufman försöker berätta något för oss. Visst har man sina egna tankar och tolkningar, men det är svårt att säga om de stämmer eller inte.

Det är mycket i den här filmen som är bra. Musiken, det långsamma men nödvändiga tempot, skådespeleriet från kanske främst huvudrollsinnehavaren Philip Seymour Hoffman, och den Kafkaliknande stämningen som växer under hela filmen.

Synecdoche, New York är en mycket bra film som medför att tankarna snurrar igång för att ta reda på vad det verkligen är man bevittnar. Det är en film som jag tror man behöver titta på flera gånger för att fullt förstå vad den egentligen handlar om, men även för att den mest troligt växer med tiden. Otroligt intressant film som jag tycker fler borde se.

BETYG: 3+

De andras liv (2006)

Joakim Westberg — Sat, 01 May 2010 17:45:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Das Leben der Anderen
Regissör: Florian Henckel von Donnersmarck
Skådespelare: Ulrich Mühe, Sebastian Koch, Martina Gedeck, Ulrich Tukur, Thomas Thieme, Thomas Arnold, Hans-Uwe Bauer, Ludwig Blochberger, Matthias Brenner, Werner Daehn, Marie Gruber, Charly Hübner, Volkmar Kleinert
Produktionsland: Tyskland
Genre: Drama, Thriller
Längd: 137 minuter
År: 2006

-----
Manusförfattaren Georg Dreyman (Sebastian Koch) och den populära skådespelerskan Christa-Maria Sieland (Martina Gedeck) är ett par som har en hög status inom det socialistiska samhället i det forna Östtyskland. Trots detta så tänker och agerar de inte alltid lojalt mot det politiska system som de lever med. En dag så blir Östtysklands kulturminister intresserad av Christa och anliter därefter Stasi-agenten Weisler (Ulrich Mühe) för att avlyssna deras lägenhet, som i sin tur blir mer och mer fascinerad av deras liv.

De andras liv är både regisserad och författad av den tyske Florian Henckel von Donnersmarck, som här gör debut inom långfilmskategorin. Filmen börjar väldigt långsamt och är inte alls speciellt intressant under en lång perod där man bygger upp handlingen och förklarar lite närmare om hur systemet fungerade och hur det var att leva mitt i allt. När man väl arbetat sig förbi detta stadie så blir den bara mer och mer spännande och fortsätter så filmen ut.

Filmen är väldigt intressant och man önskar nästan att den hade varit lite längre trots att den är en bit över två timmar. Det är en väldigt gripande historia som dessutom är otäck med tanke på att stora delar av handlingen verkligen hände på riktigt i det forna Tyskland. En viktig film som intimt berättar sanningen om DDR och hur man agerade.

Skådespelet är övertygande från första bildruta där ingen faller ur ramen, men den som jag vill framhäva lite extra är Ulrich Mühe i huvudrollen som gör en mycket bra rollprestation. Fotot är lagomt grådaskigt som man kan förvänta sig av en sådant här film.

Filmen påminner en helt del om den fantastiska sjutiotalsfilmen "Avlyssningen", som regisserades av Francis Ford Coppola, och som även den handlar om vad dess titel avslöjar. Det här är en av de bästa filmer från Tyskland som jag hittills har sett och som jag även rekommenderar alla starkt att se!

BETYG: 3+

Vid himlens utkant (2007)

Joakim Westberg — Sat, 01 May 2010 11:02:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Auf der anderen Seite
Regissör: Faith Akin
Skådespelare: Nurgül Yesilcay, Baki Davrak, Tuncel Kurtiz, Hanna Schygulla, Patrycia Ziolkowska, Nursel Köse, Lars Rudolph, Andreas Thiel
Produktionsland: Turkiet, Tyskland, Italien
Genre: Drama
Längd: 122 minuter
År: 2007

-----
Vi får följa Nejats dramatiska väg mellan Bremen i Tyskland till Istanbul i Turkiet och alla de öden som korsat hans liv påvägen. Pappa heter Ali och är änkling som låter den prostituerade Yeter flytta in hos honom. Ayten är dotter till Yeter som befinner sig på studier i Turkiet, det är i alla fall vad modern tror utan hon är i själva verket politiskt aktiv i den kurdiska motståndsrörelsen.

Vid himlens utkant har jag haft funderingar på att se i stort sett sedan den släpptes på DVD, men det har inte varit förrän nu som jag gjort något åt saken och tittat på den. Visst är det en intressant och sevärd film, men tyvärr är den också lite väl ojämn vilket speglar av sig på min egen förmåga att hålla koncentrationen upp under filmens ungefärliga två timmar.

Manuset känns i det stora hela trovärdigt och den lyckas säga och förmedla vad den vill få fram. Filmen känns bra rätt igenom, men kan trots detta stundtals vara en aning oengagerande. Det är en film som ska växa långsamt och det gör den också. Skådespelarna gör samtliga en bra rollprestationer ifrån sig och fotot är snyggt.

Filmen levererar många känslor såsom; glädge, sorg och frustration till tittaren som inte kan göra annat än att luta sig tillbaka och följa med på denna välgjorda film. Den skildrar dessutom Turkiet och dess politiska situation liksom EU:s flyktingpolitik mycket bra.

BETYG: 3

In the City of Sylvia (2007)

Joakim Westberg — Fri, 30 Apr 2010 23:14:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: En la ciudad de Sylvia
Regissör: José Luis Geurín
Skådespelare: Pilar López de Ayala, Xavier Lafitte, Michaël Balerdi, Tanja Czichy, Laurence Cordier, Gladys Deussner, Eric Dietrich, Charlotte Dupont
Produktionsland: Spanien, Frankrike
Genre: Drama
Längd: 84 minuter
År: 2007

-----
En man återvänder tillbaka till staden Strasbourg i hopp om att lyckas hitta en kvinna som han mötte i den staden sex år tidigare.

In the City of Sylvia är en mycket angenäm och trevlig spansk drama som bokstavligt talat observerar människor, rörelser och andra händelser och ljud som sker omkring oss hela tiden. Filmen visar en man som under ett par dagar i sträck sitter på en uteservering, observerar och målar av sin omgivning samtidigt som han hoppas ska hitta kvinnan som han träffade ett par år tidigare.

Det finns väldigt mycket som är bra i den här filmen. Den fantastiska omgivningen runt Strasbourgs gator och den tidlöshet som infinner sig samtidigt som man tittar på filmen, för det är just vad det känns som och man vill aldrig att det ska ta slut. Tempot är väldigt lågmäld men det är precis vad en sådan här film ska vara, man ska hellre ta in dessa intrycken än att det ska hända något i varje bildruta.

Dialogen är sparsam men det medför istället att bilden talar. Det finns många långa tagningar med i filmen och det är något som jag tycker är positivt i det här fallet. När handlingen skruvas upp en aning så för det mina tankar till "Bara en natt" som även det är en mycket bra film. Filmen börjar då beröra och man delar huvudkaraktärens känslor.

Filmen har gått obemärkt förbi större delen av filmtittarna och det tycker jag är väldigt synd. In the City of Sylvia är en mycket bra film som jag tycker man bör se om man väl får chansen. Den är svår att få tag på, men lyckas man så kommer den vara värd mödan.

BETYG: 4-

Pianisten (2001)

Joakim Westberg — Fri, 30 Apr 2010 15:16:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: La pianiste
Regissör: Michael Haneke
Skådespelare: Isabelle Huppert, Susanne Lothar, Annie Girardot, Benoît Magimel
Produktionsland: Tyskland, Polen, Frankrike, Österrike
Genre: Drama
Längd: 131 minuter
År: 2001

-----
Erika's (Isabelle Huppert) liv har inte utvecklats som hon tänkt sig. Trots att hon är fyrtio år gammal så bor hon fortfarande hemma tillsammans med sin mor. Erika är väldigt monoton och det är endast när hon beger sig iväg på sina regelbundna visiter på porrbiografen som hennes mors inflytande och sina egna hämningar börjar avta. Hon jobbar som pianolärare på en respekterad skola och när en av hennes elever blir besatt av att få henne i säng så börjar livets väg gå in på rätt spår igen.

Det är egentligen inte förrän först nu som jag riktigt upptäckt regissören Michael Haneke och hans alster. Under en kort period har jag hunnit med att avverka tre av hans filmer, samtliga producerade under 2000-talet, där just Pianisten är den främsta av dessa. Den tyske regissören har en egen stil som ofta provocerar, och låter dessutom publiken tänka själv och dra egna slutsatser.

Pianisten är en stilren film som både är obehaglig och provocerande, och har även ett väldigt bra och intressant manus. Isabelle Huppert gör en fantastisk rolltolkning som en missförståd kvinna som desperat längtar efter kärlek, men kanske inte på så sätt som man brukar säga är "normalt". Det här är en väldigt viktig film på många sätt, men också en sådan som inte tilltalar alla som tar sig an den.

Det här är en av de bästa moderna filmer som hittills fått se dagsljus, och den hamnar absolut högt upp på topplistan över filmer som producerades under föregående decenium.

BETYG: 4+

Wendy och Lucy (2008)

Joakim Westberg — Fri, 30 Apr 2010 15:14:00 +0200

FILMRECENSION
Originaltitel: Wendy and Lucy
Regissör: Kelly Reichardt
Skådespelare: Michelle Williams, Will Patton, Will Oldham, John Robinson, Wally Dalton, Larry Fessenden
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Längd: 80 minuter
År: 2008

-----
Wendy (Michelle Williams) är en fattig kvinna som har problem med att hitta ett jobb i Alaska. Hon har inte speciellt mycket pengar att tillgå och måste därför bo i sin bil tillsammans med hunden Lucy. Men när bilen en dag går sönder och Lucy försvinner så blir hennes situation mer och mer ansträngd.

Det här är en indiependentfilm från ett produktionsland som jag personligen inte tycker levererar några vidare bra sådana, men här lyckas man faktiskt komma med ett undantag. Den kvinnliga regissören, Kelly Reichardt, står för såväl manus som regi och hon gör det dessutom ypperligt bra. Hon använder sig av lågmälda knep tillsammans med en handling som ofta går in till det lite djupare stadiet och hon lyckas med det väldigt bra.

Michelle Williams visar här framfötterna och att hon dessutom besitter skådespelartalang. Filmen berör verkligen en på djupet och engagerar under de samtliga 80 minuter som den varar.

BETYG: 3+

Original (2009)

Joakim Westberg — Thu, 19 Nov 2009 17:30:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Original
Regissör: Alexander Brøndsted, Antonio Tublén
Skådespelare: Dejan Cukic, Tuva Novotny, Thomas Bo Larsen, Jesper Christensen, Ghita Nørby, Sverrir Gudnason, Magnus Krepper, Saga Gärde
Produktionsland: Sverige, Danmark, Spanien
Genre: Komedi
Längd: 92 minuter
År: 2009

-----
Henry (Sverrir Gudnason) har under hela sin livstid trot att han varit ett original, men det börjar nu gå upp för honom att så är inte fallet och att han egentligen är en blek kopia. Efter att ha fått sparken från bankjobbet som han älskar beslutar han sig för att följa med sin nyfunna vän Jon (David Dencik) till Spanien och öppna upp en restaurang. Det enda han nu måste göra är att kidnappa sin mamma, som sitter på mentalsjukhus, och ta med henne till hans nya liv. Mitt i allt dyker den stora kärleken upp i en säng på Ikea och Henry faller direkt.

Den här filmen är en samproduktion mellan länderna Sverige, Norge och Danmark där Alexander Brøndsted och Antonio Tublén tillsammans står som ansvariga för filmen.

Filmen började helt okej med en hel del roliga inslag under de första tjugo minuterna, men sedan går den ned sig väldigt mycket och blir långa stunder väldigt ointressant. Den har ett upplägg att vara annorlunda på flera sätt med både handlingen och karaktärerna och påminner även mycket om de amerikanska indiefilmerna, men är långt ifrån lika bra som de bästa. Man har även kopierat en hel del från andra filmer och lever inte alls upp till dess namn.

Skådespelet i filmen är hyfsat, varken bra eller dåligt. David Dencik bjuder på många sköna monologer och underhållande scener, men han är ingen direkt bra skådespelare. Den som tar för sig mest i filmen är Tuva Novotny, men har sett henne göra bättre prestationer än det här.

Som jag tidigare nämnt börjar den här filmen bra, men blir därefter väldigt tråkig för att mot slutet åter jobba sig upp en aning, men är då redan försent. Hade inga större förhoppningar på den här, och blev inte heller överraskad. Ingen film jag rekommenderar.

BETYG: 2

Paranormal Activity (2007)

Joakim Westberg — Mon, 16 Nov 2009 15:48:00 +0100

BIORECENSION
Originaltitel: Paranormal Activity
Regissör: Oren Peli
Skådespelare: Katie Featherston, Micah Sloat, Mark Fredrichs, Ashley Palmer, Amber Armstrong, Randy McDowell
Produktionsland: USA
Genre: Thriller, Skräck
Längd: 98 minuter
År: 2007

-----
Efter att det unga paret, Katie (Katie Featherston) och Micah (Micah Sloat), bestämt sig för att bo tillsammans och flyttat in till deras nya hus börjar det bli störda av knackningar och andra liknande saker som främst utspelar sig mitt under natten.

Oren Peli är regissören som tagit världen med storm och skrämt upp en stor mängd människor med sin film "Paranormal Activity" som dessutom är hans debut på såväl regi och manus. Det här är en film som många liknar med den faktiskt hyfsat skrämmande "Blair Witch Project", och jag är bered att hålla med. Man tar istället konceptet in till ett hus, istället för skogen, tillsammans med övernaturliga ting.

Det är ett intressant område som man berör, även om jag sett liknande upplägg i tidigare filmer som är betydligt mindre kända, och man gör det relativt bra. Filmen bygger mycket på snabb skrämselteknik med ljud och liknande, men det kommer även ett och annat utöver det som kan få publiken att känna kalla kårar. Den bygger långsamt upp en krypande stämning och innehåller dessutom inga töntiga specialeffekter som ofta kan förstöra en hel film och det är något som jag tycker är väldigt bra med den här.

Personligen blev jag aldrig skrämd en enda gång då jag satt där i den lilla biosalongen för runt åttio personer som knappt var fylld till en fjärdedel av stolarna. Ändå så hörde man många skrik och det var dessutom en person som var tvungen att gå ut ur biosalongen av olika skäll. Visst är den obehaglig, men aldrig så att man sitter på nålar och är vettskrämd. Den är även förutsägbar där man listat ut vad som kommer att hända i stort sett under hela filmen.

Något som stör mig mycket är trovärdigheten hos karaktärerna under filmens gång. Mannen i förhållandet som ska spela tuff blir mest bara irriterande efter att ha hållit på under enbart ett par minuter. Det finns inte heller en chans att någon skulle stanna så pass länge i ett hus där det händer sådana saker som det gör, men samtidigt är det en film och det ska inte alltid vara logiskt. Hyfsad film som går att se, men har man svårt för att bli skrämd så ger den inte speciellt mycket tillbaka.

BETYG: 2

Mannen som älskade Yngve (2008)

Joakim Westberg — Sun, 15 Nov 2009 14:26:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Mannen som elsket Yngve
Regissör: Stian Kristiansen
Skådespelare: Arthur Berning, Ida Elise Broch, Ole Christoffer Ertvåg, Rolf Kristian Larsen, Bjørn Ravn Carlsen, Kristoffer Joner, Karoline Kruger
Produktionsland: Norge
Genre: Drama, Romantik
Längd: 90 minuter
År: 2008

-----
Det är november 1989 och vi befinner oss i Norge och Stavanger. Jarle Klepp (Rolf Kristian Larsen) har under större delen av sitt liv inte haft några vänner, men så en dag dyker Helge Ombo (Arthur Berning) upp och det blir nära vänner. Tillsammans startar de upp ett band, och ska inom några veckor debutera som förband till stavangers tuffaste punkband. Jarle, som länge haft ögonen på Cathrine (Ida Elise Broch), får äntligen som drömtjej och livet är underbart. Men så börjar den nya pojken, Yngve (Ole Christian Ertvåg), i klassen och Jarle börjar få känslor för honom. Han har aldrig upplevt något liknande, och kan inte låta bli att träffa Yngve även om det innebär att han måste göra allt som han egentligen hatar. Jarle början allt mer svika sina närmaste som i sin tur börjar ledsna på hans beteende.

"Mannen som älskade Yngve" är en film från vårat grannland Norge och regissören Stian Kristiansen som här gör sin långfilmsdebut. Filmen som bland annat har liknats med våran egen "Fucking Åmål" av Lukas Moodysson, har en fin, underhållande och romantisk handling och lyckas riktigt bra fånga ett människoöde och hur det är att vara ung med alla känslor som hör därtill.

Det är en medryckande ungdomsfilm som dessutom är väldigt charmig. Innehåller alla sorters tonårskänslor som ångest, kärlek, glädje och sorg och man gör det riktigt bra. Ändå så hoppar den lite i nivån, där vissa saker är riktigt bra, men andra som är lite mindre bra. Måste ändå säga att det är ett intelligent och starkt manus som skiljer sig från boken den är baserad på.

Skådespelet av samtliga huvudkaraktärer gör det bra, är välspelad och det är ingen som faller ur ramen. Personligen tycker jag att huvudpersonen Rolf Kristian Larsen gör det riktigt bra och får här en bra prestation på sin cv. Sedan har vi även ett bra soundtrack, med många bra låtar i filmen.

Man går in på en liten annorlunda bana om homosexuella förälskelser än vad man är van med från Skandinavien. Tycker det är kul att sådana dyker upp istället för att köra på samma handling där pojke möter flicka i tonåren och allt komplicerat som kan komma upp på tapeten. Man får inte ta del av speciellt mycket känslor mellan Jarle och Yngve, utan får till största delen se känslorna mellan honom och Cathrine. Slutet är väldigt bra, med ett öppet slut som medför att man själv får lägga till sitt eget slut. Tycker absolut att det är en sevärd film som bör ses!

BETYG: 3+

Orphan (2009)

Joakim Westberg — Wed, 11 Nov 2009 11:32:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Orphan
Regissör: Jaume Collet-Serra
Skådespelare: Vera Farmiga, Peter Sarsgaard, Isabelle Fuhrman, Karel Roden, Jimmy Bennett, Aryana Engineer, Lorry Ayers
Produktionsland: Kanada, USA
Genre: Drama, Thriller, Skräck, Mysterium
Längd: 123 minuter
År: 2009

-----
Kate (Vera Farmiga) och John Coleman (Peter Sarsgaard) försöker reparera deras trasiga äktenskap efter att deras tredje barn, Jessica, föddes död. Förlusten var extra jobbig för Kate, som fortfarande kämpar med att hålla sig nykter efter sitt alkoholproblem som skakade deras äktenskap på flera plan. Paret bestämmer sig då för att adoptera den charmiga och begåvade Esther (Isabelle Fuhrman), en nioårig flicka från Ryssland, som de förälskar sig i vid första ögonkastet. Efter ett tag börjar dock Kate ana att något inte stämmer med deras nya familjemedlem.

"Orphan" är regisserad av den spanskfödda Jaume Collet-Serra, som här gör sin andra skräckfilm. Han har blandat underhållning, thriller och mysterium på ett bra sätt och har dessutom fått ett bra manus att arbeta från.

Skådespelet från Isabelle Fuhrman, som spelar den adopterade Esther, är verkligen imponerande och hon visar redan vid elva års ålder att hon är begåvad och något att räkna med i framtiden. Hennes prestation har bland annat jämförts med Natalie Portman's prestation i "Leon" och Kirsten Dunst i "En vampyrs bekännelse". Även om det inte är den bästa prestation av en barnskådespelare som jag sett så hör det iallafall till de bättre.

Filmen är uppbyggd som en tradionell skräckfilm, men blir destovärre aldrig skrämmande utan känns mer som en thriller. Den har en del partier som är obehagliga, men det är inte heller många. Man har på vissa ställen gått i den klassiska fällan inom skräckfilm, speciellt i slutet, där det logiska får sig en törn och det är något som drar ner betyget och helheten som annars kunde ha blivit mycket bra. Hade regissören valt att fortsätta på det spår han hade börjat där vikten låg på flickans mentala hälsa så hade den här filmen blivit riktigt bra, men nu drar han som sagt istället ned den en aning mot slutet.

Den är som sagt ganska förutsägbar, dock med ett litet undantag i "twisten" som var intressant och något som jag inte har stött på eller sett tidigare. Tycker också att filmen var lite för lång för sitt eget bästa. Hade man istället kortat ned den en aning och gjort den mer komptakt så är det möjligt att även betyget blivit ett steg högre.

Jag var länge inne på att den här filmen skulle landa på betygsnivå två, men den är faktiskt bättre än så. Det är en bra thriller som helt klart är sevärd. Då jag sett så pass mycket film och har en bred grund att stå på så är de filmer som får en tvåa i betyg ändå, oftast, sevärda enligt mig. Den här filmen har ett bra manus och ett fantastiskt skådespel i Isabelle Fuhrman.

BETYG: 3-

Små skandaler (2008)

Joakim Westberg — Tue, 10 Nov 2009 01:00:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Easy Virtue
Regissör: Stephan Elliott
Skådespelare: Jessica Biel, Ben Barnes, Kristin Scott Thomas, Colin Firth, Kimberley Nixon, Katherine Parkinson, Kris Marshall, Christian Brassington, Charlotte Riley, Jim McManus, Pip Torrens
Produktionsland: Storbritannien
Genre: Komedi, Romantik
Längd: 97 minuter
År: 2008

-----
John Whittaker (Ben Barnes), en ung engelsman, blir otroligt förälskad när han för första gången lägger blicken på Larita (Jessica Biel), en glamorösa amerikanska kvinnan, och paret gifter sig kort därefter. Allt är dock ingen dans på rosor och när det nygifta paret anländer till engelsmannens familjehem är sonens mor Veronica (Kristin Scott Thomas) inte alls nöjd över valet och börjar direkt motarbeta frun, som inte ger sig i första taget. Mrs. Whittaker manipulerar övriga familjemedlemmar och använder sig av andra knep för att slå undan benen och få Larita i gungning, medan Larita själv lyckas behålla sig lugn. Genom sina ansträngningar har Veronica lyckats påverka sin son och hur Larita än beter sig så inser hon snart att hon kan förlora sin makes kärlek.

"Små skandaler" är en ny version av häxmästarens, Alfred Hitchcock, film från år 1928 med namnet "Olovlig kärlek" och bygger på en pjäs skriven av Noel Coward. Det är en till större del underhållande film som dessutom blandar in både romantik och drama. Regissör till denna version stod Stephan Elliott för.

En ganska intetsägande film utan något direkt budskap. Det är dock en charmig och ganska lättsam komedi i brittiska miljöer men som också följer de mallar som finns för denna typ av filmer från Storbritannien. Fotot var både bra och detaljrikt från ett scenografi hämtat under början av trettiotalet. Måste ändå säga att det är något som saknas i den här filmen, har dock svårt att riktigt sätta fingret på vad det är.

Man får följa en hel del olika intriger, kanske främst utifrån relationerna som karaktärerna har, väntar på men också inte har, och det bidrar till en underhållande period under drygt en och en halv timme som film pågår. Filmen är ganska underhållande, speciellt under första halvan, på sina ställen men är för den delen inte skriven enbart till komedigenren.

Skådespelet är överlag bra och det finns ingen som faller ur ramen under filmens gång. Det finns många speciella karaktärer som de flesta har en inrutad världsbild och lever därefter. De tre som gjorde störst intryck på mig var Colin Firth som kommer med ett par underhållande monologer, Kristin Scott Thomas och kanske framför allt Jessica Biel som sticker ut lite extra.

Jag hade inte alltför höga förväntningar då jag startade filmen och det bjöd inte heller på något som skulle ändrat min åsikt. Det finns en del underhållande scener, men tyvärr håller inte filmen någon jämn nivå utan hoppar lite fram och tillbaka. Blev dock lite överraskad över Jessica Biel's prestation som var lite bättre än förväntat.

BETYG: 2

Audition (1999)

Joakim Westberg — Mon, 09 Nov 2009 00:46:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Skådespelare: Ryo Ishibashi, Eihi Shiina, Tetsu Sawaki, Jun Kunimura, Renji Ishibashi, Miyuki Matsuda, Ayaka Izumi, Toshie Negishi, Ren Ôsugi
Produktionsland: Japan, Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
Längd: 115 minuter
År: 1999

-----
Aoyoma (Ryo Ishibashi) är en blyg medelåldersman som för drygt sju år sedan förlorade sin hustru i cancer. Hans son (Tetsu Sawaki) börjar fundera på att lämna hemmet för att flytta till en egen bostad och en dag påpekar han att pappan börjar se gammal ut och att han snart måste hitta en kvinna att gifta sig med innan det är försent. Då Aoyoma berättar allt för en nära vän (Jun Kunimura), som arbetar som filmproducent, kommer han på idén att annordna en påhittad audition till en film för att kanske där finna honom en ny kvinna. Han faller för den tystlåtna, unga och förföriska Asami (Eihi Shiina), en föredetta ballerinadansös med ett dunkelt förflutet.

"Audition", eller "Ôdishon" som den egentligen heter, är en japansk film av regissören Takashi Miike som producerades år 1999. Filmen brukar vara listan på en hel del topplistor över de bästa eller främsta skräckfilmer som gjorts genom tiderna. Man blandar här flera olika genrer som till exempel drama, skräck och thriller. Fotot är fint rätt igenom och skådespelet från samtliga inblandade håller en hög nivå från början till slut.

Det hela börjar egentligen med något som man skulle kunna kalla för romantiskt dramakomedi där änklingen träffar och har det bra tillsammans med den tystlåtna och unga kvinnan. Den halvan är riktigt bra och man har även byggt upp en väldigt bra och trevlig stämning i långsamt tempo tillsammans med stillsam och lugn musik. Sedan kommer andra halvan, eller främst slutet, där filmen byter riktning och drar åt ett helt annat håll och förvandlas istället till en riktig mardröm som verkligen tär på nerverna genom denna psykologiska skräck som jag personligen tycker är sjuk och extrem. Med tyngre tongångar i musik och bildspråk avslutar Takashi Miike den här filmen.

Mot slutet hoppar man mycket mellan dröm och verklighet och det kan ibland vara svårt att skilja på vad som riktigt är vad och det känns dessutom påtvingat. Budskapet är också något som jag började fundera över och vad filmen eller regissören egentligen vill ha sagt. Personligen tror jag att man kan få ut lite olika teorier ur allt det här, men att säga vilken eller vad som stämmer är som sagt svårt att avgöra. Själv var jag inne på två, tre stycken olika teorier under filmens gång.

Filmen går i ett långsamt tempo, och det är något som jag faktiskt tycker är bra till den här handlingen. Det är en väldigt obehaglig film som dessutom är skrämmande. Den tär mycket psykologiskt på en och mot slutet, där det mesta händer, var jag tvungen att stanna filmen vid ett tillfälle för att sedan kunna se klart den. Nu då jag sitter och skriver det här drygt en timmen efteråt så spelas många delar av slutet upp på min ögonhinna, så den satte tydliga spår efter sig.

Det här är en typisk film som man antingen älskar eller hatar. Tycker man om filmer som bjuder på överdrivet våld och som töjer på gränserna så är det här verkligen en film för den åskådaren. Tyvärr har jag inte sett speciellt mycket av den här stilen och har därför en inte alltför stor grund att stå på utifrån kvalitet vilket gör det svårare med betygsättningen. Av de filmer som jag tidigare sett så har den här varit bland dem bättre. Jag ger den en trea, men vill ändå påpeka att det här är inte är en film för alla.

BETYG: 3

Johan Falk - GSI (2009)

Joakim Westberg — Fri, 06 Nov 2009 14:57:00 +0100

FILMRECENSION
Originaltitel: Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser
Regissör: Anders Nilsson
Skådespelare: Jakob Eklund, Joel Kinnaman, Mikael Tornving, Meliz Karlge, Reuben Sallmander, Jens Hultén, Jacqueline Ramel, André Sjöberg, Henrik Norlén, Martin Wallström, Lars G Svensson, Marie Richardson, Ruth Vega Fernandez, Zeljko Santrac, Fredrik Dolk
Produktionsland: Sverige
Genre: Action
Längd: 113 minuter
År: 2009

-----
Johan Falk flyttar tillbaka till Sverige och sin hemstad Göteborg efter att under fem år tjänstgjort som polis inom Europol i Haag. Väl hemma får han tjänst inom den lilla, men framgångsrika, specialenheten GSI - Gruppen för Särskilda Insatser, som håller koll på den grova organiserade brottsligheten. Men något som Falk inte förstår är hur den lilla specialenheten kan uppnå sådana förvånansvärt goda resultat och oftast ligga steget före de kriminella. Frågor som hur GSI:s relation till de kriminella ser ut börjar snurra i hans huvud och långsamt öppnas ögonen upp för en världs han inte trodde fanns.

Personligen är jag ingen fantast av svenska kriminalfilmer så som Beck och Wallander som producerats för television. Jag har tidigare sett ett antal filmer ur båda följetongerna och har rent utsagt tyckt att det varit skit som jag lika gärna kunnat spola ned i toaletten. Av förklarliga skäl var jag väldigt skeptisk till att se ytterligare en kriminalserie som är produceras inom Sveriges avlånga land, men efter påtryckningar och många röster som sagt att den är riktigt bra och betydligt bättre än de tidigare två nämnda så gav jag det tillslut en chans.

Gruppen för särskilda insatser ingår som sagt i en serie där det här är den första filmen av den nya produktionen. Det har dessutom för en del år sedan kommit ut tre filmer, men någon av dessa har jag inte sett. Måste säga att jag faktiskt blev positivt överraskad över det jag såg. Det känns inte alls som något som skulle komma från Sverige och är både spännande och engagerande där man dessutom lagt till en del komiska inslag i det hela.

Något som däremot inte var av någon vidare klass är skådespelet, kanske främst från huvudrollsinnehavaren Jakob Eklund, men även Mikael Tornving, som bara känns stela. Dialogen var väl inte direkt heller på topp, utan kändes mest som utfyllnad. Handlingen har man sett förut i andra produktioner, men det är inte heller så konstigt. Några stora missar som man gjorde var att i vissa scener, där enheten står uppradade i närheten av de kriminella, inte tar någon strid trots att man blir beskjutna, till exempel i hotellscenen. Däremot tycker jag att den känns ganska realistisk vilket är ett stort plus.

Den får en stark tvåa av mig. Inget nytt under solen, men det är absolut en av de bättre kriminalserier eller filmer som producerats i Sverige på senare tid. Långt mycket bättre än vad Beck och Wallander är. Nu återstår det bara att se om de övriga filmerna håller någorlunda samma nivå, och det har jag hört att de ska göra.

BETYG: 2+

Johnny Depp tillsammans med Angelina Jolie?

Joakim Westberg — Thu, 05 Nov 2009 22:28:42 +0100

PERSONFOTO. ANGELINA JOLIE

Det är kanske inte riktigt så bokstavligt så som rubriken lyder utan det handlar om att duon eventuellt kommer att spela tillsammans i en kommande film vid namn "The Tourist".

Filmen har redan haft en hel del problem med att regissörer, skådespelare och andra inblandade hoppat av projektet av olika anledningar och man kommer således inte igång med inspelningarna förrän troligast februari kommande år.

Angelia Jolie som redan är tillsatt spelar rollen som en kvinnlig Interpol agent. Johnny Depp förhandlar om att spela rollen som en amerikans turist som dras in i ett nät av intriger där den kvinnliga Interpolagenten försöker lokalisera en brottsling som en gång i tiden var hennes älskare.

Det är alltid intressant att se vad som kan komma ut ur en produktion där två av Hollywood's just nu största stjärnor medverkar. Ibland lyckas det och ibland floppar det radikalt. Svårt att säga vad den här filmen kan bidra med, men jag har inte speciellt stora förväntningar i dagsläget.