Rör mig inte – Tahereh Mafi

Av , , Bli först att kommentera 0

Min andra ungdomsbok som jag fått från Booked. Förutsättningarna var goda "Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig, men Återetablissemanget har planer för hen. Att använda hen som ett dödligt vapen. Men Juliette har egna planer. Efter en livstid utan frihet upptäcker hen plötligt att hen är stark. Stark nog att stå emot. Att slå tillbaka. Och slåss för en framtid med pojken hen trodde att hen förlorat för alltid."

 

Det är en dysotopisk framtid som målas upp och Juliette har sannerligen inte haft ett lätt liv. Men som boken är skriven, vilken pärla att njuta av. Jag blev fångad redan från det första kapitelt och sen hade jag verkligen svårt för att lägga ifrån mig boken. Andra bookedmedlemmar har haft invändningar mot de överstrykna meningarna i boken. Det är fullt förståligt. Mig störde de inte alls. Det kanske har något att göra med hur man väljer att tolka dem. Jag ser dem som Juliettes dagboksanteckningar eller innersta tankar. Det som hon döljer från Återetablissemanget. 

från författarens Tahereh Mafis hemsida.

"Book Two
UNRAVEL ME
February 5, 2013

Book 3
Fall 2013"

Som jag redan skrivit på Twitter om den. " den är så vacker "Jag har inga ord kvar. Mina fickor är fulla av bokstäver jag inte kan sätta ihop…"

Och det är bara ett väldigt litet exempel på hur vacket språket i boken är. Önskar själv att jag kunde skriva så. Sammanfattningsvis  är "Rör mig inte" helt klart läsvärd och rolig att ha i bokhyllan. Jag kommer med späning vänta på fortsättningen.

Förlagets presentation av boken.

Ett urval av andra bloggaren om boken: Bokvarg Miras Mirakel Beas Bokhylla

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Omläsning – Att älska henne – Eva Lejonsommar

Av , , Bli först att kommentera 0

Inför bloggstafetten som jag deltog i den 8 mars började tänka på det här med litterära förebilder och hur jag, under mina första år som homosexuell, fortfarande slukar all litteratur som på något sätt har homosexuellaitet, och då i första hand kvinnlig att göra. Flera av böckerna blandar jag ihop och vissa kommer jag inte ens ihåg om jag läst eller inte men jag vill så gärna känna att det är bra och många av de allra första böckerna jag läste har fått ett magiskt å-så-bra-filter över sig. Men hur bra var de egentligen? Jag lånade hem en av böckerna jag minns att jag läst, Att älska henne av Eva Lejonsommar för att ta reda på om den var så bra som jag vill att den ska vara. Jag hade en känsla av den inte skulle vara fullt så bra som jag minns.

Och jag hade nästan rätt. Den var långt ifrån dålig. Jag gillar handlingen men i upplägget av boken kändes det som att något fattades. Handlingen hoppar en del i tid vilket inte allt behöver vara negativt men på några ställen hade jag velat få vara med under den tid som förflöt under tidshoppen.

Boken kan sammanfattas med frasen "Att älska henne och vara henne trogen i nöd och lust" Och vill du läsa en roman om två kvinnors relation så rekommenderar jag dig att läsa den.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nu tror jag att jag vågar skriva om det här

Av , , Bli först att kommentera 0

En liten kort uppdatering.

Jag har varit försiktigt optimistiskt och samtidigt orolig för att något skulle gå fel därför har bloggen inte gfått någon uppdatering på jobbfronten trots att det har gått långsamt framåt. Efter några möten och inskolning och ett kort jobbpass har jag fått bekräftat att jag kommer att jobba i sommar som personlig assistent. Fram tills dess är jag behovsanställd. Kan alltså bli nästan inget jobb alls eller väldigt mycket jobb. Själva jobbet känns i alla fall bra och jag tror att saker och ting kan komma att ordna sig inom en inte allt för avlägsen framtid.

Och jag har blivit inspirerad till att skriva en novell. Jag har fokuserat väldigt mycket på träningen och kanske är därför inte så konstigt att inspirationen kom från ett träningspass. Jag tror att den kan bli riktigt bra om jag ger den uppmärksamhet som den förtjänar. Måste börja avsätta tid till mitt skönlitterära skrivande. Och inte bara till skrivandet utan även för att göra reserach och skriva om texter. Jag vill ju faktiskt så småningom komma någon vart med skrivande och då krävs det att jag jobbar på det.

Bli först att kommentera

Varför blir jag provocerad?

Av , , 3 kommentarer 1

Få kan ha undgått den. Armhålsdebatten. Det är sorgligt att den överhuvudtaget finns. Här är min ofärdiga syn på saken. Det är jättefint att inte alla tycker att hen måste raka sig om man inte vill.

Hanna Friden  Aftonbladet 1  Aftonbladet 2 Facebookgruppen

Mina ben växlar mellan att vara vad många skulle kalla mycket håriga, lite håriga eller rakade. Jag plockar mina ögonbryn för att inte se ut som ett troll, seriöst, de växer ihop och jag tycker faktiskt inte att det är snyggt. Jag rakar mig under armarna för att det känns bättre så för mig. Jag påstår att det inte alls har något med ideal att göra. Det finns en grupp på Facebook som uppmuntrar andra till att lägga upp bilder på sina orakade armhålor. Några av mina vänner har gått med. Jag får lite dåligt samvete för att jag mer eller mindre regelbundet rakar mig under armarna. Så ska det inte heller behöva vara.

Samma det här med vikt och jakten på ‘smalhet’. I början av året var jag och en kompis och såg utställningen Smal. Den blev jag också provocerad av. Inte för att jag tycker att det rådande skönhetsidealet som får flickor och pojkar att svälta sig är bra. Det är bra att få upp ögonen men jag har själv kämpat med att gå ner i vikt och att hitta en balans mellan kost, motion och njutning. Jag har strävat, strävar fortfarande efter en hållbar och hälsosam vikt som även får mig att känna mig snyggare. För visst handlar det lite om fåfänga också men i slutändan är det mitt val och ingen annans. Det jag gör gör jag för min skull. Jag hade kunnat acceptera mig själv som några storlekar större men väljer att gå efter vad som är en hälsosam vikt för att jag vet att jag uppnå det på ett hälsosamt sätt. 

Men varför tycker jag egentligen som jag gör? Varför blir jag provocerad. Vill jag innerst inne kunna strunta i vad jag väger, slippa raka mig och strunta totalt i hur andra ser mig? Har jag blivit hjärntvättad av reklam och idealen utan att ha uppfattat det? Naturligtvis har jag det. Att raka sig är inget som vi måste det göra. Det är något som människan har hittat på men behöver det nödvändigtvis vara så fel? Egentligen borde jag kanske sluta raka mig ett tag för att se hur det känns. Låta håret bli så långt som möjligt. Men jag vill faktiskt inte. Får jag vara stolt över min kropp och min armhåla i alla fall eller räknas inte jag som feminist då? Är jag med och bidrar till förtrycket?

Den enda slutsats jag kan dra är att vi blir påverkade av vår omgivning. Av vad våra föräldrar, vänner och främlingar anser är acceptabelt eller inte. Och det handlar inte bara om utseende utan även om beteende och smak. I en perfekt borde alla kunna vara sig själva, med hår eller inte och utan att känna sig fel för att hen väljer att raka sig.

Orakad armhålla. =Okej

Rakad armhåla. = Okej.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Anders Fager – Samlade svenska kulter

Av , , Bli först att kommentera 0

En novellsamling i tre böcker som tillsammans bildar en större helhet. Skräckberättelser. Mystiska odjur som ibland förklär sig till människor. I Sverige. Gömmer sig lite här och där. Lite längre berättelser varvas med Fragment och så vidare. Ca 1 novell och 1 fragment varje kväll och ibland morgon var lagom tycket jag fast ibland blev det lite mer.

Speciellt förtjust blev jag i Fröken Witts stora konstverk, Drottningen i gult, Leka med Liam, Lycka för evigt på Östermalm. Men å, finns en till också men kommer inte ihåg vad den heter och boken är återlämnad. Namnen på de andra hittade jag i en recension. Sen blev jag även lite extra förtjust i några av fragmenten men exakt vilka la jag aldrig på minnet.

Anders Fager går att jämföra med John Ajvide Lindqvist som också placerar skräck i svensk nutid. Skillnaden kan jag tycka är att jag inte blir lika skrämd av Fager som jag blir av Ajvide Lindqvist. 

Mitt samlade betyg är ändå att det är värt att läsa Fager om man gillar skräck.

 

Några andra bloggar om boken.

Drömmarnas berg Det mörka tornet Du är vad du läser Fiktiviteter

 

Och här finns en lång och utförlig recension för den som vill veta lite mer.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Punkt 7 – utökning

Av , , 1 kommentar 0

En underbar bloggstafett är i full gång. En masa bokbloggare skriver inlägg och jag tänker det här med att jag vill skriva mer. Det behöver ju inte bara vara skönlitterärt. Allt skrivande är ju utvecklande för en skrivande och språk. Jag ska börja bokblogga mer. Det kommer inte att bli en hel uppsats om varje bok jag läst men i alla fall några rader. Ibland går jag kanske tillbaka i tiden och skriver om en favorit när andan faller på.

Så. Någon gång snart kommer det några rader om Samlade svenska kulter av Anders Fager. Har nämligen bara en novell kvar att läsa.

1 kommentar

Från litteraturen, mina kvinnliga förebilder.

Av , , 4 kommentarer 0

Nu har det blivit dags att uppmärksamma några av mina kvinnliga förebilder. Jag valde att följa uppmaningen från bloggstafetten . Mer om den och hur jag tänkte här.

Det finns två typer av olika litterära förebilder för min del. Den första typen är författare som inspirerat mig till att skriva. Den andra typen är författare som stärkt mig i min identitet, och då framför allt i min sexuella identitet. Kvinnor som lyfter fram minoritetsgrupper. Som skriver om tjejer och kvinnor som inte riktigt är som alla andra men som jag har kunnat känna igen mig i.

Det var när jag läste Högsta kasten av Carina Rydberg som mina författardrömmar började formas. Det var språket som jag tyckte var vackert. Det var även det faktum att hon skrev så självutlämnande. Jag beundrade hennes mod och gör det fortfarande.

Sen går det inte att skriva detta inlägg utan att nämna Virginia Woolf. Böcker med ett språk som får mig att stanna i läsningen för att jag tappar andan över att det är så vackert inspirerar mig till att försöka utveckla mitt eget skrivande. "To the lighthouse" hade den effekten på mig. Dessutom skrev hon den feministiska essäsamlingen "Ett eget rum" som behandlar en kvinnas förutsättningar för att skriva och lyckas som författare. Inte helt oaktuell idag, en si så där ca 80 år senare.

Det första jag gjorde när jag insett att jag var minst bisexuell var att börja leta efter musik, film och böcker med, om, av lesbiska eller bisexuella kvinnor. På bokfronten kändes det först en aning torftigt trots att jag letade efter listor på böcker med lesbisk litteratur och lånade alla böcker som gick att få tag på.  Det kändes torftigt, och kan fortfarande göra det ibland för att jag dessvärre inte alltid kan påstå att det är bra litteratur enligt vad jag tycker om men det handlade ju lesbisk kärlek. Det räckte. Det räcker fortfarande ibland för så starkt är ibland behovet att i livet, och i kulturen hitta någon att identifiera sig själv med.

Några som fastnade var. Jeantte Winterson "Vintergatan går genom magen.". Vigdís Grímsdóttir – framför allt "Z – en kärlekshistoria". Sarah Waters. Annika Ruth Persson. Radclyffe Hall – Ensamhetens brunn. Marika Kolterjahn – I väntan på liv.

På senare tid har jag upptäckt Lotta Lundberg som jag redan skrivit om här.

Och så har vi Mian Lodalen. Jag har läst hennes böcker. Och så var jag på Bokmässan i Örebro när hon satt i en intervjusoffa och pratade om, har jag för mig Dårens dotter, kan även ha varit uppföljaren Tiger. Jag kommer inte ihåg om det var Mian själv utnämnde sig till riksflata eller om det hon som intervjuade henne som gjorde det. Hur som helst så kommer jag ihåg att jag tänkte. En vacker dag ska jag också bli riksflata! Vet inte om det fortfarande är planen men det är inspirerande att

Så tack alla ni som vågar vara öppna med vilka ni är!

* ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~ * ~ *  ~ * ~

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt OMarias stickning och läsning , Böcker x 3Hanneles Bokparadis , Nina RuthströmSofies Bokblogg , Mind the BookCalle BrunellAndra intryckOrd och inga visorBoktjuvenMimmimariesböckerWhat you readin? PantalaimoneMatildas LäshörnaPeter Andersson*malins bokblogg*A room of my ownMadeleines bokhörnathecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosaTvärtemot…och dagarna gårFix Me Up TinaOBokodyssé Med näsan i en bokalice brömsBeroende av böcker,  Den var braOlika sidorDantes BibliotekLyrans NoblesserLivet mellan två evigheter,  Den läsande kaninenBreakfast BookclubLottens bokblogg Kill your darlingsSandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was BeatrixLingonhjärtaGunillas BloggStänk och flikarFiktiviteterBokmilaskogenSaris bloggBöcker emellan

För att uppmärksamma…

Av , , Bli först att kommentera 0

internationella kvinnodagen den 8 mars bestämde jag mig för att delta i en bloggstaffet som enligt O annordnar. Jag råkade hitta den via en blogg som jag följer, nämligen Den var bra.

Förutsättningarna för staffetten är "Ditt inlägg ska på något sätt lyfta fram en eller flera kvinnor som haft betydelse för dig. Verkliga, fiktiva, levande, döda, någon känd eller någon du känner.  Det får gärna ha en litterär anknytning, men det är inte nödvändigt. Det finns inte heller något krav på att inlägget egentligen handlar om kvinnodagen och behöver inte alls vara politiskt. Det viktigaste är att lyfta fram kvinnor som gjort skillnad för en eller många människor. Självklart är det totalt ointressant vilket kön du själv har."

Jag visste nästan redan på en gång vilka litterära kvinnor jag vill lyfta fram så nu ska jag ‘bara’ knåpa ihop något bra om dem också.

Det kommer att publiceras ett inlägg varje halvtimme under dygnet. Blir med andra ord många inlägg att läsa. Tycker själv att det ska bli väldigt spännade att se hur många olika kvinnor som kommer att nämnas. Förmodligen kommer jag även att upptäcka en hel del nya bloggar att följa på kuppen. För de som inte orkar läsa kommer mitt inlägg 11:30.

Så här ser tidtabellen ut:

00.01 enligt O

00.30 Marias stickning och läsning

01.00 Böcker x 3

01.30 Hanneles Bokparadis

02.00 Nina Ruthström

02.30 Sofies Bokblogg

03.00 Mind the Book

03.30 I mitt sinne

12.15 Calle Brunell

12.30 Bokodyssé

13.00 Med näsan i en bok

13.30 alice bröms

14.00 Beroende av böcker

14.30 Den var bra

15.00 Olika sidor

15.30 Dantes Bibliotek

16.00 Lyrans Noblesser

16.30 Livet mellan två evigheter

17.00 Den läsande kaninen

17.30 Breakfast Bookclub

18.00 Lottens bokblogg

18.30 Kill your darlings

19.00 Sandra Gustafsson

19.30 Desirée Fredlund

20.00 …and then there was Beatrix

20.30 Lingonhjärta

21.00 Gunillas Blogg

21.30 Stänk och flikar

22.00 Fiktiviteter

22.30 Bokmilaskogen

23.00 Saris blogg

23.30 Böcker emellan

23.59 enligt O

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Fördelarna med att växa upp

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har insett att jag börjar bli vuxen. Att den del av mig har växt upp ordentligt. Ta till exempel det här med att städa. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i det och disciplin har jag inte haft. Jag var däremot duktig på att städa inför besök av både övernattningskompisar, föräldrar och för det mesta innan utgång på krogen. Inte för att det senaste har lönat sig på något sätt.

Men nu, när jag har en lägenhet som känns som min på riktigt har jag för vana att städa varje vecka och diska varje dag. Det är sällan jag går och lägger mig utan att ha diskat undan middagsmaten. Lämnar jag disk från kvällsfika i diskhon ångrar jag mig när jag behöver vakna upp och ta itu med det då. Jag vet att vissa resonerar att det inte gör något om det finns lite skit i hörnen och det gör det inte heller. Men att ändå hålla någon sorts jämn balans i hur stökig lägenheten får vara känns bra.

Jag tror är övertygad om att jag sparar tid. Att det tar mindre tid att städa lite varje vecka än mer varannan eller var tredje.  Och jag behöver sällan få panik när det väntas besök. Och sen är det inte superstädat överallt. Mitt skrivbord är ett kaos och det ligger kläder i min fåtölj. Men badrummet är fräscht för det mesta., Och det stök som finns går snabbt att städa undan eller ehum, fixa en nödlösning till :) Så totalt vuxen och supertråkig har jag inte blivit, lyckligtvis.

 Det finns säkert fler fördelar också. Och framförallt fler sätt att växa upp på. Hur långt jag själv har kommit återstår fortfarande att se.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Ön – en form av recension.

Av , , Bli först att kommentera 0

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag tidigare läst böcker av Lotta Lundberg. Ingen av hennes tidigare böcker har gjort mig besviken och det samma kan jag säga gäller för Ön.

I kommentarerna av Ön som cirkulerat på Twitter och Facebook är det bland annat en som efterlyser en del 1 och en del 3. Jag kan lite känns samma sak. På Twitter blev jag rekommenderad att läsa om sexrättegångarna på Pitcairn för att förstå mer av slutet på Ön. Och visst, det blir lite mer begripligt men jag vill fortfarande veta mer. I slutändan är boken ändå fiktion, oavsett om det är inspirerat av verkliga händelser eller inte.Frågorna är många. Varför ‘flydde’ Olivia egentligen till Ön? Jag vill veta mer om Öns historia. Och hur gick det sen för Olivia och alla andra? Blev sig Ön någonsin lik? Sörjs det? Pratar man om det?  

Många kommentarer handlar även om  bilden av exotiska öinvånare och deras syn på sexualitet. De flesta är negativt inställda till det. Jag har nog en liten annan uppfattning. Som boken är skriven är det lätt att dras med i livet på Ön och utgå från att det är det naturliga sättet att leva på. Dessutom har Lotta Lundbergs böcker, enligt min uppfattning alltid ett något okonventionellt synsätt på sexualitet. Eller som andra beskriver det  "sexualitet och politiskt korrekt könsöverskridande attraktion" men Lotta Lundbergs böcker handlar om så mycket mer än så. Lotta Lundberg är inte mainstream, är inte ‘normalitet’. Hon skildrar minoriteter. Sexualiteter som också behöver en röst. Hon får förhoppningsvis läsare att tänka efter och inse att det vita heterosexuella västerländska sättet är det enda sättet att leva på.

I "Låta sig hända" får vi ta del av en kärlekshistoria mellan en lärarinna och en kvinnlig elev. I "Färdas på en blick" handlar det om ett komplicerat triangeldrama. Titta kom och se handlar kortfattat om dvärgar och synen på det annorlunda.

Och jag har läst en hel del andra böcker med liknande tema av andra författare. Kanske var det därför som jag köpte historien på ett annat sätt än vad många Bookedmedlemar verkar ha gjort. För mig kändes det helt enkelt bara som en annan livsstil. I alla fall tills historien tog en annan vändning.

I slutändan frågar jag mig ändå vad som är rätt och vad som är fel med livet på ön och med Brittiska myndigheters ingripande. Fick vi verkligen hela sanningen? Frågorna lämnas obesvarade. Kanske stör det lite men Ön är ändå en väldigt välskriven och läsvärd bok.

 Och som svar på frågan i mitt första inlägget har jag fortfarande ingen koll på om jag läst "Låta sig hända" eller inte. Får nog ta att läsa den för att se om jag då läser om den eller inte.

Ön på Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,