Ön – en form av recension.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag tidigare läst böcker av Lotta Lundberg. Ingen av hennes tidigare böcker har gjort mig besviken och det samma kan jag säga gäller för Ön.
I kommentarerna av Ön som cirkulerat på Twitter och Facebook är det bland annat en som efterlyser en del 1 och en del 3. Jag kan lite känns samma sak. På Twitter blev jag rekommenderad att läsa om sexrättegångarna på Pitcairn för att förstå mer av slutet på Ön. Och visst, det blir lite mer begripligt men jag vill fortfarande veta mer. I slutändan är boken ändå fiktion, oavsett om det är inspirerat av verkliga händelser eller inte.Frågorna är många. Varför ’flydde’ Olivia egentligen till Ön? Jag vill veta mer om Öns historia. Och hur gick det sen för Olivia och alla andra? Blev sig Ön någonsin lik? Sörjs det? Pratar man om det?
Många kommentarer handlar även om bilden av exotiska öinvånare och deras syn på sexualitet. De flesta är negativt inställda till det. Jag har nog en liten annan uppfattning. Som boken är skriven är det lätt att dras med i livet på Ön och utgå från att det är det naturliga sättet att leva på. Dessutom har Lotta Lundbergs böcker, enligt min uppfattning alltid ett något okonventionellt synsätt på sexualitet. Eller som andra beskriver det "sexualitet och politiskt korrekt könsöverskridande attraktion" men Lotta Lundbergs böcker handlar om så mycket mer än så. Lotta Lundberg är inte mainstream, är inte ’normalitet’. Hon skildrar minoriteter. Sexualiteter som också behöver en röst. Hon får förhoppningsvis läsare att tänka efter och inse att det vita heterosexuella västerländska sättet är det enda sättet att leva på.
I "Låta sig hända" får vi ta del av en kärlekshistoria mellan en lärarinna och en kvinnlig elev. I "Färdas på en blick" handlar det om ett komplicerat triangeldrama. Titta kom och se handlar kortfattat om dvärgar och synen på det annorlunda.
Och jag har läst en hel del andra böcker med liknande tema av andra författare. Kanske var det därför som jag köpte historien på ett annat sätt än vad många Bookedmedlemar verkar ha gjort. För mig kändes det helt enkelt bara som en annan livsstil. I alla fall tills historien tog en annan vändning.
I slutändan frågar jag mig ändå vad som är rätt och vad som är fel med livet på ön och med Brittiska myndigheters ingripande. Fick vi verkligen hela sanningen? Frågorna lämnas obesvarade. Kanske stör det lite men Ön är ändå en väldigt välskriven och läsvärd bok.
Och som svar på frågan i mitt första inlägget har jag fortfarande ingen koll på om jag läst "Låta sig hända" eller inte. Får nog ta att läsa den för att se om jag då läser om den eller inte.
Läs även andra bloggares åsikter om booked, ön, lotta lundberg litteratur
Senaste kommentarerna