Skolor som inte…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …klarar ens de elementäraste kraven har synts i media på sistone. Det är brist på lokaler, dåliga studieresultat p.g.a. mängd med lärarbyten, m.m.

Fria eller kommunala, det hemska är att barn blir lidande. De känner enorm stress för betygen i 9:an, ständiga lärarbyten gör att de inte känner förtroende för betygssättningen, eller får dålig undervisning på gymnasiet. Hur kan det vara att det går så förbannat långsamt att kolla och åtgärda???

Hur svårt kan det vara???

De här barnen/ungdomarna har jättebråttom- att gå om ett eller fler år bara för att skolan har klantat sig är svårt och det finns faktiskt föräldrar som inte har råd att ha en ungdom hemma ett år extra. Studiebidraget täcker inte behoven- så att säga.

Jag förstår också att det finns "snyftreportage" där enstaka grinollar ondgör sig- men detta verkar vara alldeles för många fejkade grinollar för att man ska kunna slå sig till ro. 

Det kändes som att man som vanlig människa i sin jävla enfald trodde att tjänstemän eller politiker hade något slags system för att garantera att skolor funkar. På en gång. Inte att utbildningsministern lite vagt pratar om att skolor som inte är bra kan komma att stängas. De här ungdomarna kan inte vänta.

Det är ett hårt och snabbt sätt att sortera ut folk på. Darwinistiskt skulle jag kalla det och inte särskilt rättvist. 

Vill vi ha ett samhälle där turen styr vilka skolor våra barn hamnar i och hur bra ungdomar får det?

Det var precis likadant förr…

Av , , Bli först att kommentera 0

 Man brukar ju säga att det var bättre förr, men en del saker är som de varit. Denna tanke slog mig inte det minsta oförhappandes när jag var på LRF avdelningens årsmöte. Precis som för 27 år sen. Jajamensen, massa gubbar, massa prat, väldigt trevligt, omval och nyval, alla känner alla, jag och Sybil med våra +50 år sänkte medelåldern rejält. Nä måste vi ta krafttag och få bättre lönsamhet och möta marknaden, hur ska vi göra. 

Arbetsförmedlingen är också precis lika, kanske lite ineffektivare och okunnigare. Men så är det också ett fantastiskt myller av regler som gäller olika personer olika tider, omstart, nystart, stöd, bidrag, jobbgaranti, utvecklingsgaranti, aktivitetsstöd och flyttkrav.

Begravningar är sig lika, lika sorgliga, men dödsannonserna har blommat upp från de vanliga korsen. Först kom liljorna och rosorna tassande, och innan vi visste ordet av svämmade familjesidan över av de märkligaste och fantasifullaste symboler- rullande bowlingklot, jägare och jakthundar i full fart, sovande och lekande katter, lastbilar, hundar, travhästar i full karreta, målarpenslar och murarslevar. En gång hittade jag en räv som kikade fram bakom ett träd i en dödsannons. Vad menas? 

Dagisfröknar, lapplisor, korvgubbar och mattanter är sig lika.

Sen finns det saker som varit borta och kommit tillbaka (dock inte de fasanfulla hemvirkade runda plastmattorna i hysteriska färger- inte än): Palestinaschalar, tvågreppskranar i badrummet, badkar- men nu med bubbel, tights, 60-talsmöbler m.m.

Kommer vi att hinna få se t.ex. ett LRF årsmöte med 80% ungdomar? Att dödsannonserna blir tråkiga igen- eller ännu vildare? Att arbetsförmedlingen säger: Bidrag? Utbildning? Det vet vi inget om- vi fixar bara jobb här- vad trodde du? Att du skulle få en svetskurs? Hahaha

Folkhögskolelivet är hårt

Av , , Bli först att kommentera 0

 låt er inte luras av någon som tycker det är mesigt och lättgått. Vårt schema är: Måndag 9.45-15.30, tisdag 8.30-15.30, onsdag 8.30-13.45, torsdag 8.30-15.30, fredag 8.30-12.30. 

Vi börjar alltså veckan med fika. Inte nog med det, det är en halvtimmes fika fm. och em. och en timmes lunch. Sen är det en hel del jobbiga studiebesök, då man måste åka i en erbarmelig Toyotabuss och trava runt och glo på gamla hus. Vi brukar även ta med oss moraknivar och peta sakkunnigt på grunden och de nedre stockarna. Sånt tar på krafterna! Ofta får man lunch, då man måste sitta och vara trevlig. 

Det är föreläsningar då vi inte behöver föra anteckningar för det blir inga prov. Då kan man ju passa på och vila lite, så man orkar med pausgympan som är 6 minuters stenhård träning (2 ggr/vecka!!) av de obönhörliga hälsocoacharna, som även ger underbar massage till reducerat pris. Läxor har vi haft 2 st hittills, den ena var en jättebunt lösa papper- säkert 14 st, den andra ett häfte. Den som haft Ulla Forsling på Forslundagymnasiet tycker kanske att det är lite. Kanske…

Vi måste prompt lära oss skilja på hemsmidd spik och klippt spik, stockar och plank, tall och gran och lövträd, yxa och bila, täljyxa och huggyxa, linoljefärg och fulfärg, hugget och bilat, kluvet och klyvsågat och takås och takstol. Vi måste lära oss att det heter tupp, gåt, navare, dymling, dragjärn, syllstock, kasthake, islagskrok, spanjolett, stjärthake, stifthammare, lockpanel och locklistpanel.

Alla är snälla och hänsynsfulla, man får vara själv utan att bli utdömd- ja på det hela taget är det en svår tillvaro.