Skolor som inte…

 …klarar ens de elementäraste kraven har synts i media på sistone. Det är brist på lokaler, dåliga studieresultat p.g.a. mängd med lärarbyten, m.m.

Fria eller kommunala, det hemska är att barn blir lidande. De känner enorm stress för betygen i 9:an, ständiga lärarbyten gör att de inte känner förtroende för betygssättningen, eller får dålig undervisning på gymnasiet. Hur kan det vara att det går så förbannat långsamt att kolla och åtgärda???

Hur svårt kan det vara???

De här barnen/ungdomarna har jättebråttom- att gå om ett eller fler år bara för att skolan har klantat sig är svårt och det finns faktiskt föräldrar som inte har råd att ha en ungdom hemma ett år extra. Studiebidraget täcker inte behoven- så att säga.

Jag förstår också att det finns "snyftreportage" där enstaka grinollar ondgör sig- men detta verkar vara alldeles för många fejkade grinollar för att man ska kunna slå sig till ro. 

Det kändes som att man som vanlig människa i sin jävla enfald trodde att tjänstemän eller politiker hade något slags system för att garantera att skolor funkar. På en gång. Inte att utbildningsministern lite vagt pratar om att skolor som inte är bra kan komma att stängas. De här ungdomarna kan inte vänta.

Det är ett hårt och snabbt sätt att sortera ut folk på. Darwinistiskt skulle jag kalla det och inte särskilt rättvist. 

Vill vi ha ett samhälle där turen styr vilka skolor våra barn hamnar i och hur bra ungdomar får det?