All heder till Malmö

Jag vet att Malmö är långt utanför våra lokalgränser, men det förändrar inte att jag och förmodligen sjukt många fler västerbottningar hade hjärtat i halsgropen under en kvart för en stund sedan.

Malmö höll på att lyckas med det omöjliga, att hämta upp 1-4 underläget som man skaffade sig i Zagreb förra veckan. Hemmamötet som spelades i afton såg länge ut att förbli ganska ointressant, ända fram tills Wilton Figuiredo sköt in en frispark knappt 70 minuter in i matchen. Två mål kvar då, men det kändes inte omöjligt med tanke på den speldominans Malmö hade och sett till antalet chanser som laget faktiskt skapade. 

Och i den 86:e minuten kom 2-0, efter att Pontus Jansson hållt sig framme och kunde peta in bollen. Men det skulle komma mer, olyckligtvis inga fler mål, men onekligen fler chanser. Tänker självklart främst på Ulrich Vinzents volley som målvakten Ivan Kaleva räddade på ett sätt som en enögd svensk medborgare endast kan klassa som tur. Och Pontus Janssons nickchans… Ja, chanserna fanns, men matchen slutade 2-0 och MFF får nöja sig med Europa League.

Vilket i sig rent sportsligt kanske kan vara nog så trevligt. Självklart vore det en dröm att ha ett svenskt lag i CL och pengarna som man får in via ett avancemang till turneringen är ju rent sagt hutlösa med svensk fotbollsekonomiska mått. Och visst vore det fantastiskt roligt att se Manchester United, Real Madrid eller varför inte Dortmund på Malmö New Stadium som arenan heter i UEFA-sammanhang.

I EL (Europa League) är motståndet inte i samma svårighetsgrad, vilket gör chanserna större att avancera från gruppspelet, vi alla minns ju Helsingborgs fina turnering för ett par år sedan när de gick vidare.

Hur som helst, Malmö gjorde en fantastiskt bra match i dag och bevisade åter igen (tänker på Rangersmatcherna) att svensk fotboll inte är så förbannat dålig.