Bernanke, Ron Paul eller Ellen Brown? Valet borde vara lätt...

Per Gessle till Umeå 2014, och han kommer med hela sitt hjärta och med sin ukelele. Spelar bland annat denna.

Fredagen den 1 januari 2021

Tidigt i morse, den 1 januari 2021, tre minuter efter midnatt, dödades den sista människan som föddes på vår jord i ett slagsmål på en bar i en förstad till Buenos Aires, i en ålder av tjugofem år, två månader och tolv dagar. Om man ska tro de första rapporteringarna dog Joseph Ricardo som han hade levat. Äran, om man nu kan kalla det så, att vara den sista människan vars födelse blev officiellt registrerad hade alltid varit svår för honom att hantera eftersom den inte hade varit baserad på personliga dygder eller talanger. Och nu är han död.

Vi fick meddelandet här i England i nionyheterna från den statliga radiostationen, och jag hörde det av en ren tillfällighet. Jag hade satt mig ner för att börja på den här dagboken över sista hälften av mitt liv när jag råkade se vad klockan var och tänkte att det var lika bra att jag lyssnade till rubrikerna i nyhetsbulletinen klockan nio. Ricardos död var den sista notisen som lästes upp och den omnämndes bara helt kort, ett par meningar lästa utan någon särskild betoining med hallåmannens medvetet neutrala röst. Men jag tyckte, när jag hörde det, att det gav mig ytterligare en liten anledning att börja dagboken just i dag, den första dagen på ett nytt år och min femtionde födelsedag...

Om inget finns att rapportera, ska jag skriva om ingenting och sedan, om och när jag blir gammal, som de flesta av oss kan räkna med att bli, ska jag öppna en av mina burkar med hamstrade tändstickor och tända mitt lilla personliga fåfängans fyrverkeri. Jag har inte för avsikt att lämna kvar dagboken, så inbilsk är jag inte ens i mina mest självupptagna ögonflick. Vem skulle ha intresse av en dagbok förd av Theodore Faron, filosofie doktor, ledamot av styrelsen för Merton College vid universitetet i Oxford, historiker med särskild inriktning på drottning Viktorias tid, frånskild, barnlös, ensamstående, som bara uppmärksammas därför att han är kusin till Xan Lyppiatt, Englads diktator och riksföreståndare.

Det behövs i vilket fall som helst inga fler personliga dagböcker. Över hela världen förbereder sig nationerna på att samla var och en sina vittnesbörd åt den eftervärld som vi fortfarande då och då förmår övertyga oss själva om skall komma efter oss, och åt de varelser från en annan planet som kanske landar i denna gröna vildmark och undrar vilken medveten livsform som en gång bebodde den... All världens förnämsta bibliotek kommer senast om fyrtio år att vara mörklagda och stängda. Byggnaderna, de som fortfarande finns kvar, kommer att tala för sig själva...

Vi är upprörda och demoraliserade, inte så mycket på grund av vårt släktes annalkande utslocknande, och ännu mindre vår oförmåga att förhindra det, som vårt misslyckande när det gäller att upptäcka orsaken... Den västerländska vetenskapen har alltid varit vår gud. Den har i kraft av sin mångfald har bevarat, tröstat, botat, värmt, livnärt och underhållit oss. Det har inte varit ett område som jag känt mig hemmastadd med, men den har trots allt varit min gud också, och jag delar den universella desillusioneringen hos dem vars gud har dött... År 1995 blev känt som Omega-året och den termen är nu universell. Det var det år då de sista människorna föddes på jorden. Och den siste "Omegan" som dog hette visst Joseph Ricardo... Nu börjar jag dagboken.