Angående presskonferensen där Löfven och Fridolin meddelar att man avser utlysa nyval snarast möjligt.

Jag tycker det gick väl fort, och framför allt att man ger upp alldeles för tidigt. Problemet är att ärliga försök till samarbete över blockgränsen inte förekommit. Med ärliga försök menar jag inte inviter av typen: vi behöver rösterna från era riksdagsledamöter, ställ upp på våra principer.

Sakfrågor kan man offra, men för ett riktigt samarbete måste man hitta en medelväg i de viktiga principfrågorna. Där är redan (s) och (mp) överens, men för ett samarbete över blockgränsen är det här utmaningen ligger. Att finna denna medelväg kräver ett gediget arbete. Bägge parter måste väga de viktiga principfrågorna och fundera på vad man skall göra i dessa frågor. Ändra, låta vara, eller ändra åt andra hållet. Man måste också finna frågor där kompromisslöshet föreligger, och fundera på värderingen av dessa. Och i andra vågskålen värdera regeringsförmågan.

Det är därför en samlingsregering fungerar i krig. Självklart. Då skruvar man inte i ideologiska stridsfrågor, utan hanterar landets säkerhet tillsammans.

I ett läge där man vill hantera ett svår läge, dock inte krigstillstånd, kommer detta att vara svårare, men säkert inte omöjligt.

Det kräver jämbördiga parter eller gemensamma ideologiska principer.

Därför anser jag att Löfven borde ha undersökt möjligheten att samarbeta med alliansen som helhet, och erbjudit en tyngdpunkt mer åt mitten ideologiskt i stället för att direkt gå på en tydlig vänsterbudget, och sedan utlysa nyval när detta inte gick.

Det premisser som förelåg i kammaren talade för tyngdpunkten i mitten och inte till vänster.

Om det ändå inte hade gått, då hade man i alla fall kunnat tala om ärliga samarbetsförsök.