I fredags gav Annie Lööf och Jonas Sjöstedt en debatt i Humanisthuset på Umeå Universitet. Det drog glädjande nog fulla hus – ja till och med överfulla hus, då till och med angränsande hörsalar fick tas i anspråk. Så stort intresse för politisk debatt så här mitt emellan två riksdagsval? Ja, och åhörarna tror jag inte blev besvikna, för vad dessa två tillsammans gav oss var en ärlig, respektfull men ändå vass debatt i ett antal aktuella frågeställningar.

Här lyssnade debattörerna på varandra, och bemötte varandras argumentation och belyste att det ofta handlar om två olika värderingsbakgrunder och olika logiska resonemang som gör att de två partierna landar i olika åtgärdsförslag. Debattörerna fick prata till punkt. Moderatorn, vår briljante VK-journalist Ola Nordebo, lät debatten gå tills det kändes väl övervägt att byta ämne.

Om innehållet i debatten och dess sakfrågor skulle man kunna reflektera en hel del, exempelvis att bägge dessa partier är överens om att flyktingfamiljer bör kunna återförenas i Sverige. Allt annat är inhumant.
Men här och nu vill jag främst berömma Jonas och Annie för den trevliga och upplysande tonen i debatten och att det faktiskt fanns plats för idédebatt. Dvs att man resonerade en del kring varför vissa ställningstaganden gjorts. Det finns alldeles för lite sådana resonemang i dagens politiska diskussioner. Alldeles för lite.

Jag hoppas att detta är ett litet steg bort från den hätska Agenda-debatt-mallen som jag tror bara späder på politikerförakt. Där TV i utbyte mot talartid och exponering kräver och framkallar en rörig och mindre informativ debatt. Men kanske det tros ge mer intressant TV?

Jag tycker att denna debatt var mångfalt bättre än de flesta TV-debatter.

Det pågår just en diskussion i olika media om Umeås centrum. Funderingar kring hur det byggs om, kritik mot detta oh synkroniseringen mellan olika projekt blandas också med handlarnas perspektiv och svårigheter.
Det är definitivt sant att det inte kan vara det lättaste att i dagens samhälle vara detaljhandlare i centrum. Tungt att få rörelsen att gå runt på grund av höga hyresnivåer och andra höga kostnader som kräver att firman har mycket höga intäkter. Konkurrens från nätet och externa centra ”köplador” är svår.
Jag tror att det finns många olika komponenter i denna problembild som var för sig tål att analyseras närmare. Vad sedan lösningarna kan vara kan man givetvis ha olika åsikter om.

1. Att vara småföretagare idag är inte enkelt. Att vara detta med anställda är betydligt krångligare än att vara själv. Folk av idag kräver generösa öppettider och billiga priser parat med hög kompetens hos personalen samtidigt som myndigheterna kräver mycket i form av tillstånd, redovisningar och kontroller. En värld som lämpar sig bättre för större företag som kan bära fler administratörer, en värld som gynnar större kedjor jämfört med den mindre företagaren.

2. Det faktum att många konsumenter gärna tar bilen och åker till köpcentrum och shoppar loss är en svår nöt. Om nu många människor verkligen hellre vill shoppa i ett större köpcentrum och uppleva den atmosfären och titta på människorna där så är det mycket svårt att se naturliga krafter som motvikt till detta i stadskärnans favör.

3. Det som troligast gynnar stadskärnan är blandningen av saker att göra. Dels shopping, dels bibliotek, muséer och annat kulturellt och nöjen, dels vimmel, dels restauranger/pubar och dels urbana miljöer såsom gator/parker/torg/byggnader mm.

Jag tror, och nu är det min egen mening naturligtvis, att om man kommer åt punkterna 1) och 3) samt lägger sig vinn om att försöka få en stad stor nog att klara effekterna av 2) så har stadskärnan en god chans att klara sig bra.

Visionen bör vara en stad som är stor nog, som har en kärna med nog intressanta miljöer för att dra folk och med så schyssta förutsättningar som möjligt för alla de intressanta företagarna i centrum. Ett centrum dit folk gärna vill vara och uppehålla sig och träffa andra eller bara strosa och uppleva saker.

Att då jobba för ett bra planerat centrum och bra företagarvillkor tycker jag borde vara ett schysst recept.

I tekniska nämnden jobbar vi idag efter ett längre och större program antaget av kommunfullmäktige där olika delprojekt skall göras enligt den antagna översiktsplanen. Projekten syftar i regel till att få bättre tillgänglighet och bra gestaltning, men även som i fallet Vasaplan möjliggöra en framtida ordentlig kapacitetsökning på kollektivtrafiken längs de stråk som förtätas. Allt hänger ihop.

Man kan givetvis alltid diskutera koordineringen av projekten, man kan givetvis också diskutera kostnaderna. Man skall dock komma ihåg att vissa av dessa projekt började för ca 10 år sedan nu, medan vissa projekt kommer först om något år. En sådan omdaning tar tid, men det innebär ju inte att man ständigt gräver upp samma ställen i stan. Dock, det grävs nästan alltid någonstans i stan, det stämmer. När det gäller kostnaderna så jämför man ofta med vård, skola och omsorg, vilket är väldigt viktiga delar av en kommun. Men man skall ändå komma ihåg proportionerna. Att det läggs ner några tiotal miljoner på olika ställen i stan är givetvis en massa pengar, men om man i minnet har att vård, skola och omsorg drar många miljarder under den tidsrymd det handlar om så behöver det inte vara orimligt. En stad utan trevliga urbana miljöer blir nämligen en död håla till slut.

Om man lyckas skapa trevliga urbana miljöer? Det är en bra fråga, där framtiden torde ge ett bra svar.

Om framtidens stadskärna kommer att vara levande? Det är jag övertygad om, bara vi lyckas jobba med dessa frågor inklusive företagandefrågorna, på ett bra sätt. Precis som på landsbygden tror jag att man måste ha en solid grund i företagandet om det skall bli bra.