I fredags gav Annie Lööf och Jonas Sjöstedt en debatt i Humanisthuset på Umeå Universitet. Det drog glädjande nog fulla hus – ja till och med överfulla hus, då till och med angränsande hörsalar fick tas i anspråk. Så stort intresse för politisk debatt så här mitt emellan två riksdagsval? Ja, och åhörarna tror jag inte blev besvikna, för vad dessa två tillsammans gav oss var en ärlig, respektfull men ändå vass debatt i ett antal aktuella frågeställningar.

Här lyssnade debattörerna på varandra, och bemötte varandras argumentation och belyste att det ofta handlar om två olika värderingsbakgrunder och olika logiska resonemang som gör att de två partierna landar i olika åtgärdsförslag. Debattörerna fick prata till punkt. Moderatorn, vår briljante VK-journalist Ola Nordebo, lät debatten gå tills det kändes väl övervägt att byta ämne.

Om innehållet i debatten och dess sakfrågor skulle man kunna reflektera en hel del, exempelvis att bägge dessa partier är överens om att flyktingfamiljer bör kunna återförenas i Sverige. Allt annat är inhumant.
Men här och nu vill jag främst berömma Jonas och Annie för den trevliga och upplysande tonen i debatten och att det faktiskt fanns plats för idédebatt. Dvs att man resonerade en del kring varför vissa ställningstaganden gjorts. Det finns alldeles för lite sådana resonemang i dagens politiska diskussioner. Alldeles för lite.

Jag hoppas att detta är ett litet steg bort från den hätska Agenda-debatt-mallen som jag tror bara späder på politikerförakt. Där TV i utbyte mot talartid och exponering kräver och framkallar en rörig och mindre informativ debatt. Men kanske det tros ge mer intressant TV?

Jag tycker att denna debatt var mångfalt bättre än de flesta TV-debatter.