Många svenska på resa borde emellanåt noterat, förundrats över och också imponerats över levande landsbygd i olika andra länder i vår omvärld. Ofta kan man på väldigt små orter se ett väldigt sjudande liv med mycket folk och också livlig kommers och annan ekonomisk aktivitet.

Detta har i varje fall jag noterat många gånger på olika ställen och när jag i november var i Tyskland passade jag på att diskutera ganska länge med en trevlig person som jag mötte, just därför att skillnaderna våra länder emellan intresserar mig. Vi pratade mycket om de olika förhållanden som finns och hur folk tänker och agerar och om vad som går i arv och inte rent kulturellt.
Om man tar Tyskland som exempel så kan man enkelt notera att om man besöker en liten ort med max 1000 invånare, så är det sannolikt att man förutom något medelstort företag hittar ett antal butiker som säljer mat, ett ytterligare antal specialbutiker, några offentliga inrättningar förstås, bilmekaniker, ett antal lantbruk, några hotell, apotek, andra egenföretagare med mer mera. Liv och aktivitet. Mostvarande orter i Sverige har några fd butikslokaler tomma med dammiga fönster, en nedläggningshotad skola/dagis och möjligen en kvarlevande minibutik som sköter allt från systembolagsutlämning till pizzaförsäljning. Vad som eventuellt finns kvar är alltid under hot om nedläggning.

Det intressant med just Tyskland är att man ganska enkelt kan se skillnader mellan fd DDR och fd BRD. Det är alltså inte så enkelt som att det allena är våra stora avstånd och ringa befolkning här uppe som är hela nyckeln till fråga. I forna DDR saknas också ganska mycket av det som en gång fanns i form av livskraftig landsbygd.
Jag tror att man finner en del av svaret i hur den ekonomiska aktiviteten är organiserad. I fd BRD finns väldigt starka lokala strukturer som ganska gott klarar av att ge näringstillfällen på de mindre orterna. I fd DDR har man under många år slagit ner dessa och istället organiserat sig i nationella strukturer, precis som vi i Sverige gjort under 1900-talet om än med försiktigare tag. Men principiellt har ett liknande skeende inträffat här också.

Om vi rannsakar oss själva ett litet slag så är det ganska lätt att bekräfta detta. Offentlig verksamhet regleras i mycket av nationella regelverk. Handel och annat företagande är ofta organiserat i nationella bolag och ganska sällan med avgörande lokalt inflytande. Bolagens ägande är i väldigt stor grad institutionaliserat på nationell nivå. Massmedia och debatt sker till stor del på den nationella nivån. I föreningssverige är vi ofta organiserade på riksnivå, kanske just därför att den omgivning som behöver bearbetas är likformad på riksnivå.
Nationella strukturer fyller givetvis syften, men man skall komma ihåg att i likformigheten offras ofta särarten och i vissa fall följer då att vad det lokala ögat kan se och den lokala hjärnan kan besluta, förloras.

Symptomen är att det saknas lokalt kapital och ägande, lokalt mandat för beslut, lokala möjligheter att agera självständigt. Både här och i forna DDR. Och varför det fortfarande är så i DDR nästan 30 år efter att muren föll beror ju på att många av de typiska profilerna i ett hälsosamt ekonomiskt klimat sedan länge redan hade flytt landet. Och, företagande går ofta i arv. Finns inga goda exempel att ta rygg på så krävs det något alldeles extra för att bli framgångsrik företagare.

Här i Sverige halkar ofta landsbygdsdebatten in på att det är stad emot land, men jag tycker att det är alldeles för enkelt och att det redan godkänner det paradigm som råder med nationella strukturer. Även om det är stad mot land som syns tydligast. För mig är det inte alls stad emot land, det är centralisering mot decentralisering.
Även i en stad behövs de små strukturerna för att få ett samhälle där mångfalden berikar oss. Sovande stadsdelar som visserligen har nära till enorma köplador med fruktansvärt stort utbud av likadana nationellt regisserade produkter är väl inget friskhetstecken? Många arbetstillfällen men utan reell makt att faktiskt göra affärer eller ta beslut är väl inte nog bra? Många unga flyttar faktiskt ut från de medelstora svenska städerna eftersom de riktigt bra karriärvägarna hittas i typ Stockholm. Att det sedan balanseras av inflyttning från andra mindre orter eller andra ställen är bara ett plåster på såret tycker jag.

När de nationella och globala strukturerna växer sig starkare blir det än viktigare för de mindre orterna att på olika sätt förhålla sig till detta. Så är det även i fd BRD, men där är förutsättningarna bättre pga att småskaligheten finns kvar för den lokala befolkningen att använda efter just deras omdöme och med just deras information om situationen.
När det finns lokalt kapital, när det finns bra möjligheter att agera lokalt, behöver man inte ringa och fråga hela tiden. Fråga storbanken, fråga huvudkontoret, fråga riksnivån. Utan det blir upp till de som bor här att använda sin förmåga och ta beslut.

Visionen tycker jag bör vara att det i Sverige skall finnas goda reella möjligheter till företagande och lokala beslut och en kultur där det är ganska normalt att dra igång verksamheter och prova. I hela landet, såväl i stad som på landsbygden. Den resan är lång, visar exemplet DDR.

Vägen dit kräver vid olika tider olika medicinering, men jag tror att alla de mediciner som gör det enklare att anställa för småföretagare, enklare att anställa de som i dag är utanför, och enklare att förse det lokala näringslivet med lokalt kapital är bra steg i rätt riktning. I kommunal politik betyder det också att bejaka lokala och privata initiativ och engagemang där det går.