Fredrik Rönn (c)

Där filosofin, tekniken och politiken möts

Stadskärnans attraktivitet

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns en aktuell debatt i Umeå kring stadkärnans livskraft, och såväl politiker, tjänstemän och medborgare har många synpunkter och pusselbitar i detta. Även om diskussionen funnits länge så har den i samband med renoveringen av Rådhustorget blivit mycket mera påtaglig och skarp.

För att försöka förstå sammanhangen har jag börjat i den änden att resonera kring stadens syfte och ändamål som mötesplats, marknadsplats och knutpunkt för kommunikation. Umeå grundades första gången 1588 då regelverk för handel och hantverk var helt annorlunda än i dag. Stadsprivilegier var i regel någonting viktigt för att bedriva dessa verksamheter, om än Västerbottens invånare kanske var lite mer svårstyrda än i övriga landet. Staden fick grundas ännu en gång på 1600-talet, en bit nedströms. Men ända sedan denna tid har det stora syftet med stadskärnan varit att husera handeln och myndigheterna.

I modern tid har detta luckrats upp och staden som mötesplats mellan människor har blivit allt mer viktigt och jag skulle vilja påstå att idag är stadskärnans roll som mötesplats den allra viktigaste. Detta då vi dels har köpcentrum utanför den egentliga stadskärnan och därtill att mycket handel sker på elektronisk väg med beställning via nätet och transporter till konsumenterna. Om man ser på utbudet i stadskärnan idag så är det mindre detaljhandel och mer av andra verksamheter än förr.

Om man antar att den utvecklingen fortsätter, så kommer vi allt mindre åka in till staden för att köpa grejor som man sedan tar med sig hem. Vi kommer troligen att fortsätta söka oss till stadskärnan för att där få uppleva saker, se folk, roa oss och kanske arbeta.
Givet detta, kan man då resonera lite kring varför det kan upplevas svårt att få verksamheter inne i staden att klara sig? Oavsett verksamhet, så behövs det främst 1) kunder, 2) bra erbjudanden och 3) bra ekonomiska förutsättningar.

När det gäller kunder, så är det känt att folk drar folk, så mycket folk i rörelse är av intresse. Också av en massa andra anledningar såsom trygghet etc. Om man tittar lite på hur centrala stadskärnan ser ut så har många stora fastigheter alldeles för få målpunkter. Dvs hur bra erbjudanden man än har så blir rörelsen av folk alldeles för liten. Vissa fastigheter har bara någon enda målpunkt på en sida. Tex Swedbanks sida mot Rådhustorget, som har en dörr som stänger tidigt på vardagarna. I Handelsbankens fastighet finns ingen målpunkt på sidan som vetter mot parken. I andra fall så vänder man större butiker med bredsidan mot gatan och har sålunda 30 m A-läge men endast en målpunkt.

Bra erbjudanden är ett måste och de som överlever har i regel det, men kanske man kan fundera över vilka verksamheter man kan bedriva tillsammans för att förbättra erbjudandet. Ibland kan man se detaljhandel som bor tillsammans med museum eller fik eller annat, vilket ökar genomströmningen vid målpunkten och kanske också ökar tiden som målpunkten är levande under en dag. Givetvis är unika erbjudanden något som ökar värdet av målpunkten, då folk tenderar att attraheras av sådant de inte sett hundra gånger på andra ställen.

Goda ekonomiska förutsättningar är förstås svårare ju bättre läge i stadskärnan man har, då hyreskostnaderna oftast är höga. För att klara detta skulle ju A-lägena behöva delas med flera än idag för att lättare få verksamheterna att gå runt. Kanske skulle ett antal mindre verksamheter och butiken kunna vända den korta sidan ut mot gatan för att kunna dela kostnaderna med så många andra som möjligt. Megazone och Åkerbloms är egentligen bra exempel här, då man använder väldigt lite exponering mot gatan, men har stor yta innanför och dessutom i ett annat plan. På samma sätt skulle säkert andra våningen kunna användas mer för att få många fler målpunkter längs gatorna. Troligen enklare för fastighetsägarna att ha några få stora hyresgäster, men i långa loppet tror jag då man förlorar på det eftersom bara de stora kedjorna har råd och möjlighet att vara i dessa fastigheter, och att de då blir ganska ensamma där med mindre rörelser av folk som följd pga få och ointressanta målpunkter.

Så, sammanfattningsvis tror jag att stadskärnans aktörer skulle vinna på att jobba målmedvetet mot:

1) Många verksamheter per fastighet
2) Utnyttja gatuplan bättre för att skapa fler målpunkter
3) Uppmuntra och förenkla för små aktörer som vill testa koncept
4) Utvidga centrum genom att skapa nya målpunkter på innergårdar och idag tomma gator

Så tror jag att man sakta men säkert får ett mer livskraftigt centrum. I punkt 3 tror jag att politiken kan hjälpa till både lokalt och på riksplanet. Samtidigt tror jag att kommunens strävan att bygga attraktiva, trevliga och fräscha miljöer i stadskärnan är riktigt och bör fortsätta om Umeå på lång sikt skall ha ett levande centrum.