Dagen då pizza kvalade som Nobelpris…

Av , , Bli först att kommentera 6

Den klassiska svenska filmen ”Vi hade i alla fall tur med vädret” är en bra berättelse om när allt inte blir riktigt som man tänkt sig. Jag syftar på den första filmen då ”Gösta” åker över bilen i en automattvätt för att han glömt att ta bort backspeglarna.

Det blir ju lite så där mellan varven, när en sak blir något helt annat. Som till exempel när jag skulle ta ett härligt skumbad. Behövde koppla av och bara njuta av lite värme och god doft. När jag kände mig nöjd drog jag upp proppen och skulle skölja av mig skummet och schampo Hör dock så konstiga ljud att jag nitade duschen. Tittar ut på golvet och ser en smärre swiming pool. Kämpar för att få fast proppen igen i karet. På golvet låg handduken dränkt, mattan var dränkt… Klafsade ur karet och rev åt mig en annan handduk från väggen som jag snurrade in mig i och i farten ramlade givetvis badrocken ner i vattnet. Sedan var det bara att börja leka rörmokare. Sonen tittade in och hittade mig krälandes på golvet (grävandes efter golvbrunnen under badkaret) bland blöta handdukar. ”-Va gör du?!”frågade han skeptiskt.  ”-Jag leker Super Mario” svarade jag sammanbitet.
Jodå, det visade sig i det här fallet av ”det blev INTE som jag tänkt mig” att det blivit akut tätt i golvbrunnen. Det såg ut som att en av mupparna hamnat där som en hårig, kläggig, tjorv. När muppen var bortplockad rann vattnet fint och stilla undan, golvet torkades, handdukarna och badrocken in i tvättmaskinen och jag behövde en dusch efter allt som hänt. Det lugna spabadet blev INTE som jag tänkt mig.
I går hade min son sin bästa vän här på besök. En genuint rar och go kille som älskar fotboll och som verkligen rockar på planen –jAG menar vem gör annars ett hattrick i sista matchen?! Han skulle vara med oss från lunch och sedan skulle vi allihop gå hem till honom och äta middag. Men icke! Killarna ville inte alls gå iväg. Min son sa ”Vi vill äta här med varandra” och kompisen sa ”Jag vill äta här med min bästa vän”. Till saken hör att jag under eftermiddagen höll på att göra en rostbiff. Så när det uppdagades att dom tänkte fortsätta vara parkerade här bestämde vi att vi skulle göra potatisgratäng och sås till köttet. Pojkarna gnuggade händerna och tjoade över att det vankades god mat.
Så hände det där… När jag stod och öste steken råkade jag se fläktfiltret. YUCK… Det revs ner och demonterades. Det spolades med hett vatten, dom plastiga delarna gnuggades med diskmedel men det där svampiga, feta, oljig filtret… Sköljde och sköljde med hett vatten, och tillslut mosade jag maskindiskmedel i diskhon och lade ner allt halkigt där tillsammans med hett vatten. Mitt i matlagningen blev således diskbänken ockuperad av pellesnusk. Varför detta projekt? Jo, hade ju hört någon brandman påtala hur viktigt det är att man rengör filtren då det kan antändas…
Jag brukar köra det där filtret i diskmaskinen men nu var det bevisligen väldigt länge sedan. Steken blev aldrig klar och killarna undrade när vi skulle köpa den utlovade glassen?! När steken var klar drog vi iväg med blixtens hastighet till Ica. När vi kom ut från butiken skenade killarna skrattandes iväg till pizzerian… Vi är HUNGRIGA! Vi är faktiskt jäääääääääääätte hungriga NUUUU!!!!!!
Öhh… ja klockan var ju 17.36.. gjorde en snabb tidskalkyl i huvudet och insåg att det skulle ta sin lilla tid innan potatisgratängen var klar att serveras till min goda rostbiff. Samlade killarna runt mig och frågade ”-Seriöst killar, ska vi köpa pizza?!” JAAAAA skrek dom och sonens kompis klappade händerna och konstaterade att jag borde få nobelpriset för det var det bästa och smartaste han hade hört.
Så, medans den fina rostbiffen låg i gjutjärnspannan och medans fläktfiltret låg och fettade av sig i diskhon åt vi pizza ur kartong eftersom killarna tyckte att det var såååå coolt att få göra det. Inte alls den middag jag hade tänkt servera dessa pojkar denna lördagkväll i slutet av september. Jag började skratta bland pizzabitarna och dom tittade frågande på mig, och jag sa att det här var ju inte riktigt vad jag tänkt mig. Nä men värt nobelpriset påminde mig sonens rara kompis.
Idag är det söndag bara att hålla i hatten och se vad dagen har i sin hand…
//a

Desigual, Minecraft och pannkakor..

Av , , 4 kommentarer 6

Denna lördag började med en mjuk knackning på min axel som följdes av en stor kram "-Mamma, du vet väl att jag älskar dig mest av allt i heeeela världen"

Nu har vi funderat jag och sonen på hur vi skall göra för att få in ett skrivbord i hans rum. Inte det enklaste av projekten då han ändå vill ha sina YTOR! Men vi har utrustat oss med tummstock och positiv attityd. (Annars har jag ju nyligen sett hur snabbt och effektivt man kan röjja förråd -måste gå att applicera på barnetsrum också!)

Jag har också lovat att undersöka hur man får Minecraft till datorn -MEN när jag skulle kolla upp det på internet fastnade jag istället på en sida med Desiguals fantastiska kläder!  Att bara se dom kläderna och kapporna gör mig glad! Hade en kund som hade en sådan där fantastisk kappa och den var så oerhört SNYGG! Vill ha…

Å varje gång jag slår på denna dator inser jag att jag även måste kolla upp vad jag skall investera i för NY dator. MacAir? MacPro?! Styr det där framför mig på samma sätt som flygbiljettsinköpen. För många alternativ och beslut som skall tas! Huga! Någon som har något bra tips?! 

Inväntar eventuellt en pannkaksgäst här på förmiddagen så vi är redo om det knackar på dörren. En riktigt skön lördag förmiddag har sin lugna gång efter en oerhöt fin väckning!

Öhunn… nu kommer "polisen"…bäst att komma upp det där med Minecraft nu då helt enkelt… Wish me luck!

//a

Feng-shui på 35 minuter…

Av , , 2 kommentarer 6

Efter arbetsdagen följde jag min vardagliga rutin att åka och veckohandla. Var så meganöjd med mig själv. Hade just baxat upp alla påsar när min mobil ringer. Det var mamma-ugglan i sitt esse.

Japp, nu jädrar skulle hon och gummi-tarzan fixa om där hemma i huset. Ny säng skulle köpas (efter som en smärre invasion väntas komma om lite mindre än två veckor)!. Japp, dom hade hela agendan klar för morgondagen. Släp skulle hyras, soffor skulle till återvinningen och ny säng till lilla rummet skulle köpas.

…och… by the way… imorgon tänker vi köra bort allt ditt skräp som du har i förrådet!

Denna dag klev jag upp i ottan. Det var så mörkt ute att jag trodde jag ställt klockan för tidigt. Ute vräkte regnet som spön i backen. På jobbet hade vi full rulle med diverse problem som skulle lösas och fixas (och som alltid a.s.a.p). Jag var därför tröttare än trött när jag fått hem alla morötter och tvättmedelsförpackningar.

Tanken var ju såååååå snäll. För jag har klagat hela sommaren på att jag inte längre kommer in i mitt förråd på grund av väldigt mycket skräp. Vi snackar gigantiska tv-kartonger, urvuxna kläder, krukor och plastleksaker som inte längre är aktuella. Problemet ídag var ju bara den lilla detaljen… att inget var liksom ORGANISERAT i förrådet för kastning. Jag visste mycket väl i HUVUDET vad jag TÄNKT kasta men så där rent konkret i sorterade sopsäckar… Näeee inte alls! Bara tanken på att ge mig ner i röran gjorde mig ännu mera matt.

Vad gör jag?! Jo, jag ringer en vän! Jag nyttjar en livlina. Tanken på att börja röjja förråd var i.n.t.e. på min agenda. -Livlinor har man som rycker ut när man själv inte räcker till. Drog på jeans och t-shirt och beväpnade mig med sopsäckar och papperskassar -ty det som skall på återvinningen ska vara VÄLsorterat!

Livlinan ringde på dörren. Förrådet angreps med våldsam frenesi. Allt i min väg hivades ut. Livlinat tog emot. Fördelen med denna akuta situation var att det inte fanns tid att bli sentimental eller "fundera på saken" -det var snabba beslut och snabba resultat som jag ville se i förrådet. Saker kastades således utan minsta tvekan.

På mindre än 30 minuter såg förrådet riktigt beboeligt ut. Fint, luftigt och precis som jag vill ha det. Bakom mig, dvs ute på gården, stod min livlina. Hans uppgift var att ta emot ratet som jag kastade ut. Hans uppgift var att organisera så att allt skulle vara sorterat och KLART.

Jag fick en CHOCK när jag klev utanför min förrådsdörr… utanför låg det en miljard påsar, prylar, krukor, kartonger, sladdar, kontakter, tapetrullar, skor, leksaker, möbler, plasthinkar, sopsäckar, stavar och skranor. Saker som skulle bort… -iMORGON!

Såå med möda fick vi organisera in allt igen på något vis. Nu är det i alla fall greppvänligt när gummi-tarzan kommer med sitt släp och mamma-ugglan sitter på passagerarsidan. Började undra om jag skulle märka upp saker som INTE skall iväg för nu e ju risken stor att både fotbollar och stolar ryker.

Ringde därför upp ugglan när det var klart och hon häpnades över effektiviteten denna torsdagseftermiddag, det visade sig att jag är hemma när dom kommer för att hämta ratet.

Efter denna attack av feng-shui har jag således inte gjort ett skvatt mera denna afton mer än att betala mina räkningar. Jag börjar därför vara riktigt redo för helg :-)

//a

 

2 kommentarer

Att synas och att bli sedd…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag tycker det är humor att se människor som vill synas till varje pris. Jag kan börja fnissa i soffan när jag ser på TV och någon i publiken håller på sträcka nacken ur led för att dom vill komma med i rutan. Å jag tänker jo visst tusan syns du men har du verkligen blivt sedd?

Har en underbar människa i mitt liv som återkommande och ihärdigt hävdar att han inte syns. Å jag hävdar lika ihärdigt att han är galen. Vi var och lunchade på stan i måndags. Vi stod å skrattade och pratade rätt länge med killen vid disken och i samband med att vi betalade maten betalade vi även för kaffe EFTER maten. Det var inga problem, bara att komma å säga vad vi ville ha när vi ätit.

Efter maten gick min (tydligen osynlige) vän iväg för att hämta våra kaffekoppar. Han kom tillbaks HELT f.ö.r.s.t.ö.r.d "-Jag syns verkligen inte" sa han upprört. Vad snackar du om frågade jag förvirrat. Det visade sig då att killen vid disken inte hade en susning om vem han var utan hade tänkt ta betalt för kaffet IGEN! 

Inte nog med detta trauma, kaffet som tog XX antal minuter att frambringai var i sig rena skämtet. En dubbel macchiato rymdes i en liten kopp som var mindre än mamma-ugglans ostindiakoppar, och den dubbla cappuccino låg och skvalpade i botten av en dito lika liten kopp. Skumt var ordet och dåligt var det!

Så min fråga är: Att synas -vad är det?! What is it som gör att vi inte bara SER utan även minns någon eller något? Att blogga kan vara ett sätt att synas -men är det att bli sedd? Att synas är en sak och i det fallet är jag lika osynlig som min vän. Att bli sedd är något helt annat.

Så du ljusa människa som berikar mitt liv, jag tycker du kan lägga ner nojjan över om du syns eller inte. Det är viktigare, i min värld, att du är sedd av dom som du valt att visa dig för…

//a

Mellan brus och tystnad….

Av , , 4 kommentarer 7

Livet är en ketchupflaska mellan varven. Det händer mycket och jag hänger bara med. MEN jag hinner inte med mina egna tankar. Jag vet ju att jag har några "där ute" som läser min blogg och någon har kommenterat att det nu var länge sedan jag skrev. Ja, det blir så ibland. Ibland får jag vara tyst och bara vara där jag jag behövs istället.

Har ju tänkt skriva om poliser och väktare, om Hurricane och skön ansiktsrelax på hud.nu… Istället har jag varit nära mina vänner som behövt prata. Jag har firat pappa gummi-tarzan och jag har jobbat. Det har varit möten sent på kvällarna och fritidsverksamhet för glada barn hemma. Allt sånt som är livet. Allt sånt som jag älskar. 

Jag är ju (å jag citerar) satan så komplicerad. Därför ser jag framemot att göra ett besök i ensamheten. När mycket händer och när det är människor runt mig hela tiden behöver jag få tid ENSAM med mig själv. Det är DÅ jag skriver. Kommer aldrig kunna kräkas fram inlägg bara för att… Det är poänglöst för MiG.

Läste en gång en intervju med Malin Berghagen där hon sa något i stil med att "det är i tystnad/stillhet själen hinner ikapp" -Jag förstår exakt vad hon menar -Gör du?Detta var min microstund i ensamhet och tystnad, nu väntar en lång arbetsdag/kväll ute i bruset

//a

Soff-fynd och Omega-3…

Av , , 2 kommentarer 7

En gång hörde jag en läkare på TV använda termen ”Pellesnusk”. Han pratade grundläggande hyggien och menade att man inte behövde bli/vara Pellesnusk. Med tanke på detta brukar jag rätt ofta göra sånna där dammsugningar hemma där man verkligen dammsuger ALLT! I synnerhet i och under soffan.

Dagens dammsugning resulterade i följande fynd: en legobit, en nintendopinne, en slinger, en fingergborg, ett halsband, två hårspännen, 10 cent, ett lock till pokémon tinnbox, ett angrybird klistermärke. Hur kan vi ens sitta i soffan utan att märka allt? Behövs inte några besök på  någon loppis, jag behöver bara dammsuga soffan för att göra fynd!

Under tiden jag gjorde dessa fynd har jag harklat mig och hostat. Ty idag fick jag höra såååå mycket bra om Omega-3! Jösses, jag som är allergisk mot fisk och skaldjur, jag som aldrig ätit eller äter fisk… hur kan jag ens stå på benen? Fungera? Ha en näthinna? En hjärna? Mina DHA och EPA reserver måste ju eka så tomma att det är svarta hål

Å ännu mera ångest -HUR tänkte jag när jag var gravid?! Herregud?! Foster måste ha MASSOR med omega-3 (DHA) under tiden därinne i magen och det är morsan som skall stå för serveringen. MINST tre gånger i veckan ska vi mumsa i oss feta fiskar!Under graviditeten åt jag någon enstaka fiskpinne  -that’s it! Allt annat totalt omöjligt! Å som det lät borde ju min son vara blind och ha allvarliga fel med tanke på hur usla förutsättningar hans moderkaka gav honom!

Men det är aldrig försent! Bara att börja knapra kapslar. Både vuxna och barn, gravida och ammande, skynda och köp högkvalitativ omega! Sagt och gjort jag köpte raskt en burk till min son. Då proteinet är borta ur oljan skulle det inte (nog) vara ett problem för allergiska!

Den skulle vara så god att tugga! Å för att demonstrera tog jag själv en kapsel och började tugga. Det sa ”plopp” i  munnen när jag tuggade igenom skalet och oljan rann ut i munnen. Mjoo den smakade inte alls helt illa. Sedan svalde jag ner det hela. DÅ kom smaken -Den kompakta fisksmaken.

Häcklöpte över dammsugare och väskor till toan, här ska spys tänkte jag. Stod och svalde och spottade förtvivlat. Hrrrrmmmmm… hrrrrmmmmm… Hur kändes halsen?! Inga tecken på akut anafylaktisk chock… Bara lite klåda, lite röd i ansiktet och lite ont i buken. Fiskolja var alltså ingen hit i den här formen för mig… Får testa något annat -eller inte!

Nu skall jag re-la-la-laxa och det innebär numera att spela appen Ruzzle tills ögonen går i kors! Jag vann ju faktiskt i afton över en random-player som jag kämpat mot i flera dagar.. kanske var det den där rackarns kapseln som trots allt förtret, gjorde något gott för mina nervsignaler :-)

Simma lugnt

//a

 

Departure…

Av , , 2 kommentarer 6

Blogg till darling L och storebror!!!!!!!!!!!!!… Äääääääääntligen….. I did it!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tror jag måste gråta en skvätt av lättnad

Här är tiderna:

Domestic departure: 12:50 International departure: 16:40 (arrival 19:05) Pick-us-up….?!

International departure: 9:35, Domestic 14:45 (Gummi-Tarzan pick-us up?!)

//a

2 kommentarer

I missed…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är ju hälsosamt och nyttigt och friskt och miljövänligt och uppfriskande och billigt att CYKLA till och från jobbet. Men idag, på väg hem i detta eviga regnande så erkänner jag… Jag saknade min BiL trots alla goda argument i världen.

Nu ska jag se om jag kan torka upp i väntan på pastan och sedan skall jag ta mig an det där projektet som legat och malt runt i flera veckor. Att boka flygbiljetter.

Seriöst, hur svårt kan det vara?! Näe det är inte alls svårt per se, det är bara att boka. Men när man skall ha anslutningar hit och dit, tänka på kiddo som kanske inte kan galoppera som en antilop mellan terminalerna mellan inrikes -utrikeshallarna så är det i alla fall snudd på sammanbrott i min värld.

Jag tar utrikes först, inrikes sedan… ja, så gör jag… eller ska jag göra tvärt om?! Va less jag blir på mig själv. Jag tar MAT först sedan biljetter -det blir nog bäst. Innan denna dag är över skall jag överlämna ankomst och departure-tider till min svägerska!

//a

Vinterdäck och glasögon…

Av , , 6 kommentarer 9

Jag behöver nya däck till bilen och det är liksom ingenting att tumma på. Säger däckhotellet att det är dags -Då lyssnar jag! Men för den skull behöver det ju inte betyda att jag tycker det är KUL. Inte en festlig utgift. Det bara ÄR så. Inte en SJÄL observerar att man har nya däck på bilen -inte i min krets i alla fall och själv har jag då aldrig sagt till någon ”-Men du.. har du nya DÄCK till bilen?!”

Svägerskan behöver nya glasögon och hon konstaterade att utgiften är lika tråkig som att köpa nya vinerdäck till bilen!. Det här begriper nog bara människor som också har glasögon.

I mitt fall är glasögon SNORDYRT. Å det har inte ett skvatt med bågen att göra. Jag upplever mig själv som mer eller mindre en mullvad utan glasögon eller linser. Jag ser men ändå inte. Å därför kostar GLASEN i sig vääääldigt mycket. Har du nya glasögon får man höra det kommenteras väldigt ofta och väldigt länge. Därför gäller det att välja ”rätt”.

Att köpa däck är ju liksom ”Just Do it” men glasögon -då ska det våndas, bågar skall prövas in absurdum och man ska grubbla hit och dit. Det måste bli rätt -för så lång tid frammåt som möjligt! För glasögonen skall ju hänga på näsan varje dag och man får banne mig köra med dom lika länge som dom nya däcken till bilen -MINST!

Det är ju inte så jätteroligt att stå där med sina nya glasögon (som man vet att man måste leva med i x antal år frammåt) och så börjar ens barn asgarva och konstaterar att man ser ut som gubben från M*A*D-tidningen! 

Såååå…. Däck fine, säg vad jag ska köpa! Glasögon -låt en jurry bestående av MINST ett barn komma till tals innan du fattar beslutet!

//a

Lycka är…

Av , , 8 kommentarer 9

Satt och funderade på det  här med affekter… Det som är rent biologiskt och inte psykologiskt. Då slog det mig att just GLÄDJE är en svindlande kort affekt. När det gäller affekter är dom ju även smittsamma och det tror jag alla vet om. Är någon sur och vresig blir man lätt sur och vresig själv. Är någon glad och bubblig drar man lätt på smilbanden själv.

Just GLÄDJEN fyller ju ingen livsavgörande funktion (den har inget överlevnadsvärde)  kanske just därför den är så mikroskopiskt kort!? Glädjen är viktig i våra liv för relatoner och inlärning. Glädjen får oss att känna lust och får oss att må bra och glädjen får oss att hålla uppe ett intresse för något eller en ny person.

Jag kan ibland drabbas av en glädjevåg och det slår mig att det är över mycket små saker. Som att se mitt barn sova lugnt i sin säng! Att se ett vackert rönnbärsträd i höstsolen. Att jag engagerat mig i något nytt i arbetslivet som är rysligt intressant. Att veta att jag har människor i mitt liv som jag älskar och som älskar mig -då kommer den där vågen och sveper in.

När jag var liten gick ett barnprogram, kan det ha hetat Lördagsgodis? Där hade dom en sekvens som hette just "Lycka är…" och så kom bilder på en god tårta, ett kalas, en kattunge, en lillebror etc.. Det var lycka ur barnsperspektiv. Å det slår mig att det är exakt så det är för mig -än idag! Små saker -enorm känsla.

Vad snackar vi för tid man känner glädje-affekten (rent biologiskt)? 

4 sekunder

Underbart är kort! Allt annat är skuggor och minnen

//a