Bon Voyage…

När min bror och svägerskan flyttade utomlands första gången grät jag hejdlöst! När vi vinkat av dom på flygplatsen och jag tog plats i mitt nya hem (deras gamla) började jag hulka okontrollerat när jag såg en halvt äten knäckemacka och en gammal te-påse i slasken som dom lämnat efter sig. Det var traumatiskt, kändes som att dom försvunnit för gott..

Andra gången dom flyttade var jag lite mindre förtvivlad, jag påminde mig att det gått bra förra gången och att det faktiskt var relativt roligt att åka och hälsa på.

Tredje gången var det liksom bara "what else is new?" (å så grät jag i smyg).

Jag är lycklig när jag är nära dom jag älskar. När min bror skulle flytta första svängen sa han åt mig "Kom ihåg Anna, att hjärtat känner inget avstånd". Det är sant. Dom vi älskar har vi nära hela tiden i våra hjärtan. Å hur filosofisk vi än kan och må vara är det ändå så jädra skoj när man får träffas å kramas på riktigt!

Denna tisdagkväll kramade jag min svägerska och mina tre strålande nevöer. Den yngste som hotade med att börja skrika så att rutorna skulle explodera tog ett litet hopp i luften när jag kom fram rusandes och gav mig en kram. Lycka! Denna onsdag sa jag Hejdå till en vän som gav sig iväg på en lång resa. 

Nu är snart helgen här och jag ser framemot en söndag med hemmet fullt av "La familgia" och jag önskar min fina goda vän det allra bästa på sin resa!

Bara kärlek!

//a

Etiketter: , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>