Reflektion kolon….

Av , , 2 kommentarer 7

Efter middagen ville sonen ta sin multivitamin köpt i Schweiz. Mulitvitamin för barn i form av gummibjörnar (sans sucre). Den burken är inte lätt att öppna då den är barnsäkrad. Vi började prata om alla saker som Ipren, klorin etc. som man har hemma som är barnsäkrat.

-Va bra att allt farligt är barnsäkrat precis som sprit sa han å kilade iväg.

Jag insåg ganska direkt…att det mesta som är olämpligt för barn är barnsäkrat, men banne mig, spritflaskor är lättare att öppna än mjölkförpackningar…. Ganska märkligt om man tänker efter då vi är så otroligt rädda för allt barn kan råka få i sig.

//a

2 kommentarer

The magic number…

Av , , Bli först att kommentera 7

När jag besökte bror i alpernas vackra land -Helvetica- konstaterade jag att deras hem är…lugnt! Det är fridfullt. Det är… flödande, rent och ljust. Det finns inget "tjafs" som ligger å skräpar och stör, inga gardiner som snor ljuset och samlar damm. Jag antar att det är just det som är feng-shui i hemmet.

En kväll började vi prata om att hamstra på sig saker. Det är ingen bra idé. Det är bara drygt att hantera. Både mentalt och fysiskt. Dom började båda fnissa och frågade om jag visste hur många smörknivar mina päron äger. Jag hade ingen aning. Svaret var 17 stycken! Dom fnissade och undrade vad dom skulle göra med 17 smörknivar. Jag fnissade också och tyckte det var stolligt.

Igår när jag skulle göra iordning en smörgås åt min son drog jag ut kökslådan. Tittade i facket för smörknivar… Den var ganska rejält full. Massor med olika färger och former. Då kom jag att tänka på det där talet 17. Jag kollade diskmaskinen, sedan började jag räkna mina egna smörknivar. Jag ägde 11 stycken var av fyra av dessa är så fula att dom stör mig varje gång dom åker fram. Utan att blinka kastade jag bort dessa fyra.

Därefter gick jag vidare till skåpet med mina muggar. Hur många behöver man egentligen? Där längst bak stod sex muggar från IKEA som jag ALDRIG använder. Dom är fula, repiga, gammla och skruttiga. Dom åkte också.

Då jag fortfarande är aningen klen står julen orörd i förrådet. DÄR är nästa rensningsobjekt. Förra året reducerade jag ner mina FEM lådor julpynt till TRE. Var av en är sonens egna tomtar och bollar. Jag tänkte köra seriös feng-shui i dom lådorna på nyårsdagen när julen skall ut… Då är jag minst sentimental!

Tills dess konstaterar jag att det inte var TRE, inte SJU, inte olyckstalet 13 eller ens 18 som var mitt magiska nummer. Det var udda nog 11 jädra fula smörknivar!

//a

Jul-kräkar’n….

Av , , 2 kommentarer 7

Att ligga hemma med en stollig lever har tydligen oanade konsekvenser! I går kom min son hem till mig och min fina vän tyckte det var lämpligt att vi kom hem till henne å hennes barn och käkade middag! På så sätt kunde jag fortsätta vila och jag var välkommen till bords i joggingbyxor!

Vi tackade tacksamt ja och gick den korta sträckan på ca 120 meter och jag konstaterar att julen är här! Började verkligen fundera om det var i helgen det är första advent ty överallt verkade julen flängt fram som en hastig attack av vinterkräksjukan! Från noll till hundra över några dagar… I år tycks folk ha dragit igång en vecka i förväg…but why?

Jag vet att min vän älskar julen så att det kunde vara jul i hennes stuga var jag beredd på, men i ALLA stugor?!? Nej det var jag inte alls med på! Av någon anledning kommer julen tidigare och tidigare varje år, själv längtar jag efter alla ljus och fina glittrande saker. Jag älskar julen men det räcker så bra med fem veckor, första advent -Då får julen explodera i mitt hem -å på nyårsdagen…. åker den ut!

Så idag är det en lugn dag med sällskapsspel, livlinan och barn. Jag håller mig mest i rodelposition med en kurrande katt på magen :-)

//a

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Min lever och jag…

Av , , 4 kommentarer 7

Det går ju att le och vinka eller så kan man vara ärlig och säga att ibland suger livet mer åt det sura hållet än det söta! År 2003 började en läkare på en vårdcentral intressera sig för ett förhöjt levervärde som envetet följde med mina provtagningar. År 2004 genomgick jag en leverbiopsi (vilket jag aldrig någonsin kommer göra i vaket tillsånd EVER igen!). Man började gissa och spekulera i att jag hade en kronisk sjukdom i levern men biopsin som dom tog var "inkonklussiv" och därför lades det åt sidan. Det kändes blott som en  lätt sur karamell i godispåsen fast biopsin var sur som en kaskadkräka….

Dagarna, månaderna och åren gick och 2010 började det bli riktigt löjligt. Jag fick vid ett tillfälle åtta munsår (som krävde 15 compeedplåster för att täcka) öroninflammation så jag trodde hjärnan var på väg ut genom örat och samtidigt mådde jag jävligt illa. Jag åkte in och ut på NUS. Den här diagnosen som svävat däruppe i luften började viskas igen. Vaga antaganden, tveksamma fundersamma läkare som kliade sig i huvudet (ja, det är min uppfattning). Det började kännas oroväckande och lite väl surt för min smak!

November 2010 var jag inlagd på NUS. En sköterska kom och skulle ta prover och sa    "-Jaha, Du HAR primär skleroserande cholangit (PSC)! Är du uppsatt på transplantationslistan?" Bara så där… Mina ögonbryn åkte upp till hårfästet, jag kände hur min hals sträcktes och huvudet åkte upp som ett periskop och varenda hjärncell aktiverades. "-Öhhh… nej… det har jag inte hört… inte vad jag vet… eller?!?!?!?!?" Jag hade vid det här tillfället inte ens hört att min läkare sagt att det var PSC jag hade. Vid det här laget upplevde jag livet surare än surt, det var banne mig pure acid!

Därefter följde många långa stunder vid datorn, googlandes va fan det handlade om. Jaha… prognos… 18 år… sedan +10 år OM man transplanteras framgångsrikt… Jag förklarade bara rak av för mina päron att skulle det behövas ville jag gärna ha en bit av deras lever. För i Grey’s Anatomy räcker det minsann med en bit av levern så kan den växa till sig. Min bror åkte också upp på min mentala lista. Dom enda som jag var bestämd över som inte skulle stå med där var min son och mina brorsöner. Alla andra var potentiella livlinor och det var en bit av deras lever jag ville åt. Jag blev Hanibal Lector fast inte i avsikt att avnjuta deras lever med ett glas Chianti!

Jag pratade med kirurger, medicinare och frågade: 18år… är det från 2003 när det BÖRJADE eller är det 2010?! Alla jag pratade med lugnade mig. MEN det tog tid innan jag de facto kunde ta det lugnt. En diagnos kan vara skrämmande. Det tar tid att processa, acceptera och att hantera. Levern är full av gångar, dom gångarna kan förkalkas när man har PSC. Jag har inga förkalkningar INNE i levern bara i en gång utanför MEN löken på laxen och grädde på moset är att man har förhöjd cancerrisk i detta område. Huvva… läget var fortfarande batterisyra… bilbatterisyra surt…

Idag upplever inte jag att livet blir surt längre när det händer. Det är vad det är. Vila, återhämtning och därefter move on. Det jag har uppskattar allra mest är en klockren kirurg som berättade i klartext för mig vad planen är för mig. Å hon förklarade att hittar man en enda cancercell skickas jag till Huddinge, där skär man bort allt inklussive en bit av levern. Bara så där! Kan låta galet, men det var skönt att höra att det ens var möjligt då min uppfattning (tackvare google) var att cancer i det området var lika med tack och godnatt!  Då återfick livet sötma trots allt!

Jag tror att det hjälper att man kan se på sig själv med både kärlek och humor. Att vi må agera irrationellt på grund av googles-information, att vi måste få måla fan på väggen för att slutligen kunna landa i det enda faktum som faktiskt är intressant: Hur vi mår, här och nu! Om 18 år -vem vet det liksom?!

Så NEJ jag står än idag, inte uppsatt på transplantationslistan. Mina anhöriga behöver inte vara oroliga att jag skall komma och dra i deras tröjor på jakt efter en bit av deras lever och Ica Mariehem får fortsätta sälja kokt skinka åt mig i parti och minut. Å denna gång, när det åter knäppte till och blev trångt i gången har jag hittat Vampires Diaries att roa mig med tills krafterna är tillbaks och jag åter kan vara på plats och le och vinka….

//a

 

Glans över sjö och strand…

Av , , Bli först att kommentera 8

Johan Glans! Denna människa fick mig att skratta så jag tappade ljudet igår. Jag skrattade så jag började hosta. Jag såg den "riktiga" föreställningen på Aula Nordica tillsammans med så många andra lyckliga människor som under 90 minuter bara fick "vara". Hans strålande och på pricken klockrena monolog om hur pinsamt det kan bli i en hiss när man måste nysa. Ja, den satte sig i mig som en smäck. Å när jag skulle sova senare, låg jag bland mina kuddar och började skratta hejdlöst. Kan ju bara tacka för upplevelsen!

Det här med nysningar har varit ett centralt tema då mamma-ugglan inte får nysa med stängd mun, vilket resutlerar i höga nysningar som får blodet att frysa till is i mina öron! Sedan är jag dessutom rik på erfarenheter då man står med en kund och själv vill nysa och inte får… Pressa tungan mot gommen brukar vara effektivt! Men ugglan, hon ho-ho:ar i högan sky så det skräller i klockorna där hemma hos dom. Fridfull middag hos dom är just nu uteslutet!

Nu är det dags att börja ta av sockorna och dra på paltorna och ge sig iväg för en annorlunda kväll/natt på jobbet. Skall bli ytterst intressant. Bör nog åka förbi Godishuset först… kan nog uppskattas av mina kollegor och behövas av mig själv :-)

Har en skön lördag i sällskap av Pink och pärlor. Man skulle kunna säga -i Minecraft termer- att jag är i "creative mode"Har börjat projekta för att piffa upp mina synnerligen tråkiga vantar. Får återkomma med resultatet. Flipp eller Flopp typ! i övrigt har jag hunnit med en film och skamliga förslag -Mitt liv är och förblir ljuvligt oförutsägbart

Up and away..

//a

Den Kinesiska muren…

Av , , Bli först att kommentera 8

"…är så lång att man skulle kunna kanta runt hela Sverige fyra varv." förkunnade min son från baksätet. "-Lite märkligt att jag vet det" lade han till.

Dom två vännerna var eniga om att det tagit 50 år att bygga muren och diskussion uppstod om HUR det kan komma sig att man kan bygga ett HELT stort HUS på ett år… men den där kinesiska muren, där behövde dom 50 år på sig för att bygga. Väldigt märkligt tyckte dom diskuterande 8-åringarna.

Eller kunde det ha varit fem år?! Absolut kunde det ha varit bara fem år det tog med tanke på att kineserna är ett folk som är otroligt duktiga på teknik, väldigt duktiga på att jobba och slita ut sig konstaterade sonens vän tvärsäkert. Å när byggdes den egentligen?! -År 1.056 tror jag.. (före eller efter kristus framgick inte.) svarade min son!

Jag höll tyst vid ratten och var på vippen att lägga mig i deras dialog men knep igen. Det är så fascinerande att lyssna på vad dom har att säga utan att vuxna lägger sig i. Det enda jag hade på tungan som jag ville vråååla ut till dom är att kinesiska muren är det enda byggnadsverk som syns från månen men Bite me -kan jag ju konstatera så här lite senare.

Den kinesiska muren ÄR lång. Man har hela tiden sagt att den är 6.400km (den nutida muren) men dom senaste rönen säger att den faktiskt är hela 8.852 km. Muren är inte EN enda lång mur utan består av en serie murar. Det finns 24.000 vakttorn längst hela vägen som kunde hålla span efter fiender. Det var 300.000 bönder, soldater och kriminella som sattes i arbete och tio tusentals dog inom loppet av dom 10 år (!!!) det tog att bygga muren… Dom arbetare som försökte fly sägs ha murats in levande i muren som straff! Byggtid på 9-10 år sägs vara den "första delen" av muren, totalt kan det ha rört sig om 2000 år för rubbet. Men uppgifterna varierar via olika sajter. För självklart blev jag ju tvungen att börja läsa om denna mur som skapade sådan diskussion denna lördag i baksätet på min bil. Någon som vet? Så där härligt tvärsäkert?!

Ett väldigt intressant fakta är att den kinesiska muren inte alls syns från månen…….. -Det är en myt!

Vi lär oss nya saker varje dag. Idag fick jag lära mig en hel del om kinesiska muren, och att det enda "fakta" jag trodde att jag hade inte alls var sant. Jag fick också lära mig, nu i skrivande stund att om man trycker Ctrl + – så krymper bilden något förskräckligt, det var inte större än ett frimärke på skärmen. Det var så litet att jag blev tvungen att ringa en vän och be om hjälp.. å det visade sig att jag krypt web-läsarens fönster… Live and learn my friends! Live and learn :-)

Önskar alla en skön helg

//a

 

Slickar du på stålarna?

Av , , 6 kommentarer 9

Det finns många saker jag inte förstår och en av dessa saker är: Varför måste en del människor slicka sig SÅ grundligt om fingrarna INNAN dom skall "bläddra" fram sedlar ur börsen?!

  1. Jag känner först förundrad över dessa människor som har sÅ mycket sedlar att man måste blöta fingrarna för att bläddra i luntan som att det vore en telefonkatalog.
  2. Sedan tänker jag, men varför slicka på fingrarna när man gått och styrt runt en kundvagn, burit en kundkorg, åkt buss etc etc… Fingrarna kan omöjligt vara rena.
  3. Slutligen tänker jag på den som ska ta emot dom lätt fuktade sedlarna och så nästa kund som åker på att få tillbaks just DEN sedeln i växel man kan ju ibland se ett blänk av saliv på sedeln där fingrarna trevat fram…

What is this?! Extremt torra fingar? Ett invant beteende? Ett sätt att visa hur mycket pengar man har?! What?! Själv känner jag lite spontant -yuck!

//a

6 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Ugglan ska sova…

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag var det dags för mamma ugglan att säga tack och godnatt och börja andas in den sövande narkosgasen. Vi har väntat ett tag på denna operation. Att veta att det är "något" (i.e tumör av okänd karaktär) som växer i skallbenet är inte en rolig vetskap. Man vill veta VAD och gärna VARFÖR.Så efter lunch åkte jag upp för att vara vid hennes sida och för att få vetskap om vad i tusan det är som växt och tryckt mot synnerven.

På plats låg ugglan i en säng och var vaken. I pannan hade hon en stor svart pil ovanför vänster öga. Jag kastade fram zyx så fort jag kunde men hon var inte alls öm i halsen! Vi satt där och höll varandras händer. Båda oerhört glada och lättade att det var över. Hennes syn var intakt och dom hade fått bort ALLT. Och det bästa av allt var att det bara var ett osteom. Vilket innebär en bentumör.

Jag tänker så ofta på hur tacksam jag är att jag har människor i mitt liv som jag älskar. Att jag har min familj. Det har varit så mycket känslor nu senaste tiden. Att vara hos bror, att krama om honom, hans barn och min svägerska rör mig oerhört. Det är sällan vi ses men det betyder så mycket. I hjärtat finns inga avstånd… Jag har ett fåtal riktigt nära vänner som jag skulle gå genom eld och vatten för.

Å med jämna mellanrum, genom hela livet, tycks den där Cancer, Tumör, Sjukdom, Olycka komma och hälsa på. För varje sådant besök, hos någon jag älskar, eller hos mig själv inser jag att det är bara nuet vi har…. Nuet är allt. Det är ju väldigt märkligt att alla dessa tunga besök gör att livet ändå blir ljusare och mer fyllt med glädje-EFTERÅT! Det är en paradox men ändå så självklart!

Nu hoppas jag att mamma-ugglan får en bra och lugn natt -någonstans mellan dimma och verklighet och att hon kan komma hem imorgon. Gissar att både kisse och Gummi-Tarzan hoppas på det! Själv är jag så himla glad och nöjd i detta nuet. Har jobbat helg, sett två Bond-filmer och förhoppningsvis blir det bio i veckan.

Det är väl just det som är så innerligt charmigt med livet. Ena stunden sitter man på en pall i hallen och gråter och är rädd att någon man älskar ska dö och i nästa funderar man på om man ska ha en liten eller mellanstor popcorn till filmen… Livet får vara precis hur det vill, kontrasterna är underbara!

//a

Blow me (one last kiss)

Av , , Bli först att kommentera 5

Just nu rasar matchen mellan Löven och Vännäs och jag garanterar att det är hur kul som helst. Själv har jag tänt ljusen denna kväll för dom som idag lever i hjärtat och i minnet. Det är lite synd att vuxna förväxlar just denna dag med "Trick or Treat" dagen som alltid är den 31 oktober.!

Mina cookies gick åt idag på fredagsfikat och det var tur att dom var levererade i tid. Igår var det ju mycket Def Leppard och jag tänker fortsätta på musikspåret. Jag åkte och köpte en skiva som jag blev helt såld på under mina dagar i Zürich. Pink -The truth about love. Där kan man snacka om grymt bra texter. Å jag gillar texter!

Låten Blow me (one last kiss) är så jädra BRA! Både låten och texten "…I think I finally had enough/ I think I maybe think too much/ I think this might be it for us/ Blow me (one last kiss)/ You think I’m just too serious/ I think you’re full of shit…" Den andra stora favoriten (som de facto blivit min ringsignal) är Try. "Ever wonder ’bout what he’s doin´/ How it all turned to lies/ Sometimes I think that it’s better/ To never ask why…" Kan bara rekommendera alla som gillar bra texter att lyssna på denna donna!

En annan sak jag hunnit med idag INNAN jobbet var att faktiskt se Casino Royal.. Jojjo… Det är väl cirka 100 år sedan den Bondrullen kom med Daniel Craig i huvudrollen men jag har skippat dom. Fick nu ett hett tips att Skyfall skall vara riktigt bra. Så jag tänkte ta mig på bio och se den. Men då måste jag ju "uppdatera" mig! Tack för Apple-Tv…. Sparar Quantum of Solace till en annan regning dag!

Bond och Pink! En jävligt bra start på helgen!

//a

 

Pour some Sugar on Me…

Av , , 2 kommentarer 8

Plötsligt händer det… Fika-konstapeln på jobbet muttrar ur mungipan…"-Du vet att det är DU som har fika" Oh Yes! Hur skulle NÅGON våga glömma fredagsfikat?! Runt 9.00 tiden på fredagar börjar alla skruva på sig med något oroat i blicken om inget verkar dukas fram i fikarummet. Det börjar springas runt och kolla fikalistan… Vart är människan? Eller skit i det -vart är FIKAT?!

Landade hemma igår efter resan och har var tillbaks på jobbet idag. Direkt när jag kom hem tänkte jag att det bara var att dra igång baket a.s.a.p! Samtidigt som jag började riva fram ingredienserna ställde jag in maten jag varit å handlat. Skulle bara hoppa upp och ta ner sockerpåsen ur skåpet ovanför kylen å då händer det….

Så fruktansvärt korkat! Jag river givetvis inte bara NER påsen jag får den över mig, innan för kläderna, i håret och över hela köksgolvet…å över matkassarna, väskan, över allt… å socker flyger fint. Fram med dammsugaren å så vidare med baket. Kom då att tänka på låten "Pour some Sugar on Me" med Def Leppard.

Ivrigt lämnade jag baket för att botanisera bland mina skivor och hittade raskt åt min gammla "Hysteria" som utkom 1987 (och som jag faktiskt blev tvungen att köpa på cd senare!). Drog igång skivan och vilka fantastiska låtar det finns på den skivan!! Är det bara jag som lyssnat på Def Leppard?!

Var ju tämligen ung när det begav sig men idag började jag verkligen lyssna på vad dom sjunger e.g.e.n.t.l.i.g.e.n.. Animal, Armageddon it, Hystera samt Love and Affection har varit stora favoriter, dom slår an något inom mig än idag. Texterna är väl si så där upptäckte jag senare…

"…Such a lust for life, the circus comes to town. We are the hungry ones, on a lightning raid. Just like a river runs, like a fire needs flame. I burn for you…" "…I need your touch, don’t need your love. And I want, and I need, and I lust…" -Animal (Hysteria: Def Leppard, 1987)

Började kolla texterna till mina andra favoritlåtar men kan fan inte klura ut om det bara är horny sånger eller faktiskt vackra texter… Det vackra kändes tämligen svårt att se eller läsa mellan raderna… Så jag antar att det var horny hunters som skrev dessa gnisslande balader som än idag svänger och får mig på gott humör!

Å fikat är fixat… 55 cookies (två smaker) ligger och svalnar på galler!

//a