Polaris IndySport…

 

När jag var liten var vi ofta uppe i fjällen runt påsk. Jag var alltid grymt avundsjuk på alla som fräste förbi på skotrar. Jag ville OCKSÅ åka skoter! Så kom då denna påsk när vi varit på gränsen till vansinne just pågrund av en skoter!

FÅ IGÅNG DEN JÄ**LN…

Skotern = Det där jädra åbäket som följt med stugan och som enligt vissas utsagor skulle vara en riktigt "bra maskin". Den har säkert varit riktigt bra… Någon gång i början av 80-talet precis när jag satt och var avundsjuk på fjällen som 8-åring!

Vi har tidigare haft en kunnig ung man som gått igenom skrället och faktiskt fått igång den(Tack Filip och tack för ditt tålamod när han ringde!!). Därefter har Tarzan gömt maskinen långt inne i en lada. Men nu skulle den fram. Om den inte fungerade hade han en svag förhoppning om att den kanske skulle "försvinna" -därför lämnades nyckel i. MEN den stod retligt kvar och gäckade oss alla.

Det blev en principsak!

Tarzan låg ute dag 1 & 2 och hade samtliga verktyg framme. Han fick ta ipren varje kväll efter miljoner fruktlösa försök att dra igång den. Dag 3 anslöt sig jag och kiddo för att komma med tips. Sonen var helt inne på linjen "den har för lite bensin, för det har min pappa sagt!".

Det Tarzan upptäckte var att den startade OM man FÖRST lyfte upp den bak. Det var som att bensinen inte ville "rinna till". Sedan fick vi ha ett vedträ redo för att kunna fälla upp "huven" annars ramlade den loss.. typ… Han lagade en trasig slang och kliade sig i huvudet! Det fanns ju bevisligen någonform av liv i maskinen… varför ville den då bara dö?

Vid ett tillfälle när den startat skrek jag åt Tarzan att kasta sig upp och köra varpå han bara tryckte på gasen och lät den skutta iväg. Jag kastade mig bakåt redo att ta skydd i en snöhög, den hostade fram några meter och dog… mellan två klena träd. 

Tarzan övervägde att börja slanga bensin ur min bil men drog iväg 4 mil i sin egen för att köpa det på en mack istället. Nu jävlar skulle den starta. Fram med stora tratten och så klunkade vi i bensin! Han drog och drog och voilá den fräste igång utan att tvärdö!

VAD GÖR VI NU?

Så kommer då frågan. När man äntligen får igång en skoter som gäckat en på gränsen till sammanbrott efter dagar av frenetiska försök… Vad gör man då?! Fräser runt på sjön, åker runt och morsar på alla som sitter och pimplar och som njuter av stillheten och tystnaden? Stör friden i allmänhet? 

Vi tänkte, vi måste ta ner den till sjön och testa iallafall. Så igår kväll i skymningsljuset körde vi ett litet varv… Livrädda att stänga av den då vi inte visste om den någonsin skulle starta igen.

EGENTLIGEN…

…skulle vi ju bara få igång den för att kunna flytta bort den från ladan. Egentligen ville Tarzan bara ha den bakom bygnaden. Egentligen kanske vi hade kunnat fixa just DET betydligt enklare…

Det blev i allafall jag som fick köra enduro och maxa gasen för att dra mig över snöhögar och få den på plats! Det var faktiskt sjukt roligt. Det var värt allt. Det är värt att ha en ömmande axel! Och min son var djupt imponerad att JAG kunde köra en snöskoter! 

//a

Etiketter: , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>