Sandlådan för vuxna?

 Är internet sandlådan för vuxna?

Här kan vi peta på varann, berömma och bedöma andras sandslott. Vi kan lära känna nya personer och vi kan också kasta sand på varann om vi är på det humöret!

Via min blogg har jag utväxlat intressanta dialoger med andra bloggare, jag har mailat och fått mail från andra -personer jag inte känner I.R.L. och som jag förmodligen aldrig skulle ha snubblat över i verkligheten.

För vart träffas man som vuxen, för att bara snacka?! Krogen är inte rätt ställe. På jobbet har man redan dom dialoger man har. Men dom där nya perspektiven? Dom som är så uppfriskande och berikande! -Vart hittar man dom? Om man inte har vänner som delar alla ens intressen, vart hittar man då dom som gör det? 

Å behöver vi ens nya vänner och kontakter som vuxna?!?!?!?!?! 

Jag har hållit på diskutera detta fram och tillbaks med män och kvinnor ända sedan januari och det är en ytterst het och überkomplicerad potatis. 

Min slutsats är att:

Det är okej att lära känna någon ny människa av eget kön.

Det är inte okej att träffa en ny bekant av motsatt kön som vuxen OM du inte är singel. Annars är det snudd på ”konstigt” och osar suspekta motiv. Något är tydligen väldigt skumt på ett diffust och luddigt odefinierat sätt.

Å då undrar jag… När blev det hela så komplicerat? När blev livet begränsat? När kommer dom normerna in? VEM är det som sätter dom normerna?

Kan ju bara konstatera att jag bestämmer själv vem jag träffar eller inte. Finns det gränser river jag dem.

Frihet att välja är en gåva! 

//a

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer

  1. Betraktaren X

    För många startar det nog vid det första upplevda sveket.
    När bästa kompisen blev ihop med den där snygga tjejen som man spanat på och pratat så mycket om, men kompisen aldrig sagt ett ord om.
    När tjejen gjorde slut och direkt träffade en ny. Hade de inte haft ihop det redan innan hon gjorde slut? Osv.
    Trots det är begränsningen tragisk. Fram för mera öppet sinne för nya vänskaper!

  2. Anna H

    Svar till Betraktaren X (2013-04-10 08:00)
    Jamen varför alltid tro det värsta?! Usch för begränsningar! Det e lika panikartat som att sitta fastklickad med skor i cykeltrampor //a

  3. Helena Nilsson Springare

    MYCKET bra skrivet.. haha.. jag gillar sand-kastar-liknelsen!

    Och vi vill ju ha frihet vad gäller allt annat, men det är som du säger.. vissa saker anses kanske ”konstigt” när det händer på nätet!

    Kan man använda sociala medier på rätt sätt så är det ju fantastiskt och använder vi det på fel sätt så blir det ju mest pannnkaka..

    Så vad väljer man? Svaret är enkelt! jag vill leka i sandlådan UTAN att få sand i ögonen haha…

    Kram

  4. Anna H

    Svar till Helena Nilsson Springare (2013-04-10 08:24)
    Haha leka utan att få sand i ögonen!! Men kanske är det lite så att ”den som ger sig in i leken får leken tåla”?! Det är inte ok med sandkastning/näthat men likförbenat händer det!? Men Hörru, vinkelrät vidare va?! Vill du låna min hink å spade? :-) //a

  5. Anna H

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2013-04-10 08:46)
    Maria, nu talar vi inte mer om det traumat med cykeltramporna :-) Det har aaaaaaaaaaldrig hänt! ;-) //a

Lämna ett svar till Maria Lundmark Hällsten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>