Katt på taket?

Snacka om rörig natt… På grund av en katt! Om det då hade varit på grund av något annat skoj så hade jag kunnat tycka det var värt att vakna hålögd och börja minnas natten men när minnena enbart handlar om en katt som gör det eller det ja då blir man ju snudd på besviken 🙂

Runt 03-snåret tyckte katten att livet var tråkigt och ensamt och beslöt sig således för att pigga upp tillvaron med lite bus. Detta gjorde han genom att vanka runt mitt huvud och samtidigt kurra högre än en motorsåg. Jag trodde att han ville gosa ner sig bredvid mig, varpå jag erbjöd honom plats. Den lilla manövern med handen resulterade i en katt-attack där katten på nolltid hade kastat sig över min arm och liksom klängt fast sig runt den. Varje rörelse från min sida resulterade i små gnaffande bett. Sedan sidostudsade han iväg över min mage och gjorde ett gigantiskt hopp ut ur sängen och han landade med en duns på golvet! Därefter satte han sig nedanför sängen och stirrade på mig.

När jag ignorerade detta och fortsatte ligga blixtstilla började katten böka i väskan som så lämpligt stod på golvet. Där hittade han en del till kiddos Wii U som fortfarande var inslagen i plast. Katten ÄLSKAR plast. Varpå han började dra runt den där saken runt trägolvet och samtidigt prassla allt han kunde med plasten. Jag klev upp, konfiskerade saken, stoppade ner det i väskan och drog igen. Sedan lade jag mig och blundade.

Två sekunder senare hör jag hur det börjar gnaffas och gnagas på en sladd, varpå jag placerar en kudde framför uttaget så att katten inte kommer åt sladden. Då hoppar katten upp på kistan bredvid min säng och börjar slåss med sladden som hänger på sänggaveln dvs min mobilladdare. Han mixtrar fram sladden med tassen och slamrar, varpå jag får gömma sladden under madrassen. Katten sur.

Katten drar då upp i fönstret och börjar slåss med rullgardinen. Sedan blir det tyst.

Då inser jag att jag har FÖNSTRET ÖPPET! Jag får smärre panik och ser för mitt inre hur katten nu galopperar runt på taket på uterummet. Kastar mig upp, drar upp rullgardinen och konstaterar att han måste vara Houdini om han lyckats ta sig ut. Jag står där förvirrad, yrvaken och kisar ut mot taket! Jag ser varken katt eller hör ett ljud. Jag rasslar tillbaks till sängen och får på mig mina glasögon, jag stolpar tillbaks till fönstret, slår tårna i sängen på vägen och muttrar för mig själv samtidigt som jag spanar ut.

Vart tusan ÄR katten?!

Min yra hjärna börjar äntligen fungera (mer än på reflex) så jag kollar i hallen, jodå, där på mattan har katten äntligen lagt sig för att sova. Han tittar på mig som att han vill säga ”-Men VAD gör DU uppe denna tid? Gå och lägg dig!”

Jag muttrar och kryper ner i sängen igen.

//a