Så stilla…

Lördagsmorgon började med Pokémonfilm om några sk ”Unknowns”. Kiddo och jag såg den tillsammans stilla i soffan.

Så ringde Ugglan och så ringde det på dörren -Där stod Tarzan redo att ingripa kring granen som lutade hemskt åt HÖGER! Så kom kiddos pappa för att hämta över sonen å där stod jag med håret i en tofs och visste inte vart jag skulle vara.

Kiddos få saker som skulle med över till pappan var klara, men att få på den stolliga killen kläder tog sin tid. Under den tiden hann Tarzan ge sig ut i förrådet för att börja riva ut sakerna som skulle skeppas till återvinningen. Vilket gjorde att jag slutligen stod där också!

Nu är allt och alla väck. Call me crazy -Jag tycker det är hur skönt som helst!

Jag sitter med en gran som bara lutar liiiite åt höger, och som är klädd med ljus. I övrigt är allt tyst och stilla. Förrådet är åter åtkomligt och jag har inte ett ”måste” denna dag! Så fruktansvärt SKÖNT att få äga sin tid och med vilja välja vad som skall göras eller inte!

Det är en underskattad gåva -Att äga sin tid!

//a