Från catlady till Arnold?

Jag är ju en kvinna som vill ha tillvaron organiserad -Jag gillar mål och målsättningar och jag gillar att ta mig tid att bestämma mig för vad som skall bli min nästa utmaning!

Nu är det ju så här att hEla förra året gick åt till att hitta möjligheten att jobba trots att jag har gallkramper som är och förblir kroniska (enkelt uttryckt!). Det var banne mig disciplin a’la strypkoppel att hålla sig till den målsättningen. Visst kan det te sig tråkigt att avbryta allt annat för att hänge sig åt jobb och pussel… Det krävdes dock för att nå den vardagen jag verkligen vill ha! Totaly worth it i slutändan!

Nu är det läge för nästa målsättning. Förrutom klorbad på badhuset tänker jag börja träna. Löpningen som jag började med i maj som gick så bra tills jag fick den där förhatliga hälsporren har grämt mig som ett skavsår. Den verkar ju onekligen vara här för att stanna! Så jakten på Runners high får vänta…

Därför är det back to basic träning som gäller för min del! Jag har alltid uppskattat när kroppen KÄNNS stark -Men det är nu så länge sedan att jag blir lika förvånad när jag i överhuvudtaget känner AV en muskel idag! Som härom veckan fick jag träningsvärk i biceps på BÅDA armarna för att jag hade a) tung handväska och b) tung påse att släpa runt på Arlanda i en evighet…

Alltså är träning prio 1 i min tillvaro -Börjar JAG få träningsvärk av min handväska måste jag spontant säga att det känns som att det är dags!

Alltså har jag trotsat illamåendet och varit ute och gått i snögloppet! Jag har njutit vid min iMac (snudd på sjukligt förhållande så fort Lenovon dyker upp i tillvaron!) och lyssnat på musik! Alltså är jag laddad att återvända till katten och se om han är sugen på att jaga prisman lite till runt mattan! Alltså är livet väldigt gott oavsett om magsjukan slår till eller inte!

Perspektiv har varit vad jag behövt denna helg… och insikten att jag saknar mina muskler 🙂

//a