Uppe med tuppen…

Ute på isen stod en stor, långbent, vit fågel och tutade! Den verkade ha frusit fast efter en smärre evighet bredde den ut sina vingar och svepte iväg över isen.

Jag sitter med morgonkaffet och kliar huvet och konstaterar att det spelat föga roll att jag är uppe i ottan. Tanken var att det skulle vara någon form av morgonfrost och att den gungiga, leriga vägen skulle vara lite frusen och lagomt stel.

Men NÄR blir det någonsin som man tänk sig?!

Inatt har det REGNAT! Jepp… Vägen är blötare än ever och jag tar med skyddsglasögon i bilen för att undvika lersmet i ögonen vid eventuell påknuffning…

Blir högintressant hemresa! 😀

//a