Se där…

Sonen tyckte att jag kunde diska om den DÄR gaffeln… Å dom DÄR knivarna… Å… vad ÄR det egentligen?!

Ptja… det ser ut som lite rost… på dom rostfria besticken konstaterade jag och lovade honom att diska om dom. Sedan kom jag på en sak…

Fick inte jag bestick i julklapp?!?!

Jojjomensan… Prydligt instoppat i en fin låda, i en av garderoberna, inne i skrubben, DÄR låg dom nya fina besticken –ALDRiG använda.

Det är vid just denna typ av ögonblick jag blir så sjukt less på mig själv –VAD väntar jag på?! Nobellmiddag hemma hos mig eller? NÄR tänkte jag att dom skulle bli ”lämpliga” att ta fram?!

Eftersom jag sedan länge dissat konceptet ”finkläder” beslöt jag mig att det var hög tid att dissa konceptet ”finbestick” -”Finglas” har jag redan fimpat och använder i stället så ofta jag kan, jag blir glad av glasen helt enkelt, dom är vackra och smäckra och gör en vanlig vardagsmiddag till en mycket trevligare upplevelse.

Passar ju således ypperligt att få duka med fina bestick hädanefter alltså…

Den som spar har onekligen kvar…

//a