Inte för morsor…

Av , , 2 kommentarer 18

Jag vill hävda att parkour inte riktigt är för alla. Det är bevisligen inget för mig!!! Å då har jag inte kört parkour i stadsmiljö utan parkour i skogen, i djup snö, över stenar och högar. Med fantasi är allt möjligt! (I vissa fall behövs vÄldigt bra fantasi!!!).

Snöskoter har jag också hunnit störa nejden med.

Så dag 1 av sportlovets första helg har gett MiG en massiv blåning på smalbenet samt ett eventuellt blåöga. Jag har ont i knäna och handlederna MEN det var sjukt smart att köra dom fodrade smidiga skidåkarbyxorna under täckbyxorna.

Jomen absolut vi kommer sova gott i natt men först ska jag och sonen poppa på den ”konstiga maskinen” som sonen hittade i en gömma.

En klassisk transistor! Ja det var något nytt att trycka på 🙂 Jag är faktiskt grymt imponerad av ljudet som kom ur denna Blaupunkt och självklart fungerade det utan krångel!

Nä, lite mera ved på brasan kanske!?

//a

Fu**ing kallt…

Av , , Bli först att kommentera 17

Något som blivit ett ständigt diskussionsämne i hemmet är det här med SPRÅKET. Närmare bestämt det här med att det faktiskt GÅR att säga en mening utan svordomar.

Svordomar har tydligen en stark lockelse och allehanda varianter testas nu till höger och vänster. Ja, inte av mig, jag behärskar tyvärr redan dom flesta, utan av sonen.

Det är i det perspektivet jag själv blir svordomarnas-Anticimex och vill utrota vartenda ord.

Det.låter.riktigt.illa.

Tro mig, jag skyller varken på skolan, Skype eller kompisar -Detta tar jag på mig! Å så lär jag mig nya ordkombinationer utan kraftord! Och så bannlyser jag med absolut noll tolerans vissa ord. 

Två nya uttryck har hörts denna vecka ”satfläsk” (från reklam) och ”fucking ful”.

I fallet ”fucking ful” var det en helt spontan reaktion på en orm som jag försökt göra… Jag kunde faktiskt inte ha kommit på en kraftfullare beskrivning av skapelsen -Det VAR en styggelse! Maximalt osnygg helt enkelt.

Så, hemma råder alltså storstädning med kvasten för att hålla språket på städad nivå.

Därför blev det väldigt kontraproduktivt när jag gick mot bussen imorse. Det blåste hejdlöst och var riktigt kallt. Håret stod som en piassavakvast och blåste för mina ögon. Jag tänkte ”-Det är fucking kallt idag” och så konstaterade jag att jag är exakt lika påverkbar som sonen.

För många står sportlovet för dörren -Jag är tacksam över fredag och fredagskänslan! 

Och när jag beger mig hemåt skall jag enbart tänka att vindarna ute är friska och vårlika, inte ett fult ord skall vispa igenom mitt språksinne…

…jag är, om inte annat, f.r.u.k.t.a.n.s.v.ä.r.t optimistisk!

//a

Make them proud…

Av , , 2 kommentarer 13

Det har hänt något! Jag har insett att man kan lära gamla hundar sitta!

1. Tarzan kommer spricka av nöjdhet…



Jajjemen i lördags när jag var i stortsett ensam och handlade på Coop (när resten av Umeå, Västerbotten, Sverige satt och såg på mello-deltävling) hade jag med mig en PÅSE in ! ! !

Både Tarzan och Ugglan kommer jubla över detta faktum då jag inte känner någon annan som med samma vana och trogenhet alltid har med sig sina röda Auchan-kassar från Frankrike när dom handlar.

Det är både ekonomiskt och miljövänligt att ta med sånna här kassar men jag tycks alltid GLÖMMA!

Men nu, kom jag ihåg! Jag är helnöjd!

2. Min svägerska kommer få frid…



Jag brukar alltid lägga upp samma status, både här och där, när jag gjort pressad potatis nämligen: ”Varje gång jag äter pressad potatis undrar jag varför jag inte äter det oftare. Varje gång jag diskar potatispressen kommer jag på varför”.

Min svägerska har sagt 350 gånger (MiNST!!!) –Anna, spola med KALLT vatten!

Nuuuu har jag börjat komma ihåg det tipset (eftersom vi numera gör potatismos här ibland) och jösses vilken skillnad!!

Tack syster!

3. Frid i tvättandet…



Ja! Jag har ju helt ärligt rapporterat om hur anoying det varit när jag råkat få med toapappersrullar i tvätten! För att inte tala om hur dom stackars byxorna sett ut efter en sådan ”papperstvätt”.

Fick då tipset att köpa en sådan här pinne för att slippa ha rullarna drällandes på golvet.

Idag hittade jag äntligen en sådan hållare för 39 spänn. Köpt sa jag och hoppas att jag slipper fler missöden när jag ”tvättar i farten”.

Tack till dig som gav mig tipset!

Förändring. 

Framsteg. 

Allt ÄR möjligt!

//a



38…

Av , , Bli först att kommentera 16

Det finns vissa saker som får mig att hajja till…

Som när jag skall gå ut med soporna, stoppar fötterna i närmsta stövlar och halkar mig iväg mot soprummet. På väg tillbaks hemåt inser jag att jag har sonens stövlar på mig.

Hur gick det till?

Jag anar att han kommer bli lång… För det där avståndet i centimeter mellan oss krymper hela tiden, han är snart i kapp Ugglan, sedan är det mig han kommer efter!

Jag kan ha sonens skor…

Jag hoppas jag kan se världen en aning ur hans ögon då jag kan gå i hans skor…

//a

Vaccum -Ja tack!

Av , , Bli först att kommentera 23

Ha! Här har jag sovit gott, vaknat pigg men yr och mitt enda sikte denna morgon var Rusta!

Yes man! Har inhandlat förvaringslåda med tätslutande lock till sonens lego och sedan har jag köpt ett berg av vaccumpåsar! Här skall textilier förpackas. Jag gillar ordningen måste jag säga!

En sak som är högst diskutabel är den irriterande smärtan i höger arm. Klassisk överansträngning. Efter ihärdigt dammsugande. Har väl aldrig hört något liknande! Å andra sidan höll jag ju på hEla dagen igår. Påminner i allafall om den där ettriga värken jag fått efter att ha röjt sly för hand en hel dag 🙂

Kan passa på att lämna tips! Om ni vill ha delux parkering och kunna handla på Coop när det i princip är folktomt rekommenderar jag LÖRDAG kl. 20:16 när alla sitter bänkade för att se Mello. Klockrent och fridfullt!

Nu -Frunch!

//a

One….

Av , , Bli först att kommentera 19

The Magic One! The One…

En liten skalbagge a.k.a pälsänger är allt som krävs för att jag skall vilja ringa Anticimex! En.

Alltså har jag och dammsugaren gått varm idag. Har dammsugit och dammtorkat ALLT som går. Från frikkin golv till tak! Inklusive garderober. Inklusive tvättkorgen. Alla textilier ligger ute och jag är faktiskt missnöjd över att temperaturen ute inte ligger på MAX -18 grader!

Jomen rätt dammfritt börjar det vara. Jag känner mig nöjd. Någonstans noterade jag ju det vackra vädret ute idag så jag tänkte mig ut nu i stället!

Eller så somnar jag sittandes i min dammsugade soffa!

//a

Hur många osthyvlar är nog?!

Av , , 2 kommentarer 21

Jag har ställt mig frågan många gånger -Hur många osthyvlar är nog i ett hushåll? I ett hushåll där OST inte äts jätteofta.

Då KAN jag tycka att två är snudd på en för mycket.

Jag har helt fel. För när det gäller osthyvlar är det principen att det alltid behövs EN till! Tydligen!

Slår aldrig fel. När det behövs finns ingen tillhands, inspärrade i en diskmaskin som snurrar för fullt. Jag har ju dock testat och kommit på att det går att använda vanligt rivjärn för ost. Om man tar skivsidan alltså. Och trixar en hel del. Och sedan diskar en timme efteråt.

Såååå hur många osthyvlar behöver man: Alltid MiNST en till än vad man har i lådan!

Men osthyvlar eller inte -Det är en fantastisk vårdag ute och jag har vaknat med träningsvärk. Det är i alla fall en riktigt bra start på dagen känner jag!

//a

SOS tips….

Av , , 2 kommentarer 16

Japp, jag kan inte låta bli att reagera på nyheten om killen som ringt SOS Alarm i höstas.

16-åringens” samtal till SOS

Han uppger att han är skjuten (han var även knivhuggen), hans kompis var död (också skjuten) och samtalet som P4 Jönköping (Sveriges Radio) publicerat ger i alla fall mig smärre panik och ångest att lyssna på.

Jag tänker om JAG vore 16-år, blivit skjuten flera gånger OCH knivskuren SAMT att polaren ligger död så är jag inte helt säker på att jag skulle kunna vara riktigt lika tålmodig som killen faktiskt ÄR. Han blir ju dock tillsagd på skarpen att skärpa sig OM han vill ha hjälp… Jisses.. bara att hålla i hatten so to speak!

Jag har lyssnat EN gång och det räcker. Jag har, som invånare i trygghetsnarkomanernas land därför lagt några saker på minnet OM jag skulle bli tvungen att ringa.

1. Nummer ett måste vara att vara rätt trevlig, vänlig liksom

2. Ha alla uppgifter längst fram i minnesbanken som personnummer, mobilnummer, namn, adress och jag tänker att EXAKT GPS-lokalisation kontinuerligt bör hållas pinfärskt.

3. Komma i håg att kunna motivera VARFÖR jag kan göra si fast Så har hänt (gärna medicinska kunskaper, jag tänker att neurologiska, kirurgiska och anatomiska kunskaper är A-O så att man kan MOTiVERA varför man kan göra si fast så hänt OM den som tar emot samtalet har bestämt sig för att ha spärrvaktskostymen på sig!

SOS Alarms presstjänstansvarige Anders Klarström säger i Aftonbladet att ”-Bemötandet kunde ha varit bättre”. Jag är ingen expert men det håller jag faktiskt med om!

Som motvikt till detta vill jag samtidigt tacka SOS Alarm den gång jag själv blev tvungen att slå dom där darriga siffrorna. Min son var 7 månader och 19 dagar när han i ett ögonblicksverk åkte rakt ner för källartrappan i sin gåstol… TROTS grindar och alla säkerhetsanordningar man som småbarnsförälder kan ha så GLÖMDE jag det EN gång… Och då hände det.

Jag minns att jag fattade omedelbart vad som hände så fort dom där skrangliga plasthjulen började låta mot trätrappan, jag formligen stod på hälarna ner för trappan. Sonen skrek, jag skrek. Så kom smällen när ekipaget välte mot golvet längst ner. Jag hann inte fånga den skenande stolen. Jag var nere samma ögonblick som smällen kom, huvudet mot golvet. Jag lyfte upp honom. Han blödde inte och han var vid medvetande.

Jag flög upp för trappan och kastade mig över en telefon och ringde Ugglan. Jag skrek och skrek och hon hörde inte ett ord jag sa. Jag var fan redo att kasta telefonen i golvet. Jag upprepade gång på gång vad som hänt men hon HÖRDE icke vad jag sa. Frustrationen och paniken, skräcken och den totala maktlösheten vällde över mig så jag tänkte ”-Jaha, nu spyr jag”. Hon sa ”-Jag kommer”

Då var det som att jag kvicknade till och insåg att det inte var min morsa jag skulle ringa utan 112. Totalt ologiskt i katastrofen. Jag slog med fruktansvärd koncentration, med darrande fingrar som bara ville slå fel gång på gång…

En lugn kvinna svarade och jag tror hon sade ”-SOS Vad har hänt”

Jag minns att jag rabblade, som en robot, mitt namn, adress, berättade att min son åkt utför trappan och sedan sade jag ”-Jag hanterar inte situationen”. Hon sade direkt att hjälp var på väg och lugnade MiG med att säga att det var ett gott tecken att sonen skrek. Hon sade säkert mera men jag har inget minne.

Morsan kom kutandes (tackålov bodde dom nära!!!). Hon tog direkt sonen och tanken var att jag skulle klä på mig. Jag drog på joggingbyxor och en fleecejacka. Jag försökte få tag i sonens pappa, som just denna dag GLÖMT mobilen hemma! SÅ mitt i kaoset kom jag på att han skulle och KLIPPA sig så jag ringde frisören och förklarade i panik vad som hänt och OM han skulle dyka upp så skulle han upp på akuten a.s.a.p! Frisören lät lika förskräckt som jag kände mig när jag avslutade samtalet.

När jag kom in i köket såg jag min son i min mors famn. Han hade inte längre färg i ansiktet. Han var GRÅ. Han var tyst. Då kutade jag ut på gatan för jag insåg att jag kanske måste hjälpa ambulansen att hitta in i myllret av hus. Dom kom. Dessa män som kom in i min hall. Den första tog tag i mina armar och sade ”-Nu måste mamman andas”. Jag har inget minne av hur dessa män såg ut, men dom är verkligen sanna mänskliga änglar med sitt lugn. Snacka om SUPERHJÄLTAR i min värld!!!

Dom kollade på fallhöjden som beräknades till 2,5 meter, jag hade uppgett 10 till SOS -Som sagt… Det fanns ingen logik, det var panik.

Jag fick klättra in i ambulansen och sonen fick åka i min famn. Ambulanspersonalen satte på mig säkerhetsbältet. Så rullade vi ut från gården. Jag fick frågan vad sonen hade för personnummer. ”-Jag vet inte” svarade jag totalt tom. För jag hade ingen aning vad han hade för personnummer. För jag var en USEL mamma som låtit denna olycka hända. Det var mitt FEL. Det var JAG som var ansvarig och det var JAG som GLÖMT grinden.

Halvvägs in till NUS började sonen tuppa av. Jag uppmanades att tala med honom, mjuka honom. Jag gjorde som dom sa, men hela jag var någon annanstans. Jag var, i tanken, hemma. Där julgranen stod klädd. Där julklapparna låg framme. Det var den 21 december. Där och då bestämde jag mig för att om sonen skulle dö, så skulle jag aldrig sätta min fot i huset igen. Det var allt jag tänkte på. Julklapparna. Dom där jädra julklapparna. Tänk om han aldrig skulle få öppna sitt fisherprisetåg?!

Vi rullade in på akuten. Människor. Så många människor jag låg på britsen sonen låg på mig. Sladdar, blodtryck. Läkare. Sköterskor. Undersköterskor. Frågor. Alla frågor. Hur har det hänt? Vem var ansvarig för barnet? Hur kunde det hända? Hur länge sedan? Hur högt? Jag låg och gav alla svar som dom behövde, jag förklarade utan omsvep att det var mitt fel, att det var jag som varit ansvarig och att jag brustit för ett ögonblick. Om och om igen, samma frågor, nya läkare. Alla var helt fantastiska!

Jag minns ambulanspersonalen som sa ”-Kommer gå bra det där” innan dom försvann och jag låg där med min tomma blick, allt stod liksom stilla och hände samtidigt i supersonicspeed. Sonens pappa kom in i traumarummet. Då brast det för mig. DÅ kom tårarna. När han kunde ”ta över” kunde jag gråta mina tårar av skräck och skam. Jag som tyckte att jag var en BRA mamma. Bra mammor stänger ALLTiD grinden, dom glömmer minsann ALDRiG… Men jag… en helt vanlig krass kvinna med skavanker… JAG glömde! En gång. Det räckte. Jag minns ljudet av skramlande plast mot trätrappor, jag hörde det så fort jag slöt mina ögon i flera veckor efteråt. Helt klart trauma!

Jag skrev en insändare/krönika om denna händelse på ett föräldrar forum. Jag kallade texten för ”Nuet är allt vi har”… Därför är allt så glasklart i mitt minne än i dag… Så många år senare!

Vad jag ville säga är bara att NÄR det händer -DÅ är det inte helt säkert att man är logiskt, rationell, trevlig eller ens talbar. Det bara HÄNDER massor runt ens huvud och man bara ÄR mitt i det hela. Jag har den djupaste respekt för killen som ringer in till SOS Alarm. Jag tycker han gör det fantastiskt bra, som till och med säger ”Snälla” flera gånger. Han var skjuten flera gånger och knivskuren. Han kompis var ihjälskjuten.

Alla kan ha dåliga dagar och jag är väldigt tacksam för att kvinnan vid SOS Alarm hade tålamod med mig den gång jag ringde och skrek… Tack! Jag är glad att jag inte behövde motivera varför jag trodde att sonen åkt utför trappan. Jag är glad att jag inte blev tillsagd på skarpen. Jag är glad att jag inte behövde upprepa min adress flera gånger, eller bokstavera den -Det hade jag aldrig klarat av i det värsta av ögonblick, när jag trodde att mitt barn skulle dö i mina armar.

 

//a

PS: Sonen fick komma hem efter ett dygn på sjukhus. Han fick en bula i pannan, inget annat. Gåstolen hade fungerat som ett skydd trots allt…. Så vi firade julen med tacksamhet och en nyvunnen ödmjukhet för det som heter livet!

 

 

Inte för att…

Av , , Bli först att kommentera 19

Asså, inte för att vara dum, elak på något sätt! Och inte för att verka totalt superego, eller för att stöta sig med någon. Eller kränka någon heller för den delen…

Men…

När man kört en vecka intensiv vab, där man roddat vak och hela kittet. När man lagat anpassad frukost, lunch, middag och serverat mellanmål och frukt liksom dygnet runt veckan lång… Samt spelat samtliga brädspel och stått för mesta delen av ”underhållningen”…

Och även OM allt detta är givet, självklart och absolut som det ska vara SÅ….

…. ja alltså DÅ har i alla fall jag kommit fram till att nyckeln till några minuters frihet faktiskt KAN stavas Ica…

//a

PS: Det är med glädje jag konstaterar min insikt och så är jag tacksam för att allt lugnat ner sig i vår lilla lya 🙂

Tillfälligt något…

Av , , 2 kommentarer 22

…här råder tillfälligt avbrott… eller något liknande!

Ibland är det bara livet här och nu som gäller -Och även OM jag skulle kunna skriva flera kilometer om vad jag tycker om vidriga pälsängrar så känns det banalt i det stora hela.

Så, här och nu är det livet på djupet som gäller, det som är för privat för att ventilera, det som rör mig närmast hjärtat -Kiddo!

MEN allt börjar i alla fall falla på rätt plats och snart skall jag åter kunna erbjuda fina tips a’la rödcederträolja mot allehanda, enklare, problem!

Ja…alltså om någon nu undrade om jag typ helt spårat ur!

//a