Men hilfe!

Men hjälp!

Exakt så kan jag känna vissa stunder när jag inte riktigt vet hur jag skall fixa allt -Sedan är det divide and conquer som gäller!

Tanken var, idag, att sonen skulle cykla till skolan, jag skulle handla och checka in hos katten och när skolan slutade skulle helgen vara kommen!

Men när blir det EVER som man tänkt?

  
Fribiljetter till vårdcentralen blev remiss till röntgen där vi väntade i närmare 1,5 timme -Att komma mitt i lunchtid var obra!

Därefter fick vi åka hem -Vad dom fann fick vi inte veta men man gör liksom inte mycket åt fingrar om dom inte pekar åt något skumt håll.

Sååå det blev väldigt sen lunch med lite kallskuret och lite högst improviserad handling i raketfart, för att sedan lobba in väskor och påsar hos katten -Why?

Jo, för självklart skall gallgången knipa till och göra sig påmind!

Jag kan bara konstatera att det är att ta en sak i taget! Å när man står och är ashungrig, kissnödig och håller på snubbla över saker och katt är det bara att andas och rangordna vad som skall göras först!

Som sagt -Divide and conquer!

Är sjukt nöjd att vi är på plats! Katten är nöjd! Sonen är überlycklig att slippa gips -Allt går tillsammans!

//a

PS: Sjukt skumt att jag i TISDAGS köpte en liten lyckomoomie som jag hade i handväskan… När jag köpte den sa jag till kvinnan i kassan att sånna där små saker ”kan vara bra att ha i väskan om man hamnar på röntgen”…

PS2: Himlen ser galet skum ut!! Det var kolsvart åt ett håll vid hemfärd… Som värsta åskhimlen! Sedan regnade det fast solen sken!