Om blickar kunde döda…

Jag blev ganska snopen när jag gick till min lilla stuga för att bädda ihop sängen!

Ty embarkerad i sängen låg KATTEN. Jodå han hade suttit utanför och tittat så bedjande på dörren att Tarzan gått dit för att släppa in honom.  

Jag väntade 30 minuter och gick tillbaks då hade katten borrat ner sig mellan kuddarna, så då kunde jag flänga över täcken och saker runt hans fäktande tassar. Blickarna från katten fick mig att skratta och lämna kojan.

Återvände igen för att ta en bild… Nu såg han tämligen NÖJD ut!

Han har alltså försett sig med en helt egen stuga för dagen.

Rätt tur vi bygger en trädkoja… Känns som att det behövs ännu flera utrymmen för den här familjen vissa dagar!

//a