EN sak = Impossible!

Jag valde onekligen rätt tema för denna dag!

Jag hade en avtalad tid att passa och goOode gud innan jag slutligen tog mig iväg… Jag tänkte att sammanbrottet var nära!

Jag skulle ta emot en leverans BÄR -Slug som jag är tackade jag absolut JA till att ta emot den. För jag packade med mig egna påsar för att kunna bära iväg MiNST hälften till mig själv. Okej, så började det dra ihop sig och jag var tvungen att gå… DÅ blev jag involverad i kidzens logistik. Helt plötsligt. DÅ var det minsann viktigt att vara på plats, så att jag ”kunde peka nästa kompis vidare….”

”-Men sno er på sa jag” stressat och satte mig i trappan.

Jag trampade runt som en bajsnödig hund, ungefär, så stressad kände jag mig. Sedan dök två upp, sedan kom nästa på cykel, glömda byxor hamnade i min hand och jag skrek att NU går jag… Då var det oklart om dom skulle vara inne eller ute och vart somligas nyckar tagit vägen. Kära nån… Hur KAN det ens bli så? Av dygnets 1440 minuter, hur kan då 15 minuter bli så röriga att man är redo att lämna skorna och bara GÅ?! Jag bara undrar!

Tog mig iväg och gick på snabbaste tiden ever till La Casa och kunde ta emot (och SNO) en hel massa bär!.

Nu sitter jag med solglasögon på iNNE och musik inpluggad i öronen för att varken höra eller se något av fritidsgårdsaktiviteten som just nu rasar i mitt hem.

Tror jag flyttar ut på balkongen med ett glas vatten -Because I am worth it…

Sedan blir det färskaste godaste bären ever!

//a

PS: När jag pluggar ut propparna hör jag att sonen och hans polare lyssnar på… Theme from Mission Impossible… Jag tror jag börjar gråta!