Homeland…

För länge sedan blev jag rekommenderad att ta mig en titt på den ryske filosofen Nikolaj Berdjajev -Jag hittade hans bok ”Vägar till självkännedom” och fann många kloka tankar. Särskilt en tanke kändes väldigt bekant för mig -Nämligen tanken om ”ensamheten som ett hemland”. För mig är det briljant formulerat för jag f.ö.r.s.t.å.r.

Efter fredagens konsert med Brolle har jag spenderat resten av helgen med mig själv. Punkt. Jag har varit ute och gått, njutit av naturen, solen och luften. Jag har sett ”Modern Family” och skrattat så att tårarna runnit. Jag har skrivit. Tänkt. Lagat god mat. Löst korsord. Sorterat plastlådor och plastlock (WHAT is that?!?! Hur kommer det sig att man har en miljon burkar, 1000-tals lock men NADA som passar ihop?!?!). Jag har helt enkelt laddat mina batterier.

För sådan ÄR jag.

I mitt jobb träffar jag människor nonstop, därför är jag tacksam när jag kommer hem och får stänga dörren. Jag är social men behöver alltid en dos av ensamheten. Behöver liksom få doppa foten i mig själv för att ladda mina batterier. Detta låter väldigt konstigt, udda för människor som laddar sina batterier genom andra människor och det är väl just det som är så härlig.

Vi är alla olika.

Då kör solo blir det extra viktigt för mig att få ”släcka ner” och hinna ikapp mig själv när sonen spenderar en helg med sin far. Att faktiskt få ”släppa ner håret” och bara göra vad JAG vill, är för mig, en förutsättning för att hålla vardagen rullande.

Att trivas i ensamheten tycks ibland vara lika udda och tabu som att dricka alkoholfritt ute på krogen.

Med denna helg i ryggen tar jag sats för att lösa ut slaskhinksfiltermojängen som landat samt gör mig redo för möte på banken! Nya glas skulle också vara ytterst roligt att fixa! Ett nytt köksbord har jag även kommit fram till att jag behöver, det runda fungerar inte -Drives me crazy!

Se där… Att spendera lite tid för sig själv gör att man plötsligt hittar dom där i-lands skavsåren (förvirrande balanspunkt på bordet) som får hela middagar att hamna på golvet trots att man är spiknykter!

//a

Etiketter: ,

4 kommentarer

  1. Nina

    Nej, du är inte ensam om att villa vara ensam för att ladda batterierna ibland.
    Jag träffar ochså folk hela tiden på jobb. Ofta okända och ofta onyktra. Det tar så mycket energi, att ibland behöver jag en liten bubbla med ensamhet.
    Det blir som att restarta servern på datorn.

  2. Caanita

    Visst är det en gåva att trivas med sitt eget sällskap, att göra precis vad man vill, när man vill utan att behöva förklara för någon.
    Efter denna ”egentid” känns det oftast bra att träffa/umgås med folk igen, men visst är det skillnad mellan att vara själv och att vara ensam?
    Att vara själv betyder för mig att det finns nära och kära omkring mig fast dom inte är här just nu.
    Ensamhet är något helt annat, det borde ingen människa behöva utsättas för.
    PS. Finns det någon som vet hur man håller ordning på plastburkar/byttor och tillhörande lock så tas
    tips tacksamt emot!!!!!!!

    • Anna Holgersson (inläggsförfattare)

      Det där med plastburkar/lock är liksom kökets motsvarighet till strumporna som försvinner i tvätten?! Helt galet är vad det är! //a

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.