Att ägna sig åt det lilla…

Av , , 6 kommentarer 19

Idag har jag gjort en hel del men skall inte tråka ut er med detaljer.

Istället vill jag rikta strålkastaren mot min egen blogg och mina inlägg. Två personer har inom relativ kort tid uppmärksammat att jag egentligen skriver om ”ingenting hEla tiden! Jag kan bara säga: Helt korrekt uppfattat!

Det är exakt det jag gör. Det finns även anledningar till det.

Den första och största är att jag skriver personligt men aldrig privat.

Den andra anledningen är att skydda människor som aldrig bett att bli omnämnd.

Den tredje är att jag inte har lust att grotta ner mig i dom djupa stora mänskliga frågorna och börja ge sken av att jag kan ett smack om somliga saker.

Därför tycker jag ”pipgrisar” är ypperliga att skriva om, eller som när jag och morotsskalaren Jonas bråkade. Eller garderobsrensning, ikea-resor, eller när sonen lär MiG dagens divisionsräkning (utan liggande stolen!!!).

Det allra viktigaste med min blogg är att skriva om PSC, in good times and bad -Jag får mail från personen som just fått diagnosen, som gjort precis som jag gjorde -Gått hem och googlat eländet och det är då man börjar skriva sitt ”Vita arkiv”. Jag får mail från människor som istället hamnat här på min blogg. Som tackar för att jag skriver och för att jag visar att livet ändå rullar på, är helt normalt (med brända plättar, kvällar med vänner, föräldrarmöten osv.) och att man kanske kan lägga levertransplantation, död och begravning på hyllan i alla fall HÄR OCH NU.

Det är dom mailen som rör mig djupt. Det ger mig energi. Det ger mig glädje att jag gjort något meningsfullt av a whole lot of nothing för just dessa personer i deras svåra stund.

En annan sak som jag om och om igen skriver om och aldrig kommer sluta älska är vardagen. Den som är så krispig, ganska tråkig, normal och som verkligen är goddagyxskaftwhocaresattdetärtisdag! För, i mina ögon, i mitt perspektiv, (där det ibland inte finns vardag utan bara smärta och lång väntan på kirurgen) är det enorm glädje att möta en helt vanlig tisdag. Det ger mig glädje att lyfta fram det lilla för det finns där h.e.l.a tiden. Det är just dom små atomerna och partiklarna av ens liv som ÄR livet. Inte dom perfekta, unika kvällarna som må vara helt magiska, utan det där vi bara maler oss igenom.

Jag avskyr perfekt -I den bemärkelse att allt måste vara perfekt, jag älskar mänsklig.

Det är lite så jag önskar att min blogg uppfattas. Inget annat.

Så om fler vill lämna kommentarer om min exceptionella förmåga att skriva om ingenting så vill jag redan nu att ni skall veta att jag absorberar berömmet ända ut i mina trassliga, torra hårtoppar (OMG dom kan verkligen behöva lite kärlek!).

Med kärlek denna helt vanliga lördagdåjagblirhämtadförmiddaghemmahosenavminabästavänner!

//a

6 kommentarer

Det här blodtrycket…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag ber om ursäkt på en gång… Man skall aldrig skämta om det här med högt blodtryck men jag måste i alla fall konstatera att det blivit smått komiska konsekvenser av faktum -Ty nu har jag spenderat hela denna vecka med att läsa allt om metabolasyndromet, 10.000 steg mot hypertoni, drick havtornste, sluta snusa, lägg av med kolhydrater, biverkningar av medicin, yrsel och blodtrycksmanschetter OCH nu tänker jag ta helg.

MEN detta högtryck som jag absolut känns vid har i alla fall resulterat i att ”aktivitetsarmbandet” åkt fram. Men YÄS! Jag slet fram det ur lådan i går och laddade upp den under natten. Jag tänkte, här skall det aktiveras. Jag behöver dom där lysande bokstäverna som säger ”Time to move” för jag tycker det är väldigt skönt att sitta och lägga pussel -I synnerhet denna vecka efter som jag varit både yr och illamående samt haft huvudvärk (biverkningar!). Å trött som en tokig!

foto: a.holgersson

foto: a.holgersson

Så i morse drog jag på mig armbandet och tänkte 10.000 steg -Go go go! Å så hoppade jag på bussen mot jobbet (har aldrig påstått att jag är logisk eller konsekvent). Jobbade och rörde mig som en iller över golvet, satt inte ner en sekund i onödan. Blev överförtjust när jag såg en annan som hade på sig liknande tingest och konstaterade att fler vill ha koll… Eller i mitt fall handlar det om ren och skär övervakning med GPS typ!

Efter jobbet hoppade jag av bussen tidigare för att få extra steg innan jag nådde mötet jag skulle på -Efter mötet gick jag hem! När jag närmade mig hemmet kände jag mig så knäckt, trött och sliten att jag skulle kunnat somnat UTANFÖR min egen dörr. MEN då ropade en granne åt mig att hon tyckte att jag var fin idag -Tror aldrig jag blivit så glad och tacksam, för det värmde så gott att höra en vänlig komplimang helt spontant! Det gav i alla fall energi att ta mig in!

SEDAN skulle jag börja kolla stegen för dagen… Bara för att konstatera att det där som stod på displayen i morse (Synka systemet) tydligen var absolut nödvändigt för att få hela mojängen att fungera. Det innebär att jag nu har gått NOLL steg idag… Ord kan inte beskriva känslan när jag insåg det faktumet sedan kom jag på att JAG vet att jag i alla fall gjort mer än NOLL steg, det får räcka så.  Jag är väldigt glad att jag börjat  med medicin, för detta skulle garanterat triggat trycket och med det även den horribla huvudvärken.

Igår när jag var på väg till jobbet glömde jag en sak och fick återvända för att hämta -Samma sak hände då, just det… Ingenting! Det blev inte den där forcerade känslan i kroppen där det känns som att man är en skakad kolsyraflaska påväg att explodera av trycket utan bara… Lugnt!

Jag är nöjd. Jag är sååå nöjd att det är fredag och helg. Jag är så glad att min kompis tittade in på jobbet häromdagen för vi skall hitta på något imorgon -Men först, min heliga helt egna fredagkväll! OMG vad jag längtat.

Nu är sannerligen allting stilla :-)

//a

 

Roll-not..

Av , , 4 kommentarer 11

Känslan när man sitter på bussen och kommer på att man glömt deon efter morgonduschen…

Crap!

Inga yviga eller hastiga rörelser :-)

//a

4 kommentarer

Pipgris?

Av , , 2 kommentarer 17
IMG_6116

foto: a. holgersson

 

Seriöst!

Hemma hos mina päron har det stått en grå sådan här gummigris… I trappan.. Så man kan liksom inte låta bli att peta på den med en tå när man passerar och den låter förskräckligt. Den piper inte, den brölar… Grymt sa grisen typ!

I alla fall tyckte Ugglan det var en absolut nödvändighet att ge till sonen så han kan fara runt å skrämma livet ur mig med den där grejen! Festligt!

Hemma hos Ugglan och Tarzan finns som sagt det mesta, häromdagen sade jag till exempel att jag skulle köpa rengöring till kristallkronan -Ty att ha en sådan i köket är typ det mest korkade valet ever… Prismorna blir liksom os-fettiga och klibbiga. Men vid inköp fick jag höra om en spray som man bara sprayar och som får rinna av på en tidning under…

IMG_6117

Foto: a.holgersson

 

Så jag fick låna med mig sprayen hem och förhoppningsvis kan jag utföra proceduren under helgen.

Det blev en synnerligen bra dag idag! Har lyckats stöta på många otroligt glada och trevliga människor -Tänk att leenden kan betyda så mycket!

//a

2 kommentarer

Att spy med ljudeffekter…

Av , , 4 kommentarer 19

En sak slog mig igår kväll, och det var det faktum att vissa saker som man får höra genom livet hänger kvar. Det hela började med en fundering kring det här med MÄN och KViNNOR. Nu tänkte jag skriva här om hur tankarna hoppade från det ena till det andra… Och hur det ändå kanske på något sätt hör ihop!

Jag har inte träffat jordens alla män och kvinnor och kan därför inte generalisera -Men jag började fundera varför så många av det manliga könet spytt ljudligt medan många kvinnor kräkts totalt tyst?! Anledningen till denna högst bisarra tanke är för att jag satt på ett fik med en manlig vän och höll på skratta ihjäl mig när han förklarade (ljudligt) hur det låtit när han hade haft magsjuka. Detta är många år sedan men är en goding som jag kan ta fram i minnet när jag behöver ett gott skratt.

Magsjukor och urspårade surströmmingfester har även lett till mer erfarenhet och tyvärr, obehagligt insamlande av information kring kräkandets olikheter mellan män och kvinnor.

Denna tanke ledde till alla otaliga besök jag haft på NUS och Huddinge, där män och kvinnor trillat in på kirurgavdelningar. Där i synnerhet en man vrålade så kopiöst av smärta. Eftersom det inte finns privacy på sjukhus stod det tämligen klart för mig (efter rond) att mannen hade gallsmärtor. Å då blev jag lite sisådär fundersam -Gallsten och gallsmärtor… Aldrig har väl jag vrålat och levt om på det DÄR viset annat än när jag födde barn.

Å då kom nästa tanke på en sådan där goddagyxskaftfråga jag en gång fick när jag var tämligen massivt gravid och faktiskt hade mitt första gallstensanfall. Jag minns att jag hade hanterat smärtan rätt länge den natten innan jag slutligen ringde sjukvårdsrådgivningen och förklarade att jag hade så ont att jag inte kunde andas. Kvinnan frågade då ”-Men hur mår barnet?” Jag minns än i dag att jag tänkte vräka ur mig ”-Jag har inte frågat” men i stället höll jag mig sansad och förklarade att smärtan inte hade något med barnet att göra utan att det var frågan om något helt annat.

Dessa tankebanor tog mig tillbaks till högstadiet när vi skulle få betyg. Jag satt med min kemilärare som just berättade för mig att jag hade en fyra i kemi MEN om jag skulle få den 4:an så skulle det innebära att N.N (namngiven klasskompis) skulle få en 2:a och det ville jag väl inte?! Vad tror ni jag svarade? Självklart inte, så jag fick en 3:a fast jag skulle haft en 4:a så att en annan person fick en 3:a som skulle haft en 2:a.

Alla sånna här små trådar i våra liv flätas på något sätt samman till en brokig, unik väv av erfarenheter. Det blir en skum, magisk och högst egen referensram av verkligheten baserad på olika erfarenheter, möten, dialoger, monologer och allt annat som livet ÄR och erbjuder. Alla män spyr garanterat inte så att kaklet skakar i badrummen och alla kvinnor med gallsmärtor ligger inte och lider i tysthet. Att jag kunde hålla tillbaks spydiga kommentarer och protester i vissa situationer har kanske gjort mig vassare och krassare med åren?!

Det som fascinerar mig allra mest är att det hela tiden kommer in nya trådar, nya erfarenheter så att denna väv ändras, man omtolkar, man förändras och man grundar sina tankar och åsikter över tid. Det är föränderligt och rörligt och det gillar jag skarpt.

Med detta gör jag mig klar för arbetet.

Idag är en riktigt bra dag! Har jag bestämt!

//a

4 kommentarer

Snippsnapp…

Av , , Bli först att kommentera 19

Här har jag lyssnat på svenska läxan -Jag har höjt på hela hårfästet åt den tvättäkta sagan som skall läsas högt med inlevelse.

Sju barn som sätts ut i djupa skogen av sina fattiga föräldrar, barnen som lyckas hitta hem och föräldrarna som blir så glada… För att sedan nästa morgon ta ut kidzen ÄNNU djupare i skogen och än en gång lämna dom åt sitt öde. Som visar sig bli att komma hem till jätten och hans fru med hot om slakt. Fast listigheten gör att jätten slaktar sina egna sju kottar och sedan börjar jaga dom fattiga människobarnen med sina sjumilastövlar. Det slutar med att den listiga ungen lyckas lura av jättekärringen (som det heter i boken) allt guld och silver, lämnar jätten åt sitt öde, lyckas ta hem sina syskon till sina föräldrar och så lever dom rika resten av sina liv -Tillsammans.

Det är sagor när dom är som allra bäst -Grymma!

Nu till något annat grymt -Testade för första gången en flytande foundation idag. Jag såg ut som ett lik. Jag tänkte att jag, om inte annat, kunde hävda att jag utrustat mig inför halloween. Det positiva var att jag i alla fall inte fick någon galen hudreaktion som jag brukar.

En annan underbar sak var promenaden ute denna kväll. Jag älskar klara kalla kvällar. Stjärnor och ett svävande norrsken som fick mig att undra om jag fått starr!

//a

 

 

Bli först att kommentera

Jagar bussen…

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag har en inre mental bild som jag ser… Rätt ofta idag faktiskt. Av en människa lastad med påsar och väskor som gapar och kutar efter en buss som bara kör… Och den stackars dåren till människa fortsätter liksom bara springa istället för att varva ner och vänta på nästa!

I alla fall…. Här var det alltså LAN i lördags, långt ifrån 2000 personer som var på Nolia men TRE. Så det var datorer och sladdar och stängd dörr som gällde. Jag upplevde det som att det minsta dom gjorde var att spela på datorerna. Istället var det väldigt mycket annat som gjordes. När tiden var ute var ju allt så himla skojigt så det slutade med övernattning. Vi äger ingen extra madrass men HEY det gick ju att dra in en hel SÄNG i vardagsrummet.

IMG_6102

 

Sedan kunde två sova i soffan… Efter viss flytt av kuddar och omstuvning. Sedan skulle dom sova. Så runt 01.30 var det tyst och strax före 07.30 vaknade jag till ljudet av ”skrikapan” som låter som en galen, högljudd katt. Sedan drog liksom festligheterna igång igen. När frukost och lunch var serverad, avdukad och det var dags att avrunda var klockan redan 13.00.

Då kände liksom JAG att jag behövde helg. Så jag lade mig på min säng och löste korsord. Runt 17.00 var det tacksamt att få åka och äta middag och lämna av sonen innan jag själv åkte och arbetade. När jag återkom senare om kvällen var det bara att göra ett saxhopp i sängen (tur det finns GÖTT om sängplats i La Casa!!!)

Idag var det vardagspurrning. Sonen drog iväg till skolan och jag satte mig och inväntade samtal från läkare. Det blev blodtrycksmedicin (hrrrm) och ny dygnsmätning om en vecka (opps!). Sedan åkte jag till ersboda och hämtade ut den nya medicinen. Fixade kläder till sonen och sedan var det jakten på nytt köksbord. Fast då kom jag och Ugglan på att vi gör som så att jag tar tillbaks mitt gamla helt enkelt. Kändes ytterst tacksamt att slippa den utgiften.

När sonen slutade var det bara att packa bagaget hemåt. Och här… Här har det inte varit roligt att landa efter helgen. Här är disklogistiken helt satt ur spel. Middag skulle roddas mitt i diskkaoset, det har handdiskats och samtidigt upptäckte jag att grönsakslådan i kylskåpet behövde diskas. Akut! På grund av en förrymd gurka som var ytterst otrevlig längst nere.

I alla fall… Tror jag att jag, om inte annat, sätter mig ner nu. Å inväntar nästa buss.

Det får vara någon hejd i ekorrhjulet kan jag känna och det måste vara okej att bara släcka lampan så man slipper se alla popcornsmulor som ligger på somliga golv. Jag är liksom bara en människa och jag har sanna mina ord ett pussel som måste läggas.

Jag fick ut TVÅ bitar i lördags!

//a

PS: Det här med blodtryck… Det visade sig att jag skulle ha börjat med medicin för tre… TRE!!!! (3) år sedan… Men då hade jag tydligen haft åsikter om den saken (tur jag har en läkare som skriver noteringar i journalen!)… Ibland är man så fruktansvärt korkad att jag blir trött!

Bli först att kommentera

Svar… (på tal)…

Av , , Bli först att kommentera 18

Svar på gåtan:

IMG_6095

Foto: a.h

Det är en luftfuktare… Som låter, kluckar och har sig. Ljudet påminde mig om tarmrörelser, så till den milda grad att jag började fundera på om det var MiN mage som lät… Det var det inte utan det var mojängen som spred mystical dimma runt sig i mörkret.

Det är för övrigt inte MiN men min son erbjöd att jag fick testa att ha den i mitt sovrum en natt för att ”känna skillnaden” -Vilket jag inte gjorde. Möjligtvis har huden kliat lite mindre men det kan lika gärna bero på massiv insmörjning för att ligga ”steget före” nu inför hösten, kylan och torrheten som följer!.

Ett annat svar på en helt annan gåta var ju mysteriet med dom tre apple-tv kontrollerna som jag plötsligt fyndat i soffan!

Foto: anna.holgersson

Foto: anna.holgersson

Sonens pappa trodde mycket riktigt att det var HANS kontroll och plockade med sig den hem till sig. Några dagar senare hördes en förtvivlad Uggla ho-ho:a att det var så konstigt att deras ENDA apple-tv kontroll var spårlöst försvunnen?!?! Tro mig. Att en kontroll försvinner hemma hos MiG tillhör vardagen. Det är liksom del av rutinen att söka ihjäl sig efter allehanda kontroller. MEN hemma hos dom?! Något osade skumt.

Det visade sig att sonens pappa plötsligt hade TRE kontroller, och att den han hade plockat med sig från MiG var Ugglans. Ty den hade råkat åka med våran iPad någon kväll när sonen var där :-)

Skönt när saker hamnar på RÄTT ställe även om det kan ta lite tid!

Igår hade vi en rolig eftermiddag nere på stan, med viktiga saker att genomföra. När dom viktiga sakerna var avklarade gick vi in på Lekia för sonen tyckte det var dags att uppdatera spel-menyn hemma. Dvs på riktiga brädspel som vi kan spela tillsammans. Kan känna att han har väldigt rätt då många spel är på tok för enkla.

IMG_6096

Foto: anna holgersson

Detta spel var riktigt roligt. Klurigt och med två olika nivåer. Sonen erbjöd MiG att få spela på den LÄTTA nivån (för barn) medan HAN kunde spela på den SVÅRARE (för vuxna). Jag kan dock inte klandra honom, han har den intelligensen som krävs för just sånna här spel! MEN jag var tydligen imponerande vass också!

Ett annat spel han köpte var RushHour. Såg galet plastigt och eländigt ut. Jag var så skeptisk att jag ville kräkas. Det är ett spel man sitter med själv. Plastiga bilar ställs upp enligt ett kort och sedan gäller det att få ut glassbilen ur ”labyrinten”. Sonen har klarat varje bana/kort på mindre än två minuter… Jag gav UPP efter 10 minuter på en ”expertbana”. Han peppade mig och tog sedan över och på 1min37sek hade han löst det hela… DÄR får jag hålla mig på ”nybörjarnivå” för att klara av det, medan han redan trasslat ut alla 40 olika banor utan problem.

”-Åhhhh detta är lite föööör enkelt” har jag hört honom sucka! Själv håller jag mig undan för jag vet att jag kör fast och blir skogstokig när jag inte ser lösningen så där glasklart och lätt som han gör. Jag är grymt fascinerad av att se hur olika hjärnor jobbar. Det intresserar mig till MAX.

Nu skall jag inte sitta här och hänga tandkött utan ge mig i kast med att koka saft… Idag är det en ”lugn dag” hemma eftersom det skall vara LAN hemma hos oss ikväll… Jag har fortfarande inte förstått vart det är tänkt att JAG skall vara men jag tänker att köket kan vara lämpligt, för jag gissar att det behövs drivmedel när det skall spelas på ”allvar”.

Kanske jag skall ta och damma av mitt pussel som jag lade undan för ett år sedan?!

//a

 

 

Dagens gåta…

Av , , Bli först att kommentera 19

IMG_6087-0.jpg
Dagens gåta: Vad är det som syns på bilden?

Jag tänkte att alla klyftiga läsare säkert klart som korvspad ser vad det är jag fotat i natt. Inne.

Ledtråd: Drev mig till både sömnlöshet och vansinne!

//a

PS: lösningen serveras senare! OM jag kommer ihåg det alltså :-)

Bli först att kommentera

Dom är hÄÄÄÄr…

Av , , Bli först att kommentera 14

IMG_6086

Foto: anna holgersson 

Men ooooo så fin den är den nya 200-lappen! Jag är eld och lågor över att jag fick en i min hand idag -Den har jag gett till min son! Hoppas det går bättre för den sedeln än för det fina myntet jag lade på min morfars grav -Det stals!

I alla fall var det roligt att få se en ny sedel live. Jag har hunnit lämna prover för PSC-studien samt arbetat eftermiddag. Jag fick än en gång bannor över mitt blodtryck ty 160/100 är allt annat än bra, jag tror dock det mest handlar om ”vitarockarsjukhussjukhussängblodproverdiskuteraikterus” saker, ty hemma låg det fint på mer normala 130/80… Jodå, jag har nått åldern då jag införskaffat en helt egen blodtrycksmätare!

Jag var väldigt glad när jag, framåt aftonen, kunde plocka upp sonen för att slutligen landa hemma -Safe and sound!

Ty, jag trodde att det var iGÅR jag skulle jobba eftermiddag och infann mig således på jobbet -MEN det visade sig att jag var ledig igår och ”bara” hade skolrådsmöte på kvällen. Det blev major röra av mitt eget misstag men jag har agerat kam i mitt eget liv och rett ut det hela. En sak i taget!

Löss har vi då inte hittat heller!

Jag känner mig redo för fredag helt enkelt. Å  helg :-)

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: