Inte så bara…

Jag är inte bara noob jag är även roten till allt ont (som handlar om förlorade framsteg i komplicerade spel!).

Japp, allt är mitt fel.

Kan säga som så att två tjuriga, feberblossande oxar som dividerar ”autosave” är en tämligen poänglös och spak diskussion där ingen ger sig…

Så jag intog rollen som noob-morsan -Känns helt okej! Ty om man får frossa bestämmer i allafall jag att spelet skall av och tempen sänkas. Punkt. Även om det nu innebär förlorade framsteg. Ja, och då får man ta diskussionen som uppstår sedan.

Det som är en fördel med influensaliknandeförkylning är att humöret inte påverkas. Utan humor hade tillvaron varit som en ändlös magsjuka. För när DEN biten av detta virus slog till häromnatten DÅ var det sanna mina ord inte alls roligt! Det är också en fördel att båda två behöver vila, jag är innerligt innerligt tacksam för uppfinningen som kallas ljudböcker så att det bara är att släcka och lyssna. Jag är också väldigt tacksam över alla matkassar och apotekspåsar som levererats till min dörr.

Jag är mest av allt glad att min son är den han är -Att han, trots en hosta som rungar och trots vredesutbrott över noob:en, kan skratta och ge mig tummen upp från sitt hörn av soffan. We can do this även om jag inte lyckas med att spara viktig data!

MEN….

… att pyssla en pingvin kunde jag minsann göra själv! För där gick tydligen hans gräns… Så nu står den där, ensam och hoppas på sällskap! Lite klister och glitter tyckte jag nog allt att han kunde ha fixat!

Men dagen är ju inte över (tyvärr)!

//a

PS: jag är försiktigt optimistisk kring pingvinsällskap!