39,5 grader vs 38,3… Jahapp så kan det vara så här 10 dagar före julafton.

Jag har varit helt övertygad om att influensan knackat på denna helg. Det hela började som en märklig, störande och högst besynnerlig torrhosta under lördagen. Det var junioren som hostade och hostade. Inga bricanyl-puffar eller luftfuktare i världen verkade göra någon skillnad, istället försvann rösten till och från ungefär som en stereo där man drar på och av ljudet. Mycket besynnerligt.

Kvällen kom med feber. Natten blev högst orolig och vi satt vaken i soffan och stirrade på varandra och undrade hur vi mådde egentligen. Söndagens morgon kom med feberfrossa och själv var jag grön av trötthet. På kvällen blev sonen hämtad för att få vara hos sin pappa och planen var att jag skulle sova -Gick i säng 21:00! Somnade och vaknade runt 02 av torrhosta från hell. Host, host, host. Bara torr hosta. Som fläckar som gäckade. Jag stoppade i mig läkerol och försökte få sova vidare. Feber. Host host.

Men alltså, inte influensa utan något annat virus som härjar i våran stad. Talade med Ugglan som låg och host-host-hostade… Det är snudd på komiskt.

Själv ringde jag gastroteam och förklarade läget, det är liksom tredje veckan jag kör med feber i kroppen. Min lever känns som den skall explodera. Gallgångarna har krånglat och tjorvat.

Att det är jul snart känns väldigt avlägset.

Jag sitter och funderar på allt jag tänkt göra som inte är gjort. Jag kliar mig och försöker få grepp om julklappar, logistik men får ingen ordning i huvudet. Någon kolakokning har vi inte heller gjort. Varken choklad/pepparmint eller lakrits eller klassisk naturell. Det är liksom inte mycket mer än en sned gran. Jo, förvisso, jag lade ut lite glitter på den igår i ren desperation att försöka komma ”vidare” i julen… Sonen slog på en julskiva igår men vi slog av för vi orkade inte höra bjällror och tjatter.

Så gilla läget. Inte drabbas av frustration och vansinne och i stället se att -Ja, jo… Så här kan det också vara.

Nej men om jag skulle ta och göra klart gummibands batman-minionen? Försöka orka duscha vore också önskvärt… Jamen prosit

Nu kör vi -Måndag är här, det är bara starten på veckan. Allt kan hända. It’s not influensan. Länge kvar tills jul…

We can do this

//a

PS….. hoppas jag verkligen!

”…Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker…” Dessa ord av Alf Henriksson summerar lite grann hur läget är.

Mitt bland ischoklad, julgranspyntning, rotande till skolans loppis, middagslagning ringde telefonen och allt stannade upp.

Det finns inga kartor eller kompasser som kan berätta hur våra liv skall vändas och vridas eller vad ödet har i sin hand. Jag kan enbart konstatera att denna vecka varit en vecka full av besked och samtal om livet och om döden. Precis som man brukar säga så kom beskeden i kluster om tre.

Så med facit på hand efter dessa dagar är jag väldigt glad för att min gran står sned och lutandes i vardagsrummet. Jag är glad att min son är här och att vi skall äta en god middag tillsammans. Jag bryr mig föga att det står kartonger här och där, att rum fortfarande inte är städade och att intet av det planerade är gjort för i stället har jag tagit mig igenom det där oplanerade som också är en del av livet. Så måste det få vara.

Så absolut, ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och man får lägga allt annat åt sida.

//a

PS: Granen måste riktas… Jag känner att gränsen går där!

Eftersom jag den första december gnölade och gnällde samt anklagade min snälle tandläkare (ALLA tandläkare) för att vara grinchen (om man kallas i advents/jultider) så har jag kommit fram till att det där nog var en projicering.

Det är ju JAG som är grinchen!

Inte nog med att jag dizzar den självklara senapen till julskinkan jag har även problem med dom så kallade ”julgotterna”. Sonen fick härom veckan göra ischoklad i skolan, det hade varit både enkelt och lärorikt och receptet kunde han utantill! Minsann. Därför tyckte han att vi kunde skippa något pepparkakshus och så kunde vi göra egen ischoklad i stället.

Jag gjorde som så att jag låssades att jag inte hörde.

Sedan blev det påstötningar i frågan och jag förklarade att JAG inte hade någon aning om hur man gör, men oj va krångligt, men suck måste vi? Japp, jag lät så där klassiskt fruktansvärt tråkig, glädjedödande och ifrågasättande som bara griniga vuxna kan göra. Som tur är insåg aldrig sonen vad problemet var utan konstaterade att han kunde fixa det där utan min hjälp -SÅ hur svårt kan det vara då? undrade han (helt logiskt!). I alla fall har jag lyckats parera det hela men tillslut kände jag liksom att okej -Kan han, vill han, så visst, sure go crazy.

Grejen är den att jag har ätit ischoklad EN gång. EN gång i hela mitt liv. Jag skulle uppskatta att det är ca 35 år sedan. Jag minns fortfarande att jag jag höll på att kräkas av den där halkiga obegripliga chokladklatten i munnen. Jag har nästan fått hurven av att bara se dom där folieformarna.

Åren har ju onekligen gått och jag hade helt glömt mitt ischokladtrauma, tills det nu blossade upp här hemma. Såå igår gjorde sonen ischoklad. Under tiden vi var tillsammans i köket berättade jag för honom varför jag hade så svårt för just denna julgodis. Han tittade på mig och tyckte det var helt okej MEN att jag i alla fall kunde smaka EN -Bra deal sa jag.

I dessa skulle det vara krossade polkagrisar… Så jag tänkte att det här kanske faktiskt går vägen.

Jag har s.m.a.k.a.t EN (det betyder inte att jag ÄTiT en!). Det är inget fel på smaken. Jag gillar kombon av mint och choklad MEN himla ister och blockchoklad… Den konsistensen är typ halssammandragande. Jag är självklart imponerad över hur smidigt sonen fixade detta och jag tänker att det är roligt att dom lär sig något i skolan 🙂 Fler ischoklad blir det inte för min del!

I dag är det ANNA-dagen. En ny liten julbrosch att ha på jobbet gjorde mig riktigt glad och dagen till ära var det ett snyggt julrött nagellack i kalendern!

Jag kan inte sluta, jag bara måste fortsätta i grinchen-mode lite till….

-Hörde senaste scoopet att kräkar’n härjar på flera fronter i vår härliga stad. Jag väljer att se det komiska i det hela  för det är så otroligt typiskt och har liksom blivit ett inslag som hör december till. Fasan alla uttrycker, ångesten och ruelsen att hamna där på toalettgolvet.

Sååå ät och håller er friska gott folk! Å tvätta händerna noga… Hörde för länge sedan på Oprah att man skall tvätta händerna lika länge som det tar att sjunga ”HappyBirthday”-sången -DÅ har man gjort det rätt!

//a

Min grandiosa plan för att städa lyan (igår) från topp till tå med typ tandborste och något häftigt rengöringsmedel gick väl sisådär! Hallen är i alla fall väldigt ren -Alltid något!

Idag, efter jobbet, efter att ha åkt buss hem och hämtat bilen, på väg för att hämta upp sonen fastnade min nagel i jackfickan. Jag gjorde som man brukar, kände av med dom andra fingrarna och upptäckte en hemsk flisa. Det är något jag har stora problem med inser jag. Jag kan nästan inte koncentrera mig när en nagelflisa uppstår. För efter en sådan upptäckt är det som att nageln inte gör annat än att vara i vägen. Man fastnar, rivs och det är liksom urakut att antingen få tag i en nagelklippare eller en nagelfil. Det går bra med sax. Ja alltså finns inget tillhands så är det då det enda tillfället jag kan tycka att det är helt okej att bita av nageln. Handlar inte ett smack om fåfänga handlar enbart om läskigheter som när nageln fastnar.

Inget stör som en nagelflisa.

En annan sak jag gjort är att köpa 180 pipetter med ögondroppar, 1 flaska andra ögondroppar samt 1 flaska återfuktande nässpray. För efter dammandet igår var mina ögon snustorra (så pass illa att dom bara rann på kvällen!!!). Näsan var snustorr (blödde näsblod!) och jag började fundera på hur det egentligen står till med luftfuktigheten i hemmet!

Jag passade på att låna sonens luftfuktare och släpade in den i mitt sovrum. För att sedan komma på att den måste fyllas på. Så då släpade jag den till köket och tankade full vattentank. Sedan tillbaks, in med kontakten och sedan lät jag den spy ut vattenånga. Den där apparaten ställer man in på önskad luftfuktighetsprocent, sedan kör den tills rätt nivå uppnåtts.

Runt 40-45 brukar jag ha haft inne på sonens rum och det innebär att den har v.a.r.i.t tyst långa perioder för att sedan gå igång vid behov.

I alla fall… Igår kräktes den ånga konstant. När den startade upp låg det hela på runt 30% så jag förstod plötsligt varför både ögon, näsa, hud och naglar känns spröda och torra som fnöske nowdays. Den lät och bubblade och purrade och klunkade så jag var då tvungen att gå på toaletten två gånger under natten. Vid andra svängen drog jag ut kontakten för då fick det lov att vara nog -Då åkte även alla julstjärnor och annan julmyspysbelysning av!

Så, jag ser liksom fram emot en natt med välsmorda ögon och preparerad snok. Jag är laddad dock inte elektrisk och för det är jag tacksam!

Nått annat helt fantastiskt -Jag satt och pratade om min gummibandsmani och det tråkiga i att producera massor med små figurer som man bara typ kastar in i ett skåp -DÅ visade det sig att någon gärna ville beställa två figurer!!! Men YÄS säger jag!

Måndag avklarad och innan veckan är över har vi avklarat även lucia -OMG vad tiden går fort!

//a