Domino…

Toppluvan ringde å frågade om jag ville åka med och köpa blomjord? -Nej sa jag.

Sedan kom jag på att dom kanske kunde ha Myrrdosor på Plantagen så jag tog på mig jeans och blev upphämtad. Köpte även två ampelliljor. Skjutsades hem och startade lunchen samtidigt som jag skulle ta fram krukorna.

En fanns gömd på balkongen och en trodde jag fanns i diskbänkskåpet.

Det skåpet är min absoluta akilleshäl när det kommer till pellesnuskgömmor i hemmet. Det är oöverskådligt, sunkigt och jag vill bara öppna och smälla igen dörren i all hast. Jag har länge funderat och övervägt att ta en storstädning av stället men det är så scary att jag ignorerar det istället.

Tills idag.

För att ”i all hast” riva fram en kruka slutade med att den där vidriga brädan/ryggen därinne tippade framåt och välte ut hela burken med ättika som jag har därinne.

Det innebar att ALLT badade i ättika, mina strumpor liksom golvet och köksmattan och i den vevan kokade såsen och katten kom och spanade!

Kaa-Boom (Foto: a.holgersson)

Det är i dom lägena jag är grymt tacksam att jag hade hushållspapper nära tillhands, en kökshandduk offrades, såsen räddades och sedan åkte allt upp och ut och hit och dit! Därefter hoppade jag till badrummet, tvättade fötterna och händerna och bytte strumpor.

Sedan lade jag fokus på matlagning. Ingen idé att förstöra det också liksom.

Så nu har vi ätit. Köket ser ut precis som jag lämnade det. Katten har flytt till sitt träd och sonen har haft hejdlöst roligt åt röran jag åstadkom på bara några sekunder.

Jag är måttligt road.

Men skåpet skall gnuggas upp, jag måste bara ladda mod att dyka ner BAKOM brädan, det är just DÄR pellesnusket ligger å lurar. Usch!

Vardagsrummet känns tryggt och jag tänker njuta av min kaffekopp så länge det behövs innan det är dags att avsluta dagens mest otippade dominoeffekt!

//a

PS: men myrrdosan är på plats! Alltid något + att det kommer kännas bra när det är över

PS2: kattens påskris-slakt är ju inget i jämförelse med detta!

2 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Oj, vad jag känner igen mig. Så där blir det ofta för mig och de där sakerna jag river ut kan sen stå flera dagar innan jag orkar fortsätta med eländet. Men jag bor ju ensam och har ingen katt och öppnar inte heller alltid om någon oanmäld ringer på. 🙂
    Kram i röran! 🙂

    • Anna Holgersson (inläggsförfattare)

      Tack för kramen och förståelsen! Det är komiskt hur det kan gå från reda till kaos på några sekunder.
      Jag ordnade upp det hela i min takt så att det gick att fixa middag i alla fall 🙂 Kram //a

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.