Puss puss…

Min katt är en gosig historia. Hon ligger inte i mitt knä, hon ligger inte bredvid mig i soffan. Hon ligger på rygg framför mina fötter! Hon ligger som en lång korv framför mig på köksbordet eller skrivbordet! 

Hon följer mig som en snabb, smidig liten hund vart jag än rör mig -Som en skugga.

Å det är på natten kärleken skall visas. Hon sätter sig vid min högra axel och pratar, ett särskilt läte, och jag svarar (i sömnen) -Jaa, Mmm, E du gosig, Ja… Ständigt återkommande ordväxling mellan en katt och en ägare.

Sedan lutar hon sig fram och skall putsa min nästipp. Det är inte jättetrevligt för en katts tunga är som en rasp av nålar! Men hon får göra det sedan är det bra! Då lägger hon sig mot min axel och trampar med sina tassar mot min arm.

I natt var det väldigt gosigt! Hon pustade näsan, hakan, kinden, pannan -Å jag låg och höll andan.

Sedan kom hon till mina ögonbryn och t.y.d.l.i.g.e.n uppskattades inte HÅR! Så mitt i putsningen tar alltså lilla katten, med sina små, minikini framtänder och börjar bita och DRA i ögonbrynen!!!

Med den starten på dagen dricker jag ännu en kopp kaffe för att hålla ihop när sonen kommer med matteboken och vi skall diskutera koordinater i en frikking triangel!

…det är nästan så att ögonbrynstuktning men minikatt-tänder är angenämare!

//a