Stockholm…

I fredags åkte jag och Ugglan på Coop för att handla, det var tur att jag hade sällskap för i kassan skakade en gallgång loss så jag fick vika in på apoteket för att hämta ut lite medikament. Efter det snabba besöket på apoteket började vi diskutera vad som hade hänt under natten och omvärldens reaktioner på USA:s attack.

Det var en känsla av en instabil omvärld.

På eftermiddagen satt jag vid mitt köksbord när jag fick samtalet att slå på tv:n och kolla vad som hänt i Stockholm -Obeskrivligt är väl känslan. Men inte oväntat.

Runt middagstid slet jag mig från TV.n och vände mig i stället till MSB:s hemsida och SÄPO:s för uppdateringar och fakta i stället för spekulationer och journalister som i direktsändning vägrade flytta på sig fast polisen stod och ropade!

Det jag förundrats mest över denna helg är #OpenStockholm.

Hur människor öppnat upp sina hem, kontor, för strandsatta, rädda människor som inte tagit sig hem. Hur vanliga människor ställt upp och skjutsat hem folk, människors uppskattning för polisen. DET är liksom det som fastnat hos mig.

Jag uppskattade oerhört att mina vänner som finns i Stockholm använde sig av facebooks ”Jag är i säkerhet”-funktion och jag stämde av med de mina om alla var okej. Jag frågade i dag en bekant på plats hur stämningen var och svaret var, att mitt i allt var det mest av allt ”kärleksfullt”.

Det berörde mig!

Tarzan dök förbi igår för att hjälpa mig med att få fast nya fönsterbrädor till mina nya, icke-skallrande fönster! Så nu är jag lämnat åt mitt lilla öde med limspruta och skall slutföra det hela… Det vill säga NÄR jag orkat putsa dom nya fina fönstren som inte verkar gå att få ren i överhuvudtaget!

Vardag alltså -Imorgon är det dags, men först gör vi det bästa av denna söndag!

//a