I afton klev någon tyst in i min hall, så där smygande att man inte riktigt vet om någon slank in eller inte. Hasade mig upp och hittade min lilla mor nere vid trappan -Det var helt klart dags för inspektion av dottern… Ja, för man är tydligen barn även om man är 359 år gammal!

Det var den där tredje turen med akutbesök inom primärvården som gjorde att hon kände att hon ville se hur läget var. Hon förkunnade vidare att hon gärna ville sätta mig i båten och köra ut mig mitt på sjön för att få andas frisk luft -Dvs i stugan! Frisk ren luft utan pollen vore nog mindre skakigt och darrigt att inhalera än luftrörsvidgande tänker jag!

Vi hann i alla fall gå igenom gelnagellack och hon fick se min goda middagssallad som jag gjort och så hann jag sälja in konceptet smörgåsgrill till henne också. Det var en fin och omtänksam stund och det var skönt att kunna gå med henne ut till parkeringen och känna lite på vårvärmen.

Jag måste bara tacka för den fantastiska vård som jag fått på Mariehems hälsocentral, både förra onsdagen och idag. Samt den vård jag fick på primärvårdsjouren i tisdags.

Jag har ringt och jag har fått en akuttid samma dag. Mitt tillstånd har inte varit livshotande, det är astma och allergi och jag har inte hållit på kvävas ihjäl MEN jag har absolut behövt hjälp. Jag har som sagt noll erfarenhet av detta så det har varit skönt att få hjälp.

Jag förundras över vuxna människor som ringer/åker på en akuttid till en jour och som sedan börjar gaffla om problem med att vänta, att andra får gå FÖRE samt att man banne mig inte har tid att vänta längre eftersom man har andra möten, middagar, träningar etc som minsann skall hinnas med -Varför är man då på en akuttid? Om man inte ens har tid att vänta, eller avboka middagsgästerna kanske man helt enkelt inte behövde akut vård?!

Jag har bara konstaterat att väntetider i dessa galet tråkiga väntrum tycks trigga fram oväntade beteenden. Personalen har varit otroligt professionell och vänliga och jag har fullt förtroende för att dom prioriterar rätt bland alla patienter med olika åkommor. Jag har suttit lugnt i båten (väntrummen) för jag har känt att jag bara behöver få hjälp när det blir min tur. Jag har inte haft ork att känna stress över något annat, bara över att kunna andas utan att låta som en säckpipa eller som att halsen snörps åt.

Jag tycker dock att BARN borde få gå före vuxna som mig! -Call me crazy men det är en hjärtefråga!

Helt klart ny erfarenhet, dygn utan sömn på grund av kortison, helt ny respekt för människor med astma och våldsam pollenallergi -Jösses säger jag bara. Som barn kallades jag ”flickan med den hesa rösten” av vissa i min förskoleklass… Kan säga som så att jag nu är kvinnan med den hesa rösten.

Det går åt rätt håll, men götapetter vad jag är trött -och fullkomligt oförmögen att sova. Det är tur att det finns bloggar, filmer och korsord att fördriva tiden med samt Candy Crush som aldrig sviker!

Sedan fortsätter jag också att beklaga mig hejdlös då jag upplever hela situationen otroligt frustrerande -I don’t have lust/ork/jet för sånna här spökerier från kroppen! Sedan skrattar jag gott åt mig själv och mitt ynk då det påminner mig om Tarzans ynk när han fick bältros för sisådär 20 år sedan (som jag då upplevde hejdlöst komiskt!).

Jag puffar vidare och tror att morgondagen kommer bli ännu ett steg närmare att återerövra ”utomhus”

//a

PS: Apoteket på Mariehems hälsocentral skall ha en stor kram för servicen att beställa alla mediciner så snabbt samt bästa service och lager av Senega!

Apoteket NUS skall ha guldstjärna för att dom öppnar så tidigt, samt att dom hjälpte min far att hämta ut allt det nya som jag fick på tisdag kväll! Stax före 08.00 på onsdagsmorgon stod min far, vid min säng, med en kasse medicin samt kortisontabletterna i högsta hugg!

Vad vore vi utan alla dessa fantastiska människor som hjälper oss när vi däckar, nyser oss bort ur rummen och bara vill dra täcket över huvet?!?

Jag är tacksam! Å skrattar trots allt denna afton!