Voff… ner på knä!

Efter ett bitterljuvt hejdå rullade vi hem. Vi lastade ur bilen, sonen bar upp packningen och jag parkerade bilen. Jag skrattade så att tårarna rann åt pung-deo:n som jag fått av min älskade kompis som ”Välkommen hem” present. (Ja, alltså JAG har inget behov av sådan av rent genetiska skäl, men jag undrade om det var sant att det fanns -Så nu har jag fått beviset!) Jag fick ett gott skratt och kände mig verkligen glad att vara hemma.

Sonen å jag har varit ett bra team, jag har tvättat och vi har hjälpts åt att ”landa”. Så när den rena tvätten äntligen började ligga i RENA HÖGAR på badrumsgolvet kände jag att jag kunde unna mig ett långt skönt bad!

Jajjemen, jag hoppade i. Jag skummade, jag peelade, jag oljade, jag njöt av badkar och dusch med härligt tryck. Jag njöt av mina produkter och kände att jag gjort en riktigt bra dag.

Drar bort duschdraperiet och allt byts på ett ögonblick till katastrofläge (ja, i-världskatastrof alltså!).

Självklart jävlas avloppet under badkaret just denna kväll (som fått stå orört en tid!) och självklart har jag halva badkaret på golvet. Mattor, rena kläder fan tokdränkt i vatten. Jag kastade mig ur och började försöka, i vild förtvivlan, att skrapa vattnet mot avloppet -Nej det gick ju inte! Mera panik. Skrek efter sonen att komma med en gaffel, en kniv, vad som helst för att kunna sprätta upp den där vita grejen. Skrek att han skulle blunda också!

Han sa ”fy fan” efter att ha droppat in verktyg.

Jag förstår! Där låg jag och kravlade i bara mässingen, halkade gjorde jag också på mina knän eftersom olja gör det lite glatt… Jag började skratta. Jag hade kunnat gråta men jag började skratta för det är så otroligt att sånt här händer! Just en sådan här kväll…

Man kan väl lugnt säga att jag halkat in i vardagen helt utan skyddsnät. Jag har nu hunnit centrifugera högarna med de mest akut drypande våta sakerna som dränktes när badkaret tömdes på golvet. Jag har hunnit laga middag för första gången på två veckor.

Nu har jag tagit plats i min sköna fotölj, tänkte måla lite naglar… Det kan i allafall inte skapa en smärre flodvåg i vardagsrummet! (Hoppas jag!!!)

//a

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.