Checkat in…

Så stod vardagen för dörren -Det var så mycket vardag i går att jag fick hasta in på en bokaffär för att hitta blad till min Filofax som slutade vara aktuell någon gång mitt i sommaren.

Att vardagen stod för dörren innebar också att det var dags att konfrontera stadskärnan i den här staden. Avspärrningarna kring Vasaplan hade utökats och det var rätt trångt runt hörnet vid Buketten där cyklister vinglade runt bland alla fotgängare.

Hade tänkt gå in en annan väg till jobbet men där var det avspärrat av andra orsaker så jag fick pröva tre ingångar innan jag slutligen var på plats. Det var givetvis riktigt roligt att lägga upp lite planer för den kommande tiden och det kändes härligt att vara på plats -TROTS att jag hade diskuterat ”ruccola -överreklamerat eller ej?!” mitt i natten.

Då Tarzan arbetar nere i city fick jag mess runt 16-snåret om att få lifta hem -Ett erbjudande jag nappade på direkt -Att ens hitta till en buss, via stängsel kändes som ett projekt för ”en annan dag”.

På väg mot bilen slank jag in hos Eevas -Behövde ett par mörka jeans! Med den toppenservicen som erbjuds där kunde jag gå raka spåret in i ett provrum, testa byxor, betala och vara ute på under 10 minuter! Jodå, två par byxor som dessutom var på superrea.

Så jag var riktigt on fire när jag nästan var framme vid Enterprise och då siktade jag en kvinna som jag beundrar oerhört mycket -Det var lite konstigt för hon bor inte längre i Umeå. Men där stod hon med en väninna och resväskor! Så jag skrek givetvis. Jag är lite spontan när det gäller människor kan man väl konstatera!

De två kvinnorna skulle bo på hotell och kolla in staden -Så vi kunde ge tips få hur de skulle gå för att nå hotellet, bortom avspärrningar och stängsel.

Vardagens rivstart fick ännu bättre avslut då Ugglan kokat ljuvlig älggryta som vi fick äta innan vi rullade hemåt. När jag kom hem var jag så trött att jag i stort sett kunde välja mellan att gråta eller sova -Det blev fotölj och lite podd istället.

Om någon råkat missat Mia Skäringer & Anna Manheimers podd så säger jag bara: Lyssna! Jag skrattar ibland så att sängen hoppar och jag älskar deras mänsklighet!

Eftersom det var måndag kände jag att det ändå inte var okej att knoppa av 18:30 så jag och sonen åkte ut och gjorde lite ärenden och åkte bil. DET var jättekul, däremot var det mindre roligt att spela Othello med honom runt 21-snåret… Jag är en urusel förlorare och det kändes som helt fel kväll att försöka öva på att ta en förlust med värdighet.

Idag får vardagen lite balans! Agendan är ju på plats så då är det bara att försöka hoppa in i hjulspåren!

//a