I en värld som inte är min…

Av , , Bli först att kommentera 9

Denna helg gjorde jag besök i en värld som inte är min. Jag har fått bo på ett femstjärnigt hotell med oerhört vackra och eleganta rum. Själv hade jag varit tacksam att få bo på Scandic Malmen i ett rum OVANFÖR marknivå, ty sist jag var där bodde jag UNDER markytan, granne med tunnelbanan.

Det är många minnen jag kommer ta med mig och ett är storleken på badkaret i hotellrummet ty efter att ha vandrat i Gamla stan tyckte jag att jag kunde unna mig ett bad. Jag började spola upp vatten, det tog hiskelig tid. Så innan det ens kommit halvvägs så tänkte jag testa mig att lägga mig ner och koppla av.

I mitt badkar, som jag fått måttanpassa för att få in i mitt badrum är det som så att när jag lägger mig ner och lägger upp fötterna på andra sidan så ligger jag rätt bra. Jag ligger alltså som en lätt böjd banan och inte som ett V. Ty jag är inte jättelång.

När jag lutade mig bakåt i badkaret på hotellet gled hela jag iväg, som i en vattenrutschkana och fann mig själv liggandes raklång på botten av badkaret!!! Jag skrattade rätt gott åt situationen och testade några gånger till, därefter fick det bli dusch, hade ingen lust att ligga där på rygg, på botten, helt klart dimensionerat för MiNST två personer!

img_9959.jpg

Min far har fyllt 70 år och han gav OSS en upplevelse, en helg tillsammans att minnas. Jag har haft roliga, varma samtal till bords och när födelsedagsbarnet och det stora sällskapet gick ner till Café Opera tog jag och sonen en promenad tillbaka till hotellet i den sköna Stockholmskvällen. Jag rörs oerhört av generositeten och hjärtat hos mina föräldrar.

img_9955.jpg

Min fars önskan var att ge oss en kväll att minnas i framtiden, och jag vet att den kommer uppfyllas! Med råge!

”-Pappa, ingen tuggar tuggummi som du…”

//a

 

 

Bli först att kommentera

Orutinerad så in i kaklet…

Av , , 2 kommentarer 13

Att resa, åka bort är något mitt huvud inte klarar av. Minuterna innan avfärd är det närmsta jag kommer humanhärdsmälta.

Det är roligt att få åka bort och få nya input, besöka nya miljöer MEN jag är så orutinerad när det gäller resande att det numera är ett projekt utan motstycke.

Det är inte tårar, det är sammanbitet! Det är inget som är roligt och mista avbrott i ”slutpackningen” resulterar i att jag känner mig redo att ställa in hela cirkusen.

Sonen förstår inte vad mitt problem är och det gör inte jag heller! Annat är det när jag skall resa hem -Då går det på rutin och rullar helt smärtfritt.

Men avfärd -Det är knappt jag orkar med mig själv i dom stunderna.

Nu ska jag, familjen och vännerna fira min far (a.k.a Tarzan) i dagarna tre! (utan härdsmälta kiitos!)

//a

2 kommentarer

Men OM…

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag är helt inne i pod-djungeln och nu har jag hittat ”Mia och Klara” Roll-On som finns att lyssna på som avsnitt. Parallellt med detta skriver jag på mitt eget lilla byrålådeprojekt som handlar om att börja om.

Reboota livet, ctrl+alt+delete, inte bara tänka utan också GÖRA eller leva i helt andra banor. Jag har sett dokumenärer om vegankost, om juice, om havet och vår jord och om minimalism -Jag blir inspirerad! På riktigt.

Jag lyssnade i alla fall på Roll-On, (avsnitt 2006-12-23) när Gulletussan ringer sjukvårdsrådgivningen för att fråga vart hon skall vända sig om hon vaknar en dag och inte känner för att leva längre. Samtidigt som Gulletussan håller på att bryta ihop i telefonen brister hon ut i ett skratt och förklarar att allt är så bra i hennes liv.

Jag skrattade gott när jag hörde den där dialogen.

Jag skrattade för den är sann -Det finns en oerhört viktig botten i humorn. Hur många smackar inte på ett leende, kämpar stenhårt för att övertyga sig själv om att allt är bra och att man absolut är så himla lycklig, fast egentligen finns det så mycket under ytan som skulle behöva få komma upp och bearbetas. Fasaden är så oerhört polerad och man vill inte att ytan skall krackelera för man orkar inte ens ta tag i gojset därinne.

För många år sedan stampade jag runt i Gulletussans skor och det är verkligen inte roligt att känna att man håller på att gå sönder. Det är så viktigt att våga vara ärlig och framför allt, våga prata om hur det är på RiKTiGT!

Därför tänkte jag säga att även om jag nu dricker juice som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få i mig, (innehållande både spenat och grönkål) så är den där frukostgröten jag kämpar med inte jätterolig.

IMG_9827

På riktigt så håller jag inte på att gå sönder, däremot är jag trött på att äta ostkrokar! Jag är trött på konsumtion och jag är trött på att sitta fast, som jag upplever att jag gör!

Därför undrar jag -Är det möjligt att få göra en omstart så här mitt i livet?!

//a

 

Nytt liv…

Av , , Bli först att kommentera 15

IMG_9819

 

Didodidodido är det ljud jag och min son kör när det ÄR något som kräver akut uppmärksamhet. I dag är det min bästa vän som står för didodido-läget. Hon har checkat in i min soffa och jag fick en mugg av henne som värmde mitt hjärta.

Vi har pratat tills hon slocknade i soffan, vi har varit ute och gått i skogen som två brakande älgar. Vi har bara varit tillsammans.

IMG_9817

Vi diskuterar livet -Om att börja om, hur man gör, vad man vill och hur i hela friden man kommer framåt!

Jag har tagit ut en ny kompassriktning och pressat morotsjuice -Vitaminer i all ära men det är vännerna i mitt liv som ger mig den viktigaste energin!

//a

Bli först att kommentera

Krisberedskap…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag har en katt, ibland två. Jag har en soffa av tyg och jag har faktiskt också en matta i mitt vardagsrum. Detta innebär att det behövs läggas en hel det tid på att dammsuga. Jag har investerat i en skitbra dammsugare och massor med deluxmunstycken (för djurägare!). Så det är en fröjd, det blir verkligen luddfritt -Så det är jag jätteglad över. Vad som är värre är att det tar rätt lång tid och efter dagens dammsugande konstaterade jag att jag har ett begynnande ryggskott. Nästa gång skall jag komma ihåg att stå på knä och inte som en ostkrok!

När jag sedan gnolat på och gjort dom där typiska göromålen som man gör i ett hem började jag fundera på det här med ”krisberedskap” -Jag tror tankarna kommer från alla inlägg på Facebook om hur man gör en fungerande toalett genom att stoppa två svarta sopsäckar i den befintliga toastolen. Ja, jag förstår att det är högst relevant med tanke på alla orkaner och fruktansvärda katastrofer som just nu sker runt om vårt jordklot.

Jag läste också ett inlägg från någon anställd vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om att människor i städer ofta är sämre förberedda på kriser av olika slag. Är det så?!

Det var alltså här mina tankar började snurra -För längre strömavbrott, vattenläckor eller gud förbjude när nät-och telefonkommunikation ligger nere då ÄR vi sårbara. Jag tillhör den där lydiga lilla rädda skaran av människor som i smyg varit och köpt en kniv med tillhörande tändstål -För jag tänker minsann kunna göra en eld! Jag önskar mig ett trangiakök i julklapp -För jag tänker kunna laga mat också. Jag tänker inte stå handfallen och börja fundera om något oväntat sker.

Däremot saknar jag powerbank, kontanter, konserver och vattentank -Å det får lösa sig tänker jag! Någon walkitalki har jag inte och inte heller någon radio som inte kräver ström MEN jag har en dynamoficklampa i BiLEN (OCH bältessax!)!

Vi har liksom haft möjlighet att öva på sånna här lägen i stugan, för efter vissa åskväder har strömmen åkt. Då har vi minsann fått tända ljus och lagat mat på tjusigt gasolkök (för ingen är mera förberedd än Tarzan)! Sopsäckar i toaletter har vi inte behövt, ty där kan man hämta vattenhinkar ur sjön och ”spola” med.

Så blir det riktigt illa sätter jag sikte på stugan -Det är min PLAN!

Det har varit fascinerande ”övningar” vi fått bevittna i skogen, hur fyra ynglingar, likt katapulter skenat upp ur sängar när strömmen återvänt just när ”nästan alla somnat” (dvs bara di vuxna!) -Självklart blev det ett hollabaloo utan motstycke för då skulle alla sladdar fram och apparater, spelkonsoler etc laddas för tänk OM det skulle hända igen… Vilket det inte gjorde den gången!

Men det är väl lite så, att när omvärlden känns osäker då börjar man fundera över om man har någon vattendunk med tappkran liggandes i förrådet.

Efter alla dessa funderingar tar jag och kör en struts, huvet ner i dom triviala i-landsproblemen, som att man har så galet bra fönster att dom immar igen UTVÄNDiGT!

//a

PS: För övrigt kan jag inte bestämma mig om det är KLOKT eller NOJiGT att ha frysen full med vatten!

 

Bli först att kommentera

Metamorfos…

Av , , 12 kommentarer 17

Jag har inte kört i diket, trillat av pinnen eller något annat otäckt. Jag har bara funderat väldigt mycket den här sista veckan. Det har hänt så mycket saker och då måste jag alltid processa informationen. Det har varit gigantiska, livsomvälvande besked och beslut som fattats och då stänger jag ner kommunikationen utåt -Trots att jag är den där gula personligheten (som med lätthet börjar diskutera med folk i hissen!).

Sedan har det varit optikerbesök, föräldramöte, pass hos polisen och annat sånt där som legat och pockat på uppmärksamhet.

Å så var det ju det här med kläder -Jag har alltså beställt kläder från Danmark! Å det har varit smärre ångest i väntan på att leveransen skulle dyka upp. Trevligt nog så passade allt riktigt bra, jag är helnöjd över att mitt mörka hår och mitt poisonläppstift  får sällskap av dito byxor i skinnimitation -Yey!

Vad har mer hänt? Tja, har hunnit få ett utlåtande (för det var ingen fråga) om min blogg, om vem som i överhuvud taget läser nått sånt här?! Å hur man i allsin dagar någon ens orkar skriva som jag gör?! Ptja… Vad skall jag säga? Jag vet faktiskt inte vem som läser, men jag tänker att det kanske finns något i att läsa om andras enkla liv? Där allt inte är instagram-perfekt. Där det är lite mera fetärligt och där någon de facto äter tunnpannkaka mellan varven och inte bara mager trendig sushi? Jag har ingen aning om jag skall vara uppriktig.

Det enda jag vet är att jag skriver för att det är min grej. Min passion i livet. Och jag kan också berätta att mänsklighet i all sin enkelhet är det bästa jag vet. Det är där glädjen, sorgen, ljuset, mörkret och alla nyanser finns. Inte i en polerad yta. Det är i fettsprätt vid spisen på nya tröjan man känner igen sig -Tycker jag!

Det är fredag och jag har ägnat stor del åt att måla sista dagarna, nu blir det lite möte och så får vi se vad helgen tänkte komma med!

//a

 

12 kommentarer