Metamorfos…

Jag har inte kört i diket, trillat av pinnen eller något annat otäckt. Jag har bara funderat väldigt mycket den här sista veckan. Det har hänt så mycket saker och då måste jag alltid processa informationen. Det har varit gigantiska, livsomvälvande besked och beslut som fattats och då stänger jag ner kommunikationen utåt -Trots att jag är den där gula personligheten (som med lätthet börjar diskutera med folk i hissen!).

Sedan har det varit optikerbesök, föräldramöte, pass hos polisen och annat sånt där som legat och pockat på uppmärksamhet.

Å så var det ju det här med kläder -Jag har alltså beställt kläder från Danmark! Å det har varit smärre ångest i väntan på att leveransen skulle dyka upp. Trevligt nog så passade allt riktigt bra, jag är helnöjd över att mitt mörka hår och mitt poisonläppstift  får sällskap av dito byxor i skinnimitation -Yey!

Vad har mer hänt? Tja, har hunnit få ett utlåtande (för det var ingen fråga) om min blogg, om vem som i överhuvud taget läser nått sånt här?! Å hur man i allsin dagar någon ens orkar skriva som jag gör?! Ptja… Vad skall jag säga? Jag vet faktiskt inte vem som läser, men jag tänker att det kanske finns något i att läsa om andras enkla liv? Där allt inte är instagram-perfekt. Där det är lite mera fetärligt och där någon de facto äter tunnpannkaka mellan varven och inte bara mager trendig sushi? Jag har ingen aning om jag skall vara uppriktig.

Det enda jag vet är att jag skriver för att det är min grej. Min passion i livet. Och jag kan också berätta att mänsklighet i all sin enkelhet är det bästa jag vet. Det är där glädjen, sorgen, ljuset, mörkret och alla nyanser finns. Inte i en polerad yta. Det är i fettsprätt vid spisen på nya tröjan man känner igen sig -Tycker jag!

Det är fredag och jag har ägnat stor del åt att måla sista dagarna, nu blir det lite möte och så får vi se vad helgen tänkte komma med!

//a