Kära jultomten…

Av , , 6 kommentarer 15

Kära Jultomten,

Jag har inte varit så snäll här på slutet -Jag är mera ilsken och vresig faktiskt!

Idag har det varit tämligen illa, jag har slutat med socker och i och med det har det blivit så att jag slutat med KAFFE också! Det är liksom ingen hejd när man bestämmer sig. Men då får man gilla läget också… Det är bara att rida ut huvudvärk och allehanda sockerdarr.

Nu kanske du tycker att jag är tidig med min önskelista, men det är faktiskt inte helt sant, för dom allra flesta affärer får mig att känna att jag redan ligger steget efter!

I allafall, jag skall komma till saken…

Jag hanterar numera frön, nötter och en hiskelig mängd grönsaker dagligen. Till detta tillkommer saker som Tahini, kokosolja och annat tjoho som skall användas och blandas ihop. Till min hjälp har jag en köksmaskin som jag kidnappat från mina föräldrar.

Jag tror att den är från sent 80-tal

Jag ÄR väldigt tacksam att jag har den till hjälp men när jag håller på så blir det oftast så att jag får använda både den och även mixern från samma era (som skriker och låter så illa att katten faktiskt skenar iväg och gömmer sig!). Det slutar alltså med att jag har disk som inte ens ryms på min lilla diskbänk!

Så faktiskt tomten, tänkte jag önska mig en ny form av köksmaskin, som orkar blanda, fixar att hacka nötter och som inte låter som att den är på väg att ta ihjäl oss med mystiska ljudfenomen.

Jag kan försöka rita en teckning åt dig som tack! (Jag är bara ärlig -Inte rik!)

Hoppas vi ses

//desperatLCHF:are

The Matrix…

Av , , 6 kommentarer 20

Om någon mot förmodan funderat på vad jag pysslar med så kan jag berätta det helt öppet.

1) Jag virkar (lång, färgglad halsduk!)

IMG_9994

2) Jag övar mig på att rita katter (ser för taskigt ut men jag ger inte upp!)

8989F8A0-923D-4DAA-818A-807C524B4887

3) Jag funderar och funderar på om jag ska ta det blåa eller det röda pillret

Jag befinner mig i kölvattnet efter en djupdykning ner i hopplösheten. Det går så där. Det är uppochner och därför tänker jag att det enda vettiga är att vara kreativ. Låta färg och form ge mig energi. Jag har lämnat så mycket blodprover att mina armveck är blåa/gula och jag har genomgått processen som kallas koloskopi.

Tillbaka till hopplösheten -Hopplöshet är den mest skrämmande känsla jag vet. Den leder nowhere utan där finns bara ett mörker och en känsla av att a) Allt varit poänglöst och b) det är lika bra att checka ut från det så kallade ”Livet”. Lite samtal med en stafettläkare i telefon, lite dosjusteringar, lite helg i stugan med samtal, mat och vila och hopplösheten börjar släppa sina slingriga, långa, äckliga destruktiva fingrar över mina tankar och känslor.

Jag har inte gått in i en depression utan helt enkelt sett all min strävan efter en ny möjlighet, en ny framtid bli manglad med marken -Täker jag ge upp? Det är ju frestande men för mig är det inte ett alternativ. Utan jag måste få känna, reagera och måste få se över mina möjligheter att ge mig efter drömmen om en för mig, hållbar framtid.

Från hopplösheten hamnade jag i stället i ungefär samma dilemma som Neo ställs inför i filmen Matrix (den där fantastiska, filosofiska ultravålds filmen från 90-talet) och banne mig -Metaforen fungerar faktiskt väldigt bra.

Neo erbjuds att välja mellan två piller, det röda eller det blåa.

Det blåa låter honom somna, vakna upp i sin säng och glömma allt han just varit med om, han får förbli lyckligt ovetandes om ”Matrix”. Det innebär att vara slav under maskinerna (systemet?).

Det röda pillret låter Neo kopplas ur ”Matrix” och se verkligheten som den faktiskt är och förstå/se illusionen som Matrix ÄR. Det vill säga ger Neo en möjlighet att agera och få kontroll över sitt liv.

Kort och gott kan man väl säga att väljer man det blåa pillret så stoppar man huvet i sanden och fogar sig efter maskinerna och fortsätter vara systemstyrd. Väljer man det röda är det hardcore realitet men man har frihet och ansvar att agera.

Så jag virkar vidare ikväll, kanske ritar jag ännu en katt som ser ut som att den har ett mycket märkligt objekt i pannan, platt som en pannkaka och med öron som en kanin.

Jag vet vilket piller jag vill välja -Vilket väljer du?

//a

PS: Jag kan gärna slippa konstkritikerna, jag har redan en som häcklar mina stackars kattalster 🙂