Det tar…

Av , , 2 kommentarer 17

Igår på morgonkvisten undrade min chef om jag hade möjlighet att jobba. Jag var egentligen ledig och hade en hel del inbokat men det var inga problem att åka iväg och göra några timmar. När jag kom till mitt jobb hade jag en matlåda i handen och det första jag gjorde var att förkunna att jag skulle komma att behöva en rast för att få i mig min mat.

I lådan låg allehanda rostade grönsaker och några skivor nötstek med sås, detta toppat med cashewnötter -Det är nya tider i mitt liv!

Om jag tidigare varit Skalman när det gällt sömnen, så är jag nu en fullt utvecklad Skalman med mat och sovklockan. Träningen tillsammans med Johan kräver planering, fokus och jävlar anamma.

Jag kan absolut erkänna att han inte känns som en favorit när han står och säger ”-Du har TVÅ kvar, kom igen” eller ”…tryck upp höften nu och ihop med skulderbladen det är bara 20 sekunder kvar…”

Jag har aldrig tränat på detta sätt någonsin och jag älskar det. Jag får bita ihop, svetten sprutar, tårarna bränner och jag fattar inte riktigt att jag faktiskt gör det jag gör. När passen är slut är min kropp genomkörd och jag är så innerligt tacksam och tillfreds med hela mig själv. Hardcore är vad det är. När jag på smått skakiga ben lämnar lokalen känns det som jag skall braka ihop -Men en måltid senare och jag är pigg och vaken igen.

Och jag är glad. Och stolt över vad jag gör för mig själv och min hälsa.

Jag kör tredje veckan nu med denna nya träning, jag har tagit mig igenom detta utan att bli sjuk (förkyld), jag har inga skador (som jag brukar lyckas med på egen hand!) och maten kommer naturligt eftersom träningen kräver energi. Jag orkar mera rent allmänt vilket är ett unikum för mig. Kanske orkar jag mera eftersom sömnkvaliten är en helt annan?!

Min vän i 08-land har idag sin första träning med PT och jag önskar att hon får uppleva samma pepp, motivation, vilja och glädje som jag får göra. Det är nästan så att jag måste flexa bickarna bara för att…

Nu vankas gröt, frukt och ägg till frukost för att kicka igång dagen därefter ser jag framemot en dag på jobbet MED matlåda!

//a

Nordisk hälsa…

Av , , 4 kommentarer 21

Nu jädrar kommer en gymselfie…..

1595CAA9-01CC-45F0-AEE5-9045399C3182

Jag har som sagt bytt liv, som en orm som ömsat skinn, är så innerligt trött på att vara den snälla tanten med svintohår! Nej tack, det passar mig inte alls. Jag är klar med den tiden och redo att göra jobbet med min fysiska kropp!

Min kropp passar inte längre min person och jag började runt årsskiftet att ”träna”, hur har det gått? Sisådär måste jag säga.. Stunderna på gymmet har känts väldigt poänglösa om jag skall vara helt ärliga. Jag har brakat igenom dom stackars maskinerna jag fått tilldelat och kört på konditionsmaskinerna. Jag har åkt hem och det har inte känts någonstans i kroppen att jag tränat.

Så ärligt talat har det inte känts roligt -Jag har varit ute och gått och bara rört mig massor MEN eftersom jag faktiskt HAR tränat så där så att det känts tidigare i mitt liv har detta inte känts som träning.

Runt jul träffade jag ljuvliga Elin som började berätta för mig om Nordisk Hälsa och Johan Carlaby, en personlig tränare med ett annat perspektiv och tänk på hälsa, styrka och rörelse. Hon strålade när hon talade om hans träning. Nu är ju Elin en ung tjej och inte en rund svintotant som jag är MEN jag blev nyfiken för jag hörde att det var något dom hade som jag saknat. Så jag började följa Nordisk hälsa på facebook och instagram på inrådan av Elin, jag messade faktiskt och berättade kort vem jag var och varför jag hängde efter på sociala medier och vi har haft ett intressant utbyte av tankar.

Nordisk hälsa (där Johan finns) skrev ett otroligt bra inlägg runt nyår om motivation, och lade fram det på så sätt att det inte handlar om motivation utan om ViLJA -Den tog i mig.

Vilja -Jag vill förändras… Jag har stått stilla i 7 ÅR!!! Jag vill något nytt, jag är allergisk mot soffan och Netflix, jag vill ha rörelse, aktivitet, liv, glädje -Så jag har kört, på gym och så har tiden gått utan att något liksom händer. Sitta och dra och pressa maskiner gjorde jag för 20 år sedan!

Så såg jag denna annons i de sociala medierna (fast med datum nu i mars!) (Nordisk Hälsa)

Bild:Instagram Nordisk_hälsa, används med tillstånd.

Bild: Instagram Nordisk_hälsa, bild används efter inhämtat tillstånd

Johan skulle hålla Steg 1 -Så jag anmälde mig. Jag tänkte mig inte för jag bara hoppade och i söndags deltog jag i workshop om Benstyrka. När de tre timmarna var slut rann jag över vägen och på någotvis tog jag mig till mina föräldrar och Tarzan fick skjutsa hem mig -Det var färdiggått för dagen so to speak.

Träningen var något HELT annat, har aldrig i hela livet varit på värre eller mera fantastisk träning. Höll både på svimma och spy. Blev otroligt GLAD av dagen och att även jag som tant klarade av det hela utifrån mina förutsättningar. Fick hela tiden jättebra information och förståelse för vad vi pysslade med. Två dagar efter hade jag bisarr träningsvärk (samtidigt som magsjukan hälsade på) Jag har aldrig känt mig mera levande och stark där jag stapplade runt på mina stumma ben. Fick lite tips av Johan på vad jag skulle göra för att motverka det hela -Självklart fungerade det!

Jag tänkte att jag med min vikt g.a.r.a.n.t.e.r.a.t skulle ha ont i knän och leder eftersom jag faktiskt hoppade (eller ja, försökte i alla fall) -MEN det har inte gjort ont någonstans på annat sätt än härlig, massiv träningsvärk i delar av benen som jag inte visste att jag hade!!

Jag fick träna med Johan i onsdags också, det var bara att hoppa jämfota från hukstående, gå som en struts och allehanda övningar, svetten sprutade! Idag tränade jag själv på gymmet och körde uteslutande de övningar jag lärt mig under veckan -SÅ ska det kännas! NU känns det roligt!! Senast jag upplevt den där totala rörelsen i hela kroppen var för massor med somrar sedan när min bror körde yoga med mig i stugan.

Vad jag har saknat denna inspiration! För med rätt inspiration kommer viljan och med viljan kommer drivet och det kom helt rätt i tid för mig. Det finns garanterat en mening med att det blivit exakt så här!

Nu håller jag tummarna att det finns utrymme för mig att få fortsätta träna med denna personliga tränare som KAN sin sak och som defacto KRÄVER resultat av den som vill träna med honom! -Sånt behöver gormiga själar som jag!

Denna fredagskväll avslutas tidigt och jag gör mig redo för att jobba därefter vankas middag ute med en vän från förr som hörde av sig idag! Fast innan jobbet ska jag göra mina 20 minuter hemma enligt rekommendation!

Livet är gott!

//a

PS: som fri agent har jag inte erhållit ersättning för att skriva detta inlägg! Däremot uppmanar jag alla som vill ha VILJA till hälsa och rörelse att vara kritisk mot PT:s och att söka tills man hittar den där människan som levererat kvalité, kunskap och som är en MÄNNISKA!

Bild: @nordisk_hälsa (instagram) Bild används efter inhämtat tillstånd

Bild: @nordisk_hälsa (Instagram) Bild används efter inhämtat tillstånd.

4 kommentarer

…nu går tåget…

Av , , Bli först att kommentera 17

Idag valde vi att göra en tripp till Övik, sonen, Ugglan och jag. Vi var lite fundersamma på om tåget skulle gå men det gick enligt tidtabell -Hur smidigt som helst.

Hade vi nu varit normala människor hade det varit punkt där, men vi är ju sällan riktigt konforma.

När vi rullade in mot Övik började vi fundera på vart vi klivit av förra gången, alla tre hade givetvis en åsikt och innan vi hunnit enat oss så rev jag loss min väska och stolpade iväg mot dörren. Sonen och jag är snabba som vesslor så vi hoppade av och konstaterade att NÄÄ här skulle vi inte vara, vänder oss om lagom för att se dörrarna gå igen och dessutom se Ugglan (som då just tagit sig till dörrarna) stå och dividera med tågvärden för att slutligen glida iväg sidledes….

Jag och sonen garvade så vi höll på storkna -Det är liksom inga avstånd så vi stolpade upp till vägen och började gå, vi visste vart vi skulle.

Ugglan och killen inne i tåget hade asgarvat lika mycket som oss. Ugglan hade väl konstaterat att ”men nu står ju dom där” varpå tågvärden konstaterat att ”ja, och nu går tåget”! Morrhår och Ärtor IRL.

Väl på Öviks centralstation hade Ugglan blivit mött av en mycket snopen och förvånad välkomstkomité och hon hade vackert förklarat att två stod vid norra stationen… Varpå dom ringde mig och sa åt oss att stå stilla för att bli hämtade -Vi hade då tagit oss till bilprovningen så det blev perfekt ställe att bli plockad på.

Hemfärden gick utmärkt, utan avhopp eller kvarglömd Uggla som seglade vidare i kvällen.

Det blev en rolig och mysig dag -Alltid härligt med miljöombyte och vänner!

//a

Bli först att kommentera

Kattslakt i vardagen…

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Katten hittade en gummisalamander (kan vara en gummigecko!) härom veckan. Det blev startskottet för en ny level av jaktlek och ”bytesgåvor”.

Det slits något frenestiskt i gummiödlorna -Det smattrar av gummisnärtar mot golvet och turligt nog äter inte den här donnan vad som helst -Så i stället hittar jag små ödlefötter, svansar och andra kroppsdelar runt hemmet.

 

 

 

 

 

 

 

Jag bara skakar på huvet och slutligen måste jag konfiskera den lilla gummisalamandern så att katten kan gå och lägga sig -För hon ger sig i.c.k.e.t!

Sportlovet är ljuvligt skönt och idag laddar vi enbart för morgondagens eskapader OCH så hoppas jag innerligt att tågen rullar som dom ska…

//a

Bli först att kommentera

MOD, sång och grattis…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag sjunger förskräckligt mycket just nu -Ni vet så där som man kan passa på att göra när man kör bil! Grejen är bara den att jag gör det hemma. Måste försöka få ur mig alla toner innan sonen återvänder för det här kommer inte att gillas. Det är väl något som måste ut tänker jag. Sång kan liksom förmedla saker utan att man tänker på det!

När jag satte mig för att skriva dagens inlägg så noterade jag att jag hade fått en kommentar på ett inlägg som jag skrev för FEM (5!!!!) år sedan -Häftigt att ett inlägg fortfarande engagerar och i det här fallet handlade det helt enkelt om den heta potatisen om vänskap mellan en man och en kvinna UTAN sexuella förtecken! Går det? Finns det? Är det möjligt? Omöjligt?

Totalt möjligt säger jag och sänder en tanke till mina manliga vänner som funnit vid min sida år ut och år in! Ni är guld värda i mitt annorlunda liv.

På tal om guld -Fick nytt kontrakt i veckan och med det ny lön -Jag brukar alltid försöka använda inköp av en sportbil som argument vid löneförhandling men jag börjar känna att jag kanske skall skippa Bugattin och istället spana på en billigare bil för att kanske kunna resa med min son istället (typ gärna innan han hunnit flytta hem ifrån!!) -Man skall aldrig sluta drömma!

Sedan har jag hunnit göra en rätt intressant reflektion idag -Min ”lillasyster” fyller år idag, så när jag satt vid Facebook tänkte jag skicka en grattishälsning till henne. Då slog det mig att det faktiskt GÅR att RiNGA från den där telefonenheten jag hade i handen… Sagt och gjort jag RiNGDE och sa Grattis och så pratade vi ganska länge.

Vi diskuterade det där, att vi sällan använder telefon för att faktiskt ringa numera, man bara messar eller kommunicerar via sociala medier, lite som den här bloggen. (Inte för att jag tror att någon okänd önskar ett samtal från mig med planlöst trevande surrande men ni fattar…) Otroligt många upplever nästan telefonsamtal som läskigt, invasivt och framför allt STÖRANDE! När blev det så?

Nu ska jag ta och kolla blommorna som står i badkaret, här skall tvättas sängkläder och dammsugas, kan snart inte ta en ton utan att börja hosta, det blir så när två lyckliga katter löper amok samtidigt som dom byter päls…

För alla som gillar informativa och intressanta roddar vill jag rekommendera MOD-podden! Har faktiskt just lyssnat färdigt och är väldigt spänd på nästa säsong. OM någon vill engagera sig i denna livsviktiga fråga om organdonation kan ni kontakta mig på mail: anna@merorgandonation.se

IMG_0891

 

På tal om att löpa… en borde nog ta och ge sig iväg till gymmet också!

//a

2 kommentarer