Tackar…

Av , , Bli först att kommentera 13

För en stund sedan satt jag i telefon, jag blev tvungen att fråga vilken dag det är! Här har vi firat en högst annorlunda jul. Improviserad julafton med nedbäddad son som frossande sa: Få bara hit alla när tabletterna börjar verka! Å så blev det. På två timmar blev det någon form av samling på julafton. En väldigt kort sådan för julklappsutdelning, kort men väldigt mysig.

När Kalle Anka började blev det att hetssöka efter en tv-antennkabel för den har jag helt skrotat då det mesta går att streama direkt, dock ej Kalle… Efter Kalle och hans vänner önskat GodJul tackade den äldre generationen för sig och sonen tog en ny frossa i galet hög feber. Det är en viss känsla man känner när ens tonåring säger ”Tackar” när man kommer med resorb blandat i en flaska på julafton…

Influensa in da house!

En liten skål soppa på kvällen, mera ibuprofen, paracetamol, vätskeersättning och godnatt.

Juldagen då mannen skulle dyka upp som tomten i paketet blev panikbromsat då jag själv tickade upp i feber -Så här suddar vi runt. Har aldrig ätit så lite mat, godis, frukt eller julmust någon jul tidigare. Det är mest vatten och te som smakar bra! Musklerna värker och huvet håller på explodera, så vad passar väl bättre än att ta fram min dator som stått pensionerad i en garderob och se om den vill vakna till liv. För att ligga ner går inte!

Det finns inga känslor av att det är synd om oss här – Tvärtom måste jag säga att vi haft just den känsla som julen skall vara. Nära, ärlig, varm (i dubbelbemärkelse), tillsammans och totalt prestigelös.

IMG_4365

Ta’t lugnt därute, Umeå är tydligen hårt drabbad av influensan. Stanna hemma, skippa reor och ta hand om varandra i stället!

//a

PS: måtte min egen tomte komma snart!!

Bli först att kommentera

Dan’ före dan’….

Av , , 2 kommentarer 13

Jag skall bara gå till köket och göra iordning frukttallriken, på vägen hinner jag starta tvättmaskinen och sorterar bort tvätten, jag tar även fram batterier till slingan som jag skall sätta fast i min dörrkrans, väl i köket river jag fram sopsorteringen som måste ut (det bågnar!) sedan kommer jag på att jag bör göra apelsiner med nejlikor, så jag river fram en bricka och sätter mig och gör två apelsiner -Det stinker nejlika så att jag börjar må illa, så jag går till vardagsrummet och kommer på att jag skall ta fram och börja stryka dukar, så jag tar fram strykbrädan, och tar fram dukarna, sedan kommer jag på att jag skall bära ner kartongen med julgranspynt, men först kanske jag skall ta fram fruktfatet….

…lite så har jag gått an sedan 07:30 när jag klev upp. Runt 08:10 äntrade jag Ica för att julhandla, det var lugnt och fridfullt, personalen var glada och trevliga. Det var mysig stämning med ”God Jul” och hela paketet. Noll trängsel med vagnar, inga sura miner, ingen ragnarök i sikte. Å julmust fanns det kvar! När jag tänker på saken är det så hela december löpt på…

Denna december blev långt ifrån vad jag tänkte å andra sidan är jag tacksam och ödmjuk att vi är här, dagen före julafton med humöret i behåll. Det var varit cancerbesked och operationer, det har varit Stockholm uppåner över dagen, det har varit jobb, det har varit vardag och träning, det har varit omplanering, julshow, skolavslutning och omåttligt mycket ångest och stress. Samtidigt har jag bakat lussekatter, gjort pepparkakshus och fått det riktigt fint och juligt här hemma. -NÄR hände det senast?!?!?!

Ändå går jag i mjukiskläder idag, har en son med influensa men vi är glada och vi är tillsammans. Jag har fixat dukarna, jag bär kartonger, jag bär sopor och jag ORKAR. Jag sitter ner mitt i alltet och blir plötsligt kreativ och vill skriva -Let’s säger jag och å så blev det så…

Den här december blev ett eldprov att se om jag håller och ja, jag är sliten, jag är trött och jag är i stort behov av vila och solljus.

Jag är i stort behov av att koppla av och bara få processa allt som hänt. Jag behöver få suga på karamellen (mitt årliga läkarbesök) där vi kunde konstatera att mina levervärden är helt normala (inte EN enda röd siffra!!!), att min fettlever är borta och att jag är jäkligt stark! Den kroniska pankreatiten har läkt ut och ALLT ser fint ut!! Allt ser fint ut… Så tacksam!

Jag är i stort behov av att komma ikapp min själ, och mig själv för jag märker att jag bevisligen kan springa på både länge och väl utan att stupa, jag tänker inte stupa utan jag tänker bromsa och passa på att lukta på blommorna (kryddnejlikorna!), träna och känna mig tacksam, stolt och otroligt glad över hur jag har förändrat mitt liv, mina villkor och mina förutsättningar.

Det blir en annorlunda, väldigt lugn och improviserad julafton men det känns helt rätt och okej efter allt som varit. Vi skippar julbordet och vi gör pizza från start. Vi skippar hets hit eller dit, vi är hemma. Vi är tillsammans.

Önskar alla en lugn och fridfull jul

//a

2 kommentarer