Kategori: Behandlingar/Undersökningar

Da tooth…

Av , , 2 kommentarer 15

Lite så där, fast med ena kinden mer svullen än en fullproppad hamsterkind, känner jag mig just nu!

Igår besökte jag käkkirurgen och fick ut eländet som spökat så länge för mig. Jag var livrädd och rent skakade av ångest inför ingreppet! Så blir det när man skjuter upp sånt man tycker är läskigt -He bli ba värre å värre i huvet!

Jag fick bästa tänkbara bemötande, en genuint omtänksam käkkirurg och sedan minns jag inget förrän jag vaknade till liv i min egen säng på eftermiddagen! 

Jag fick höra talas om hur jag blivit uteskorterad av två kandidater, ena kinden var som en melon och munnen ilsket röd. På huvet hade jag (tydligen) en grön operationsmössa som hade åkt upp som en atomsvamp. Tydligen har jag i allafall bytt från landstingets vita T-shirt till min privata tröja. Tydligen har ugglan fått betala för kalaset och tydligen har vi varit på apoteket (eftersom det fanns var under tanden så antibiotika sattes in!). Ja och sedan har tydligen Tarzan skjutsat hem oss.

Det är fascinerande att ha varit ”i rörelse” men helt bortkopplas samtidigt. När jag hörde om ”atomsvampen” ville jag skratta men igår var det för ömt, ont och svullet men jag fick mig ett inre leende om inte annat.

Nu lever jag på kokt ägg, hälsofil och vatten är fortfarande traumatiserad över det hela men helnöjd och tacksam att det är gjort!

Bevisligen överlever man det mesta och med det konstaterat återgår jag till Storytel och munvila!

//a

I en båt på sjön…

Av , , 4 kommentarer 13

I afton klev någon tyst in i min hall, så där smygande att man inte riktigt vet om någon slank in eller inte. Hasade mig upp och hittade min lilla mor nere vid trappan -Det var helt klart dags för inspektion av dottern… Ja, för man är tydligen barn även om man är 359 år gammal!

Det var den där tredje turen med akutbesök inom primärvården som gjorde att hon kände att hon ville se hur läget var. Hon förkunnade vidare att hon gärna ville sätta mig i båten och köra ut mig mitt på sjön för att få andas frisk luft -Dvs i stugan! Frisk ren luft utan pollen vore nog mindre skakigt och darrigt att inhalera än luftrörsvidgande tänker jag!

Vi hann i alla fall gå igenom gelnagellack och hon fick se min goda middagssallad som jag gjort och så hann jag sälja in konceptet smörgåsgrill till henne också. Det var en fin och omtänksam stund och det var skönt att kunna gå med henne ut till parkeringen och känna lite på vårvärmen.

Jag måste bara tacka för den fantastiska vård som jag fått på Mariehems hälsocentral, både förra onsdagen och idag. Samt den vård jag fick på primärvårdsjouren i tisdags.

Jag har ringt och jag har fått en akuttid samma dag. Mitt tillstånd har inte varit livshotande, det är astma och allergi och jag har inte hållit på kvävas ihjäl MEN jag har absolut behövt hjälp. Jag har som sagt noll erfarenhet av detta så det har varit skönt att få hjälp.

Jag förundras över vuxna människor som ringer/åker på en akuttid till en jour och som sedan börjar gaffla om problem med att vänta, att andra får gå FÖRE samt att man banne mig inte har tid att vänta längre eftersom man har andra möten, middagar, träningar etc som minsann skall hinnas med -Varför är man då på en akuttid? Om man inte ens har tid att vänta, eller avboka middagsgästerna kanske man helt enkelt inte behövde akut vård?!

Jag har bara konstaterat att väntetider i dessa galet tråkiga väntrum tycks trigga fram oväntade beteenden. Personalen har varit otroligt professionell och vänliga och jag har fullt förtroende för att dom prioriterar rätt bland alla patienter med olika åkommor. Jag har suttit lugnt i båten (väntrummen) för jag har känt att jag bara behöver få hjälp när det blir min tur. Jag har inte haft ork att känna stress över något annat, bara över att kunna andas utan att låta som en säckpipa eller som att halsen snörps åt.

Jag tycker dock att BARN borde få gå före vuxna som mig! -Call me crazy men det är en hjärtefråga!

Helt klart ny erfarenhet, dygn utan sömn på grund av kortison, helt ny respekt för människor med astma och våldsam pollenallergi -Jösses säger jag bara. Som barn kallades jag ”flickan med den hesa rösten” av vissa i min förskoleklass… Kan säga som så att jag nu är kvinnan med den hesa rösten.

Det går åt rätt håll, men götapetter vad jag är trött -och fullkomligt oförmögen att sova. Det är tur att det finns bloggar, filmer och korsord att fördriva tiden med samt Candy Crush som aldrig sviker!

Sedan fortsätter jag också att beklaga mig hejdlös då jag upplever hela situationen otroligt frustrerande -I don’t have lust/ork/jet för sånna här spökerier från kroppen! Sedan skrattar jag gott åt mig själv och mitt ynk då det påminner mig om Tarzans ynk när han fick bältros för sisådär 20 år sedan (som jag då upplevde hejdlöst komiskt!).

Jag puffar vidare och tror att morgondagen kommer bli ännu ett steg närmare att återerövra ”utomhus”

//a

PS: Apoteket på Mariehems hälsocentral skall ha en stor kram för servicen att beställa alla mediciner så snabbt samt bästa service och lager av Senega!

Apoteket NUS skall ha guldstjärna för att dom öppnar så tidigt, samt att dom hjälpte min far att hämta ut allt det nya som jag fick på tisdag kväll! Stax före 08.00 på onsdagsmorgon stod min far, vid min säng, med en kasse medicin samt kortisontabletterna i högsta hugg!

Vad vore vi utan alla dessa fantastiska människor som hjälper oss när vi däckar, nyser oss bort ur rummen och bara vill dra täcket över huvet?!?

Jag är tacksam! Å skrattar trots allt denna afton!

 

Downton Abby & kortison…

Av , , Bli först att kommentera 18

Yes, jag har just borstat tänderna! För att kliva upp eller gå i säng låter jag vara osagt.

Den här allergin & astman som gäckat, däckat och typ kvävt mig de senaste två veckorna  har fått sig en rejäl motattack. Besökte primärvårdsjouren och fick inhalera dubbla dekokter och därefter fick jag en rejäl dos kortison för att bryta histaminkaoset i kroppen.

Andningen känns så där nu men ögonen är som uppspärrade pingisbollar av kortisonet.

Runt 02 kollade jag instruktionerna till min nya smörgåsgrill, och sedan har jag löst korsord och sett Downton Abby (som jag inte sett förr!).

Ytterst bisarr känsla när den fysiska kroppen är helt slut efter de senaste veckornas inre påfrestning och sedan får man läkemedel som gör en som Snurresprätt (dock utan att kunna vara ute och ränna!). Puffar luftrörsvidgande för att hålla öppet och önskar typ en stekpanna i huvudet för väldigt välbehövlig sömn.

Dock har en god vän redan skrattat gott och konstaterat att jag kommer vara ”hög” dom kommande dagarna eftersom jag måste fortsätta med kortisonet några dagar i väntan på att dom ”mildare” sakerna börjar ge full effekt -Hilfe!

Funderar på om jag skall sitta uppe och vänta på Tarzan som lovat att åka på Apoteket 07.00 för att hämta ut den långa listan på nya preparat i kampen mot björkpollen?!

Jag har liksom aldrig fattat att pollenbomben inte är något högst tillfälligt övergående a’la någon dag, det blev lite desperat känsla när läkaren informerade mig att det kunde röra sig om ett par veckor till!! Jag har varit utomhus så otroligt lite de senaste 14 dagarna att jag börjar känna mig som en vampyr-wannabe.

Det braiga är i alla fall att det känns som att huvudet och slemhinnorna börjar svälla av efter hästkuren kortison och att jag inom några dagar faktiskt skall kunna röra mig utomhus utan att halsen liksom snörps åt. Detta är onekligen en ny erfarenhet!

Jag har ju en sjukt stor och skön säng, skall nog ta och ge mig på att snurra runt lite och hoppas på vila, this is snudd på madness!

//a

 

Snorproducent…

Av , , 2 kommentarer 20

Jag har mött (och hjälpt) väldigt många allergiska människor dom senaste 15 åren. Jag har upplevt ett visst mått av desperation och har väl ibland tänkt ”hur hemskt kan det vara?!”

Den gnälligaste och mest überdesperata (någonsin) är dock JAG -Jag har nog aldrig gnällt över leverbiopsi, spolning av bihålor, koloskopier, gallkramper på denna nyfunna växel av klagan.

Igår besökte jag doktorn. Och tydligen har jag på äldre dagar fått allergiutlöst astma -Jag hostar, det piper och det är ett kliande i halsen till max. Hela insidan av huvet tycks vara isolerat att segt RX-lim och jag blir fullkomligt galen. Jag är trött som en klubbad och ögonen rinner. Jag nyser okontrollerat utan förvarning och känner mig allmänt skitäcklig!

Sitter bakom stängda fönster, dörrar och vädringsluckor. Så katten är också missnöjd över förlorad tillgång till balkongen. Öppnade dörren som hastigast för att ta in posten och då brakade vrålhostan loss -jag hostar så att jag blir irriterad på mitt eget oljud. Å jag hostar på nätterna så att jag håller på spy och samtidigt bli galen på kuppen.

Det intressanta var dock när jag kollade grafer för pollen igår efter läkarbesöket -Jag berättade att det hela började 17 maj och det var tydligen då det började virvla björkpollen i Björkarnasstad -Så jag håller stenkoll på prognoserna och hoppas innerligt att det skall lugna ner sig pronto.

Nu skall jag ta nässpray, ögondroppar och ytterligare en puff -Överväger starkt nässpray i öronen också eftersom trycket är sjukt irriterande.

Finns väl inte en kotte som vill sitta iNNE nu när våren äntligen är här!!!

…ett annat alternativ är att öva på ”tålamod” och hoppas att den nya puffen gör susen…

//a

PS: kolla på studsmatta?!?! inte i dag!

Nu är det nog!

Av , , Bli först att kommentera 13


Dom här två är fruktansvärt söta, goa, kurriga och busiga!

Men jag börjar känna mig måttligt road!

Det galopperas och skenas, hoppas, studsar och krafsas dygnet runt. Det välts saker, det fräser och det lockropas. När den ena  somnat är den andre där och retas så dom börjar om igen.

När jag sover tycker tex jag att det är skönt att ha en fot hängandes utanför sängen (nere vid fotändan när jag ligger på mage) -Kan säga att jag är ärrad för livet eftersom jag väcktes av något som kändes som att en människa drog ganska hårt med fingret över fotsulan.

Foten rycktes in och jag satte mig upp, jodå det var bara Elsa som skickade min fot… -Nej, nej nej säger jag.


Balkongen är tydligen värsta ironman-testet för nätklättring och jag känner mig trött.

MR denna morgon var ingen solskenshistoria, mår spyilla ännu, detta vägs upp av förträfflig service och snabbhet på Apoteket där dom hjälpte mig med nytt Schengenintyg!

I alla fall flipprar jag med mina tår när jag mår illa -Så katterna tycker att jag är bästa lektanten i världen!

Alltid något!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

DingDong the tand is gone!

Av , , 2 kommentarer 16

Gudskelov och tack läkemedelsindustrin och mest av allt hallelujah för att min tandläkare är så himla bra!

Tanden som jag våndats, oroat mig över och haft megaångest över är ute.

Började morgonen med två tabletter enligt tandläkarens ordination -Jag blev avslappnad men inte gapandes och inte radiostyrd. Tarzan eskorterade mig på plats.

35 minuter senare var tanden ute och ett hål lagat. Jag varken dog eller somnade och jag vet exakt vad som hänt. Jag bad even att få se på tanden (ingen vacker syn!!!).

Därefter ringde personal efter min far som hämtad mig (tog faktiskt trapporna) och jag blev levererad till Ugglan som gav mig paracetamol & ibuprofen sedan sov jag typ fem timmar. Klev upp, åt en smörgås och sov några timmar till.

Såå min tandläkare undrade om det varit värt våndan -Nej! Inte på långa vägar. Grow up!

Nej dags att skölja med Hexident, ta lite mera paracetamol och ibuprofen och bädda ner mig!

Jag är trött! Jag är så oändligt lättad!!!

//a

2 kommentarer

Djupdykning…

Av , , 6 kommentarer 17

Jag tyckte allt var toppen i fredags! Jag var lycklig efter jobbet eftersom jag var så himla glad att vara tillbaks. Jag åkte på stan och fixade en bok som jag varit fullkomligt absorberad av.

Igår gick det också bra… Jag lyckades liksom leka struts hela dagen tills jag skulle gå i säng… Sedan dess, i natt alltså, har jag fått jobba relativt hårt för att förneka att imorgon är imorgon. Så jag har torkat av rören i badrummet. Jag har satt upp en totalt poänglös ljusslinga. Jag har plockat undan pussel, kört rengöringstablett i diskmaskinen, jag försöker göra precis vad som helst för att slippa tänka på att det är dags att plocka ut visdomstanden med rötter som sitter fast åt alla håll och kanter.

Jag har försökt fundera om jag tagit ut en eller två tidigare… Oavsett så har jag bara minnen från ett tillfälle, och är det så att jag tagit två så betyder ju det att det inte varit totalt traumatiskt. Jag vet att det inte gör ont och hela det där rationella kapitlet men ä.n.d.å….

Trots allt är det väldigt skönt att få detta gjort eftersom jag skjutit på det hela två ÅR.

Kanske bra att ha sånna här saker framför sig för jag är enormt tveksam till om jag skulle ha torkat rören om det hade varit en helt vanlig söndag! Nej, nu börjar jag tänka för mycket, dags att kasta sig över något annat.

Ja, så förhoppningsvis är jag tyst imorgon, jag bör verkligen vara det med tanke på att jag förmodligen kommer styras runt som en gapande, blundande, radiostyrd zombie….

//a

Note to self: No selfies imorgon!!

6 kommentarer
Etiketter:

Men snälla…

Av , , 2 kommentarer 18

Ambulatoriskt blodtrycksmätning innebär att man får en manschett på armen som är kopplad till en väldigt lång slang som går till en dosa som man har antingen som en midjeväska eller som en axelväska. Sedan har man utrustningen på sig under 24 timmar. Inga konstigheter inget jidder.

foto: a.holgersson

foto: a.holgersson

Det var egentligen bara en sak att tänka på -Varje gång manschetten trycks upp måste armen hållas stilla.

Den allra första mätningen skedde när jag satt och körde bil. Alltså gjorde jag allt för att hålla armen stilla, manschetten höll på i en evighet att blåsa upp sig, känna efter puls, blåsa lite till och jag tänkte ”Komigenförifriden”. Själv sökte jag just en parkering hos min nyinflyttade kompis som jag ville besöka. Bevisligen måste mätningen ha blivit error, för det tog bara någon minut så började det hela om igen. Jag tänkte parkera först håll stilla sedan.

Väl inne hos min kompis gick jag runt med min nya axelväska, manschetten höll på glida upp och ner så det var bara att sätta igång och dra och fixa till det hela. Jag reagerade inte nämnvärt av det hela. Men när jag hållit på några timmar med att hålla reda på manschetten och den här väskan som hänger och slänger och som alltid vill falla framåt om man böjer sig framåt så kände jag att jag var lite less.

Natten -Jotack, jag har vaknat en gång i timman av ljudet av maskinen som dragit igång så jag har sovit ytligare än ytligast eftersom jag upplever att jag knappt sovit alls.

Nu skall jag med glädje påbörja nedräkning och sedan får jag checka in apparaten på hälsocentralen, innan dess hoppas jag att bilen fått sina nya vinterdäck och att jag hunnit med det jag tänkt. Dosan får hänga med några timmar till och jösses vilken tur att jag inte skall vara på jobbet förrän i afton.

//a

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Personbästa!

Av , , 4 kommentarer 26

Eftersom jag ärligt skrev ur hjärtat i inlägget ”Månskära” kan jag gaska upp mig och andas ut när den delen av mitt liv formulerats och denna dag är GJORD. Nu när dagen blivit kväll har jag ”vaknat” till liv.

Jag gjorde som så att jag BAD OM HJÄLP när jag kom in i undersökningsrummet. Jag bad om hjälp genom att be dom tala till mig med jämna mellanrum -Detta för att jag skulle hålla ångan och andningen igång. Jag valde att inte bukandas utan höll mig till ytlig andning och det gjorde susen -RENT TIDSMÄSSIGT! Jag hade med mig Kent och Pink som hjälpte mig att ha någon form av koll på tiden och något att fokusera på där inne bakom ögonlocken.

Det jag upplevde obehagligt denna gång var kontrasten. Har fått det flera gånger men idag kändes det onekligen som att jag skulle kvävas när det nådde lungorna, eller något… Ni vet, om man ramlar och slår sig kan luften gå ur lungorna, precis så kändes det plötsligt när jag låg därinne. Har aldrig hänt förr men dom sa att dom märkt att det händer ibland. Dom trodde att det kunde bero på att blodet blir dåligt syresatt när kontrasten når lungorna. (Jag kan även ha missuppfattat det hela i yran över att det var ÖVER!)

Jag bad även att få gå runt maskinen och verkligen kolla hur det ser ut uppe vid huvudändan och det var klokt -Nu vet jag att det är helt öppet område där (har liksom inbillat mig att det är värsta…nånting där!).

Det första jag frågade när jag kom ut ur tuben var hur lång tid det tagit och det tog… TADAAAA 45 MiNUTER!!!!! Ha -första gången det gått SÅ fort med tanke på att det var både MED och UTAN kontrast! Jag är sjukt nöjd!!! Det är faktiskt en timme snabbare än exakt samma undersökning som jag gjorde i februari!

Överlycklig och lättad hjälpte Ugglan mig att komma ihåg att köpa mjölk på NUS och sedan kom Tarzan och hämtade oss. Jag fick skjuts hem till dörren. Väl hemkommen tog jag en macka och sedan gick jag och skurade TOALETTEN för då mådde jag rejält illa -Jag var således helt redo att lägga mig och kräkas en stund.

Gick till sängen och lade mig med en spypåse i handen. Jag darrade och hade frossa. Sedan somnade jag och vaknade upp flera timmar senare. Snacka om att spänningen varit maximal.

Efter lite middag och lite kaffe börjar jag kunna konstatera att det känns rätt okej igen även om lungorna känns rejält ansträngda.

Phuuu…. Nu finns allt som behövs för remissen till Huddinge!

MRT & tandläkaren är avklarat… Känns onekligen som att jullov, mysig jul, snöänglar och allt annat som är varmt, mysigt och fluffigt är extremt välkommet nu!

 

//a

Jag vill tacka:

  • Alla som lämnade kommentar och önskade mig lycka till, skickade tankar etc!
  • Medicintillverkarna som gjorde det möjligt för mig att ta udden av paniken inför undersökningen!
  • SSK Tommy?! Som hjälpte mig genom undersökningen genom att prata med mig genom hörlurarna
  • Min sköna säng för välbehövlig vila
  • Alvedon för hjälp mot värken efter att ha legat som ett spänt järnspett
  • Mina lungor som gjorde en fantastisk insatts inne i magnetröntgen.
  • Snälla Ugglan som följde med som eskort så att jag inte stannade och babblade i ren och skär panik både före och efter undersökningen
  • Snälla Tarzan som tog mig hem

 

Månskära…

Av , , 12 kommentarer 24

När jag stod ute, tidigt en morgon, försökte jag fota månskäran som lyste så ensamt, klart och vacker! Den lilla lilla skäran och den lilla klara stjärnan bredvid -Jag njöt av det jag såg!

Ikväll kom jag att tänka på den där lilla månskäran.

Jag har ägnat kvällen åt att sätta snören på alla julklappar samt att slå in dom sista. Jag har suttit länge med projektet. Samtidigt har jag haft på en serie på tv:n som fått rulla likt ett löpandeband, så fort jag var klar med snörena slängde jag mig i badet. Tillslut satte jag mig ner -Helt stilla.

Det är helt klart att jag styr den där lilla månskäran inuti mig åt sidan, den där lilla vackra skäran av rädsla -Imorgon är det dags för årets andra magnetkameraundersökning av levern. Både med och utan kontrast.

Jag vet att själva undersökningen i sig går bra även om det är grymt jobbigt att ligga totalt stilla SÅ länge. Jag vet att jag kommer ha snoront i axlarna och jag vet att det kommer slamra och surra, knattra och smattra när alla sekvenser av bilder tas -Det är lite obehagligt.

Det jag upplever värst är tankarna som snurrar när jag ligger där, vad kommer dom se?! Är det tätt någonstans? Är det nya kaliberförändringar? Syns något avvikande (läs: tumör!) -Det är min månskära av rädsla.

Det är när den rädslan kryper in under mitt skinn -På samma sätt som kontrasten som sprutas in i min ven… Det är då jag ser det!

Jag ser mitt liv på avstånd -Precis som när jag betraktade månen den där kalla morgonen. Det är då allt som betyder något, som är värdefullt i mitt liv, min son, min familj och kärleken blir så glasklart!

Jag blir rädd, för att livet är så vackert och jag vill inte ha några moln eller stormar som släcker min himmel!

//a

12 kommentarer
Etiketter: ,