Kategori: Behandlingar/Undersökningar

Nu är det nog!

Av , , Bli först att kommentera 13


Dom här två är fruktansvärt söta, goa, kurriga och busiga!

Men jag börjar känna mig måttligt road!

Det galopperas och skenas, hoppas, studsar och krafsas dygnet runt. Det välts saker, det fräser och det lockropas. När den ena  somnat är den andre där och retas så dom börjar om igen.

När jag sover tycker tex jag att det är skönt att ha en fot hängandes utanför sängen (nere vid fotändan när jag ligger på mage) -Kan säga att jag är ärrad för livet eftersom jag väcktes av något som kändes som att en människa drog ganska hårt med fingret över fotsulan.

Foten rycktes in och jag satte mig upp, jodå det var bara Elsa som skickade min fot… -Nej, nej nej säger jag.


Balkongen är tydligen värsta ironman-testet för nätklättring och jag känner mig trött.

MR denna morgon var ingen solskenshistoria, mår spyilla ännu, detta vägs upp av förträfflig service och snabbhet på Apoteket där dom hjälpte mig med nytt Schengenintyg!

I alla fall flipprar jag med mina tår när jag mår illa -Så katterna tycker att jag är bästa lektanten i världen!

Alltid något!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

DingDong the tand is gone!

Av , , 2 kommentarer 16

Gudskelov och tack läkemedelsindustrin och mest av allt hallelujah för att min tandläkare är så himla bra!

Tanden som jag våndats, oroat mig över och haft megaångest över är ute.

Började morgonen med två tabletter enligt tandläkarens ordination -Jag blev avslappnad men inte gapandes och inte radiostyrd. Tarzan eskorterade mig på plats.

35 minuter senare var tanden ute och ett hål lagat. Jag varken dog eller somnade och jag vet exakt vad som hänt. Jag bad even att få se på tanden (ingen vacker syn!!!).

Därefter ringde personal efter min far som hämtad mig (tog faktiskt trapporna) och jag blev levererad till Ugglan som gav mig paracetamol & ibuprofen sedan sov jag typ fem timmar. Klev upp, åt en smörgås och sov några timmar till.

Såå min tandläkare undrade om det varit värt våndan -Nej! Inte på långa vägar. Grow up!

Nej dags att skölja med Hexident, ta lite mera paracetamol och ibuprofen och bädda ner mig!

Jag är trött! Jag är så oändligt lättad!!!

//a

2 kommentarer

Djupdykning…

Av , , 6 kommentarer 17

Jag tyckte allt var toppen i fredags! Jag var lycklig efter jobbet eftersom jag var så himla glad att vara tillbaks. Jag åkte på stan och fixade en bok som jag varit fullkomligt absorberad av.

Igår gick det också bra… Jag lyckades liksom leka struts hela dagen tills jag skulle gå i säng… Sedan dess, i natt alltså, har jag fått jobba relativt hårt för att förneka att imorgon är imorgon. Så jag har torkat av rören i badrummet. Jag har satt upp en totalt poänglös ljusslinga. Jag har plockat undan pussel, kört rengöringstablett i diskmaskinen, jag försöker göra precis vad som helst för att slippa tänka på att det är dags att plocka ut visdomstanden med rötter som sitter fast åt alla håll och kanter.

Jag har försökt fundera om jag tagit ut en eller två tidigare… Oavsett så har jag bara minnen från ett tillfälle, och är det så att jag tagit två så betyder ju det att det inte varit totalt traumatiskt. Jag vet att det inte gör ont och hela det där rationella kapitlet men ä.n.d.å….

Trots allt är det väldigt skönt att få detta gjort eftersom jag skjutit på det hela två ÅR.

Kanske bra att ha sånna här saker framför sig för jag är enormt tveksam till om jag skulle ha torkat rören om det hade varit en helt vanlig söndag! Nej, nu börjar jag tänka för mycket, dags att kasta sig över något annat.

Ja, så förhoppningsvis är jag tyst imorgon, jag bör verkligen vara det med tanke på att jag förmodligen kommer styras runt som en gapande, blundande, radiostyrd zombie….

//a

Note to self: No selfies imorgon!!

6 kommentarer
Etiketter:

Men snälla…

Av , , 2 kommentarer 18

Ambulatoriskt blodtrycksmätning innebär att man får en manschett på armen som är kopplad till en väldigt lång slang som går till en dosa som man har antingen som en midjeväska eller som en axelväska. Sedan har man utrustningen på sig under 24 timmar. Inga konstigheter inget jidder.

foto: a.holgersson

foto: a.holgersson

Det var egentligen bara en sak att tänka på -Varje gång manschetten trycks upp måste armen hållas stilla.

Den allra första mätningen skedde när jag satt och körde bil. Alltså gjorde jag allt för att hålla armen stilla, manschetten höll på i en evighet att blåsa upp sig, känna efter puls, blåsa lite till och jag tänkte ”Komigenförifriden”. Själv sökte jag just en parkering hos min nyinflyttade kompis som jag ville besöka. Bevisligen måste mätningen ha blivit error, för det tog bara någon minut så började det hela om igen. Jag tänkte parkera först håll stilla sedan.

Väl inne hos min kompis gick jag runt med min nya axelväska, manschetten höll på glida upp och ner så det var bara att sätta igång och dra och fixa till det hela. Jag reagerade inte nämnvärt av det hela. Men när jag hållit på några timmar med att hålla reda på manschetten och den här väskan som hänger och slänger och som alltid vill falla framåt om man böjer sig framåt så kände jag att jag var lite less.

Natten -Jotack, jag har vaknat en gång i timman av ljudet av maskinen som dragit igång så jag har sovit ytligare än ytligast eftersom jag upplever att jag knappt sovit alls.

Nu skall jag med glädje påbörja nedräkning och sedan får jag checka in apparaten på hälsocentralen, innan dess hoppas jag att bilen fått sina nya vinterdäck och att jag hunnit med det jag tänkt. Dosan får hänga med några timmar till och jösses vilken tur att jag inte skall vara på jobbet förrän i afton.

//a

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Personbästa!

Av , , 4 kommentarer 26

Eftersom jag ärligt skrev ur hjärtat i inlägget ”Månskära” kan jag gaska upp mig och andas ut när den delen av mitt liv formulerats och denna dag är GJORD. Nu när dagen blivit kväll har jag ”vaknat” till liv.

Jag gjorde som så att jag BAD OM HJÄLP när jag kom in i undersökningsrummet. Jag bad om hjälp genom att be dom tala till mig med jämna mellanrum -Detta för att jag skulle hålla ångan och andningen igång. Jag valde att inte bukandas utan höll mig till ytlig andning och det gjorde susen -RENT TIDSMÄSSIGT! Jag hade med mig Kent och Pink som hjälpte mig att ha någon form av koll på tiden och något att fokusera på där inne bakom ögonlocken.

Det jag upplevde obehagligt denna gång var kontrasten. Har fått det flera gånger men idag kändes det onekligen som att jag skulle kvävas när det nådde lungorna, eller något… Ni vet, om man ramlar och slår sig kan luften gå ur lungorna, precis så kändes det plötsligt när jag låg därinne. Har aldrig hänt förr men dom sa att dom märkt att det händer ibland. Dom trodde att det kunde bero på att blodet blir dåligt syresatt när kontrasten når lungorna. (Jag kan även ha missuppfattat det hela i yran över att det var ÖVER!)

Jag bad även att få gå runt maskinen och verkligen kolla hur det ser ut uppe vid huvudändan och det var klokt -Nu vet jag att det är helt öppet område där (har liksom inbillat mig att det är värsta…nånting där!).

Det första jag frågade när jag kom ut ur tuben var hur lång tid det tagit och det tog… TADAAAA 45 MiNUTER!!!!! Ha -första gången det gått SÅ fort med tanke på att det var både MED och UTAN kontrast! Jag är sjukt nöjd!!! Det är faktiskt en timme snabbare än exakt samma undersökning som jag gjorde i februari!

Överlycklig och lättad hjälpte Ugglan mig att komma ihåg att köpa mjölk på NUS och sedan kom Tarzan och hämtade oss. Jag fick skjuts hem till dörren. Väl hemkommen tog jag en macka och sedan gick jag och skurade TOALETTEN för då mådde jag rejält illa -Jag var således helt redo att lägga mig och kräkas en stund.

Gick till sängen och lade mig med en spypåse i handen. Jag darrade och hade frossa. Sedan somnade jag och vaknade upp flera timmar senare. Snacka om att spänningen varit maximal.

Efter lite middag och lite kaffe börjar jag kunna konstatera att det känns rätt okej igen även om lungorna känns rejält ansträngda.

Phuuu…. Nu finns allt som behövs för remissen till Huddinge!

MRT & tandläkaren är avklarat… Känns onekligen som att jullov, mysig jul, snöänglar och allt annat som är varmt, mysigt och fluffigt är extremt välkommet nu!

 

//a

Jag vill tacka:

  • Alla som lämnade kommentar och önskade mig lycka till, skickade tankar etc!
  • Medicintillverkarna som gjorde det möjligt för mig att ta udden av paniken inför undersökningen!
  • SSK Tommy?! Som hjälpte mig genom undersökningen genom att prata med mig genom hörlurarna
  • Min sköna säng för välbehövlig vila
  • Alvedon för hjälp mot värken efter att ha legat som ett spänt järnspett
  • Mina lungor som gjorde en fantastisk insatts inne i magnetröntgen.
  • Snälla Ugglan som följde med som eskort så att jag inte stannade och babblade i ren och skär panik både före och efter undersökningen
  • Snälla Tarzan som tog mig hem

 

Månskära…

Av , , 12 kommentarer 24

När jag stod ute, tidigt en morgon, försökte jag fota månskäran som lyste så ensamt, klart och vacker! Den lilla lilla skäran och den lilla klara stjärnan bredvid -Jag njöt av det jag såg!

Ikväll kom jag att tänka på den där lilla månskäran.

Jag har ägnat kvällen åt att sätta snören på alla julklappar samt att slå in dom sista. Jag har suttit länge med projektet. Samtidigt har jag haft på en serie på tv:n som fått rulla likt ett löpandeband, så fort jag var klar med snörena slängde jag mig i badet. Tillslut satte jag mig ner -Helt stilla.

Det är helt klart att jag styr den där lilla månskäran inuti mig åt sidan, den där lilla vackra skäran av rädsla -Imorgon är det dags för årets andra magnetkameraundersökning av levern. Både med och utan kontrast.

Jag vet att själva undersökningen i sig går bra även om det är grymt jobbigt att ligga totalt stilla SÅ länge. Jag vet att jag kommer ha snoront i axlarna och jag vet att det kommer slamra och surra, knattra och smattra när alla sekvenser av bilder tas -Det är lite obehagligt.

Det jag upplever värst är tankarna som snurrar när jag ligger där, vad kommer dom se?! Är det tätt någonstans? Är det nya kaliberförändringar? Syns något avvikande (läs: tumör!) -Det är min månskära av rädsla.

Det är när den rädslan kryper in under mitt skinn -På samma sätt som kontrasten som sprutas in i min ven… Det är då jag ser det!

Jag ser mitt liv på avstånd -Precis som när jag betraktade månen den där kalla morgonen. Det är då allt som betyder något, som är värdefullt i mitt liv, min son, min familj och kärleken blir så glasklart!

Jag blir rädd, för att livet är så vackert och jag vill inte ha några moln eller stormar som släcker min himmel!

//a

12 kommentarer
Etiketter: ,

O-roligt till max…

Av , , 6 kommentarer 18

IMG_4668.JPG
Den här utsikten är något jag ogillar så till den milda grad att jag redan runt 07:30 började tänka ut anledningar att inte dyka upp!

Tandläkarbesök tar onekligen kreativa undanflykter till helt nya nivåer.

Näe, det spelar inte ens någon roll att min tandläkare är snäll och humoristisk, det är läskigt ändå.

Nu är det gjort! Noll hål (det där som sitter i visdomstanden som eg skulle dragits ut i februari räknas icket!).

Nu tänker jag vara struts och ignorera att DET fortfarande ligger framför mig -Bara en dag kvar av ketchupveckan… Sedan vore det väldigt välbehövligt med lite julstämning och lugn och ro!

….noll hål….känns som jag sparat minst en miljon idag! Jag borstar och flossar mina gaddar för hushållsekonomin!

//a

Bild på onda ting! -För att motivera noggrann tandvård hemma!!!

IMG_4667.JPG

Vänlighet på PVJ-Ålidhem!

Av , , 6 kommentarer 18

Elefantarmen fortsatte att klia och runt lunch fick jag NOG! Har liksom mixtrat med ALLT tänkbart men har inte fått bort klådan.

Talade med vänliga 1177 som rådde mig att åka till PVJ om jag hade feber. Det hade jag, alltså fick jag lift till Ålidhem (Tack T, fikat får bli vid friskare tillfälle!) Det var ordet ”Rosfeber” som fick mig att känna att det var bäst att åka och få det kontrollerat.

Det var grymt trevlig personal som tog hand om mig. En annan patient och jag konstaterade att det aldrig är bra tajming för saker som får en att hamna på PVJ -För huR blir det med pyntandet om timmarna spenderas DÄR liksom?!?

Jag fick mig en rejäl dos kortison och jag tror klådan lugnat sig en smula. Tycker inte heller att den gigantiska rodnaden hettar lika mycket längre heller. Jag är optimistisk!

Nu vila innan det är dags för en kväll på jobbet!

//a

6 kommentarer
Etiketter: ,

En femtedel…

Av , , Bli först att kommentera 20

Runt 21-tiden igår hade jag inte bara HiTTAT kassen med balkongbelysning, jag hade även släpat upp den. Jag satt på golvet och muttrade och försökte få ordning på sladdar samt sökte början och slutet på det hela. När den där balkongslingan som jag ViLLE ha äntligen var urtrasslad satte jag i kontakten. Jag uppskattar att ca 12 ljus av 60 brann. Det var liksom ett litet kluster nästan från början av slingan som tindrade i kvällen.

Resten var bara grönt plastbarr med döda lampor.

Jag började inspektera och konstaterade att jag inte hade en aning om hur man skulle få loss lamporna (på lappen stod det att man skulle kunna byta dom!). Sedan började jag tänka på kostnaden för att byta och då blev jag tveksam om det verkligen skulle löna sig eller om det faktiskt skulle bli billigare att köpa en ny?!

Den andra slingan med kulörta färger var helt DÖD! Lamporna var inte utbytbara. Nähäpp!

Jag ringde Tarzan för att rapportera resultatet, för jag hade talat med honom tidigare på kvällen kring projektet. Samtidigt som jag rotat och härjat hos mig hade han lokaliserat DERAS slinga som låg oanvänd -Jag blev sÅ glad när han sa att jag skulle få ta deras! Perfecto!

Strax före 22 ringde min mobil och det var Tarzan som meddelade att han stod bakom min dörr med slingan!!!!

Jag blev så himla rörd och glad och min far fick sig en stor kram innan jag kastade mig upp för att sätta igång med monteringen.

IMG_5165
Nu är den uppe -och DÅ är liksom adventstiden erkänd och ”igång” även hos mig tycker jag!

Just det… Kanske bör avlägga vidare vaccin-rapport också: Rodnaden är kvar, det är dock inte fullt lika grissvullet som igår. Det kliar, spänner, är STENHÅRT och gör fortfarande snoront. Jag har vidare ont i liksom HELA överarmen inte bara där sprutan är tagen… Huvudvärken är bisarr men det KAN vara så att febern gått ner något snäpp.

Fredag

Fredag

Lördag

Lördag

Vid studie av bilderna konstaterar jag att rodnaden faktiskt blivit större…

Nu har jag då inte tid att fundera på den saken, jag måste rota fram Bamyl-koffein till huvet!

//a

 

 

Elefantarm….

Av , , 5 kommentarer 23

Jag bad om vaccin -Jag fick en elefantarmt!

Det här är ju rent löjligt!

//a

PS: svullnad, rodnad, feber, frossa, svettningar, huvudvärk är helt vanliga biverkningar av vaccinet…. Men min kaliber av ”svullen rodnad” var tydligen ovanlig -Alltid något, våga vägra mainstream!

5 kommentarer
Etiketter: