Vad är väl en lugn hemmakväll utan en härlig och uppskratande twist så att både en själv och katten har pulsen uppe under taket?…

Satt och borstade katten som sedan började leka, vi sökte hans boll utan resultat men vi hittade en annan sak som godtogs. Jag satt och dinglade ett snöre framför hans tunnel och råkade kasta en blick mot tv:n och ser då till min stora fasa något stort (…ja..eller 1 cm..) avlångt, svart, med för många ben som piper in under soffan.

Både jag och katten kastade oss mot soffan för att försöka se vad det var. Jag försökte fösa undan katten då jag inte ville att han skulle börja gnaffa i sig något. I min värld var jag övertygad om att det var en kackerlacka jag sett (har aldrig sett någon IRL men jag inbillar mig att det är så där dom måste se ut när dom pilar fram!).

Försiktigt kikade jag in under soffan utan att se ett skvatt. Jag ville ha något att peta med så jag hämtade skohornet som hängde i hallen. Katten i hasorna och MYCKET intresserad över den nya leken. Jag å min sida ville helst kasta mig upp för trapporna men tanken på att ”IT” skulle finnas kvar kändes inte lockande.

Jag började flytta bord, dra ut soffan och såg då det svarta som pilade längst väggen. I min förskräckelse flättade jag till med skohornet så att det slog till en grej med en blomma på, denna manöver fick katten att fly en trappa upp. Då hämtade jag dammsugaren. Jag dammsög och försökte höra/se om något rasslade till utan resultat. Då såg jag det svarta krypet sitta tryckt mot klösträdet vilket gjorde att jag kastade mig fram och sög upp vad det nu än var.

Jag lät dammsugaren vara PÅ på FULL effekt medan jag studsade till köket och hämtade en plastpåse, sedan gjorde jag en blixtsnabb rörelse av-med-dammsugaren-upp-med-locket-ut-med-påsen-försegla och sedan bar det iväg till soprummet i badtofflor!

Katten tittade något skeptiskt på mig när jag sedan lugnt skulle försöka ställa mig in för att ge honom medicin…DET gick i allafall utan några urflippade intermezzon… Alltid något denna måndagskväll!

//a

PS: Krypet var med största sannolikhet en timmerman när jag tänkt på saken och lugnat ner mig… Tror jag behövde lite vardagsdrama då kvällen blev allt för Jane Austin lugn… 😀