Kategori: Känslor/Affektion/Drömmar/Relationer

The Matrix…

Av , , 4 kommentarer 15

Om någon mot förmodan funderat på vad jag pysslar med så kan jag berätta det helt öppet.

1) Jag virkar (lång, färgglad halsduk!)

IMG_9994

2) Jag övar mig på att rita katter (ser för taskigt ut men jag ger inte upp!)

8989F8A0-923D-4DAA-818A-807C524B4887

3) Jag funderar och funderar på om jag ska ta det blåa eller det röda pillret

Jag befinner mig i kölvattnet efter en djupdykning ner i hopplösheten. Det går så där. Det är uppochner och därför tänker jag att det enda vettiga är att vara kreativ. Låta färg och form ge mig energi. Jag har lämnat så mycket blodprover att mina armveck är blåa/gula och jag har genomgått processen som kallas koloskopi.

Tillbaka till hopplösheten -Hopplöshet är den mest skrämmande känsla jag vet. Den leder nowhere utan där finns bara ett mörker och en känsla av att a) Allt varit poänglöst och b) det är lika bra att checka ut från det så kallade ”Livet”. Lite samtal med en stafettläkare i telefon, lite dosjusteringar, lite helg i stugan med samtal, mat och vila och hopplösheten börjar släppa sina slingriga, långa, äckliga destruktiva fingrar över mina tankar och känslor.

Jag har inte gått in i en depression utan helt enkelt sett all min strävan efter en ny möjlighet, en ny framtid bli manglad med marken -Täker jag ge upp? Det är ju frestande men för mig är det inte ett alternativ. Utan jag måste få känna, reagera och måste få se över mina möjligheter att ge mig efter drömmen om en för mig, hållbar framtid.

Från hopplösheten hamnade jag i stället i ungefär samma dilemma som Neo ställs inför i filmen Matrix (den där fantastiska, filosofiska ultravålds filmen från 90-talet) och banne mig -Metaforen fungerar faktiskt väldigt bra.

Neo erbjuds att välja mellan två piller, det röda eller det blåa.

Det blåa låter honom somna, vakna upp i sin säng och glömma allt han just varit med om, han får förbli lyckligt ovetandes om ”Matrix”. Det innebär att vara slav under maskinerna (systemet?).

Det röda pillret låter Neo kopplas ur ”Matrix” och se verkligheten som den faktiskt är och förstå/se illusionen som Matrix ÄR. Det vill säga ger Neo en möjlighet att agera och få kontroll över sitt liv.

Kort och gott kan man väl säga att väljer man det blåa pillret så stoppar man huvet i sanden och fogar sig efter maskinerna och fortsätter vara systemstyrd. Väljer man det röda är det hardcore realitet men man har frihet och ansvar att agera.

Så jag virkar vidare ikväll, kanske ritar jag ännu en katt som ser ut som att den har ett mycket märkligt objekt i pannan, platt som en pannkaka och med öron som en kanin.

Jag vet vilket piller jag vill välja -Vilket väljer du?

//a

PS: Jag kan gärna slippa konstkritikerna, jag har redan en som häcklar mina stackars kattalster :-)

4 kommentarer
Etiketter:

Att rida sina vilda hästar…

Av , , 2 kommentarer 22

Nu är måttet rågat!

Sista dagarna har varit sisådär -illamående har den effekten på mig! Avskyr att må illa.

Så idag kände jag att nu får det vara nog, när inte ens piratos hjälper mot illamående då får man ge sig på HÅRET. Så jag har färgat om kalufsen. Nu är det nog med ljusa slingor som inte är jag, det hör inte till min naturliga färgskala. Så jag blev mörk igen… Å röd… Känns långt mer ”jag” än blond! Märkligt att just rött  kan kännas mera naturligt. Ännu mera konstigt att många redan hunnit konstatera att jag ”ser ut som mig själv” igen…

Sedan har jag snudd på kastat undan alla sommarkläder i en kartong och stuvat undan, blev ju inget av detta år! Har tagit fram MiN färgskala. Har liksom insett att jag inte är någon färgsprakande pralin utan just en rund svart piratos! Mina vita snygga byxor vågade jag ha på mig EN gång denna sommar -EN! Varför? För jag är livrädd för att få fläckar -För jag kan liksom inte vara elegant, jag är mera rulla i gräs och göra snöänglar på vintern! No more vita byxor för min del alltså.

Insikterna haglar tydligen.

Å det slår mig, hur märkligt det är att man liksom konstant måste komma ihåg att ”knyta ihop sig själv”. Kanske är det dom ”gröna perioderna” som gör att jag känner? Ni vet, i värld där man skall tänka och ständigt vara så fruktansvärt rationell, är det viktigare än någonsin att känna. Hinna känna inåt.

När jag känner mig dålig/sjuk kommer lätt paniken, alla rädslor krypande, alla känslor av misslyckande och alla dom där mörka baksidorna som är en naturlig del av livet men som vi så ofta… eller i alla fall JAG bara sopar undan och tänker… ”Jag får ta det en annan gång”. När man än en gång inser att en bra attityd och positivt tänkande inte hjälper utan man blir ta mig tusan grön ändå!!! Ja då kommer en expressdykning ner i mörkret! In i känslorna, in i kaklet, da core.

Men nu har jag gråtit. Jag har snutit mig och svingat mig upp i sadeln igen.

Det är ingen vild galopp, utan mer en loj väldigt fridfull skritt i det känslomässiga landskapet, upp mot ljus och värme.

Håret, det tycks alltid hänga på håret. Det trollade inte bort illamåendet men det fick mig att känna lugnet, för ibland måste man få knyta ihop in-och utsidan annars faller vi banne mig isär!

//a

2 kommentarer

Försvinnande kort…

Av , , Bli först att kommentera 20

Efter jobbet mötte jag Ugglan på stan, vi gjorde ärenden och hade himla trevligt. Ugglan gjorde ett ärende inne i en butik och jag satte mig utanför för att invänta henne.

Jag noterade två äldre damer som satt en bit ifrån. De såg varma och oerhört trötta i solen.

Samtidigt som Ugglan kom ut ur butiken passerade tre unga kvinnor mig och sedan damerna. När de passerat damerna sade den ena ”-Ja det är då försvinnande kort tid man är ung och vacker”

Jag gillar dom där ögonblicken, då man hör en fras som liksom etsar sig fram. För det är så sant som den äldre damen konstaterade. Det ÄR kort tid man är ung och vacker. Hela livet är försvinnande kort om man tänker på saken…

Nu är det tid att sova, har redan hunnit med cirka fem timmar…

//a

Bli först att kommentera

Bara kärlek…

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken kväll det blev igår!

Så full av glädje, kärlek och svängig musik -Jag njöt!

Det är så viktigt att komma ihåg att värme, kärlek, acceptans, medmänsklighet är större än allt.

Å jag skrattade gott åt den ljuvliga ENORMA kören av barn från åk 6 -Där vissa rockade loss, vissa stod i telefon (?) och vissa gäspade stort! Tycker dom gjorde det enastående bra som körde 13h ”arbetsdag” och ändå spred så mycket glädje!

Stars for life -Absolut!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Marching for Love…

Av , , Bli först att kommentera 11

I afton blir det underhållning Stars for Life -Marching for Love!

Behöver onekligen bli inspirerad och laddad med glädje känner jag.

Vart tog frikking solen vägen?!?

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Åsnan mellan hötappar…

Av , , Bli först att kommentera 12

Alla människor hamnar i läget där dom är åsnan mellan två hötappar! Alla vet ångesten och funderingarna som skall ältas och brottas innan man velat färdigt!

Ska man ta det trygga gamla höet, som man känner så väl, vet ger bukfylla även om det även erbjuder stickor i halsen?!

Ska man ta det där nya? Mättar det? Räcker det? Är det bra och gott nog?!

Det kända vs. det okända. Det gamla vs. det nya -Usch, tänk om man slapp välja, vara en struts istället och borra huvet djupt i sanden?! Asbra idé, då slipper man val och konsekvenser för val är ju läskigt!

Det rubbar båten, det förändrar balansen! Det gör en ansvarig och det är ju jättejobbigt för då kan man inte skylla på någon annan än sig själv. Man kan inte köra lilla offerkortet om man valt själv!

Personligen orkar jag inte med vare sig åsnor eller strutsar -Det innebär givetvis att jag i perioder inte orkar med mig själv MEN man kan alltid välja!

Jag väljer!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det var en gång…

Av , , Bli först att kommentera 15

Det var en gång en man och kvinna som tyckte att det var gulligt att förlova sig på alla hjärtans dag.

Två veckor senare kom mannen på att han ville bo i TÄLT! 

Konstigt nog, kände inte fästmön för att flytta ut i tält, i Norrland, i snön, med barn!

Så han flyttade! -Förlovningen varade således inte många dagar. 

Det kommer aldrig komma en alla hjärtans dag då jag iNTE kommer tänka på detta bisarra spektakel, kasten mellan känslorna och det orimliga i hela snurren.

Det har inte hänt mig, men det har hänt -På riktigt! Och kvinnan som slutligen kastade förlovningsringen i älven kan inte ens yppa detta högt då ingen tror att det är sant! (Jag var dock med när ringen kastades, tror vi skålade i champagne eftersom hon då fått ordning efter kaoset!)

Idag kan jag och ringkasterskan skratta så att tårarna rinner åt det hela! Lite äldre, klokare och sjukt mycket krassare. 

Man överlever (bevisligen) det mest bisarra även om man i stunden behöver bli matad energibars för att orka andas!

Nu skall här inhandlas näsdukar, och sedan hoppas jag på en kram i afton -Det är mera hållbart än ringar som flyger i älven!

//a

PS: Min älskade vän <3 Du förtjänar all glädje, lycka och kärlek i livet! Jag tycker, än idag, att du var stark, modig och KLOK som sa NEJ till ett liv i tält! Skål! Kram!!

Heart…

Av , , 2 kommentarer 13

Det måste inte vara alla hjärtans dag för att man skall visa hjärta!

Härom dagen messade jag med en person som jag inte känner personligen/privat. Vi har vissa hälsosaker gemensamt och vi talade lite om hur det är! Det hela utmynnade i att personen och hens sambo erbjöd mig och min son att komma och bo hemma hos dom, i deras familj, om vi ville!

Som en semester, i sommartid, då dom bor nära allehanda svenska ”turistmål”.

Jag läste messet men svarade inte direkt. Jag bara förundrades och behövde liksom ta in det. För i en tid då man allt för ofta börjar fundera vart mänskligheten är på väg, där elände byts av mera elände och twittrande dårar har kontroll över kärnvapenknapparna så behövs -Hjärta!

Det slår mig om och om igen hur otroligt varmt, generöst och innerligt vänligt deras helt kravlösa erbjudande ÄR. Att bjuda in en ”främling” i sitt hem, till sin familj -Det är hjärta! Å det är ju lite så, vågar man slänga ut den där öppna handen så kan man plötsligt ha en ny vän! Nya perspektiv. Nya vägar.

Jag upplever, men kan ha fel, att fler börjar vara ”öppna” för den här formen av medmänsklig vänlighet -Jag hoppas att jag har rätt för vi har alla så otroligt mycket på att vinna genom att vara nyfikna och en smula crazy.

Såå jag är rörd in i hjärtat! På riktigt! Och jag kunde inte låta bli att fråga om det var okej att jag skrev ett inlägg om saken, då jag så gärna vill visa att det just är det lilla som är det stora i livet!!

Sådant är långt mycket mera värt än spektaklet imorgon, jag får snudd på ont i huvet av alla hjärtan och spam mail om erbjudanden och hjärterabatter.

Nu skall jag och mina mentolnäsdukar börja rodda för natten -Sängkläderna är tvättade helt spontant eftersom någon av katterna tydligen kommit på att man kan spy hårbollar i sängen…. Katter har en skön hjärtlös aura av ”gör-som-dom-vill-vart-dom-vill” som jag inte kan låta bli att fascineras av -Även om jag innerligt hoppas att dom låter min megasköna fluffiga säng vara ifred framöver!

//a

 

 

Bliss…

Av , , 2 kommentarer 19

Vissa stunder i livet, i vissa små ögonblick så känns det som en perfekt bliss. Det händer sällan att allt liksom sluts ihop, ordnas upp, löser sig och bara är bra!

Jag har haft oförskämt bra sista dagar då liksom hela livspusslet rasslat till så att mönstret äntligen blivit glasklart och således väldigt enkelt, och helt utan möda gått att lösa!

Tror dessa ögonblick är ovanliga och därför blir dom så väldigt värdefulla!

Ville försöka fånga känslan i ord men ord kan aldrig göra denna känsla rättvisa! Kan bara konstatera att ett hälsosamt mod kan möjliggöra dessa ögonblick!

Så våga!

//a

2 kommentarer

På riktigt…

Av , , Bli först att kommentera 11

Livet är glädje och sorg, stress och leda, livet är kort och gott kontraster.

Jag uppskattar just det!

Blev lite påmind om att vi samtidigt lever i en tid då allt gärna skall vara kul, enkelt, roligt, välpolerat och glatt.

Det var följande mess-konversation som fick mig att reflektera!

-Jaha, vad har du gjort idag?

-Jag har varit på begravning…

-Jaha (tystnad) -Så händer det något kul ikväll?!

Öhhhh….

Nej vet du vad! Det händer inget kul och festligt! Det rörde mig djupt idag. Jag var ledsen, berörd ett helt hav av känslor faktiskt! Så jag är trött, har haft ont i huvet och har inte lust för fem öre för något annat än närhet med min lilla minifamilj!

Våga prata nyanser och kontraster -Det skapar mer glädje i hjärtat! Jag lovar!!!

//a

Bli först att kommentera