Kategori: Känslor/Affektion/Drömmar/Relationer

När glädjen tassar på tå…

Av , , Bli först att kommentera 22

Det finns innerlig glädje som inte är så himla högljudd.

Det är dom där ögonblicken när man omfamnas av en slags rörande glädje, när håren reser sig på armen.

I fredags fick jag uppleva den där stilla glädjen som tyst tassar på tå -Jag fick hålla en nyfödd människa i min famn. Jag tillhör dom som rörs till tårar av sådana ögonblick.

Den nyfödda är min sons lillasyster och det var rörande att se de två mötas för första gången. Det var en glädje att hälsa på den nya familjen, det var en glädje att gå hem till mitt och höra sonen prata om sin lillasyster… Jag känner bara innerlig värme och tacksamhet.

I övrigt så är jag högljutt glad över vädret -Jajjemen, jag njuter av dessa krispiga, gnistrande ljusa dagar! Ser framemot sportlov, skoter och grillad korv!

//a

Bli först att kommentera

Älska mera…

Av , , 2 kommentarer 20

2BD7DE2C-B5F3-4005-97B4-B22546A3D017

Didodido -Ställ in skärpan för nu blir det viktigt!

Härom dagen publicerade jag mitt lilla alster på instagram! Jag kände att det liksom var nog med anspänningen inför dagen. Desperationen viste inga gränser igår så jag bad en av mina bästa vänner att komma och sova över hos mig, min vän erbjöd mig istället middag och samtal -Det är vänskap och kärlek!

Imorse, typ en minut i sju ringde min älskade toppluva… Hon ville bara berätta vad jag betydde för henne, jag var yrvaken (orkade inte ens låssas vara vaken när jag svarade), men hennes ord fick mig att skina som en sol där jag låg och vaknade. Jag tjöt och frågade om inte HON kunde vara min ”Valentin” idag! Kunde inte fått bättre start på dagen.

Någon timma senare ringde min soulsister i 08-land, (i vår interna kommunikation är jag ”Högkvarteret för ………” och hon är ”……. Ambulansen!” Och så fyller vi i ord som passar bäst för stunden!) vi pratade och hon kände för att supa huvudet i bitar, jag var mer inne på narkos tills imorgon.

Vi gillar inte denna laddade, falska, klibbiga dag med gråa nallar och färdiga buketter att rafsa åt sig i farten! Nej, vi gillar den inte alls.

Såååå jag tänkte att varför inte bara ge kärlek? Ge dom vi faktiskt älskar uppskattning genom ord -Ett sms, en snap, en kram på insta? Sluta tänkt ”jamen hen vet va jag tyck!”

Express your self som den gode Madonna sjöng så det ekade.

Nu skall jag jobba -VABruari har sina fördelar för fria agenter som mig :-D

KRAMAR OCH KÄRLEK

//a

2 kommentarer

Omgiven av idioter…

Av , , 4 kommentarer 12

Jag lyssnar på boken Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Jag har länge varit nyfiken på mer ingående beskrivningar och mera kunskap om dom fyra olika personlighetstyperna.

Jag har redan räknat ut att min yttre personlighet är GUL -Kreativ, impulsiv, social, glad men jag har ju insett att jag jag har någon annan kulör eftersom jag privat är en helt annan -Yes, vi snackar Dr Jekyll & Mr Hyde!

I alla fall satt jag och lyssnade och så kom boken fram till den Blåa typen -Den tråkiga, analytiska, buttra melankolikern. Jag började fnissa för jag tyckte en del grejer stämde in på min far (var nog mest det där om ingenjör). Jag riktigt nickade och hum:ade och tänkte ”-Yep, pappsen!

Så kom exemplet om ”att montera Ikea-möbler” -Då började jag dra åt mig öronen eftersom det är JAG som räknar igenom skruvar, spikar och alltid börjar lusläsa manualen (å då ryker jag ihop med farsan eftersom han rycker och rafsar runt och tycker att alla borde begripa hur det skall snos ihop!).

Det andra exemplet handlade om bilkörning -Den blå kör 40 om det är 40 oavsett om det är en bilfri autobahn för man följer reglerna!

Näej, blå och trälig det kan icket vara min andra färg!

Skakade av mig det hela och så här på kvällskvisten, mitt i febern och snörvlet så var måttet rågat!

Jag har en tv-bänk med 4 dörrar, tanken är att mattan skall ligga centrerat mittemot dessa dörrar, sedan ska bordet stå mitt på mattan och på väggen mittemot tv:n ska en stor tavla sättas upp! Jag fick nog av att se mattan ligga fel och att det liksom kändes skevt!

När jag låg där och kröp runt golvet med tummstock, märktejt, pennor och vattenpass insåg jag att -Banne mig, det är JAG som är blå!

Vi säger väl så för nu är golvet, mattan och liten märkt vart allt skall ligga!

Anna-dagen blev faktiskt firad -Jag kan pensionera 80-tals matberedaren OCH mixern…

…jag ska bara läsa manualen först!

//a

4 kommentarer

The Matrix…

Av , , 6 kommentarer 20

Om någon mot förmodan funderat på vad jag pysslar med så kan jag berätta det helt öppet.

1) Jag virkar (lång, färgglad halsduk!)

IMG_9994

2) Jag övar mig på att rita katter (ser för taskigt ut men jag ger inte upp!)

8989F8A0-923D-4DAA-818A-807C524B4887

3) Jag funderar och funderar på om jag ska ta det blåa eller det röda pillret

Jag befinner mig i kölvattnet efter en djupdykning ner i hopplösheten. Det går så där. Det är uppochner och därför tänker jag att det enda vettiga är att vara kreativ. Låta färg och form ge mig energi. Jag har lämnat så mycket blodprover att mina armveck är blåa/gula och jag har genomgått processen som kallas koloskopi.

Tillbaka till hopplösheten -Hopplöshet är den mest skrämmande känsla jag vet. Den leder nowhere utan där finns bara ett mörker och en känsla av att a) Allt varit poänglöst och b) det är lika bra att checka ut från det så kallade ”Livet”. Lite samtal med en stafettläkare i telefon, lite dosjusteringar, lite helg i stugan med samtal, mat och vila och hopplösheten börjar släppa sina slingriga, långa, äckliga destruktiva fingrar över mina tankar och känslor.

Jag har inte gått in i en depression utan helt enkelt sett all min strävan efter en ny möjlighet, en ny framtid bli manglad med marken -Täker jag ge upp? Det är ju frestande men för mig är det inte ett alternativ. Utan jag måste få känna, reagera och måste få se över mina möjligheter att ge mig efter drömmen om en för mig, hållbar framtid.

Från hopplösheten hamnade jag i stället i ungefär samma dilemma som Neo ställs inför i filmen Matrix (den där fantastiska, filosofiska ultravålds filmen från 90-talet) och banne mig -Metaforen fungerar faktiskt väldigt bra.

Neo erbjuds att välja mellan två piller, det röda eller det blåa.

Det blåa låter honom somna, vakna upp i sin säng och glömma allt han just varit med om, han får förbli lyckligt ovetandes om ”Matrix”. Det innebär att vara slav under maskinerna (systemet?).

Det röda pillret låter Neo kopplas ur ”Matrix” och se verkligheten som den faktiskt är och förstå/se illusionen som Matrix ÄR. Det vill säga ger Neo en möjlighet att agera och få kontroll över sitt liv.

Kort och gott kan man väl säga att väljer man det blåa pillret så stoppar man huvet i sanden och fogar sig efter maskinerna och fortsätter vara systemstyrd. Väljer man det röda är det hardcore realitet men man har frihet och ansvar att agera.

Så jag virkar vidare ikväll, kanske ritar jag ännu en katt som ser ut som att den har ett mycket märkligt objekt i pannan, platt som en pannkaka och med öron som en kanin.

Jag vet vilket piller jag vill välja -Vilket väljer du?

//a

PS: Jag kan gärna slippa konstkritikerna, jag har redan en som häcklar mina stackars kattalster :-)

6 kommentarer
Etiketter:

Att rida sina vilda hästar…

Av , , 2 kommentarer 22

Nu är måttet rågat!

Sista dagarna har varit sisådär -illamående har den effekten på mig! Avskyr att må illa.

Så idag kände jag att nu får det vara nog, när inte ens piratos hjälper mot illamående då får man ge sig på HÅRET. Så jag har färgat om kalufsen. Nu är det nog med ljusa slingor som inte är jag, det hör inte till min naturliga färgskala. Så jag blev mörk igen… Å röd… Känns långt mer ”jag” än blond! Märkligt att just rött  kan kännas mera naturligt. Ännu mera konstigt att många redan hunnit konstatera att jag ”ser ut som mig själv” igen…

Sedan har jag snudd på kastat undan alla sommarkläder i en kartong och stuvat undan, blev ju inget av detta år! Har tagit fram MiN färgskala. Har liksom insett att jag inte är någon färgsprakande pralin utan just en rund svart piratos! Mina vita snygga byxor vågade jag ha på mig EN gång denna sommar -EN! Varför? För jag är livrädd för att få fläckar -För jag kan liksom inte vara elegant, jag är mera rulla i gräs och göra snöänglar på vintern! No more vita byxor för min del alltså.

Insikterna haglar tydligen.

Å det slår mig, hur märkligt det är att man liksom konstant måste komma ihåg att ”knyta ihop sig själv”. Kanske är det dom ”gröna perioderna” som gör att jag känner? Ni vet, i värld där man skall tänka och ständigt vara så fruktansvärt rationell, är det viktigare än någonsin att känna. Hinna känna inåt.

När jag känner mig dålig/sjuk kommer lätt paniken, alla rädslor krypande, alla känslor av misslyckande och alla dom där mörka baksidorna som är en naturlig del av livet men som vi så ofta… eller i alla fall JAG bara sopar undan och tänker… ”Jag får ta det en annan gång”. När man än en gång inser att en bra attityd och positivt tänkande inte hjälper utan man blir ta mig tusan grön ändå!!! Ja då kommer en expressdykning ner i mörkret! In i känslorna, in i kaklet, da core.

Men nu har jag gråtit. Jag har snutit mig och svingat mig upp i sadeln igen.

Det är ingen vild galopp, utan mer en loj väldigt fridfull skritt i det känslomässiga landskapet, upp mot ljus och värme.

Håret, det tycks alltid hänga på håret. Det trollade inte bort illamåendet men det fick mig att känna lugnet, för ibland måste man få knyta ihop in-och utsidan annars faller vi banne mig isär!

//a

2 kommentarer

Försvinnande kort…

Av , , Bli först att kommentera 20

Efter jobbet mötte jag Ugglan på stan, vi gjorde ärenden och hade himla trevligt. Ugglan gjorde ett ärende inne i en butik och jag satte mig utanför för att invänta henne.

Jag noterade två äldre damer som satt en bit ifrån. De såg varma och oerhört trötta i solen.

Samtidigt som Ugglan kom ut ur butiken passerade tre unga kvinnor mig och sedan damerna. När de passerat damerna sade den ena ”-Ja det är då försvinnande kort tid man är ung och vacker”

Jag gillar dom där ögonblicken, då man hör en fras som liksom etsar sig fram. För det är så sant som den äldre damen konstaterade. Det ÄR kort tid man är ung och vacker. Hela livet är försvinnande kort om man tänker på saken…

Nu är det tid att sova, har redan hunnit med cirka fem timmar…

//a

Bli först att kommentera

Bara kärlek…

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken kväll det blev igår!

Så full av glädje, kärlek och svängig musik -Jag njöt!

Det är så viktigt att komma ihåg att värme, kärlek, acceptans, medmänsklighet är större än allt.

Å jag skrattade gott åt den ljuvliga ENORMA kören av barn från åk 6 -Där vissa rockade loss, vissa stod i telefon (?) och vissa gäspade stort! Tycker dom gjorde det enastående bra som körde 13h ”arbetsdag” och ändå spred så mycket glädje!

Stars for life -Absolut!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Marching for Love…

Av , , Bli först att kommentera 11

I afton blir det underhållning Stars for Life -Marching for Love!

Behöver onekligen bli inspirerad och laddad med glädje känner jag.

Vart tog frikking solen vägen?!?

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Åsnan mellan hötappar…

Av , , Bli först att kommentera 12

Alla människor hamnar i läget där dom är åsnan mellan två hötappar! Alla vet ångesten och funderingarna som skall ältas och brottas innan man velat färdigt!

Ska man ta det trygga gamla höet, som man känner så väl, vet ger bukfylla även om det även erbjuder stickor i halsen?!

Ska man ta det där nya? Mättar det? Räcker det? Är det bra och gott nog?!

Det kända vs. det okända. Det gamla vs. det nya -Usch, tänk om man slapp välja, vara en struts istället och borra huvet djupt i sanden?! Asbra idé, då slipper man val och konsekvenser för val är ju läskigt!

Det rubbar båten, det förändrar balansen! Det gör en ansvarig och det är ju jättejobbigt för då kan man inte skylla på någon annan än sig själv. Man kan inte köra lilla offerkortet om man valt själv!

Personligen orkar jag inte med vare sig åsnor eller strutsar -Det innebär givetvis att jag i perioder inte orkar med mig själv MEN man kan alltid välja!

Jag väljer!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det var en gång…

Av , , Bli först att kommentera 15

Det var en gång en man och kvinna som tyckte att det var gulligt att förlova sig på alla hjärtans dag.

Två veckor senare kom mannen på att han ville bo i TÄLT! 

Konstigt nog, kände inte fästmön för att flytta ut i tält, i Norrland, i snön, med barn!

Så han flyttade! -Förlovningen varade således inte många dagar. 

Det kommer aldrig komma en alla hjärtans dag då jag iNTE kommer tänka på detta bisarra spektakel, kasten mellan känslorna och det orimliga i hela snurren.

Det har inte hänt mig, men det har hänt -På riktigt! Och kvinnan som slutligen kastade förlovningsringen i älven kan inte ens yppa detta högt då ingen tror att det är sant! (Jag var dock med när ringen kastades, tror vi skålade i champagne eftersom hon då fått ordning efter kaoset!)

Idag kan jag och ringkasterskan skratta så att tårarna rinner åt det hela! Lite äldre, klokare och sjukt mycket krassare. 

Man överlever (bevisligen) det mest bisarra även om man i stunden behöver bli matad energibars för att orka andas!

Nu skall här inhandlas näsdukar, och sedan hoppas jag på en kram i afton -Det är mera hållbart än ringar som flyger i älven!

//a

PS: Min älskade vän <3 Du förtjänar all glädje, lycka och kärlek i livet! Jag tycker, än idag, att du var stark, modig och KLOK som sa NEJ till ett liv i tält! Skål! Kram!!